tisdag 28 juli 2009

Sommarslummer

Om man tycker det varit lite tyst här på bloggen på sistone, så beror det på att merparten av arkeologerna på länsmuseet just nu har semester. Just för tillfället är inga undersökningar igång, men om några veckor blir det ändring på den saken.

Den här veckan är vi två som är inne på kontoret, det är lite ödsligt men också ganska lugnt och skönt. Jag har ägnat föregående vecka åt att avsluta tre rapporter från det senaste årets undersökningar, så snart de har fått layout så kommer de att läggas ut på nätet med en tillhörande blänkare här på bloggen. Bland rapporter som snart kommer att läggas ut kan nämnas undersökningen förra våren av en tidigneolitisk trattbägarboplats i Resmo på Öland (se bilder), förundersökning i vintras av lämningar efter högmedeltida järnframställning i Brånahult utanför Nybro samt förundersökningen i slutet av mars i år av den medeltida gård i Prästhag som vi just har slutundersökt. Spännande saker, så håll utkik!




Exempel på trattbägarkeramik från undersökningen i Resmo förra året. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM

En sak som jag ska göra denna vecka är att planera våra aktiviteter under Arkeologidagen, som i år infaller söndagen den 30 augusti. För den arkeologiintresserade är detta en högtidsdag, då en uppsjö av arkeologirelaterade aktiviteter erbjuds runt om i hela landet. Öppet hus på utgrävningar, prova på-verkstäder och föreläsningar, utbudet brukar variera ordentligt. Vad vi kommer att hitta på här från Länsmuseets sida ska jag alltså klura ut denna vecka, men något blir det och vi kommer att berätta om det bland annat här på bloggen. Så, som alltid, håll utkik!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

torsdag 16 juli 2009

Gladhammars Gruvor

I går kväll genomfördes den andra visningen av gruvfältet och de arkeologiska undersökningarna vid Gladhammars gruvor. Denna gång kom drygt 55 personer!
Totalt har vi alltså haft nästan 120 personer på besök under de två visningar vi haft. Jättekul!!


Återigen vill vi tacka alla Besökare för visat intresse!


Onsdagens besökare! Foto: N Nilsson, KLM.


Vi kan passa på att tipsa om att vi under hösten kommer att ha en föreläsningskväll (datum meddelas senare) på Västerviks Museum. Då kommer vi arkeologer att berätta om undersökningen. Projektledarna för miljöprojektet från Västerviks kommun, Christer Ramström och Christer Hermansson, deltar och informerar om saneringen och historiker Svante Kolsgård från Linköpings Universitet kommer att belysa samhället och omlandet kring gruvorna. Vi kommer också att visa speleologerna Sven och Björn Gunnvalls bilder inifrån gruvgångarna i Holländarefältet!



Veronica Palm, VM/KLM
Nicholas Nilsson, KLM
Fredrik Sandberg, DM
Eva Carlsson, DM

onsdag 15 juli 2009

Gladhammars Gruvor

En ny värld

I två veckors tid har den arkeologiska förundersökningen pågått vid Gladhammars gruvor. Vi har schaktat oss igenom mängder av varp som genom århundradena mödosamt brutits loss ur berget under våra fötter. Gruvområdet i Gladhammar består ju av flera gruvhål och visst har man funderat på hur det ser ut där nere…

I Holländarefältet har man brutit ned till ca 120 m djup, men idag är endast de övre delarna ned till 30 meters nivån tillgängliga. Resterande delar är vattenfyllda. Denna vecka fick vi dock tillfälle att få se vad som döljs nere i berget. Under två dagar hade vi en mobilkran ute på fältet, som vi kunde hissa oss upp och ner i gruvschakten med. Mobilkranen var också där för att hjälpa två speleologer (gruv- och grottforskare) som skulle undersöka gruvschakten lite mer noggrant genom att ta sig in i de orter (gångar) som är uthuggna under mark.

Utsikt över Svensk- och Odelmarksgruvan från hisskorgen ca 20 m över marken.
Foto: V Palm, VM/KLM.

Först fick vi arkeologer en möjlighet att titta närmare på de gruvschakt vi rört oss kring under de senaste två veckorna. Vårt uppdrag var att dokumentera spåren efter olika brytningsmetoder i gruvornas övre delar, för det är ju där som de äldsta delarna finns. Vi skulle titta efter spår från tillmakning, alltså när man med hjälp av eld spräckt berget och spår efter borrning, kilning och sprängning.

Spänningen var stor när vi steg in i hisskorgen. Först hissades vi upp över staketen som kringgärdar gruvhålen och sedan svävade vi ut över gruvhålen. Bara att se gruvorna från luften var en imponerande upplevelse. Och att från luften överblicka alla dessa mänger med varpsten som ligger runt omkring och bildar ett landskap för närmast tankarna till månen.



Nedstigning i Bondegruvan respektive Knuts schakt. Vattennivån är ca 30 m under markytan. Foto: V Palm, VM/KLM.

Med hjälp av en walkie-talkie hade vi kontakt med killen som styrde hisskorgen. Han manövrerade oss skickligt dit vi ville utan problem. Vi sänktes sakta ned i ett gruvhål och det blir lite mörkt och kallt. Man hör vatten som droppar och man ser väggarna på gruvan och de gångar som skapats genom brytningen. För att vara på den sökra sidan så knackade vi i väggen tre gånger för att uppmärksamma gruvrået på vår ankomst som sig bör. Man tänker också på all den möda som ligger bakom dessa gångar och på dem som en gång jobbade här. Gruvarbetarna har följt malmgången med minimal åverkan på berget utanför den och gångarna är bitvis knappa metern breda!

Tillmakad gruvgång i Knuts schakt med rester av trästöttor. I framkant skymtar en stege gömd i rasmassorna. Foto: V Palm, VM/KLM.



Gruvorna ser lite olika ut, en del är mer som raviner och andra mer som raka schakt ned i marken. På flera ställen syns spår av tillmakning som små rundade hålor i väggarna och på andra ställen syns borrhål där man använt annan teknik för att bryta i berget.



Tillmakad ort i Knuts Schakt. Foto: F Sandberg, DM.

Det är en fantastisk syn som möter en där nere, svårt att beskriva faktiskt. Man blev närmast bergtagen och ville inte åka upp igen. De svarta gångar som man anade i mörkret liksom lockade på en.


Speleologerna då! Jo, de stack ned med linor och tog sig in i några orter och dokumenterade med foton och beskrivningar. Många gångar har rasat och de träkonstruktioner som fortfarande finns kvar på sina ställen bär inte alltid och det är inte helt riskfritt att utforska gångarna. Med sig upp hade de en del av ett laggat träkärl med tätning av läder. Det skall bli spännande att läsa deras rapport!

Speleologerna Sven och Björn Gunnvall (far och son) påbörjar nedstigningen i Svensk- och Odelmarksgruvan. Foto: V Palm, VM/KLM.


Gruvgångar i Knuts schakt ca 30 m under marken. Här finns rester av träläggningar, en stege som går ned i den vattenfyllda delen av schaktet och en malmtunna. Foto: S och B Gunnvall, SSF.

Vi fick en liten glimt av en värld som vi inte ser särskilt ofta – gruvornas värld.



Nicholas Nilsson

KLM


-----------------------------------------------

Tips! Kolla in speleologernas rapport från det första besöket i gruvorna Gladhammars gruvor - Underjordiska minnen av en fyrahundraårig industrihistoria av Sven Gunnvall, Björn, Gunnvall och Lena Arén på

www.vastervik.se/templates/VVKommun_Page.aspx?id=11009

onsdag 8 juli 2009

Gladhammars gruvor

Den första visningen av delar av gruvfältet och undersökningsområdet är nu genomförd!
Vi vill tacka alla Besökare för visat intresse! Eva berättar om kallrosten som vi påträffade uppe på gruvområdet.


Klockan började närma sig 18.00 och efter en stärkande snabbfika var vi redo att börja kvällens visning. Vi hade ingen aning om hur många som kunde tänkas komma, men när vi närmade oss mötesplatsen stod redan en stor grupp och väntade och flera personer anslöt in i det sista. Uppskattningsvis deltog ett 60-tal personer vid denna första visning. Vi fick snabbt lägga upp en ny strategi och dela upp oss i två grupper. Den ena ledsagades av Fredrik och den andra av Veronica. På fältet fanns även Eva som fortsatte arbetet med den nyfunna kallrostsanläggningen uppe på gruvfältet och berättade om den process som pågått på platsen och hur vi dokumenterar den. Även Nicholas fanns på plats och passade på att visa hur vi använder den digitala tekniken i form av mätinstrument osv i vårt dagliga dokumentationsarbete. Christer Ramström från Västerviks kommun fanns också på plats och kunde svara på frågor om det kommande saneringsarbetet.

Visningen tog en dryg timma och ändå hann vi bara beröra en bråkdel av detta spännande område och dess långa historia. Nästa visning genomförs onsdagen den 15/7 kl. 18.00. Välkomna!

Veronica Palm, KLM/VM
Nicholas Nilsson, KLM
Fredrik Sandberg, DM
Eva Carlsson, DM




Finbesök och avslutat fältarbete

Den arkeologiska undersökningen i Prästhag söder om Köpingsvik på Öland är nu avslutad. Som tidigare berättats om här på bloggen samt i diverse tidningar har vi hittat och undersökt lämningar efter en gård från sen vikingatid och medeltid. Under utgrävningens sista dag förärades vi dessutom av ett riktigt finbesök.

För ungefär en timme sedan, kl 15.00 idag den 8 juli 2009, mottog Ragnhild Boström Solidenpriset ur Kungens hand sedan hon utsetts till Årets Ölänning 2009. Våra varmaste gratulationer! Sedan 1940-talet har hon ägnat merparten av sin enorma energi åt att forska kring de öländska kyrkorna, något som hon fortsätter med än idag. Ragnhild Boström är således ett levande lexikon när det gäller Ölands kyrkliga historia, och då vi under utgrävningens sista dag förärades ett besök hade hon mycket intressant att berätta. Hon började med att gratulera oss till att vi, som hon uttryckte det, "hittat Köpings medeltida prästgård!" Hon var mycket entusiastisk, och med all rätt: vi har ju mycket riktigt hittat och undersökt en gård från slutet av vikingatid och tidig medeltid, som med tanke på läget alldeles intill den nutida prästgården mycket väl kan ha haft en sådan funktion eller åtminstone representera föregångaren till det som senare blev prästgården. Mycket trevligt med denna entusiasm från en person med sådan erfarenhet och kunskap.


Finbesök i Prästhag! Under utgrävningens sista dag fick vi besök av Årets Ölänning 2009, Ragnhild Boström, som kom för att gratulera oss till vår lyckade undersökning.


Ska man sammanfatta läget så här direkt efter avslutat fältarbete, kan man konstatera följande. Vi har undersökt totalt 6 hus, varav ett är ett mycket tjusigt rektangulärt och ungefär 21 x 5 m stort hus som tolkas som huvudbyggnad på gården. Är detta den medeltida prästgården månne? De övriga husen är mindre, och tolkas som olika typer av ekonomibyggnader.


Huslämningar i Prästhag. De vita talrikarna markerar stolphålen som ingått i huskonstruktionerna (klicka på bilde för att se en större version!). Närmast i bild ses huvudbyggnaden, och bortom detta skymtar två av de mindre ekonomibyggnaderna.



Biträdande projektledare Johan Åstrand undersöker en av brunnarna.



Förutom husen har vi undersökt tre brunnar och två "vattenhål", samt ett område med ett stort antal gropar delvis av avfallsgrops-karaktär. En del av groparna uppvisar dock drag som gör att man kan misstänka någon mer specifik funktion, eventuellt i samband med mathantering (rökning, torkning?). Enstaka anläggningar har också tolkats som ugnar. I fyllningen till groparna har ett relativt stort och varierat fyndmaterial framkommit, med en enhetlig datering till perioden från sen vikingatid fram till 1200-talets mitt. Tyngdpunkten tycks ligga i 1100- och början av 1200-talet. Fynden domineras av djurben, men även ett stort antal hela och fragmenterade föremål hittades såsom keramik, brynen, synålar, beslag, pärlor, nitar, verktyg, kammar, en islägg, en piksporre samt det silvermynt som vi berättat om tidigare.


Det är inte ofta vi gräver med pensel, men ibland händer det! På bilden ses arkeologen Ulrika Söderström i färd med att gräva fram en kam från sent 1100-tal/början av 1200-talet.

Efter några veckors välbehövd semester kommer vi i början av augusti att påbörja det omfattande arbetet med att sammanställa resultaten från utgrävningen i rapportform. Till att börja med måste alla fynd rengöras, sorteras och registreras, och prover som ska analyseras måste skickas iväg så att vi kan få svaren inom rimlig tid. Det fortsatta inomhusarbetet kommer säkerligen att bjuda på såväl nya insikter som oväntade överraskningar, och vi lär få anledning att återkomma till Prästhag här på bloggen.

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

fredag 3 juli 2009

Projekt Gladhammars gruvor

Arkeologer i värmebölja bland slagg, kol och sot...

En sammanfattning av veckans arkeologiska undersökningar i Gladhammars hyttområde. Nu har vi då äntligen fått sätta spaden i jorden – eller rättare sagt grävskopan! Denna veckas arbete är koncentrerat till den plats där hyttverkstäderna har legat under merparten av gruvindustrins verksamhet i Gladhammar.

Tack vare det skriftliga källmaterialet vet man att brytning har skett i Gladhammar åtminstone sedan tidigt 1500-tal, då en tysk man vid namn Casper Koobergh drev en liten hytta vid "järnberget i Västervik". Det första som man bröt och försökte förädla var alltså järnmalm. Hur stor denna produktion var är okänt och även om Koobergh fick livstidsmonopol på verksamheten så avstannade den troligen efter bara 10-20 år. Under de följande århundradena följde en lång rad ägare, arrendatorer och brukare och gruvverksamheten var tidvis intensiv men har också legat helt stilla under långa perioder. Under 1620-talet arrenderades gruvan ut till holländare som övergick till kopparproduktion, eftersom malmen visade sig innehålla mer koppar än järn. Kopparproduktionen pågick periodvis fram till 1700-talets andra hälft då man påträffade kobolt i ett av gruvschakten och en ganska omfattande koboltutvinning pågick fram till dess att gruvhanteringen slutligen lades ned år 1892.

Slaggskållor från kopparhanteringen. Foto: Veronica Palm, KLM/VM.

All denna verksamhet har naturligtvis satt sina spår efter den förädling av malmen som skett vid hyttan, några hundra meter nordöst om gruvområdet. Platsen heter än idag Hyttan och närmsta fastigheten kallas Bruksbacken. Före undersökningen var delar av ett par husgrunder synliga i markytan förutom en stor mängd slagg. Här finns också en igenfylld damm och en å vindlar sig genom hyttområdet.

Att någon form av hyttverksamhet funnits här redan när järnhanteringen påbörjades är troligt. Det är dock först på 1630-talet som vi får ledtrådar till utbredningen i form av en karta. Den är inte geografiskt riktig, men byggnaderna vid hyttan är illustrerade med stor detaljrikedom. Här finns t.ex. en smälthytta med två ugnar, rosthus, smedja, fängelse, stall och två arrendatorsbostäder. Av teckningen framgår att flera av byggnaderna är uppförda i korsvirkesteknik, vilket får anses vara lite ovanligt i dessa trakter. Troligen är det de holländska arrendatorerna som påverkat byggstilen. Kartan beskriver alltså hyttan under den period då kopparhanteringen påbörjats.

Utdrag ur 1630-talets "karta" med gruvorna överst i bild och hyttbyggnader, bostäder och damm under.

Nästa karta som i detalj visar byggnader vid hyttan är så sen som 1781. Då finns här en mjölkvarn, en garhytta, ett rosthus och en spannmålsbod på den norra sidan om ån. På den södra sidan, som berörs av den arkeologiska undersökningen, finns bl.a. en smälthytta, en knippsmedja, ett stort kolhus, ett rosthus och ett par arbetarbostäder med tillhörande kryddträdgårdar.

Under veckan som gått har vi tagit upp ett antal schakt med grävmaskin för att se vad som kan finnas kvar av verksamheten inom undersökningsområdet. Vi började i ett stort slaggupplag i öst. Här visade det sig ganska snart att det i ytan plana slaggtäcket var upp till 2-3 m tjockt och att det breder ut sig även utanför undersökningsområdet, där det faktiskt blir ännu tjockare. Vi kom ganska snart ner till grundvattendjup och i nivå med vattnet i ån och schakten vattenfylldes snabbt. Det blev lite av marinarkeologi men utan dykutrustning - här var det storstövlar som gällde!

Nicholas Nilsson rensar fram en av stubbarna under slaggdeponin. Foto: Veronica Palm, KLM/VM.

Med sökschaktningen kunde vi återfinna den ursprungliga markytan under slaggupplaget och vi kan därmed säga att denna del av hyttområdet bestått av en liten torvmosse med enstaka träd som avverkats före eller ganska kort efter att slaggdeponin påbörjats. Vi hittade nämligen stubbar efter trädavverkningen. På marken har man också slängt ut en hel del träflis, grenar, bark och vedstumpar, men här finns också en mängd bearbetade plankor och träbitar. Möjligen har man använt ytan för upphuggning och förvaring av den stora mängd ved som behövts för hyttverksamheten, men säkert har man också spridit ut trärester för att göra marken lite lättare att gå på. Vi hoppas nu kunna datera några av träplankorna och stubbarna för att få en ledtråd om när slaggdeponin påbörjades.


På 1781 års karta finns en gruvarbetarbostad markerad vars plats vi faktiskt kunnat återfinna. Huset har anlagts ovanpå det kraftiga slagglagret, vilket får en att fundera på hur det egentligen såg ut här vid denna tid. Idag, mer än 200 år senare, finns knappt någon riktig beväxtning på ytan, bortsett från några träd och ett tunt moss- och grästorvslager. Hur ska det då inte ha sett ut vid tiden då man bodde här!?! Kanske inte helt idylliskt med tanke på all slagg, kol och sot, samtidigt som det säkert rök och bolmade från det närliggande rosthuset och smälthyttan.


Delar av ett rosthus, en s.k. vändrost. Foto: Eva Carlsson, DM.

Även rosthuset har vi återfunnit och delvis rensats fram. Här framträder bottenlagren av en s.k. vändrost, där man rostat malmen för att få den i rätt ”konsistens” och för avlägsna föroreningar innan den bearbetades vidare för smältning. Lämningen framträder som en färgglad skapelse där de smala bås vari rostningen skedde enkelt kan urskiljas.

Vid schaktningarna i den västra delen kunde vi snabbt konstatera att dagens topografi inte heller här är naturlig. Här finns dels tjocka påförda lager från sen tid men även mycket kraftiga lager från hyttverksamhetens olika brukningsperioder. Dessa ska vi nu dokumentera och ett antal prover för datering av lagren kommer att tas. Vi får all anledning att återkomma till detta längre fram!


Veronica Palm

Arkeolog, Kalmar Läns Museum & Västerviks Museum

----------------------------------------------------------
Undersökningen genomförs som ett samarbete mellan Kalmar Läns Museum, Dalarnas Museum och Västerviks Museum.

onsdag 1 juli 2009

Lyckade visningar i Prästhag

Detta blir ett mycket kort blogg-inlägg, jag ska bara konstatera att den publika satsningen inom ramen för utgrävningarna i Prästhag gick över förväntan. Igår kväll hölls en öppen visning av utgrävningsområdet, och mellan kl 10 och 14 idag hade vi öppet hus på grävningen med prova på-arkeologi samt ytterligare visningar.

Båda tillställningarna blev välbesökta, solen log mot oss och jag vill passa på att tacka alla som dök upp för visat intresse och engagemang. Visningen i går kväll följdes av omkring 55 personer, och under dagen idag har vi haft besök av uppskattningsvis 80-100 personer, såväl närboende som sommargäster och turister. Totalt har alltså närmare 150 personer tagit sig till vår utgrävning för att få veta vad det är vi håller på med, och att döma av alla de frågor och positiva kommentarer som vi fått under dagarna två var insatsen ett uppskattat inslag. Det råder ingen tvekan om att arkeologi engagerar! Inte minst stationen med prova på-arkeologi, där vi lät besökare undersöka kvarvarande halvor av rikligt fyndförande men färdigdokumenterade avfallsgropar, var ett mycket populärt inslag. Journalister från de tre lokala tidningarna (Barometern, Östran och Ölandsbladet) har funnits bland åhörarna, så håll utkik de närmaste dagarna efter spännande repotage!

Undersökningen lider mot sitt slut, och det återstår nu endast två dagar för oss innan det är dags att lämna den mycket spännande och givande utgrävningsplatsen i Prästhag för gott. Som tidigare framgått här på bloggen har resultaten hittills varit mycket goda, vi har hittat och undersökt stora delar av en gård från tidig medeltid, något som inte undersökts på Öland tidigare. Fyndmaterialet från avfallsgroparna fortsätter att växa, och bland de senaste tillskotten finns ytterligare en så gott som hel kam samt en slags primitiv skridsko av ben, en islägg. När utgrävningen avslutats på fredag kommer ett nytt blogg-inlägg med flera bilder. Håll ut tills dess,

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM