torsdag 26 februari 2009

Brottsplats Kalmar slott?

Det har ibland sagts att arkeologers arbete kan liknas vid en kriminalteknikers eller en detektivs, där man med olika metoder försöker klura ut vad som hänt på en plats. Den senaste veckan har denna liknelse tagit sig lite mer konkreta uttryck, då arkeologer från länsmuseet och polisen i Kalmar försökt slå sina kloka huvuden ihop för att försöka lösa ett misstänkt brott vid Kalmar slott.

I fredags hade jag möjligheten att få komma in i det nya polishuset och titta. Jag har kontakt med en polis där som jag känner sedan vi gjorde ett jobb tillsammans när Ryssby kyrka hade brunnit ner. Han jobbar på den kriminaltekniska roteln och nu tog jag mina fotografier från skelettet som hittades vid slottet och åkte dit. Jag tror att hela avdelningen var samlad och vi satt ner och jag visade bilderna på skelettet och vi diskuterade. Det var en massa brainstormande under en ganska lång tid och det var fantastiskt roligt och intressant. Att höra deras syn på hur personen låg, hade han blivit nerslängd eller nedlagd, händerna, armarna och benens ställning diskuterades. Det var mycket inspirerande att få deras syn på saker som vi hittar i vårt arbete och polisens och vårt jobb har nog många gemensamma nämnare. Att jag sedan fick en rundtur i de nya lokalerna gjorde inte besöket sämre.

Det återstår att se vad detta initiativ leder till, kanske kan vi med hjälp av polisen få fram fler ledtrådar till vem den döde på slottet var och vad som hänt. Vi lär få anledning att återkomma.

Cecilia Ring, KLM

onsdag 25 februari 2009

Årets arkeologiseminarium i Blankaholm närmar sig

Nu till helgen är det dags för en av årets arkeologiska happenings i Kalmar län; seminariet "Arkeologi längs ostkusten" som för andra gången anordnas i Blankaholm på initiativ av arkeologen och tillika bloggaren Michael Dahlin.

Kalmar län är inte bortskämt med arkeologiska sammankomster av detta slag, eller har åtminstone inte varit. Kanske man kan ana en förändringens vind? Hur som helst är initiativet med ett arkeologiskt seminarium i Blankaholm mycket välkommet, och det första mötet som hölls i februari förra året var både välbesökt och uppskattat. I år är vi tre från Länsmuseet som ska hålla föredrag, och det övriga schemat lovar många andra intressanta presentationer. Själv ska jag försöka säga något klokt om den boplats från yngre stenålder som vi undersökte i somras och sent i höstas i Runsbäck på västra Öland, och som jag tidigare berättat om både här och annorstädes. Kenneth ska prata om mesolitikum på Öland, och Veronica ska berätta om det fantastiska fyndet förra året av en vikingatida silverskatt i Hellerö.

Ser fram emot detta!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

tisdag 24 februari 2009

Ibland är inte arkeologin så glamorös som många tänker sig. I går var jag ute vid slottet och vi schaktade upp det sista för vattenledningen.



Det var ömsom snö, regn och ett ständigt ihållande kall vind. Det är sådana dagar som man undrar över sitt yrkesval. För det känns varken speciellt glamoröst eller spännande med arkeologi när tårna och fingrarna är stelfrusna redan innan frukostrasten. Den översta delen av marken hade frusit så det blev ett tungt jobb för grävmaskinen och som vanligt hade vi fått uppgift om att det inte skulle finnas vare sig ledningar eller avlopp där vi skulle schakta. Facit i går blev tre rejäla elledningar, två åskledare och ett avlopp för dagvattenledning. Inte för att det gör något rent arkeologiskt men det blir alltid knivigare med schaktningen.



Hittade vi något spännande då? Jo ytterligare en mur, som inte Åkerlund/Olsson hade framme på 1940-talet dök upp cirka 25 cm under markytan mitt för den södra slottsväggen. Den var drygt 2,4 m bred och cirka 1 m djup, sönderbruten både på in- och utsidan. Så nu återstår bara att mäta in alla schakt murar och platsen för skelettet med hjälp av GPS innan rören läggs ner och allt åter täcks över.

Cecilia Ring, KLM

fredag 20 februari 2009

Att berätta och beröra

Igår och i förrgår var jag och några kollegor från museet på en tvådagars kurs i digitalt berättande hos Delta Garden. Syftet var att lära oss hur man med enkla medel och ett kort manus kan framställa en film som på ett lättfattligt och spännande sätt berättar en historia, det må vara om en spännande arkeologisk upptäckt eller om en upplevelserik resa som man gjort.

Det skrivna manuset skulle inte vara mer än 1/3 sida, och filmerna blir max ett par minuter långa. Berättare är man själv, och till sin hjälp har man bilder, ljud och musik som kan hjälpa att ta fram den känsla man vill förmedla. Några andra kollegor gick en sådan här kurs före jul, och deras filmer kan man se här .

Det var två intressanta och lärorika dagar, och samtliga deltagare lyckades efter viss möda att få ihop sina filmer. För min egen del satte den här övningen igång en del funderande, saker som jag reflekterade över och som jag tror kan gälla även andra arkeologer. Det svåraste för mig var inte att komma på något att berätta om, eller att hitta spännande bilder och bra ljud för att få ihop filmen, och inte heller att få ner orden på pappret. Det svåra var att hitta ett sätt att berätta utan att låta som en insnöad och torr arkeolog, att berätta så att en icke-arkeolog kan finna det intressant och spännande. Hur får man en krukskärva att beröra? Jag skrev om mitt manus säkert fyra gånger, det var bitvis frustrerande och jag kände mig trängd av min arkeologiska yrkesroll där jag hela tiden förväntas kunna svara på frågan ”hur vet du det?” om allt som jag säger. Jag tror att jag landade i någon sorts insikt om att man, för att berätta och beröra, ibland behöver frångå det strikt kunskapsbaserade och även låta fantasin komma in på ett hörn. Det kan låta som en enkel självklarhet, men det är svårare än det låter.

Arkeologin har redskap för att ta fram mängder av kunskap om det förflutna, men vi får inte heller glömma bort fantasin när vi ska förmedla det vi vet och kan.


Ludvig Papmehl-Dufay, KLM


Den som vill kan kika på resultatet av min berättarvånda här:

onsdag 18 februari 2009

En husgrund på Öland berättar.

Strax utanför Gärdslösa kyrka på Öland ligger en gammal husgrund; Gärdslösa gilleshus, som nu, 18 år efter att den undersökts äntligen berättar om dess historia.




Under två säsonger 1990 och 1991 undersöktes en husgrund som ligger precis intill kyrkogårdsmuren nordväst om Gärdslösa kyrka på Öland. Undersökningen var ett samarbete mellan länsmuseet och Gärdslösa hembygdsförening och syftet var att få reda på vad husgrunden egentligen representerade och hur gammal den var. Tyvärr kom undersökningarna inte att avrapporteras – förrän nu.

Sagt och gjort. I början av 1990-talet söktes tillstånd och beslut togs och sedan började arbetet. Undersökningen företogs framförallt innanför husets murar och där grävdes 4 rutor intill respektive gavel. Husgrunden är tämligen stor och mäter ca 25 x 8 meter. Steg för steg och lager för lager grävde man sig ner genom husets historia. Föremålen som hittades verkar inte ha varit så många men lite blev det i alla fall. Man hittade spik, hästskosömmar, öglor, kritpipor, mynt och massvis av djurben.

Djurbenen som framförallt bestod av skalkarna dvs de minst köttiga delarna härrör från lamm, gris. Nöt, fågel och fisk. Till största delen utgör resterna benen efter ungdjur, inga fullvuxna djur. Materialet domineras av fågel och fisk. Bland fåglarna finns både tamhöns och tupp men även fasan, rapphöna, and och ejder. Bland fiskarterna kan nämnas lax, torsk, gädda och sik.
Det verkar som om huset använts både som middagslokal men kanske också för slakt.

Mynten var spännande. Totalt hittade man 6 mynt vilka sprider sig i tid från 1448 till slutet av 1500-talet. Mynten bestod av:

1. Kristian I. 1448-1481.


2. Sten Sture d.ä. 1470-1497-1501-1503
Penning (brakteat).

3. Sten Sture d.y. 1512-1520
Stockholm. ½ örtug

4. Kristian II 1513-1523
Malmö. Skilling (klipping)

5. Johan III. 1568-1592, Fyrk.

6. Sören Norrby. Skilling



Mynten ger sannolikt en god bild av husets användningstid. Vid rapporskrivandet hittade jag också information om att det från Gärdslösa socken finns ett bevarat dokument från omkring 1420 som namnger en rad personer tex kyrkoherden i Gärdslösa (som första namn), prosten i Runsten, andra öländska präster, klosterbröder och lågfrälse män, sammanlagt 36 namn, och detta avser troligen ett gille i Gärdslösa. Här kan man verkligen prata om att arkeologin blir levande.
Med denna bakgrund verkar det troligt att gilleshuset uppförts i början av 1400-talet och sedan använts under ca 200 år.
På 1630-talet åkte en man vid namn Rhezelius omkring och avbildade öländska kyrkor. Så även Gärdslösa kyrka men tack vare att gilleshuset låg så nära kyrkan så blev även det avbildat. På teckningen syns huset som en ruin till vänster om kyrkan. Taket är borta men väggarna står fortfarande uppe. Huset har således övergivits antingen i slutet av 1500-talet eller i början av 1600-talet.



Det tog nästan 20 år innan de spännande resultaten äntligen blev rapporterade!


Nicholas Nilsson KLM

måndag 16 februari 2009

Glimtar från arkeologiskt inomhusarbete

Arkeologer är inte bara ute och gräver. En stor del av arbetet sker inomhus, och för varje utgrävning som görs skrivs en rapport där fynd och iakttagelser från fältarbetet analyseras och bearbetas för att så mycket information som möjligt ska gå att få fram om det som undersökts.

Under sammanlagt ungefär fem veckor i somras och i höstas undersökte vi boplatslämningar från stenåldern i Runsbäck, en undersökning som vi berättat mer om här .







Sedan ett par veckor tillbaks pågår rapportarbetet, och idag har jag tillbringat dagen med att sortera och registrera femtusenåriga keramikskärvor i en särskild databas som sedan kopplas ihop med de kartor som vi framställt över boplatsytan i samband med undersökningen. På så sätt kan man ta fram kartor som visar spridningen över boplatsen för olika typer av fynd, och man kan få indikationer på vad som har hänt på platsen, vilken typ av aktiviteter som har pågått och var. Den här delen av inomhusarbetet är spännande på så sätt att man får tillfälle att titta lite närmare på de fynd som man hittat, och inte så sällan så gör man nya upptäckter i samband med fyndregistreringen. Idag hittade jag bland annat en keramikskärva som uppenbarligen använts sekundärt till någonting efter det att den ursprungliga krukan gått i kras: skärvan är helt kvadratisk och uppvisar slipspår på alla fyra brottytorna. Kanske har man använt skärvan som en skrapa för att bereda skinn, eller varför inte en krita? Vem vet.



Mer nyheter om det spännande rapportarbetet kring stenåldersundersökningen i Runsbäck kommer framöver.


Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

fredag 13 februari 2009

I goda arkeologers sällskap

Fredag eftermiddag, och två dagars livliga och intressanta diskussioner är till ända. Vi har precis avslutat årets Smålandsmöte, en liten årlig sammankomst där arkeologerna från länsmuseerna i Småland (Jönköping, Växjö och Kalmar) träffas, diskuterar aktuella ämnen och har lite trevligt i största allmänhet.

I år var vi på Arkeologienheten vid Kalmar läns museum värdar, och mycket av diskussionerna handlade om olika former av samarbete och hur man ska bära sig åt för att nå ut med arkeologiska resultat till en intresserad allmänhet. Denna vår nystartade blogg blev såklart ett hett samtalsämne, och vi konstaterade att detta forum är ett både roligt och väldigt användbart sätt att skapa en dialog med folk ute i länet och på andra platser, d v s med ER kära läsare! Vår ambition är att bloggen ska uppdateras regelbundet och innehålla information kring stort och smått som händer hos oss, allt från spännande utgrävningsfynd till senaste nytt från pågående rapportarbete. Bland annat kommer man att kunna följa arbetet med det spännande skelettfyndet från Kalmar slott.

Som avslutning på Smålandsmötet hade vi på förmiddagen idag en mycket intressant stadsvandring i 1600-talets Kalmar med enhetschefen för Kalmar läns museums byggnadsantikvariska avdelning, Örjan Molander, som ciceron. Bland mycket annat var vi inne i Domkyrkan och fick lite till livs om de pågående restaureringsarbetena, som sker under antikvarisk kontroll av länsmuseets byggnadsantikvarier. Vi bjöds här på en riktig ”once in a lifetime” -upplevelse, nämligen möjligheten att via byggnadsställningarna komma upp och beskåda den pampiga altaruppsättningen ovanifrån.



Som sagt, nu är det fredag eftermiddag och ett givande Smålandsmöte är till ända. Hem och vila ut sig för en ny vecka. Håll utkik efter nya inlägg här på vår nystartade blogg!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

Senaste nytt om skelettet på Kalmar slott

I tisdags skickades en liten del av skelettet till Ångströmslabotatoriet i Uppsala för att vi ska försöka datera det genom C14-analys. Så förhoppningsvis kan vi inom en snar framtid få en datering på när kroppen lades ner intill slottsmuren.

Skelettet har idag packats ner och är just nu på väg till Jönköping i bil. Nästa vecka ska en osteolog titta på skelettet och då ska vi bland annat kunna få reda på om det är en man eller en kvinna, ungefärlig ålder på personen när den dog och eventuella skador på skelettet. Om vi lyckas få fram tillräckligt med pengar kommer sedan en mängd andra analyser att genomföras på skelettet vid Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm. Där är man specialiserad på så kallad laborativ arkeologi, där man genom olika typer av naturvetenskapliga analyser "gräver fram" mer information ur ett arkeologiskt material än vad som syns för blotta ögat. Bland annat kan man få fram DNA som kan ge information om kön, hårfärg och ögonfärg, och genom att mäta halten av speciella isotoper av kol och kväve i skelettet kan man få information om vilken huvudsaklig diet personen har haft. Andra isotoper kan ge annan information, bland annat kan halten av strontium tala om i vilken sorts geologisk bakgrundsmiljö personen har visats under sitt liv. På så sätt kan man se om det finns fog för att anta att personen kommer någon annanstans ifrån eller om vederbörande har växt upp i Kalmartrakten.

Här på bloggen kommer vi att fortsätta berätta om arbetet med det spännande fyndet vid slottet, så håll utkik!


Cecilia Ring, KLM

tisdag 10 februari 2009

Ölands första människa upptäckt?

Skelettet efter en av de första ölänningarna har återfunnits i marken tack vare Ölands kalkrika jord och Kalmar läns museums duktiga arkeologer. Fyndet gjordes 1991 i Övra Vannborga men först nu har skelettet daterats med hjälp av 14C-metoden. Analyssvaret visade att skelettet var 9000 år gammalt!

Det hela började med att en fornlämning upptäcktes 1989 i samband med att en plats utanför byn användes som grustag. Platsen kom sedan att undersökas vid flera tillfällen under åren 1989-1991 och blev mest känd för dess rika förekomster av hus från yngre järnåldern. Men det var alltså inte bara hus som dolde sig under markytan utan även en grav från jägarstenåldern.

Fyndet av en 9000-årig grav är att betrakta som sensationellt då det endast hittats totalt tre stycken i Sverige tidigare, samtliga på Gotland. Det finns ytterligare ett fåtal platser i Norden där man hittat äldre människoben men då har dessa legat i andra miljöer än på själva begravningsplatsen. Tidigare har bara två riktigt gamla gravfynd gjorts på Öland. Skeletten från Alby och Köpingsvik är riksbekanta men medan dessa gravar är omkring 6000 år gamla så är Vannborgagraven från år 7000, före Kristus!


Den döde hade gravlagts i en grund grop på stranden, lagom stor för att rymma kroppen. Huvudet låg i söder och kroppen låg i en hopkrupen ställning. Tyvärr skadades stora delar av graven under järnåldern så att endast den nedre delen av skelettet finns bevarat. Därför känner vi inte till om den hade fått några gravgåvor med sig. Däremot hittades 18 pärlor av kronhjorttänder kring höftpartiet. Dessa pärlor kan tänkas vara utsmyckningar som suttit fastsydda på nedre delen av en skinnskjorta eller ett skärp.

Den gravlagda personen i Övra Vannborga har ännu inte könsbestämts men utifrån dess grova benstomme är den preliminärt tolkad vara en man. Han begravdes på stranden intill det dåtida Kalmarsund som då stod 20 meter högre än idag. Trots att Vannborga inte ligger långt ifrån Köpingsvik så var området en del av Ölands norra udde. Öns storlek för 9000 år sedan var knappt hälften av dagens yta och växtligheten präglades av täta lövträdsskogar där inte Alvarets mer öppna partier bröt den lummiga vegetationen där hassel hade stor betydelse då dess nötter var eftertraktad föda. I detta landskap rörde sig djur som kronhjort och älg men även för oss idag udda arter som uroxe och visent (europeisk bison). Andra djur som känns främmande på Öland idag kan ha varit t ex vildsvin och brunbjörn. I havet, som utöver jakten på land, hyste viktiga resurser för näringsintaget med olika sorters sälar, sjöfågel och fisk. Men att jakten på land var viktig vittnar de kronhjortständer som hittades i graven om.

En mer ingående analys av den hittills äldste ölänningen är planerad att presenteras i en kommande artikel från Kalmar läns museum.

Magnus Petersson
Antikvarie

Kalmar läns museum

fredag 6 februari 2009

Intresseväckande skelettfynd på Kalmar Slott

Den här veckan genomför Kalmar länsmuseums arkeologer en förundersökning på slottet där Skanska gräver för nedläggning av en ny ledning på den yttre borggården. När schaktningarna inleddes i tisdags morse framkom ett kranium och ett antal andra skelettdelar från människa.
Benmaterialet låg sammanblandat i ett lager knappt 1 m under markytan och kan sannolikt efter en första undersökning sägas komma från flera individer. Dessutom stötte man på en del av en äldre murkonstruktion varför grävningarna avstannade i väntan på tillstånd från länsstyrelsen att gräva igenom muren.


På onsdagsmorgonen återupptogs grävningarna och ett nytt schakt öppnades upp längs med slottets södra huslänga, d v s den huskropp som sedan 1590-talet hyser slottskyrkan. I botten av det meterdjupa schaktet påträffades ett helt, förhållandevis välbevarat skelett av människa. Skelettet låg med ansiktet och bröstkorg nedåt, vridet i höften med benen lätt uppdragna. Armarna och händerna är hoplagda under kroppen och benen är korslagda. Den ovanliga positionen är intresseväckande eftersom den indikerar att det sannolikt inte rör sig om att individen fått en kyrklig eller vördnadsfull begravning. Högst eventuellt bär behandlingen av kroppen spår av ett brott, en krigshandling eller en avrättning varför osteologen och arkeologen Anna Kloo-Andersson från Jönköpings läns museum ansluter sig till grävningarna idag. Anna kommer tillsammans med vår arkeolog Cecilia Ring idag att försiktigt lyfta skelettet ur schaktet för att sedan ta det till Jönköping för vidare analyser.

En osteologisk analys av skelettet skulle kunna ge intressant information kring dödsorsak, kön och eventuellt ursprung vilket inte bara är av intresse för oss som arkeologer utan även för allmänheten i Kalmar län. För närvarande diskuterar vi tillsammans med flera intressenter ett fortsatt samarbetsprojekt kring fyndet på slottet som vi självklart hoppas kan ge oss en ytterligare pusselbit till den mycket intressanta historia som slottet och de människor som levt där kan förmedla. Vi lovar att hålla alla intresserade uppdaterade om hur vi kommer att arbeta vidare med fynden liksom vad eventuella analysresultat visar.


Ulrika Söderström
Arkeolog

Kalmar läns museum



Läs artikeln i Barometern >>
Se inslaget i Smålandsnytt >>