onsdag 27 juli 2011

Kol och Tjära i Målilla

Förra året genomförde Kalmar läns museum arkeologiska undersökningar inför anläggandet av en ny förbifart vid Målilla samhälle i Hultsfreds kommun.
Vi har tidigare skrivit om det här på bloggen:

http://arkeologiikalmar.blogspot.com/2010/04/arkeologi-i-alla-vader-i-malilla.html

http://arkeologiikalmar.blogspot.com/2010/04/tjarframstallning-i-malilla.html

http://arkeologiikalmar.blogspot.com/2010/09/tjara-malilla.html

Undersökningen var fantastiskt rolig och det är extra kul att vi fick tillfälle att undersöka tjärframställningsanläggingar från historisk tid, vilket inte hör till vanligheten. Som ni kan se i de tidigare blogginläggen förändrades våra tolkningar efterhand vi grävde. Först trodde vi att det rörde sig om kolbottnar, men varefter undersökningen fortskred kunde vi konstatera att det faktiskt var stora välbevarade tjärdalar! Och det är det som är roligt med arkeologi - saker är inte alltid vad de ser ut att vara vid första anblicken och man möter nya utmaningar. Som arkeolog lär man sig nya saker hela tiden.


I rapporten som finns att hämta på länsmuseets hemsida kan ni läsa mer om detta äventyr.
http://www.kalmarlansmuseum.se/1/1.0.1.0/173/1/?group=art_art_grp-s1/147

Nicholas Nilsson med grävningens bästa fynd! En liten minispade som låg inkilad i den ena tjäranläggningens avtappningsrör. Foto: V Palm, KLM.

Hälsningar


Veronica Palm, KLM.

torsdag 14 juli 2011

Bland dykare och vrakspillror

Igår fick jag möjlighet att närvara vid de arkeologiska undersökningarna på regalskeppet Kronan. Skeppet sjönk den 1 juni 1676 efter en drabbning mellan svenska flottan och den förenade dansk-holländska flottan upptäcktes 1980 av Andres Franzén, som också upptäckte Vasa på 1950-talet. Kronan ligger på ca 27 meters djup i Östersjön några km öster om Öland. Varje år, under mer än trettio års tid, dyker och gräver Länsmuseet på platsen. Mer än 30 000 föremål har bärgats och tillsammans med uppmätningar och beskrivningar ger detta oss en klarare bild av 1600-talet. Här möter man lämningar som berättar om såväl hög som låg, om officerare och skeppsmatroser liv och vardag på ett krigsskepp under den andra halvan av 1600-talet , fryst i en ögonblicksskildring som plockas upp från Östersjöns bottensediment.

Kalmar läns museums hemsida, blogg och i utställningen om regalskeppet Kronan finns mycket mer information om såväl Kronan, grävningarna, fynden och tolkningar rörande dem. Det finns också rapporter för nedladdning för den som är mer specialintresserad.

Projektledare för undersökningarna är Lars Einarsson (se bild ovan), Kalmar läns museum, som plockar upp mig vid Hulterstads kyrka på Öland för vidare färd mot ett hamnläge och en mindre båt som tar oss ut projektets bas, forskningsskeppet Kalmar Maritime Academy.

Morgonen lovar gott, solen lyser, havet är stilla och humöret är på topp. Från ankringsplatsen är det en bit att åka – under tiden hålls ett möte då man diskuterar dagens dykningar och mål.

För närvarande arbetar man på att ta fram en skeppskista. Då kistan är en aning instabil är det viktigt att alla drar åt samma håll och att man gräver med försiktighet så kistan håller ihop och kan tas upp som ett slutet fynd. Under genomgången visas videobilder av träkistan, som är ca 120 cm lång och 60 cm bred. Kistan ligger upp och ned och är delvis dold av en planka. Planen är frilägga området kring kistan så att man kan stabilisera den innan man tar upp den. Samtidigt är det viktigt att vara försiktig så att man inte gräver för hårt så att kistan ruckas ur sitt läge eller faller samman.

Dykarna dyker i par och man är nere på vraket i ca 25 minuter, innan man går upp kommer nästa par ned så att man kan visa på vad som gjorts och vad som ska göras. Allt sköts med militärisk precision. Det är viktigt att man dyker vid rätt tillfälle för att maximera tiden på vraket och så att man hinner med informationsöverlämningar mellan dyklagen.

Fynd sugs dels upp via en slamsug och tas dels upp i fyndpåsar, allt mäts in och registreras. Materialet som sugs upp i slamsugen sållas och sorteras, ofta kommer det upp stora mängder fynd, men idag är det endast mindre mängder som kommer upp. Att det är så små mängder beror på friläggningsarbetet av kistan. Arbetet går dels relativt långsamt och dels arbetar man på en begränsad yta. I sållet hittas mindre bitar av keramik, bearbetat trä, hampa, tobak, benfragment och bearbetat trä. Dykarna tar också med sig fynd upp till ytan, såsom större delar av bearbetat trä, knappar av trä och metall, en muskötstock, skelettmaterial och ett fint svarvat träkärl m.m.

Igår plockade man bland annat upp den här muskötstocken, liksom andra man plockat upp tidigare är den märkt med ett bomärke, ibland är de märkta med bokstäver, vilket visar på att de sannolikt var personliga tillhörigheter. Tyvärr är det svårt att se på bilden men bomärket, i form av ett inskuret kors som korsas av två tvärställda stavar inuti en oval cirkel, kan möjligen anas på den övre delen av stocken, sprickan går tvärs igenom märket.

Intill eller möjligen under träkistan, de närmaste dagarnas dykningar kommer sannolikt ge svar på detta, hittades ben från en besättningsman. Dykarna tog upp det ena lårbenet (femur), ena halvan av höftbenet (coxae) och korsbenet (sacrum) av vad som förefaller vara en ung man.

Ytterligare ett intressant fynd är denna klädesdetalj, det skulle kunna vara ramen för knapphål i en skjorta eller någon typ av uniformsdetalj, även om man vid denna tid inte hade enhetliga uniformer.

Det sista som plockades upp för dagen var en svarvad träurna, med okänt innehåll. Förhoppningsvis kan analyser inne på museet ge närmare information om vad den innehållit. Urnan är vackert snidad och har ursprungligen haft ett lock, sannolikt i trä, det är ornerat med linjer och kring halsen finns rester av ett snöre.

Det är alltid intressant att delta i undersökningar som utförs på andra sätt än det man är van vid. På många sätt är detta som vilken annan grävning som helst och på andra inte. Det som kanske i första hand skiljer sig är kommunikationen och förberedelserna, här kan man inte ta saker som de kommer och lösa dem efter hand utan man måste bestämma sig i förhand. Man måste hela tiden dela information och säkerställa att alla får den, detta gör man dels på botten, dels mellan dykarna inför dyken och i samband med regelbundna möten i samband med utfärd, lunch och hemfärd. Då många av dykarna inte är professionella arkeologer är det viktigt att förmedla varför man gör saker på ett visst sätt och hur det ska göras. Det finns också annat som man måste arbeta med såsom särkerheten, i vatten finns andra faror än på land. Vid arkeologiska undersökningar på land rör det sig ofta om maskiner och trafik medans man i vattnet måste man vara mer aktsamma på varandra. På det stora hela handlar det dock om samma sak, att dokumentera, att besktiva och att tolka det man undersöker för att kunna föra vidare kunskap till såväl forskare som allmänhet.

Ett stort tack till alla för en trevlig och givande dag!

Magnus Reuterdahl, Kalmar läns museum

måndag 11 juli 2011

Hällkista i Kastlösa

Vi har hittills haft en ganska lugn säsong här på Kalmar läns museums kontor. Förutom en hel del kontorsarbete har jag bl a under vår och sommar varit ute tillsammans med min kollega Magnus på tre arkeologiska utredningar, dels i Västervik och dels på Öland, utan att vi hittade lämningar av antikvariskt intresse. Så kom det sig att vi den 5 juli skulle ut igen för att utföra ytterligare en utredning tillsammans. Denna gång bar det av till Kastlösa på den Västra Landborgen på Öland.

Vi skulle undersöka ett område med planterad tallskog och som är belägen på Landborgen som är krönt av järnåldersgravar. Vi skulle undersöka en fastighet i Kastlösa med anledning av att fastigheten kommer avstyckas och tomtberedas i samband med husbyggnation. Syftet med utredningen var att faställa om fornlämningar skulle komma att beröras av den planerade arbetsföretaget.När vi anlände var tallskogen avverkad och till vissa delar bortfraktad. Kvar återstod ris och sly så det var något svårt att få överblick över ytan. Fastigheten avgränsades i öst, väst och söder av vällagda kalkstensmurar. I den sydöstra delen fanns en stor grop efter en sand- eller gurstag. Trots det måste man ändå säga att från den här fastigheten är utsikten över åkrarna nere på slätten i väster, med Kalmarsund skymtande i horisonten, inget annat än fantastisk. Så på det stora hela var området mycket trevlig att arbeta i.

Så inledde vi så smått vårt arbete. Vi började bana av med maskin långa schakt parallellt med att området fotograferades och beskrevs. Efter att vi hade dragit vårt andra 20 meter långa schakt tänkte jag i min stilla sinne hur roligt det vore om vi för omväxlingens skull, på vår fjärde utredning tillsammans, skulle hitta något förhistoriskt. Och då när vi kom till mitten av det tredje schaktet tittade den fram. Där låg den, utan synlig markering, direkt under ploglager, nedgrävd i svallgruset. En intakt HÄLLKISTA.

Hällkistan är1,5 x 0,6 m stor och ligger i N-S riktning. Av storlek och karaktär att döma finns det anledning att misstänka det rör sig om en barngrav från järnålder. I detta sammanhang är det väldigt intressant eftersom det är påfallande många av de kända och undersökta hällskistorna i trakten som utgörs av barnbegravningar. Till exempel strax norr om undersökningsområdet undersöktes under 1900-talets första hälft fyra hällkistor varav tre innehöll barnbegravningar. Drygt 1 km sydöst om undersökningsområdet fanns det stora barngravfältet vid Bjärby beläget. Gravfältet undersöktes på 70-talet i samband med anläggandet av en grustäkt och har daterats till äldre järnålder, närmare bestämt romersk järnålder. Där har man kunnat konstatera närmare ett 80-tal barnbegravningar i hällkistor, men endast ett 20-tal begravningar av vuxna. Generellt är det ovanligt att så många barnbegravningar förekommer samlade till ett område och självfallet väcker det många frågor kring varför så många barn begravdes i den här trakten under järnåldern. Har det möjligen varit en epidemi som har skördat många barns liv eller har man av tradition och speciella skäl valt området för att begrava barn? Vid framtida undersökningar är det därför vår förhoppning att med hjälp av nyare och mera raffinerade analysmetoder att få svar på frågor som dessa.

torsdag 7 juli 2011

En tvinnare i brons?

Det är inte alltid vi är ute och gräver, de senaste veckorna har jag ägnat ett par dagar till att gå igenom fyndmaterial från ett par grävningar som ännu inte magasinerats. Syftet var dels att rensa ut recent material dels att göra en snabb översiktlig osteologisk genomgång av benmaterialet, främst för att konstatera om det fanns något mänskligt material, samt att skapa en digital databas över fynden. Att vi misstänkte att det kunde finns mänskliga kvarlevor i materialet beror på att en av grävningarna gjordes strax utanför Hossmo kyrkas kyrkogård.

Bakgrund

2003 utförde Kalmar läns museum en arkeologisk undersökning strax utanför Hossmo kyrkogård inom fornlämningen Hossmo 157:1, en boplats. Egentligen är det flera lämningar inom en yta med spår av aktiviteter från flera olika tidsperioder såsom stenålder, yngre järnålder, medeltid och nyare tider. Undersökningen leddes inledningsvis av Mats Blomé men slutfördes av Hella Schulze. Vid undersökningen hittades bland annat en härd och resterna av en blästerugn samt vad som tolkades som en vallgrav. En rapport rörande undersökningen gjordes först några år senare och därefter blev fynden liggande i väntan på fyndfördelning. När vi så skulle magasinera fynden upptäcktes att den digitala fyndlistan från 2008 förkommit – alltså var det att sätta sig ned och göra en ny. Vidare har rutinerna för fyndhantering förändrats något över åren, så det behövdes göra nya fyndetiketter och uppdelningar av fynd etc.

Resultat

Som jag skrev ovan utfördes en översiktlig osteologisk genomgång av det insamlade benmaterialet, inga människliga kvarlevor identifierades. Benmaterial består till största delen utav tamboskap: ko, häst, svin samt får och eller get. Bland övriga fynd finns en del järnföremål; stigbyglar, beslag, nitar, spikar, hästskosömmar mm. Det finns också enstaka föremål av brons såsom klädesdetaljer, beslag och en tvinnare, jag återkommer till den sistnämnda strax. Förutom föremål finns det relativt gott om bevis på järnhantering i form bottenskållor, rester av blästerugnars väggar och slagg. En bottenskålla är en slaggprodukt från järnsmide, järnet bearbetas i en grop som grävts för ässjan, slaggprodukterna hamnar i botten av gropen och antar en rundad bottenform, varför det kallas bottenskålla (fig.1).

Fig.1. Bottenskålla. Fynd från underökningen vid Hossmo kyrka 2003. F101:1. Foto: Magnus Reuterdahl

Att bearbeta fyndmaterial är nyttigt, det är lite som en crash course i fyndkunskap eller det som förr kallades komparativ fornkunskap, dvs. föremålstolkning och beskrivning. Vissa saker är lätta att identifiera, såsom en spik eller nit, andra kan vara svårare och ibland stöter man på saker man vet att man sett men där man inte riktigt hittar svaret i sin egen hjärna. Ett sådant föremål framkom här. Ett föremål i brons, möjligen en tvinnare (fig. 2). Man börjar med att kolla med sina kollegor, därefter kollar man referenslitteratur och samlingar och till sist hittar man något (förhoppningsvis). Jag hittade flera fynd av denna typ i museets samlingar, dessa var insamlade eller hittade i slutet på 1800-talet eller i början av 1900-talet och beskrevs som doppskor. En doppsko är en typ av beslag, ofta av metall, som monteras i änden på ett avlångt föremål för att skydda det mot skada och slitage, exempelvis på spetsen av en käpp eller till en kniv- eller svärdsskida. Nu kändes detta inte rätt, dels var öppning för liten dels finns det två piggar i botten (en är avbruten).

Fig.2. Tvinnare(?) av brons. Fynd från underökningen vid Hossmo kyrka 2003. F91:3. Foto Magnus Reuterdahl.

Efter lite sökande i litteraturen hittade jag något liknande i boken Eketorp III – den medeltida befästning på Öland; Artefakterna. Där finns fyndet Q 26:4 (fig. 3) avritat, det beskrivs som en möjlig tvinnare.

Fig.3. Tvinnare (?) av brons, funnen vid Eketorp, Öland (Borg 1998:157)

Bakgrunden till tolkningen är likheten med så kallade tvinningsben eller tinbl bein, ett redskap gjort av ben för tillverkning av grövre garn och snoddar (fig. 4), som man också hittade i samband med undersökningarna vid Eketorp.

Fig.4. Tvinningsben, funnen vid Eketorp, Öland (Borg 1998:156)

Vet du något mer om detta redskap, är det kanske något annat med en helt annan funktion – skriv gärna en kommentar och berätta.

Uppdatering: 2011-07-19

Har hittat lite fler benämningar på likande föremål såsom påtgaffel, slynggaffel och lucet. För övrigt hittades en i Övra Vannborga i samband med undersökningar 1989-1991 i en kontext daterad till ca 600-800 e kr.

UV skrev förra året lite om så kallade tinbl bein, som skulle kunna vara förlagan för dessa i brons (klick här för att läsa inlägget).

Mvh

Magnus Reuterdahl

Referenser:

Borg, Kaj (red.) 1998. Eketorp III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna.

Magnus Petersson, Jan-Henrik Fallgren, Maria Rydberg 2008. Övra Vannborg. Arkeologisk undersökning. Övra Vannborga 1:1, Köpings socken, Öland. Kalmar läns museum, Rapport 2009:4

Wennerström, Ulrika, Veronica Palm & Martin Hansson 2008. Vallgrav vid Hossmo kyrka. Arkeologisk undersökning 2003 samt en fördjupad diskussion om Hossmo som plats under yngre järnålder – tidig medeltid. Hossmo socken, Kalmar län, Småland. Kalmar läns museum Arkeologisk rapport 2008.