måndag 31 augusti 2009

Lyckad Arkeologidag!

Så var årets Arkeologidag på Kalmar läns museum avklarad. Trots bitvis ganska bistert väder var provsmakarna många och föredragen välbesökta. Vi tackar alla som var med, och hoppas på återseende såväl under resten av året som under nästa Arkeologidag, i augusti 2010!

Gratis provsmakning av medeltidsmat utanför museet var ett populärt inslag, och den allmänna uppfattningen var att "korven var mycket god, och senapen var... spännande!". Korven var gjord på en blandning av fläskkött och nötkött, och kryddad med bland annat mejram och salvia. Den var saftig och smakrik, och bland oss som jobbade slank det i ärlighetens namn ner både en och tio korvar under dagen. Korven tillverkades av Korvhuset i Malmö efter konsultation med matexperten och arkeologen Daniel Serra från Lunds universitet, och baserades på ett tyskt recept från Sabina Welserin från 1553. Detta är den andra kokbok som man med säkerhet vet är skriven av en kvinna. Generellt sett är det ont om korvar i receptsamlingar och kokböcker före 1500-talet, men under renässansen skrivs fler kokböcker ur borgarklassen och därför blir också maten i kokböckerna mer vardaglig vilket kan vara en förklaring. Korv är således lite mer gemene mans mat.

Senapen som vi bjöd på tillverkades av undertecknad hemma i köket, och receptet är hämtat rakt av från en dansk kokbok från första halvan av 1200-talet. Som vi tidigare berättat om finns denna receptsamling utgiven i bokform. Kokboken brukar tillskrivas Henrik Harpensträng, och har bevarats genom diverse avskrifter och översättningar av munkar och annat lärt folk genom århundraden. Senapen i fråga är baserad på senapskorn, maltvinäger och honung, och den varianten vi använde oss av var en lite mer lyxig variant som kryddats med kanel och anis. En mycket speciell senap, helt klart, som i mitt tycke blev godare för varje korv!


Korvgrillningen utanför museet blev en stor succé. Foto Nicholas Nilsson/KLM

Föredragen inne på museet blev också ett lyckat inslag, som besöktes av uppskattningsvis mellan 20 och 30 personer per föredrag. Åhörarna fick höra om medeltida järnframställning i Smålands djupa skogar, om den nyligen undersökta medeltida gården i Prästhag utanför Köpingsvik och om liv och död i det medeltida Kalmar. Medeltiden är helt klart en period som engagerar, och det har varit roligt och givande att arrangera en dag på temat här på Kalmar läns museum. Som sagt, på återseende under resten av året och förhoppningsvis även under nästa års arkeologidag!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

tisdag 25 augusti 2009

Arkeologidagen 2009!

Nu på söndag, den 30 augusti, är det Arkeologidagen! Denna årliga begivenhet, som alltid infaller den sista söndagen i augusti, organiseras av Riksantikvarieämbetet och brukar dra ihop en stor mängd intressanta arrangemang runt om i landet med arkeologi som gemensam nämnare.



En klassiker denna dag är att hålla öppet hus på någon pågående utgrävning, och kanske låta hugade besökare prova på lite alldeles äkta arkeologi med skärslev och pensel, eller varför inte fyllhammare. Eftersom vi redan gjort detta denna säsong, och eftersom vi just denna vecka inte har någon besöksvänlig utgrävning rullande, har vi istället dragit ihop ett arrangemang här på museet som vi tror ska kunna locka såväl arkeologiintresserade som hungriga besökare. Det som bjuds på söndag är dels tre halvtimmesföreläsningar på temat medeltid, som alla kretsar kring undersökningar som vi genomfört i länet under de senaste åren, och dels gratis provsmakning av korv och senap tillverkad enligt autentiska medeltida recept! Föreläsningarna hålls i museets hörsal på plan 2, och ingår i den ordinarie museientrén. Provsmakningen hålls utanför muséets entré och är alldeles gratis! Maten som bjuds har tagits fram i samarbete med matexperterna och arkeologerna Daniel Serra och Hanna Tunberg, vars nyutkomna kokbok "En sås av ringa värde och andra medeltida recept" kommer att finnas till försäljning. Det blir en (förhoppningsvis) god korv från ett tyskt 1500-talsrecept (enligt experterna har kryddningen bäring bakåt i tiden, och korven kan därför klassas som medeltida trots receptets sena datering i sammanhanget) och senap enligt ett danskt 1200-talsrecept. Föreläsningsprogrammet framgår av affischen ovan. Kom och låt er väl smaka!


Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

tisdag 18 augusti 2009

Projekt Gladhammars gruvor

Fältarbetet är avslutat och inomhusarbetet påbörjat...

Efter dryga fyra veckors fältarbete har vi nu fått förflytta oss inomhus för att fortsätta arbeta med materialet från den arkeologiska undersökningen vid Gladhammars gruvor, strax syd om Västervik i norra kommundelen. Det är mycket som ska göras!


Man måste sortera och registrera alla bilder och med intåget av digitalkameran så blir det ju en hel del fotograferat - både på gott och ont...

Sedan ska alla fynd ordnas och de som ska till konservering måste omgående lämnas dit. I det här fallet lämnas dom till konservator Max Jahrehorn på Kalmar läns museum - dvs 5 trappor ner! Smidigt!

Ett trähandtag som skall lämnas till konservering. Foto: V Palm, KLM/VM.

Alla prover som tagits - kol för C14, trä för dendrokronologisk datering och vedartsbedömning liksom makro och sten till geologen - måste också sorteras och organiseras för att sändas över till de olika laboratorierna.


Eva och Fredrik sågar till prover av planka från Hyttan som senare ska skickas till dendrokronologisk datering. Foto: V Palm, KLM/VM.


Alla ritningar och beskrivningar av schakt och anläggningar ska renskrivas och renritas eller digitaliseras med datorns hjälp.

Allt detta ska sedan mynna ut i ett gediget analysarbete där alla dessa olika delar vävs ihop och så småningom sammanställs i en rapport. Vi får därför all anledning att återkomma till projektet och vi kommer med jämna mellanrum att fortsätta att lägga ut information här på bloggen!


Veronica Palm, KLM/VM.

torsdag 13 augusti 2009

Sommarläsning eller semestertips: ”Till Spreewald – gurkor, honung och kultur

Jag har varit på några dagars semester, i Spreewald i östra Tyskland. För tre år sedan visste jag inte var det låg, nu har jag redan varit där två gånger. Det ligger strax söder om staden Frankfurt an der Oder som i sin tur ligger sydost om Berlin. I Spreewald rinner floden Spree upp och här finns idag ca 150 mil flodarmar och grävda kanaler. Detta odlingslandskap är helt speciellt och förstås utnämnt till världsarv!

Vid en av de många kanalerna där brevbäraren kommer med båt. På brevlådan står det på fullt allvar ”Suezkanlen 7”.

Frankfurt (Oder) ligger i den historiska regionen Lausitz som består av Oberlausitz, Niederlausitz och Spreewald. Här lever sorberna, en västslavisk folkgrupp och erkänd europeisk minoritet. Man har ett eget språk, sorbiska, och ibland är gatunamnen på två språk. Området är känt för sina vackra folkdräkter och folkdanser. Tyvärr också för hoten mot kulturmiljön genom brunkolsbrytningen. Sorberna är desamma som venderna, detta historiskt omtalade folk som på 600-talet kom österifrån och slog sig ner mellan Elbe och Oder. Men namnet Lausitz ger länkar ännu längre tillbaks, för som vi lärde så var det Lausitzkulturen som under bronsåldern knöt samman Skandinavien och Mellaneuropa. Vi minns de stora lerkärlen med karaktäristiska bucklor eller rabbiga utsidor och bronsföremålen. När E22:an byggdes om söder om Kalmar hittades bl a en dubbelknapp och en pryl i brons (se sid 48) från denna kultur (det finns så klart mycket mer). Jag minns svagt att det stod att de levde av boskapsskötsel och biodling. Än idag är till ett verkligt skafferi man åker, en grönsaksbod! Så klart med vacker keramik på bordet. Det är som Ölands skördefest men en stor del av året.
Ett lerkärl med de typiska bucklorna, hittat inne i Frankfurt (Oder). Det har använts som gravurna för brända ben.

Ett urval av mina inköp: honung, surkål, gurkor (ni minns väl Spreewaldgurkorna i filmen ”Goodbye Lenin!”?), likör av havtorn, honung, plommon och gurka (!), allt flankerat av dagens Lausitzkeramik med ett traditionellt mönster.

Frankfurt (Oder), vid den segelbara floden och vid en av Europas pilgrimsleder, fick stadsrättigheter 1253. Fyra timmar drygt var jag på stadsmuseet som är inrymt i det gamla stenhuset vid floden som tidigare varit universitetsbyggnad. Här fanns en arkeologisk utställning, just så gammaldags pedagogisk som jag gillar, traditionella glasmontrar med föremål på rad, texter på väggen och förklaringar på varifrån minsta fynd kommit. Ett sätt att ställa ut som inte är så populärt på svenska museer idag men som är oerhört givande om man intresserar sig för ett ämne! De hade även andra sätt att ställa ut, ”mer levande” så att säga, och i källaren kunde de för mindre sällskap t o m visa den medeltida stadsmuren och gatubeläggningar ”live”, de fanns kvar till viss del. I ett av rummen, som handlade om Gustaf II Adolfs belägring av staden, fanns skelettet efter en svensk soldat – jag kände att jag drog paralleller till vårt skelett på Kalmar slott. Den förste bortglömd, den andre så omskriven. I ett annat rum fick man ta del av husets historia och fördjupa sig i arbetet med stuckatur då så många finns bevarade i huset. Jag läste alla texter och tittade i alla montrar, det var verkligen ett bra museum!

Montrarna i ”bronsåldersrummet” med fynd från Lossower fornborg söder om staden där man hittat 60-talet offergropar från ca 1000 f Kr. De kan dock vara 200-300. I djupa schakt har man slängt ner delar av offrade människor, ofta barn eller unga kvinnor, och djur, bl a kor, hästar och hjortar.

Under andra världskriget förstördes 90 % av stadskärnan. Det mesta är uppbyggt igen men här och var finns tomter med ruiner kvar. Vackra, förfallna hus från 1890-talet ropar efter nya ägare. Jag känner inte till stadens arkitekturhistoria men det finns väldigt mycket att titta på, både gammalt och modernt, fult och vackert. Och originellt!

Vad sägs om detta sätt att bygga ut ett hus och förena gammalt och nytt?! Glaskroppen har lagts som en sadel ovanpå det gamla huset.

Samma år som staden grundades startade förutom bygget av rådhuset, stadsmuren och bron över till den östra stadsdelen (idag polska staden Słubice som man når med 5 minuters promenad över bron) även bygget av den magnifika femskeppiga Mariakyrkan. Den skadades mycket under kriget och är hårt restaurerad men den är väl sevärd.

Mittskeppet i Mariakyrkan. Den ska vara 4 m smalare än Kölnerdomen så då förstår man hur stor den är.

Kyrkan är berömd för sina medeltida glasmålningar som länge troddes vara försvunna. Av bevarandeskäl hade de plockats ner när världskriget rasade men hamnade vid krigsslutet i ryska statens händer och glömdes bort i ett magasin på Eremitaget. Först 1991 återfanns de och kunde efter långa förhandlingar återbördas till kyrkan i juni 2002, förpackade i 22 kistor.

Hur tar man sig då hit? Enklast och billigast är det med busscharter. Finns flera bolag som åker. Eller varför inte som förr – den som kan – med egen båt?


Hella Schulze, KLM

måndag 10 augusti 2009

Fornlämningar i blåsväder

Inte allt som vi sysslar med på arkeologienheten handlar om att gräva. I samband med större exploateringsprojekt, exempelvis vindkraftsetableringar, gör vi ibland kulturhistoriska utredningar av specifika områden i syfte att sammanställa den kända fornlämningsförekomsten och utvärdera den planerade exploateringens inverkan på kulturmiljön.

Nyligen har jag och en kollega på uppdrag av Eolus Vind AB sammanställt en sådan rapport för ett område beläget mellan byarna Björnhovda och Törnbotten på västra Öland. Rapporten kan man läsa i sin helhet här. I området finns planer på att uppföra tre vindkraftverk, och utredningen syftar till att ge en första inblick i hur etableringen kommer att påverka kulturhistoriska lämningar inom området. I det här skedet har vi alltså inte satt spaden i jorden, utan enbart ställt samman den information som finns tillgänglig och presenterat en utvärdering om de arkeologiska och kulturhistoriska lämningar som finns inom området samt hur dessa kan komma att påverkas av den planerade exploateringen. Skulle vindkraftsetableringen i Björnhovda/Törnbotten bli verklighet är det troligt att ytterligare arkeologiska insatser, då med hjälp av grävmaskin och skärslev istället för penna, blir aktuella. Inför sådana insatser är det alltid Länsstyrelsen som fattar beslut och ger tillstånd.


Björnhovdaskatten och Torslundaplåtarna, två arkeologiska kändisar från Öland. Foto Statens Historiska Museum.

Björnhovdabygden är ett extremt intressant område arkeologiskt sett. Här har några av Ölands mest berömda fornfynd påträffats, bland annat Ölands näst största skatt av Romerska guldmynt från 400-talet (den så kallade Björnhovda-skatten) och de så kallade Torslundaplåtarna. De sistnämnda är fyra bronspatriser som har använts under Vendeltid (ca 550-750 e Kr) för att framställa figurförsedda bronsbleck som varit fästa på prakthjälmar. Torslundaplåtarna är berömda inte minst för att hjälmar med närmast identiska figurer har hittats i flera kungliga gravar från samma tid, bland annat i Uppland och i Sutton Hoo i England. I slutet av 1960-talet genomförde arkeologen Ulf-Erik Hagberg utgrävningar på fyndplatsen för Torslundaplåtarna, som faktiskt är belägen inom planområdet för vindkraftsetableringen, och han kunde bland mycket annat identifiera omfattande bebyggelselämningar från Romersk järnålder och Folkvandringstid, omkring 1-550 e Kr.

Förutom dessa fantastiska fynd har inom området även ett stort antal stenåldersfynd hittats, och det är troligt att relativt omfattande spår finns kvar under mark efter stenåldersboplatser på flera ställen inom området. Både stenåldersboplatserna och de ovan nämnda järnålderslämningarna är dock sådana fornlämningar som inte syns ovan mark, och som har sitt största värde i den vetenskapliga kunskapspotential som de besitter och som kan utnyttjas genom exempelvis en utgrävning. Några fornlämningar med stort upplevelsevärde, exempelvis välbevarade gravfält eller gårdsmiljöer med synliga husgrunder, finns inte bevarat inom området. Vår bedömning är därför att vindkraftsetableringens påverkan på kulturmiljön inom området framförallt ligger i de markingrepp som måste till för själva vindkraftverken och för de tillfartsvägar som måste anläggas i anslutning till dessa. Här finns stor risk att fornlämningar under mark berörs, och utgrävningar kan således bli aktuella. Om och när så sker återstår att se.

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM