lördagen den 29:e maj 2010

Gladhammar - Igen!

Nu har slutundersökningen av Gladhammars gruvor startat. Under sex veckor kommer vi att gå på djupet vid gruvorna och se vilka lämningar som kan gömma sig under all mark. Pojektet är en del i den miljösanering som skall ske vid gruvorna och vid Hyttan. All varp skall slutligen avlägsnas från området och deponeras i den närbelägna Tjursbosjön.

Totalt kommer vi att vara åtta personer fördelat på Kalmar läns museum, Dalarnas museum och Riksantikvarieämbetet Uv-GAL.
Redan i förra veckan startade ett gäng med att undersöka resterna av det rosthus som vi hittade redan vid förundersökningen för 1 år sedan Rosthuset låg vid Hyttan, öster om själva gruvområdet. Rostningen är en del i den process som förvandlar malmen till färdig råvara.

Rosthuset vid Hyttan.


Denna vecka påbörjades arbetet på Holländarfältet där all slagg och stenvarp skall avlägsnas över vissa utvalda områden i anslutning till gruvhålen. Det är enorma mängder sten som skall forslas bort och det är tur att vi har grävmaskiner till vår hjälp. Dock klarar inte maskinerna av allting utan även vi arkeologer måste spänna musklerna. Handrensning sker i vissa situationer där maskiner är alltför bryska och där vi behöver gå lite försiktigare fram.


Schaktning vid Holändarfältet.


Handrensning vid en något besvärlig plats.




Vi kommer att hålla er uppdaterade via denna blogg om vad som händer på platsen.

Det kommer också att finnas möjlighet att komma på guidade visningar

Den första guidningen blir onsdagen den 9 juni kl 18.00.
Samling vid Teracoms byggnader vid mastens fot. Medtag rejäla skodon!



VÄLKOMNA!


Nicholas Nilsson
KLM

fredagen den 28:e maj 2010

Boplatsundersökning vid Målserum i Västervik

Det är bråda dagar i Tjustbygden! Mängder med stolphål och andra boplatslämningar ska undersökas och dokumenteras vid de arkeologiska undersökningarna vid Målserum i Västervik.

Undersökningen har nu pågått i 4 veckor. Efter första veckans schaktning har vi mätt in mer än 1900 arkeologiska objekt inom ytan. Det är allt från käpphål, stolphål, härdar, gropar m.m.
En stor mängd utgörs av käpphål eller små stolphål, ca 600 st. Av dessa är merparten inte förhistoriska, utan spår av gärdesgårdar, hägnader och staket från medeltid till dagens häststängsel. Här är ändå alla tider intressanta ur kontinuitetssynpunkt då de speglar områdets markutnyttjande över lång tid. Flera av de gärdesgårdar som vi hittar spåren av är omstolpade flera gånger längs samma sträckning och tittar man på det historiska kartmaterialet så kan man återfinna dem på de plaster där gränsen mellan inägor och utmark går.

En överblick över en liten del av undersökningsområdet. Här ligger stolphålen tätt. Här syns även den avlånga skog av gula pinnar som markerar en av gärdesgårdarna från historisk tid. Foto: V Palm, KLM/ VM.

Gärdesgård i närbild. Många gula markeringspinnar går åt för att markera en lång gärdesgård... Foto: J Therus, KLM.


På platsen finns även hundratals stolphål av olika storlek, allt från 10 cm i diameter stora till halvmeterstora, djupa och stenskodda stolphål. Vi har inom området kunnat lokalisera ett par ytor där stolphålskoncentrationerna speglar en eller flera byggnadsstadier. Nu återstår arbetet med att jämföra stolphålstyperna med varandra för att på så sätt få fram de byggnadsmönster som de olika husen lämnat efter sig. Även dateringsprover och makrofossila analyser liksom fyndmaterialet hjälper till att klargöra de olika tidsskikten.


Karl-Oskar dokumenterar en av områdets många gropar. Foto: J Therus, KLM.

Eftersom området tidigare har varit uppodlat så har lämningarnas övre delar skadats och de kulturlager som en gång fanns här har plöjts upp. Endast små kulturlagerrester finns kvar spridda över området. Fyndmaterialet är därför inte så jättestort, men vi hittar ändå en hel del brända ben från matavfall, en del keramik och bränd lera, flinta, kvarts samt ett par järnföremål och lite slagg. Den vanligaste fyndkatergorin utgörs av vävtyngder. I många av stolphålen och härdarna finns framgent av vävtyngder av samma typ som de som framkom vid ledningsgrävningen 2006. Här har man alltså bedrivit textilhantverk under yngre järnålder, framför allt vendeltid.

För att hitta alla små fynd vattensållas jorden från utvalda anläggningar som stolphål och härdar. Här är Cilla i full gång med vattensållningen. Foto: V Palm, KLM/VM.


En liten härdgrop med keramik i. Den gula stickan markerar de mycket sköra fragmenten av en eldpåverkad kruka. Foto: V Palm. KLM/VM.



Närbild på keramiken efter framrensning. Foto: V Palm, KLM/VM.


Den kommande veckan kommer vi att gräva och dokumentera de sista anläggningarna. Vi kommer också att fotografera området och framför allt husområdena från mobilkran. Vi ska också komplettera med fler prover för datering och för makrofossila analyser. Tidigare undersökningar har visat att just makroproverna är mycket spännande och innehållsrika och kan spegla såväl näringsfång som landskapsnyttjande.


Arbete pågår! Undersökning, dokumentation och inmätning... Foto: V Palm, KLM/VM.

Man skulle kunna säga mycket om denna spännande plats och vi får all anledning att återkomma med fler inlägg om detta här på bloggen...

VIll du veta mer om området?! Här hittar du rapporten från ledningsdragningen 2006. Här finns även bilder på vävtyngderna.

http://www.kalmarlansmuseum.se/1/1.0.1.0/182/1/?group=art_art_grp-s1/190


Veronica Palm, Kalmar läns museum & Västerviks Museum

--------------------------------------------------------------------

VISNING AV DE ARKEOLOGISKA UNDERSÖKNINGARNA VID MÅLSERUM

lördag 29 maj kl. 14

Samling vid ridskolans ridbana.

Välkomna!

--------------------------------------------------------------------

torsdagen den 20:e maj 2010

Kalven allt mer populär

Ni som följt bloggen under vintern/våren har säkert läst om kalven från Pettersholm på Öland, som hittades vid en förundersökning hösten 2008 och som visade sig vara över 5000 år gammal. Jag presenterade fyndet vid en populärvetenskaplig föreläsning i samband med Linnéuniversitets invigningshelg i början av februari 2010, och strax därefter kunde man även läsa om kalven här på bloggen. Nu fortsätter berömmelsen, och i senaste numret av tidskriften Populär Arkeologi kan man läsa om fyndet.


Kalven från Pettersholm. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum

De naturvetenskapliga undersökningarna kring kalven pågår fortfarande, och förhoppningsvis framkommer fler saker som är värda att berätta om här på bloggen och kanske också i andra sammanhang. Så håll utkik!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU

tisdagen den 11:e maj 2010

Ett oväntat kåseri kring en stensättning

Som Ni alla säkert vet så är det oftast stora grävningar och spektakulära fynd som vanligtvis figurerar i media, medan arkeologens vardag sällan omskrivs. Den stora mängden utredningar, förundersökningar, rapportskrivande, fyndregistrerande i dammiga och fönsterlösa magasin, förvirrande kommunikation med myndigheter, laboratorium och markägare, allt i varierande omgångar av långsam leda i väntan på beslut eller provsvar och panikartad arbetsfrenesi när väl en undersökning får äga rum.

Här tänkte jag komma med en kort notis kring en av alla dessa vardagliga små undersökningar.

För drygt en vecka sedan, den 26-30 april, i samband med utbyggnaden av E22, genomförde Kalmar läns museum och Västerviks museum en av dessa ofta ouppmärksammade, vardagliga och rutinmässiga små undersökningar, denna gång norr om Västervik, i Tindered strax intill den förträffliga restaurangen. Men kan man någonsin kalla arkeologiska undersökningar för rutin? Förvisso består en arkeologs vardag till stor del av korta projekt, någon dag eller en vecka långa, ensam eller i sällskap med en kollega, tröstlöst rensande, rotfyllda schakt i steniga moränbackar eller halkande i blöt lera, men trots detta förmår yrket att alltid bjuda på överraskningar. På gott såväl som ont. Dessa små överraskningar ser till att det aldrig känns tråkigt, trots de långa monotona perioderna när ingenting händer.

På papperet såg den här undersökningen ut som en i mängden av oansenliga standardundersökningar i samband med exploatering. I anslutning till E22:an behövs nämligen en mindre biväg byggas och utredningsresultatet pekade på att det smala vägområdet, inte ens 20 m brett, skar genom en plats med antydningar till boplatslämningar och att även en stensättning delvis låg i vägsträckningen. Så det som behövde göras var en begränsad undersökning för att avgöra om det rörde sig om faktiska boplatslämningar och en undersökning av den del av stensättningen som skars av vägen för att utröna om närmare undersökningar var på sin plats. Ett projekt som vid första anblick förefaller rimligt för två personer i en veckas tid. Med lite hjälp av en väloljad grävmaskin förstås...

Nu återkommer vi till det här med överraskningar. Undersökningen av det möjliga boplatsområdet var särdeles tråkig. Den gav visserligen resultat i form av ett fåtal stolphål och någon mindre härd, tillräckligt för att indikera att vi möjligen rört oss i utkanten av en boplats. Men inget som bröt den grå vardagsmonotonin. Vädret var i alla fall soligt kan tilläggas. Att det arkeologiska arbetet innefattar en stor del pappersarbete och byråkrati har nog inte gått någon förbi. Däribland omfattande projektplanering och allt snävare klippande i alla former av budget. Att stressade budgetbetänkligheter, tillsammans med det faktum att siffror på papper är ganska abstrakta, och att det ligger i arkeologins natur att vi aldrig kan vara helt säkra på vad vi kommer att gräva då och då leder till överraskningar torde inte vara förvånande.

Att läsa om en stensättning med en diameter på fem meter ger bilden av en stor konstruktion som är ganska lätt att visualisera intill t.ex. en mindre på bara två meter. Men någonstans över fem meter blir siffrorna ganska abstrakta. Att tio meter är betydligt större än fem är lätt att förstå, men att se skillnaden framför sig blir svårare. Det är också ganska lätt att inse att en stensättning på runt femton meter är rejält stor, men kan man se framför sig hur mycket större än tio meter det är?

Så att en smula stressad och med några dagar tillgodo helt oförbered ställas inför ett stensättningsmonster på över 20 meter i diameter, vällagd med större block regelbundet placerade i kantkedjan och antydan till ett brätte som försvinner ned under torven kan få de flesta arkeologer att tappa gotlandshackan och med hakan någonstans i naveltrakten utbrista Herre j****r!

En sådan upplevelse kan belysa många olika saker. Såväl arkeologers stressiga vardag som det absurda i att planera och göra budget inför undersökningar där vi omöjligen kan veta vad som kommer hända, under gräset kan ju faktiskt vad som helst finnas, och alla problem det innebär att hamna i en situation undersökningsplanen inte stämmer med verkligheten. Men i det här fallet vill jag hellre lyfta fram det positiva. Att det ur tillsynes anonyma och rutinmässiga undersökningar kan dyka upp oväntade och omtumlande saker. Att man plötsligt kan ställas inför problem som samtidigt innebär att helt unika fornlämningar förhoppningsvis kan undersökas. Att en undersökning av denna stora stensättning i det här fallet skulle vara en förstagångsföreteelse för hela bygden och förhoppningsvis skulle ge ordentligt avtryck i forskningen.

Det här var tänkt att bli ett litet inlägg om en stor stensättning, men skenade visst iväg en smula. Det är nog bäst att jag slutar skriva och går ut i snålblåsten och regnet för att schakta lite blockrik morän...

Vänliga Hälsningar

Jhonny Therus, Kalmar läns museum


.....................................................................................

Inget inlägg utan bilder...



Ett av stolphålen på den lilla boplatsytan. Foto: J Therus, KLM.


Inte ens från granens topp kan man överblicka hela stensättningen. Foto: J Therus, KLM.


Veronica Palm rensar stensättningen från mossa och torv. Foto: J Therus, KLM.

I en kvadratmeterstor provruta i stensättningen träffade Jhonny på en gravgömma med keramikskärvor och brända ben. Foto: V Palm, KLM/VM.

En del av keramiken från gravgömman. Foto: V Palm, KLM/VM.

Gravgömman syns i det mörka partiet vid stenarna i bildens övre högra del. Den gula stickan markerar en keramikskärva nedkilad i jorden. Foto: V Palm, KLM/VM.



Kontratsen är stor mellan det rensade och det orensade partiet i stensättningen. Trots idogt arbete hanns endast 1/8 med... Notera de stora klumpstenarna i kantkedjan. Foto: V Palm, KLM/VM.

torsdagen den 6:e maj 2010

Arkeologi vid Målserum i Västervik

Nu har det börjat!!
Äventyret vid Målserum strax utanför Västervik...


Äntligen har vi påbörjat denna stora och mycket intressanta undersökning. Arbetet genomförs som ett samarbete mellan Kalmar läns museum, Västerviks Museum och Smålands museum. Denna första vecka schaktar vi av matjorden med hjälp av grävmaskin, men redan förra veckan tjuvstartade vi. Då avsöktes hela undersökningsområdet med metalldetektor. En mängd fynd framkom i form av smältor och olika söljor, framför allt från senmedeltid, men ett fynd utmärker sig - ett fragment av en vikingatida spännbuckla!

Men varför gräver vi då? Jo, Västerviks kommun planerar att bygga en ny väg från Målserum och Jennyområdet in mot Gertrudsvik. Detta innebär att man korsar ett område som är fullständigt fullproppat med lämningar. Tidigare undersökningar har visat att det här finns boplatslämningar från äldre stenålder fram till medeltid på en och samma plats! Och det i form av mängder med anläggningar av olika slag. Här finns stolphål i alla dimensioner, härdar, gropar, massor med käpphål, störhål efter gärdesgårdar m.m. m.m. Vi har räknat med att påträffa en bra bit över 1000 anläggningar och hitills har vi under veckan schaktat fram flera hundra som ska undersökas och dokumenteras...


En del av undersökningsområdet före schaktningen. Foto: V Palm, KLM/VM.

Samma del av undersökningsområdet har delvis schaktats av. De gula pinnarna markerar framkomna anläggningar och fynd. Foto: V Palm, KLM/VM.

Undersökningsområdet är beläget på en åsrygg med nivåer omkring 15-25 m.ö.h. Åsen är relativt flack i nord-sydlig riktning och mot väst sluttar den ned mot en dalgång och en mindre våtmark. Markutnyttjandet i undersökningsområdet har under historisk tid bestått av beten, hagmark och åkerjord. Strax utanför undersökningsområdet ligger gamla Målserums bytomt med medeltida anor. I närområdet finns också en stor mängd fornlämningar i form av boplatser, gravar, hällristningar och skärvstenshögar som tillsammans ger en komplex bild av ett rikt kulturlandskap med stort tidsdjup. I synnerhet utmärker sig lämningarna från bronsåldern och området är klassat som riksintresse för kulturmiljövården.

Vid Hermanstorp på andra sidan dalgången i väst finns ett stort fornlämningskomplex med en mängd stensättningar, rösen, skärvstenshögar och hällristningar. Även i bostadsområdet Jenny strax söder om undersökningsområdet har det vid tidigare ledningsdragningar framkommit boplatslämningar. På höjden bakom ridskolan, rakt öster om undersökningsområdets södra del, undersöktes år 1964 två stycken skadade gravar som på typologiska grunder daterats till bronsålder - äldre järnålder. Även norr om undersökningsområdet finns gravar, bland annat ett gravfält bestående av högar och stensättningar. I närområdet finns också ett antal block med skålgropar.

Flera av de nu aktuella fornlämningarna påträffades år 2006 inför en kabelschaktning då en utredning och undersökning genomfördes av Kalmar läns museum i samarbete med Västerviks Museum. Inför vägdragningen har det också gjorts utredningar och förundersökningar som har visat att området hyser en stor mängd lämningar som kronologiskt spänner från slutet av äldre stenåldern fram till medeltid och historisk tid, där merpartern inom undersökningsområdet utgörs av lämningar från yngre järnålder.

Nästa vecka börjar arbetet med att undersöka de framschaktade lämningarna och vi återkommer självklart med mer information!

Veronica Palm, KLM/VM