måndag 29 juni 2009

Stads-GIS KÖPINGSVIK





UPPDRAGS GIS PROTOTYP







Under perioden: mars 2008 – mars 2009 pågick arbete med Köpingsvik GIS-projekt på Arkeologiska avdelningen - Kalmar läns museum.
Arbetet syftar till att skapa en överblick av arkeologiska undersökningar i Köpingsområde och lyfta fram dess kulturhistoriska värde. Materialet skall kunna används i handläggningen av antikvariska ärenden och ligga till grund för beslut kring specifika kulturhistoriska frågor.
En sådan översiktskarta är också ett utmärkt verktyg i forsknings- och studiearbete för forskare, samt som pedagogiskt material till allmänheten.

Jag började samarbeta med projektet från augusti 2008.
”Uppdrags GIS prototyp” hade varit mitt ansvarsområde. Nu är mitt uppdrag klart.
Här kommer en kort redovisning av projektet:
Motto: ”En bild står för mer än tusen ord”

Köpingsvik GIS-projekt: ca 300 undersökningar
period: år 1824 - 2008

1. HUR FUNGERAR GIS (geografisk informationssystem)?
GIS är ett verktyg som knyter ihop objekt redovisade på kartan - med annan information i form av: text, bilder, ritningar, tabeller, mm. Geografiska objekt hanteras i form av punkter, linjer eller ytor. Till dem knyts sedan deras egenskaper (attribut). Systemen kan hantera information vi har idag på traditionella papperskartor, arkiverade i pärmar - under förutsättning att ämnet har någon koppling till en geografisk definierad plats (koordinater). Alla GIS modeller bygger på kartinformation.

2. ARBETSOMRÅDE
Landskapet kring oss är under ständig förändring som återspeglar samhällets historia. Historiska miljöer vittnar om vårt förflutna och utgör vårt kulturarv. Lagstiftningen anger att de historiska miljöerna skall vårdas och underhållas med hänsyn till det förflutna. Förändringar ska göras så att dessa kulturhistoriska värden inte minskas.
Arkeologer har en central roll i denna process genom forskning och dokumentation. GIS öppnar breda möjligheter i det här fältet. Det här projektet utgör en prototyp för möjliga GIS-tillämpningar. Avsikten är att bygga digitalt kunskapsunderlag över arkeologiska undersökningar i Köpingsvikregionen och efter hand även göra detta tillgängligt för en brädare allmänhet via museets hemsida.

3. SYFTE, PROBLEMFORMULERING

Syftet med detta projekt är att visualisera arkeologisk information från olika databaser och använda GIS i olika tillämpningar, såsom:
o söksystem – att söka ut ett objekt på kartan och i tabellerna
o informationsplattform – att kunna se vilken information som finns knuten till ett objekt
o analysverktyg - att göra analyser, t.ex.: vilka objekt som uppfyller angivna villkor
o handläggarstöd – omfattande informationskälla.

I dagsläget måste man komplettera informationen om arkeologiska undersökningar med en papperskarta för att visuellt kunna lokalisera dem i området.
GIS-baserad interaktiv karta gör möjlighet att lokalisera en utvald undersökning på kartan och länka direkt till digitalrapport, resp.: foton, situationsritning, schaktritning, fynd eller accessbladet med information i tabell form.

Det är lätt att uppdatera och redigera GIS-projekt genom att registrera ett nytt objekt eller att justera dess geometri och tillhörande attribut.
Det ger också stora möjligheter att göra kartpresentationer som kan visas på skärmen eller skrivas ut på papper i olika skala.

Syftet med GIS-projekt är att effektivisera informationshantering.

4. REDOGÖRELSE AV PROJEKTET.
STEG 1. Accessdatabasen med sammanfattning av undersökningen samt administrativa uppgifter.
STEG 2. Utgångspunkten för en GIS-tillämplig är en digital karta.
Grundkarta från Borgholm kommun (orienterande data).

STEG 3. Digitalisering av dokument. Rapporter, situationsplaner, schaktritningar, foton, fynd, accessblad.

STEG 4. Skärmdigitalisering: schakt (STADS GIS)
Inskannade schakt (482 st.)
STEG 5. Skärmdigitalisering: punkter som lokaliserar undersökningar på karta
UPPDRAGS GIS - punkter ”arkeologiska undersökningar” (519 st.)
STEG 6.Koppling av shapefilen arkeologiska undersökningar (punkter) till Accessdatabasen.
I attributtabellen visas nu alla informationen innehållna av Accessdatabasen.

STEG 7. Uppdrags GIS - länkar till inskannade dokument.
Länk till RAPPORT Exempel: Köpings kyrka.
Punkt på kartan lokaliserar undersökning och länkar till rapport.

Länk till SITUATIONSPLAN. Exempel: Köpingsskolan, AR23a-b.

Länk till FYND Exempel: Tingsdal 1:1, AR147.

STEG 8. Uppdrags GIS – ANALYS: sortera och gruppera objekt enligt utvalda attributet
ANALYS: DATERING Exempel:Järnåldern (39st.)
ANALYS: FYND Exempel: Keramik ( 135st.)

5. RESUMÉ
GIS kopplad till digital databas gör att information hanteras visuellt på ett helt annat sätt än när det bara gäller text och bilder i pappersform placerade separat i var sin mapp. Det ger helhetssyn över arkeologiska undersökningar i regionen och upplyser nya sammanhang mellan olika objekt (t.ex. placering och spridning av fynd med samma datering eller av samma typ).
På det viset skulle informationshanteringen kunna effektiviseras.

Informationen kommer att vara lättbegriplig och tillgänglig både för internt bruk, forskning, handläggarstöd på LST och för en bredare allmänhet (via hemsida).
"Tänk om man kunde arbeta upp ett helt undersökningsregister över länet på samma sätt? Eller en kommun i alla fall?"

Malgorzata Postula-Górecka
KALMAR LÄNS MUSEUM, UV

fredag 26 juni 2009

Från klarhet till klarhet i Prästhag!

Den andra av totalt tre utgrävningsveckor i Prästhag är till ända, och vi kan trötta och solbrända nöjt konstatera att resultaten hittills är mycket goda. Spåren efter den medeltida bebyggelsen avtecknar sig tydligt som mörka fläckar mot den ljusa sanden, och det allt mer rikliga och varierade fyndmaterialet ger oss nya ledtrådar till platsens datering, sociala ställning och förhållande till sin omgivning.

Vi har hittills undersökt lämningarna efter 5 hus, och ytterligare några är på väg. Husen består idag av inte så mycket mer än mörka fläckar som utgör rester efter nedgrävda stolpar. Dessa stolphål bildar mönster, som gör att vi kan få en bild av husens utseende, storlek och konstruktion. Det största huset som vi hittat, och som vi tolkar som bostadshus och huvudbyggnad på gården, mäter 21 x 5 m och har troligen bestått av åtminstone tre olika rum. Själva huskonstruktionen är av en typ som inte tidigare undersökts på Öland, och som bygger på att väggarna är takbärande. Hus av denna typ kallas för enskeppiga hus. Under den föregående perioden, järnåldern, är det vanligaste istället att taket burits upp av parstälda stolpar inne i själva huset, och att väggarna varit av en enklare och inte lika bastant konstruktion. Hus av den typen kallas för treskeppiga hus.


Planritning av lämningarna efter det största huset i Prästhag. De svarta ringarna visar stolphål och andra mörkfärgningar i marken, och den röda rektangeln visar var husets ytterväggar gått.

Lämningar efter medeltida hus må vara spännande och intressant, men det är inte allt. Vi har också hittat flera brunnar alldeles i närheten av husen, och dessutom ett stycke bort ett område med omfattande spår efter någon typ av verksamhet som vi inte riktigt har kunnat sätta fingret på ännu. Ledtrådarna som vi brottas med är bland annat stora svarta gropar, vissa lerklädda i botten och andra med ett lerlock i ytan, de flesta sotiga och rika på träkol, några med mycket stora mängder ben från fisk och boskap, och i flera fall även hela och trasiga redskap och föremål med koppling till olika typer av hantverk samt personliga tillhörigheter. Flera av groparna tycks ha haft en funktion som har med mathantering att göra, kanske någon typ av fiskberedning. Andra gropar saknar nästan helt ben i sin fyllning, och har kanske fungerat som någon sorts ugn.


Några tiotal meter nordväst om det största huset finns ett område med stora svarta gropar, vilken funktion de haft är en fråga som vi brottas med än så länge.

Genom undersökningen av de svarta groparna har vi börjat få fram ett ganska omfattande fyndmaterial, vilket är av mycket stor betydelse för oss när vi ska försöka förstå platsens datering, funktion och relation till sitt omland. Fynden domineras av djurben, i form av slakteriavfall och matrester. Vi har inte gjort någon genomgång ännu av vilka djur som är representerade, men vi har i alla fall kunnat identifiera såväl fiskben som får/get, svin och nötboskap bland benen. Utöver detta stora material har vi också hittat ett antal hela och trasiga föremål. Här märks ett flertal brynen, delar av en slipsten, synålar, nitar och spikar i järn, keramikskärvor, glaspärlor, kamfragment, andra typer av järnföremål med mera. Idag dök några mer speciella fynd upp. Redan före frukostrasten hittade en kollega ett litet lövtunt och hårt anfrätt silvermynt, som efter konsultation med myntexpertis visar sig vara ett så kallat "Svealandsmynt", präglat under Knut Eriksson troligtvis i Sigtuna någon gång mellan 1185-1195 e Kr. Just den här typen av mynt är mycket ovanliga i den här delen av Sverige, vilket förstås gör vårat fynd extra intressant. Men framförallt ger det oss en viktig pusselbit, såväl när det gäller platsens datering som dess sociala ställning.


Det hårt anfrätta och lövtunna silvermyntet med sin kungabild, präglat under Knut Eriksson (död 1196).

Ett annat spännande fynd som vi hittade strax innan vi skulle gå hem idag är en visserligen mycket skör och rostig men ändå så gott som hel sporre av järn. Även detta fynd kan dateras till medeltid och troligen 1200-tal, och visar liksom myntet att platsen har bebotts av människor med relativt hög social ställning.


Sporren såsom den såg ut när den hittades.

Nu vidtar en helgs vila, och sedan drar undersökningens sista vecka igång med såväl hårt slit som förhoppningsvis spännande och givande fynd och upptäckter. På tisdag kväll kl 19.00 hålls en öppen visning, och på onsdag mellan kl 10 och 14 har vi öppet hus på grävningen där vi bland annat erbjuder kortare visningar och lite alldeles äkta prova på-arkeologi. Välkomna!


Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

måndag 22 juni 2009

Gladhammars gruvor

Äventyret har börjat…

Vid Gladhammar, ca 12 km sydväst om Västervik, har gruvverksamhet förekommit de senaste 500 åren. Man har brutit järn, koppar och kobolt och även i dag pågår verksamhet genom provborrningar efter guld. Hela gruvfältet är ca 1,5 km långt och uppdelat i tre områden med Ryssgruvefältet i nordväst, Holländarefältet i mitten och Sohlbergsfältet längst i sydväst. Den mest betydande brytningen har skett inom Holländarefältet där man brutit ned till 125 m djup. På 1700-talet anlades också ett 170 m långt schakt, den s.k. stollgången, för att dränera gruvan. Denna kallas Sankte Pers nyckel och mynnar via ett dike ut i Tjursbosjön nedanför gruvfältet.

Vy över gråbergsvarpen vid Holländarefältet med Tjursbosjön i bakgrunden.

Gruvområdet har ett mycket högt kulturhistoriskt värde och utgör idag fast fornlämning och ingår i ett större riksintresseområde för kulturmiljövård. Här finns en mängd lämningar som vittnar om den industriella verksamhet som pågått vid och intill gruvorna, många typiska för svensk bergsnäring under dessa århundraden. Gladhammars gruv- och hyttområde har också ett högt upplevelsevärde eftersom det är lätt tillgängligt för besökare och lämningarna finns inom ett ganska begränsat område. Det är väl värt ett besök!

Tyvärr är det också så att den verksamhet som pågått inte bara lämnat efter sig intressanta och besöksvärda kulturlämningar. Verksamheten har också resulterat i en stor mängd gruvavfall, upp emot 50 000 kubikmeter varp och slagg, som under årens lopp släppt ifrån sig en hel del tungmetaller, bl.a. arsenik, koppar, kobolt, zink och bly.
Ett av gruvschakten vid Holländarefältet.

De senaste åren har därför Västerviks kommun, på uppdrag av Länsstyrelsen, låtit utföra en omfattande studie av miljöproblemen i gruvområdet. Man har bl.a. gjort mängder med provtagningar och uppmätningar av gruvavfallet, grundvattnet och ytvattnet i Tjursbosjön.

Avfallet och det sönderbrutna berget vittrar sakta sönder när det exponeras för syre och regn, vilket gör att tungmetaller fälls ut och transporteras vidare ut i naturen. En stor mängd av dessa lagras upp i Tjursbosjöns bottensediment och uppskattningsvis finns cirka 600 ton koppar och 80 ton kobolt enbart i sjönsedimenten. Man räknar också med att det i gruvavfallen på land finns omkring 350 ton koppar, 40 ton kobolt, 30 ton bly, 10 ton zink och 10 ton arsenik. Varje år läcker det ut 430 kg koppar, 125 kg kobolt och 60 kg bly från gruvområdet ut i sjön (uppgifter från Västerviks kommun).

Idag fungerar Tjursbosjön som en uppsamlare av den största mängden tungmetaller, men vittringsprocessen kan snabbt ändras till det sämre om klimatet skiftar och likaså om pH-halten i sjön skulle förändras. Miljöproblemen vid Gladhammar kommer att pågå under mycket lång tid om ingenting görs. Transporten av t.ex. koppar kan pågå i flera tusen år. Området har därför placerats i s.k. riskklass 1 och tillhör ett av de högst prioriterade saneringsområdena i länet. Tungmetallerna påverkar främst det lokala ekosystemet, men det finns även vissa mindre områden med avfall som kan vara direkt farliga för människor t.ex. de arsenikhaltiga avfallen som ligger längs Tjursbosjöns strand.

Ett av de vattenfyllda gruvschakten vid Solbergsfältet. I ytan syns rester av timmerkonstruktioner.

På grund av miljöproblemen runt gruvområdet har Västerviks kommun ansökt om att få utföra en total sanering, vilket bl.a. innebär pluggning och täckning av gruvhålen och bortschaktning av i stort sett allt gruvavfall inom gruv- och hyttområdet. Detta påverkar naturligtvis området som fornlämning och endast vissa delar kommer att bevaras. Det är därför viktigt att området karteras och dokumenteras innan saneringsarbetet påbörjas. Länsstyrelsen har därför beslutat att en arkeologisk förundersökning ska utföras.

Under v.27-29 kommer arkeologer från Kalmar Läns Museum, Dalarnas Museum och Västerviks Museum att utföra undersökningen. Vi samarbetar också med Sveriges Speleologförbund som gör en kartering nere i Holländarefältets gruvgångar. Vi kommer kontinuerligt att lägga upp mer information här på bloggen under arbetets gång.
Veronica Palm, Kalmar läns museum/Västerviks Museum
..................................................................................................

För den som vill läsa mer om miljöstudien hänvisas till Projekt Gladhammars Gruvor på Västerviks kommuns hemsida:
http://www.vastervik.se/templates/VVKommun_Page.aspx?id=2375

Där kan Ni också hitta rapporten från den Kulturmiljöutredning som Länsmuseet genomförde år 2004.


Guidade turer vid Gladhammars gruvor:

Onsdag 8/7 kl. 18.00.
Onsdag 15/7 kl. 18.00.


Samling vid Holländarefältet intill Fårhultemasten. Glöm inte att ta på stadiga skor!

Kontaktperson: Veronica Palm, Kalmar Läns Museum/Västerviks Museum 070-636 26 13.

torsdag 18 juni 2009

Medeltida bebyggelselämningar i Prästhagen

Första veckan av den arkeologiska undersökningen i Prästhagen strax söder om Köpingsvik på Öland är nu avklarad, och vi kan med glädje konstatera att vår hypotes om att lämningarna är från medeltiden stämmer. Innan midsommarfirandet tar vid kommer här en kortfattad rapport om första veckans arbete.

Under veckan har vi ägnat oss åt att med hjälp av grävmaskin bana av det område som ska undersökas, och markera och mäta in de spår efter bebyggelse och andra konstruktioner som vi kan se. Spåren avtecknar sig tydligt som mörka fläckar mot den gulbruna sanden. Några dagars maskinavbaning återstår, men redan nu kan vi tydligt se att det inom området finns ett flertal hus som av fynden att döma är från vikingatid och/eller tidig medeltid, omkring 1000-1200 e Kr. Husen som vi hittills har identifierat är av en typ som tidigare inte undersökts på Öland; konstruktionen bygger på att väggarna har varit takbärande, och såväl små skjul-liknande byggnader som större bostadshus med flera rum har identifierats. Bland fynden som hittills framkommit märks en vit glaspärla, några järnnitar och vad som troligtvis är en vävtyngd i kalksten. Fyra stycken större mörkfärgningar skiljer ut sig genom sin storlek, och med sina uppemot 4-5 m i diameter kan de möjligen representera brunnar eller så kallade grophus vilket är vanligt bland annat under yngre delen av järnåldern. Förhoppningsvis ska arbetet i nästa vecka bringa klarhet i detta, och då återkommer vi även här på bloggen med lite bilder och mer nyheter från undersökningen.

Trevlig midsommar!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

onsdag 10 juni 2009

Med Västerviks Kraft genom boplatsen RAÄ 101

För drygt en vecka sedan blev vi klara med en arkeologisk förundersökning i Västervik. Det var den som gjordes för Västerviks Kraft Elnät AB strax norr om sjön Kvännaren. Denna vecka pågick hela tre arkeologiska undersökningar i Västervik, ett mått på ett expansivt område.

Kommunen behövde förstärka sitt elnät i området väster om staden och den bästa vägen var att gå med ledningsschaktet sydost om bebyggelsen. Schaktet skulle grävas tvärs igenom en forntida boplats i åkermark, registrerad under nr RAÄ 101. Den var ca 500 x 200 m stor och på åkern hade man tidigare hittat en hel del flinta liksom en s k enkel skafthålsyxa av grönsten. På kullarna runt boplatsen finns registrerade gravar varav en är närmast skeppsformig och en annan är ca 12 m i diameter och nästan 2 m hög.

Vad vi kunde se i våra schakt är boplatsen något större än vad som står i registret. De lämningar vi hittade visade att den fortsatte något åt både norr och söder, även söder om banvallen. Sammanlagt undersökte vi ca 25 anläggningar, alltså konstruktioner, av skilda slag. De flesta var gropar, troligen avfallsgropar, några möjligen stolphål, och några få var eldstäder med skörbrända stenar. Flera av groparna var rätt stora och riktigt djupa, mer än halvmetern.


I denna djupa sotiga grop låg ett par bitar keramik, ett stycke kvarts som bitar slagits av samt mycket kol.

Intressant var en grop som innehöll en stor bit obränd lera, ett fuktigt och kladdigt stycke. En bit forntida keramik hittades i sanden ovanpå och vår teori är att gropen använts till att hålla leran fuktig för senare bearbetning och tillverkning av lerkärl. Flera krukskärvor hittades i den rest av ett boplatslager som fanns i detta område, tyvärr alla små.


Kenneth Alexandersson undersöker gropen med lerstycket.

Hur gamla kan då dessa lämningar vara? Det är inte helt lätt att datera dem eftersom de fynd vi plockade i åkerjorden, när maskinen schaktade av ytan, har en spännvidd på ca 4000 år. Det rör sig om flintskrapor och flintavslag, kvartsitavslag, slaggbitar samt keramik från forntiden fram till våra dagar. I de undersökta anläggningarna hittade vi förutom flinta också krukskärvor av bronsålderstyp och annan keramik, som troligen är från järnåldern. Boplatsen RAÄ 101 är förmodligen en s k blandad boplats från flera tidsåldrar. I det fina läget, med lättbrukad sandig jord och nära till sjön och till skogsmark, har man säkert velat bo under lång tid. Vi har samlat kolprover och kommer att låta göra analyser för att få säkrare dateringar.


Så fort vi lämnat schaktet vid järnvägsområdet där smalspåret Hultsfred – Västervik går kom denna mäktiga maskin. Den borrade sig under banvallen och nio hål, ett för varje kabel, gjordes.


Hella Schulze, KLM

måndag 1 juni 2009

Fortsatta utgrävningar i Prästhagen

I tre tidigare inlägg har jag berättat om de nyupptäckta fornlämningarna i Prästhagen strax söder om Köpingsvik, där bland annat medeltida boplatslämningar konstaterades. I mitten av Juni startar den särskilda undersökningen av fornlämningen RAÄ 420 i Köping socken, en boplats med fynd från 1200-talet och eventuellt även från järnåldern.

Köpingsvik med omnejd är ett av de fornlämningsrikaste områdena på Öland, och lämningar från samtliga förhistoriska perioder finns företrädda inte minst inom själva Köpingsviks samhälle. Bland de forntida lämningar som undersökts i och kring Köpingsvik kan nämnas en grav och ett boplatslager från slutet av jägarstenåldern, ett omfattande boplatslager och gravfält från den mellersta delen av bondestenåldern, en boplatslager från bronsåldern, ett stort antal gravar från såväl äldre som yngre järnålder, samt lämningar efter en vikingatida och medeltida handelsplats utmed den forna viken. Köpingsvik var vid denna tid en viktig och livlig plats för handel med varor från när och fjärran. Mot slutet av 1200-talet tycks dock handelsplatsen på mellersta Öland minska i betydelse, stadsbildning och centralisering av makt tar fart på allvar och den nya staden Kalmar växer fram.


Magnus Petersson schaktar med grävmaskinens hjälp fram boplatslämningar vid förundersökningen i Prästhagen i slutet av mars.

I början av mars gjorde länsmuseet på uppdrag av länsstyrelsen en arkeologisk utredning strax väster om Köpings prästgård, omkring 500 m söder om Köpings kyrka. I området planeras för ett 30-tal villatomter, och då fornlämningsförekomst kunde konstateras vid utredningen följde en arkeologisk förundersökning som syftade till att avgränsa och närmare karaktärisera lämningarna inom området. Vid förundersökningen kunde vi se att två rumsligt och troligtvis även kronologiskt åtskilda fornlämningar finns inom området, dels i norra delen utkanten av en boplats från äldre järnåldern, och dels i södra delen en mer avgränsad boplatsyta med fynd bland annat av en kam från 1200-talet d.v.s. slutet av Köpingsviks storhetstid som handelsplats. Om resten av lämningarna inom området är från samma tid som kammen vet vi inte än, men om så är fallet har vi här möjlighet att för första gången undersöka en mer lantligt belägen gårdsmiljö från medeltiden på Öland.


Magnus Petersson gräver i vårsolen.


De undersökningar av medeltida lämningar som gjorts på Öland tidigare har annars framförallt berört antingen stadsliknande miljöer (Köpingsvik) eller platser med tydligt militär prägel (tex de medeltida lagret i Eketorps borg). Hur livet och bebyggelsen tedde sig på mer ordinära gårdar vid den här tiden vet vi alltså egentligen väldigt lite om. Att platsen som vi ska undersöka dessutom ligger endast ca en halv km från handelsplatsen Köpingsvik gör den än mer spännande, på så sätt att handelsplatsens relation till sitt omland kan undersökas närmare. En annan möjlighet är att kammen från 1200-talet bara var ett slumpmässigt fynd, och att resten av lämningarna på platsen är från en helt annan tid. Hur det ligger till med den saken får vi snart veta: under tre veckor med start i mitten av juni kommer boplatsen i Prästhagen att undersökas mer i detalj, och resultaten kommer att presenteras fortlöpande här på bloggen. Mot slutet av undersökningen kommer vi också att anordna visningar av utgrävningsplatsen. Mer information om detta kommer framöver, så håll utkik!


Ludvig Papmehl-Dufay, KLM