Rapport från en badort i oktober

Jag tror inte att alla skulle tycka att det var självklart att åka till stranden så här i slutet på oktober. Men jag och min kollaga Nicholas Nilsson packade glatt väskorna och drog till Köpingsvik för att under tre dagar förundersöka en av Ölands mest fornlämningsrika platser.

Köpingsvik är en av de platser på Öland där flest arkeologiska undersökningar har ägt rum om man ser till yta, antal grävningar och tid. Platsen bär spår av boplatser från sten- och bronsålder med gravar och monument men även gravar från äldre järnålder och vendeltid har påträffats. Stora undersökningar har tidigare gett oss en god bild av den vikingatida/medeltida hantverksplatsen och hamnen som legat här. Men trots att de tidigare undersökningarna gett mycket intressanta resultat så är de av fragmentarisk art. Det gör att varje ny undersökning bidrar med ny kunskap som kan hjälpa oss förstå platsens kontinuitet och komplexitet.

Med det här i huvudet och med lite extra förväntan och spänning i kroppen åkte jag och Nicholas ut till platsen för undersökningen. Som man kunde förvänta sig så bjöd oktober på blandad väderlek med allt från hällregn till frost och is men vi fick också en av de mest underbara dagarna med sol där vi stod i den finkorniga sanden. Efter första dagens schaktning kunde vi konstatera att platsen, som undersöktes med anledning av att fastighetsägaren vill utveckla campingen, bär spår av många års exploatering. Omblandade lager som emellanåt såg ut som en bättre tigerkaka varvades med mer fyndrika lager där visst inslag av järn kunde identifieras av vår metallexpert.

En av de mest spännande resultaten av undersökningen var att vi förmodligen påträffat rester av den strandmur som löpt längs med Köpingsviken under vikingatid/medeltid. Strandmuren har påträffats vid tidigare undersökningar, men då längre mot nordost. Mellan stenarna framkom en del djurben som nu skickats för datering. Kanske har vi i och med denna undersökning fått den avgränsning av muren mot sydväst som man tidigare saknat.

Strandmuren. Foto Nicholas Nilsson, KLM.

Köpingsvik har inte bara en imponerande forntidshistoria att uppvisa. Platsen har också varit en välbesökt badort under lång tid. Redan under det glada 1920-talet uppförde Wiktor A. Algurén det första pensionatet, Strandbaden, i Köpingsvik och i mitten av 1930-talet uppförde Sveabolaget Badrestaurangen Sinus med badhytter, brygga och hopptorn. De första åren avskärmades stranden med stängsel och man var tvungen att ha klippkort för att komma in! På 50-talet utvecklades bilturismen snabbt, campingplatserna byggdes ut och fylldes med allt större tält.

Kanske var det då man åkte på badortssemester till Köpingsvik och drack sin välkylda pommac i solen?

Emaljskylt hittad i ett av schakten, 1950-tal? Foto Nicholas Nilsson, KLM.

Vi badade aldrig, Nicholas och jag. Vissa skulle säkert kalla oss badkrukor. Men Köpingsvikens vatten är helt klart mer lockande under sommarsäsongen. Tills dess väntar vi med spänning på resultaten av dateringarna!