söndagen den 11:e oktober 2009

Ny kurs i kulturmiljöpedagogik

Vi erbjuder vid Linnéuniversitetet en ny kurs i Kulturmiljöpedagogik. Kursen behandlar pedagogisk fördjupning inom arbetssätt där eleverna utmanas, och detta i miljöer som är något utöver de vanliga. Ur historiedidiaktiskt perspektiv studerar vi hur det förflutna kan göras meningsfullt och relevant i nuet för barn, ungdomar och vuxna. I samarbete med Kalmar Läns museum arbetar vi med tidsresor i teori och praktik. Tidsresorna är ett koncept, där Kalmar Läns museum under många år har lett utvecklingen och man har för detta uppmuntrats och prisats, såväl nationellt som internationellt. Kursen Kulturmiljlöpedgogik omfattar 15 högskolepoäng och ges på kvartsfart från januari till december 2010. Vissa moment genomförs i Kalmar eller Växjö och är obligatoriska. Andra moment arbetar Du med i din egen takt, och delvis via datorn. Läs mer här: http://lnu.se/utbildning/kurser/1KU015

Anmälning senast 15 oktober.

Vid frågor, kontakta Birgitta Gustafsson: birgitta.e.gustafsson@vxu.se.

lördagen den 3:e oktober 2009

I dödens fotspår – en projektledare reflekterar

Alltsedan projektet kring den döde från Kalmar slott startade i februari har min roll varit att försöka att samordna arbetet kring projektet med allt vad det har inneburit. Det har varit en minst sagt spännande resa som många gånger varit lika hisnande som en åktur i en bergochdalbana. Nu, två veckor efter invigningen av utställningen som på något vis sammanfattar allt det jobb vi lagt ner i projektet, tycker jag att vi stolta kan konstatera att det faktiskt blev riktigt, riktigt bra!

Redan från start har vi tyckt att en utställning kring hela deckargåtan med den döde från slottet var självklart när alla resultat hade kommit in och bitarna i pusslet kring hans öde kunde läggas på plats. Det var viktigt för oss att allmänheten och alla som följt projektet i media och på vår webbplats fick en möjlighet att ”träffa” den döde när arbetet med att spåra hans livsöde var klart. Vår förhoppning var att utställningen skulle spegla hur vi genom att samarbeta med andra vetenskaper kan lyfta de arkeologiska fynden och ge en bild av det förflutna än den vi oftast möter i litteraturen. Vi tog fasta på att det som är spännande med arkeologin är att våra resultat kan komplettera, men samtidigt ibland också vända uppochner på, de historiska källorna och ge oss nya vinklar och fakta på redan förvärvad kunskap. Med detta i baggaget arbetade jag och utställningsproducenten vid museet, Maja Heuer, fram idéer om att bygga utställningen i två delar: en del som lade fokus på skelettet och det vetenskapliga arbetet med att lyfta hans öde, och en del som tog fasta på delar av resultaten som kunde spegla mannens samtid.

Valde vi då att ”ställa ut” skelettet? Ja, det gjorde vi. Skelettet placerades liggandes på rygg i en monter, en rekonstruktion av hur det såg ut på sjukhuset när vi röntgade vår döde man från slottet i CT-scannern. Anledningen att vi inte visar honom som vi hittade honom, dvs liggandes i en grop på mage med ansiktet nedåt, är i första hand etiska. Än idag anses det i många kulturer såsom skändande att begrava människor liggande på mage med ansiktet nedåt och en sådan begravning väcker uppenbarligen både känslor och uppmärksamhet. Vi kände därför att vi ville avdramatisera det hela, utan att för den skull ge illusionen av att han vilade i en grav – på rygg. Om vi hade lagt honom vilande på rygg hade det också känts fel, dels eftersom det inte var så vi fann honom och dels för att vi trots alla vetenskapliga resultat inte ville ge en missvisande bild av hans tro eller bakgrund. Att rekonstruera undersökningstillfället på sjukhuset kändes därför som ett bra val.

Rekonstruktionen av mannen är en central del i utställningen och den har redan väckt stor uppmärksamhet. Redan under invigningen kunde man höra kommentarer som: ”det känns som han lever” och ”det är otäckt vad verklig han ser ut”, men det roligaste var när vi hörde en person fråga: ”men var är rekonstruktionen då?”, en kollega svarade ”han står precis bredvid dig”! Personen i fråga hade trott att rekonstruktionen var en annan invigningsbesökare!

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om utställningen och hur vi jobbat fram den. Som projektledare och arkeolog är jag jättestolt att vi rott det här i hamn och så tacksam för alla goda samarbeten, vänskaper och hjälp som vi fått utifrån av t ex länssjukhuset i Kalmar, Petra Molnar på OFL, Caroline Arcini på RAÄ UV Syd, konstnären Oscar Nilsson, Ante Frändén på Tv4, Lennart Palm, Bengt Grafström och Anna Olofsson på Sveriges Radio Kalmar. Ett stort tack vill jag också rikta till Destination Kalmar och Statens Fastighetsverk för samarbetet kring de olika undersökningarna av skelettet. Till alla kollegor vill jag bara säga sammanfattningsvis: WE DID IT!

Ta er nu tid att göra nåt riktigt spännande och kul i höstmörkret! Kom nu till Kalmar och se vår fina utställning om skelettet från Kalmar slott och få en liten inblick i hur hans och andra människors liv kan ha sett ut under medeltiden. Håll dessutom också här på bloggen och på museets hemsida
www.kalmarlansmuseum.se efter påannonsering av den föreläsningsserie som är knuten till utställningen och som kommer under hösten!
Ulrika Söderström, KLM

fredagen den 2:e oktober 2009

2+1 väg mellan Gamleby och Helgenäs

Vägverket kommer under våren 2010 att anlägga mitträcke, cykelbana och nya av- och påfarter längs E22:an mellan Gamleby och Helgenäs i Västerviks kommun. Vägen går genom ett mycket fornlämningsrikt landskap och därför har Kalmar Läns Museum och Västerviks Museum fått i uppdrag att göra en arkeologisk utredning för att se om fornlämningar kommer att beröras av vägarbetena.

Så här kan det se ut när man schaktar för en utredning och "titthål" tas upp med maskin. Här schaktar vi för en av- och påfartsögla vid Hägg, Lofta sn.


Under fyra dagar har Ludvig och jag varit ute i fält och grävt på valda platser längs den 1,5 mil långa sträckan och en hel del intressanta saker har framkommit. Vi har bl.a. hittat 4 oregistrerade hällar med skålgropar, 2 boplatser med stolphål och härdrester, 2 platser med kvarts- och flintfynd som kan indikera boplatser från sten- eller bronsåldern och 1 oregistrerad stensättning på en häll alldeles intill vägområdet. Inte så tokigt!
Samtidigt kan vi också konstatera att flera ytor är tomma på fornlämningar och ur den synpunkten lämpliga för vägbygget.

Vid ett vägskäl som berörs av vägbygget finns en häll med två registrerade skålgropar. För att kunna ge Vägverket råd om hur de kan rusta vägskälet utan att skada lämningen är det viktigt att se hur stor hällen är och om flera ristningar finns på den. Med hjälp av grävmaskinen tog vi därför bort de jordmassor som täckte hällen. Den var större än väntat - ca 10 x 15 m. När vi sedan borstade av den sista jorden och mossan såg vi att hela hällen var täckt av skålgropar!



Så här lite syntes av hällen före avtäckning. Ludvig pekar på en av skålgroparna. Nedan ser ni hällen i hela dess utbredning. Foto: V, Palm.



Om två veckor kommer en kompletterande inventering efter hällristningar att göras samtidigt som de vi hittat under den gångna veckan beskrivs och dokumenteras. Kanske kan det finnas någon bildristning på dem också?! Vi återkommer med mer information om hällristningarna längre fram.

Veronica Palm, KLM/VM