onsdag 8 december 2010
Årets julklapp!
Boken ”Arkeologiska upptäckter i Sverige” av Anna Lihammer har ett ur vårt sydostsvenska perspektiv lovvärt omslag, där Eketorps borg på södra Öland (tillsammans med den stackars hängde Kymbo-gubben från Västergötland) får stå som sinnebilden för detta spännande ämne. Boken ges ut av förlaget Historiska Media, som under senare år gjort sig synliga i den populärt hållna arkeologiska litteraturen bland annat genom den fortlöpande utgivningen av arkeologiska guideböcker om medeltiden presenterade landskapsvis. Liksom tidigare utgivningar är formatet på denna bok trevligt och lätthanterligt, den är snyggt formgiven och rikligt illustrerad med såväl välbekanta bilder som mer annorlunda och udda arkivfynd på de olika arkeologiska kändisar och doldisar som presenteras. Texten är välskriven och lättbegriplig, och torde tilltala många utanför den kanske snäva kretsen av arkeologiskt redan frälsta.
Innehållet visar sig leva upp mer än väl till titeln. Det är verkligen en imponerande samling upptäckter som presenteras, många välbekanta för den invigde men säkerligen även en och annan nyhet till och med för den inbitne fantasten. Innanför pärmarna möts vi nämligen av en sällsam bredd såväl kronologiskt som tematiskt och rumsligt. Samlat under sju olika teman (”De döda”, ”Skatter”, ”Ritual och religion”, Ristade minnesmärken”, ”Boplatser och städer”, Gruvor och industri” samt ”Befästningar, borgar och krig”) presenteras en mängd spännande och intressanta arkeologiska upptäckter under egna kapitel, från äldre stenålder till 1900-tal och från sydligaste Skåne till nordligaste Norrland. I förekommande fall anges var fyndet i fråga finns utställt, något som förvisso riskerar att snabbt förlora sin aktualitet men som åtminstone den här julen ger en extra krydda åt framställningen. Eketorps borg har som omslaget lovade en given plats, men genom bokens alla utsvävningar möter vi även flera andra lokala kändisar som t.ex. Regalskeppet Kronan, Köpingsvik, Ismantorps och Triberga borgar, med mycket mera. Sist i boken, efter alla upptäckterna, presenteras dessutom arkeologin som ämne och forskningsfält. Efter en föredömligt översiktlig men ändå relativt heltäckande presentation följer slutligen en bibliografi, där en mängd intressanta litteraturtips ges för var och en av de arkeologiska upptäckter som med ett eget kapitel figurerar i boken.
Just upptäckten, arkeologin som ett äventyr, löper som en röd tråd genom boken och gör läsningen till en spännande resa. Genom personligt hållna berättelser får läsaren möjlighet att leva sig in i själva de arkeologiska upptäckterna, det som för många är själva anledningen till varför arkeologi är spännande. ”Vad är det finaste du har hittat?” är nog en av de vanligaste frågorna man får som arkeolog. För mig personligen är det givna svaret på denna fråga från och med nu "se sidan 144" :-) På ett pedagogiskt väldigt skickligt sätt vävs sedan de enskilda upptäckterna och fynden in i ett större sammanhang, och vi får inte bara spridda nedslag i de olika fyndplatserna utan faktiskt en hyfsat heltäckande men samtidigt lättfattlig och spännande ingång till hela Sveriges historia, från äldsta förhistoria till nyaste samtidsarkeologi. Jag har själv ganska stor erfarenhet av att på olika sätt försöka sprida arkeologisk kunskap till människor utanför den akademiska världen, och jag måste säga att jag är imponerad av författarens förmåga i detta avseende. Just att hon lyckas kombinera ett lättfattligt språk och ett spännande berättande med stora mängder välinformerade vetenskapliga detaljer gör att boken håller en väldigt hög klass i mina ögon. Den här boken bör ni definitivt köpa som julklapp till alla bland släkt och vänner som tycker arkeologi och historia är intressant! Men glöm inte att skaffa ett ex till er själva också.
Ludvig Papmehl-Dufay, Linnéuniversitetet/Kalmar läns museum
tisdag 26 oktober 2010
Rapport från en badort i oktober
Med det här i huvudet och med lite extra förväntan och spänning i kroppen åkte jag och Nicholas ut till platsen för undersökningen. Som man kunde förvänta sig så bjöd oktober på blandad väderlek med allt från hällregn till frost och is men vi fick också en av de mest underbara dagarna med sol där vi stod i den finkorniga sanden. Efter första dagens schaktning kunde vi konstatera att platsen, som undersöktes med anledning av att fastighetsägaren vill utveckla campingen, bär spår av många års exploatering. Omblandade lager som emellanåt såg ut som en bättre tigerkaka varvades med mer fyndrika lager där visst inslag av järn kunde identifieras av vår metallexpert.
En av de mest spännande resultaten av undersökningen var att vi förmodligen påträffat rester av den strandmur som löpt längs med Köpingsviken under vikingatid/medeltid. Strandmuren har påträffats vid tidigare undersökningar, men då längre mot nordost. Mellan stenarna framkom en del djurben som nu skickats för datering. Kanske har vi i och med denna undersökning fått den avgränsning av muren mot sydväst som man tidigare saknat.
Köpingsvik har inte bara en imponerande forntidshistoria att uppvisa. Platsen har också varit en välbesökt badort under lång tid. Redan under det glada 1920-talet uppförde Wiktor A. Algurén det första pensionatet, Strandbaden, i Köpingsvik och i mitten av 1930-talet uppförde Sveabolaget Badrestaurangen Sinus med badhytter, brygga och hopptorn. De första åren avskärmades stranden med stängsel och man var tvungen att ha klippkort för att komma in! På 50-talet utvecklades bilturismen snabbt, campingplatserna byggdes ut och fylldes med allt större tält.
Kanske var det då man åkte på badortssemester till Köpingsvik och drack sin välkylda pommac i solen?Emaljskylt hittad i ett av schakten, 1950-tal? Foto Nicholas Nilsson, KLM.
Vi badade aldrig, Nicholas och jag. Vissa skulle säkert kalla oss badkrukor. Men Köpingsvikens vatten är helt klart mer lockande under sommarsäsongen. Tills dess väntar vi med spänning på resultaten av dateringarna!
fredag 8 oktober 2010
Gladhammarundersöknngen lever vidare!
I förra veckan inleddes rapporteringen med ett kombinerat rapportmöte och konferens i Falun. Konferensen anordnades av Jernkontoret och var Bergshistoriska utskottets höstmöte 2010. Efter en lång tågresa var jag och Veronica Palm framme i Falun där vi möttes av Fredrik Sandberg från Dalarnas museum. På kvällen gick vi igenom de analyser som ska skickas iväg och lade uppstrategin för hur vi ska jobba framöver. Det blev ett intensivt möte som sedan avslutades med en god middag på hotellet.
Många dokument och listor vid rapportmötet.
Dag 2 började konferensen men dessförinnan han vi med en tur genom staden. Falun är en vacker stad med en hel del äldre byggnader. Nästan allt hänger dock samman med gruvbrytningen som format staden. Hela staden är uppbyggd på uppemot 4m tjocka slagglager!
Den vackra Christine kyrkan vid torget i Falun.
Ett äldre hus vars grund är gjord av slagg och hela huset står på slaggvarp.
Rester av kallrostar som användes så sent som i början av 1900-talet.
Vackra färger i en stenöken. Det var inte längesedan det inte fanns någon vegetation alls runt Falun
En titt på slaggen vid gruvrondellen nära gruvan.
Ett besök nere i gruvan ingick i konferensen. Det var fuktigt och kallt. Här står vi beredda att åka hissen ner i underjorden.
Så här såg inte hissen ut idag men väl förr. På denna tunna som fraktade upp varp kunde även upp till 4-5 man stå för att ta sig upp och ned i gruvan, med utrustning! De fick även hoppa av i farten.
Spår av den äldre belysningen.
Viss utrustning finns kvar från den äldre gruvbrytningen. En skottkärra att köra malm med. Den del av gruvan vi fick se bröts under 1600-1800-talet. I sort sett allt är gjort för hand.
Imponerande träkistor byggda nere i gruvan. Mäkta imponerande. I vissa av dessa träkistor har man tagit dendro-prover för datering. Det visade sig att det äldsta timret låg högst upp och att stockarna i princip låg i kronologisk ordning!!
Som sagt, rapporteringen är på gång och prover för analys skickas inom kort. Förhoppningsvis kan vi få C14- och dendro-analys svaren innan Julen står för dörren.
Nicholas Nilsson, Veronica Palm
Under den 12-13 oktober hålls följande öppna föreläsningar:
Olchon Count Cairn, Herefordshire;The Re-invention of Architectural Tradition
Prof Julian Thomas, University of Manchester
Tid: 12 oktober kl 14.00-16.00
Plats: Sal E 206, Nisbethska, Kalmar
Reconstructing the Past: Early Neolithic Timber Structures in Britain
Dr Jolene Debert, University of Manchester
Tid: 13 oktober kl 13.00-15.00
Plats: Sal E 206, Nisbethska, Kalmar
The Stonehenge landscape before Stonehenge
Prof Julian Thomas, University of Manchester
Tid: 13 oktober kl 16.00-18.00
Plats: Sal E 212, Nisbethska, Kalmar
Alla hälsas välkomna!
tisdag 5 oktober 2010
Ny kurs om Stonehenge vid Linneuniversitetet (gratis resa ingår!)
Kursen ger kunskap om ett av Europas mest intressanta fornlämningsområden; södra England med Stonehenge som det mest kända monumentet. I kursen ingår två moment; läskurs och exkursion. I läskursen fokuserar vi på att ge en bakgrund till utvecklingen av landskapet och monumentbyggandet under sten- och bronsåldern i södra England. Kursen innehåller även en genomgång av olika tolkningar och förklaringsmodeller av förhistoriska monument. I samband med exkursionen kommer vi att se och uppleva ett flertal av de mer intressanta platserna som Stonehenge och Avebury. Resa och boende ingår i kursen.
Mer information: http://lnu.se/utbildning/kurser/1ae250
Anmälan senast 15 oktober via studera.nu
måndag 13 september 2010
Tjära Målilla
Uppseendeväckande arkeologiskt fynd på Öland.
I samband med en arkeologisk efterundersökning av Sandby borg på östra Öland gjordes under sommaren ett uppseendeväckande arkeologiskt fynd. Sex vackert utsirade och mycket exklusiva dräktspännen i förgyllt silver och brons vittnar om Ölands politiska och kommersiella betydelse under 500-talet e Kr.
I början av sommaren upptäcktes att Sandby borg troligen varit utsatt för plundringsförsök av skattsökare med metalldetektor. Länsstyrelsen i Kalmar län beslöt därför att omgående göra en arkeologisk efterundersökning av borgen, i syfte att rädda de fynd som ännu kunde finnas kvar. Resultaten av undersökningen var häpnadsväckande, och visar lyckligtvis att plundrarna av allt att döma blivit avbrutna i sin jakt. På flera platser runt om i borgen, troligen ursprungligen under golven i numera sönderplöjda hus från järnåldern, har praktfulla och exklusiva dräktspännen av förgyllt silver respektive brons lagts ner tillsammans med flera andra praktföremål av brons, silver och guld.
Foto: Max Jahrehorn, Kalmar läns museum
Dräktspännena är av en typ som kallas för reliefspännen, och representerar ett ypperligt metallhantverk från tiden omkring 500 e Kr, den så kallade folkvandringstiden. Deras yta täcks av vackert utsirad reliefdekor, och ändknopparna är utformade som fantasifulla djurhuvuden. De hela spännena mäter mellan 12 och 16,5 cm, och de har varit avsedda för personer ur samhällets toppskikt. Verkstäder för tillverkning av liknande spännen har funnits såväl på Öland som på Gotland och i Mälardalen, och de sex spännena från Sandby borg representerar troligen både öländska och icke-öländska arbeten. Liknande spännen är ytterligt sällsynta, och med de sex nyfunna spännena från Sandby borg ökar det sammanlagda kända antalet spännen av den här typen i hela landet med 10 %, från 60 till 66 stycken.
Länsstyrelsen i Kalmar län påbörjar under hösten ett projekt med syfte att förebygga den olagliga plundringen av vårt kulturarv. Till projektet är knutet ett nätverk med representanter från Polisen, Åklagarmyndigheten, de båda Ölandskommunerna, Lantbrukarnas riksförbund, Hembygdsförbundet och Kalmar läns museum. Erfarenheter från Gotland visar att professionella ligor kontinuerligt och systematiskt tömmer våra fornlämningsplatser på värdefulla föremål, som sedan säljs på svarta marknaden. Genom att under kontrollerade former ta tillvara de fantastiska arkeologiska fynden och göra dem tillgängliga för allmänheten genom utställningar och publikationer kan vi istället låta detta oersättliga kulturarv komma oss alla till godo.
Länk till högupplöst bild: klicka här
tisdag 24 augusti 2010
Öppet hus under sista veckan i Målserum!
En av anläggningarna som är tydligt översandad.
Under dagarna har vi också haft gott om besökare, då vi under veckan har öppet hus. Hittills har vi haft ett fyrtiotal besökare, men vi hoppas på flera. Vi välkomnar alla som är intresserade till att besöka oss på undersökningen och få en inblick i vår verksamhet vid Målserum!
Kenneth Alexandersson & Karl-Oskar Erlandson, Kalmar läns museum
torsdag 19 augusti 2010
Regn, regn, regn...
torsdag 12 augusti 2010
Intressanta fynd vid Målserum
En av de neolitiska krukskärvorna.
Keramiken som vi har hittat är dels porig (kalkmagrad) keramik och tvärsnoddsornamenterad keramik. Båda kommer från stenålderns yngsta period, neolitikum (bondestenålder). Detta visar på att boplatsen varit nyttjad även under denna tid. Under denna period dyker jordbruket upp för första gången i Sverige. Vi har också hittat brända ben och en osteologisk analys av dessa skulle kunna visa på tidig djurhållning.
Den funna tvärpilen är fragmenterad, kanske har den kommit till platsen i samband med att man tagit dit ett fällt byte eller kanske man har reparerat trasiga pilar. Tvärpilen är tillverkad någon gång under senmesolitikum eller tidigneolitikum (ca 5000-3500 f.Kr).
Av mikrospånen är det i sydskandinavisk flinta (senon) det mest avvikande. Flinta förekommer inte lokalt, utan kommer ursprungligen från södra Skandinavien. Vi har ännu inte hittat några flintkärnor från vilka mikrospånen har slagits, vilket skulle kunna tyda på att de inte har tillverkats på platsen utan kommit till Tjust genom byteshandel.
Kenneth Alexandersson & Karl-Oskar Erlandsson, Kalmar läns museum
torsdag 5 augusti 2010
Utgrävningen vid Västervik i full gång
måndag 2 augusti 2010
Arkeologidagar på Eketorp!
Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU
torsdag 10 juni 2010
Gladhammarundersökningen pågår för fullt!
Med maskin och handkraft blottläggs berget.
Vägen ned till berget är ganska mödosam, som jag nämnde förra gången. Men det är mödan värt eftersom det kommer mycket spännande saker i de tjocka stenvarpen. Allt som vi hittar dokumenteras på olika sätt, allt mäts in med totalstation, det mesta fotograferas och en del ritas. Det som ritas är sådant som är speciellt intressant och som behöver lyftas fram i dokumentationen för att bättre kunna tolkas.
Här mäts en yta med rostar in samtidigt som dess profil ritas.
Olika saker framträder när vi arbetar oss ned genom varpen. Vi har tex hittat flera husgrunder vilkas funktion naturligtvis kan kopplas ihop med gruvdriften på platsen. Det har också kommit spår av ”försök” till brytning sk skärpningar, där men helt enkelt gjort hål i berget för att se om där finns malm at bryta.
Denna husgrund såg åter dagens ljus vid schaktningarna i de tjocka stenvarpen.
Här ses en skärpning med tydliga spår av tillmakning dvs man har eldat på berget.
I anslutning till ett av gruvhålen har det funnits ett smält verk med en ugn. Resterna av byggnaden syntes som rader av stensyllar där väggarna en gång stått. Själva ugnen var uppbyggd med större stenar vilka vilade direkt på berget. Den värme som denna ugn framkallade var så stark att det underliggande berget än idag visar spår av processen.
Den plats där smältugnen stod. Berget är kraftigt eldpåverkat, rosa till färgen och sprucket av den intensiva värmen.
I samma område hittade vi också en del föremål vilka en gång varit redskap vid brytning.
En tegelsten hade en tydlig märkning vilken kan ge information om varifrån teglet som användes på platsen kom.
Pusselbit efter pusselbit kommer fram vilket ger ny information om gruvbrytningen vid Gladhammars gruvor.
Vi håller på ett par veckor till så håll utkik efter nästa blogginlägg!
Nicholas Nilsson
KLM
onsdag 9 juni 2010
Slottsskeletten daterade
Provresultaten blev delvis vad vi hade räknat med, men delvis ändå något förvånande. Proverna visade nämligen att de döda alla avlidit mellan mitten av 1400-talet och 1600-talets andra hälft. Åtminstone någon av individerna funna i samma schakt kunde ha tänkts komma från samma sekel som 1200-talsmannen. Detta var alltså inte fallet, vilket gör att ”den döde på slottet” är desto mer unik.
Ett av de nu daterade skeletten tycks ha avlidit av ett skarpt hugg i huvudet. Brottytorna runt såret är dock rätt ljusa och det är möjligt att skadan har uppkommit när skallen återfanns 1969.
Att flertalet av de döda skulle härstamma från den sena medeltiden och vasatiden kom dock inte som någon överraskning. I och med sitt utsatta läge nära den danska gränsen och de under tidsepoken frekvent förekommande stridigheterna har slottet under sin historia fått utstå en mängd belägringar och anfall. Bland de blodigaste striderna som Kalmar stad och slott har varit med om är Kalmarkriget 1611-1613. Runt om kring i Kalmar med omgivning finns det massgravar från denna konflikt. 1911 hittades under Kalmar domkyrka en bit av vallen på den skans som har legat på platsen tillsammans med de jordiska kvarlevorna av 65 stupade soldater. 1932 hittades skeletten av vad som syntes vara sju unga män mitt i Västra Vallgatan. Ingen datering har gjorts på dessa individer, men svåra strider stod på Kvarnholmen under Kalmarkriget och det är inte osannolikt att det rör sig om stupade från kriget. En massgrav som sannolikt härrör från samma krig finns ute på Varvholmen och på Norra Skallö har människoben återfunnits vid den där belägna skansen. Människoben som troligen kommer från samma konflikt har utöver detta hittats på fler ställen i Kalmars omgivning.
Det kan vara rimligt att anta att de flesta av skeletten från slottet kommer från just Kalmarkriget, men århundraden av krig lämnar flera alternativ att välja mellan. Under åren 1503-1510 belägras slottet nästan konstant av svenska trupper. Detta har att göra med att de svenska stormännen i augusti 1501 sade upp sin tro och lydnad till den danske unionskungen Hans. De flesta av kung Hans stödpunkter i Sverige föll sedan rätt snabbt, men Kalmar slott var ett av de fästen som var betydligt mer svårintagligt. Även om slottet vid flera tillfällen kunde undsättas av danskarna med båtar som förde in förnödenheter och färskt manskap kom dessa inte särskilt ofta. De personer som avled under denna tid inne i borgen av olyckor, sjukdomar eller direkta krigshandlingar bör ha fått sin sista viloplats innanför slottets murar.
Det som skulle kunna ge fler svar nu är osteologiska analyser av skeletten eller nya undersökningar för att kartlägga om fler individer finns begravda i slottets södra förborg. Detta ligger i sådana fall på en obekant framtid och för tillfället får de döda fortsätta att vila i mark och magasin innan de berättar mer om för oss om deras liv och samtid.
Karl-Oskar Erlandsson, Kalmar läns museum
fredag 4 juni 2010
Dagens tips...
/Ludvig
lördag 29 maj 2010
Gladhammar - Igen!
Rosthuset vid Hyttan.
Schaktning vid Holändarfältet.
Handrensning vid en något besvärlig plats.
Vi kommer att hålla er uppdaterade via denna blogg om vad som händer på platsen.
Det kommer också att finnas möjlighet att komma på guidade visningar
Den första guidningen blir onsdagen den 9 juni kl 18.00.
Samling vid Teracoms byggnader vid mastens fot. Medtag rejäla skodon!
VÄLKOMNA!
Nicholas Nilsson
KLM
fredag 28 maj 2010
Boplatsundersökning vid Målserum i Västervik
Undersökningen har nu pågått i 4 veckor. Efter första veckans schaktning har vi mätt in mer än 1900 arkeologiska objekt inom ytan. Det är allt från käpphål, stolphål, härdar, gropar m.m.
En stor mängd utgörs av käpphål eller små stolphål, ca 600 st. Av dessa är merparten inte förhistoriska, utan spår av gärdesgårdar, hägnader och staket från medeltid till dagens häststängsel. Här är ändå alla tider intressanta ur kontinuitetssynpunkt då de speglar områdets markutnyttjande över lång tid. Flera av de gärdesgårdar som vi hittar spåren av är omstolpade flera gånger längs samma sträckning och tittar man på det historiska kartmaterialet så kan man återfinna dem på de plaster där gränsen mellan inägor och utmark går.
En överblick över en liten del av undersökningsområdet. Här ligger stolphålen tätt. Här syns även den avlånga skog av gula pinnar som markerar en av gärdesgårdarna från historisk tid. Foto: V Palm, KLM/ VM.
Gärdesgård i närbild. Många gula markeringspinnar går åt för att markera en lång gärdesgård... Foto: J Therus, KLM.
På platsen finns även hundratals stolphål av olika storlek, allt från 10 cm i diameter stora till halvmeterstora, djupa och stenskodda stolphål. Vi har inom området kunnat lokalisera ett par ytor där stolphålskoncentrationerna speglar en eller flera byggnadsstadier. Nu återstår arbetet med att jämföra stolphålstyperna med varandra för att på så sätt få fram de byggnadsmönster som de olika husen lämnat efter sig. Även dateringsprover och makrofossila analyser liksom fyndmaterialet hjälper till att klargöra de olika tidsskikten.
Karl-Oskar dokumenterar en av områdets många gropar. Foto: J Therus, KLM.
Eftersom området tidigare har varit uppodlat så har lämningarnas övre delar skadats och de kulturlager som en gång fanns här har plöjts upp. Endast små kulturlagerrester finns kvar spridda över området. Fyndmaterialet är därför inte så jättestort, men vi hittar ändå en hel del brända ben från matavfall, en del keramik och bränd lera, flinta, kvarts samt ett par järnföremål och lite slagg. Den vanligaste fyndkatergorin utgörs av vävtyngder. I många av stolphålen och härdarna finns framgent av vävtyngder av samma typ som de som framkom vid ledningsgrävningen 2006. Här har man alltså bedrivit textilhantverk under yngre järnålder, framför allt vendeltid.
För att hitta alla små fynd vattensållas jorden från utvalda anläggningar som stolphål och härdar. Här är Cilla i full gång med vattensållningen. Foto: V Palm, KLM/VM.
En liten härdgrop med keramik i. Den gula stickan markerar de mycket sköra fragmenten av en eldpåverkad kruka. Foto: V Palm. KLM/VM.
Närbild på keramiken efter framrensning. Foto: V Palm, KLM/VM.
Den kommande veckan kommer vi att gräva och dokumentera de sista anläggningarna. Vi kommer också att fotografera området och framför allt husområdena från mobilkran. Vi ska också komplettera med fler prover för datering och för makrofossila analyser. Tidigare undersökningar har visat att just makroproverna är mycket spännande och innehållsrika och kan spegla såväl näringsfång som landskapsnyttjande.
Arbete pågår! Undersökning, dokumentation och inmätning... Foto: V Palm, KLM/VM.
Man skulle kunna säga mycket om denna spännande plats och vi får all anledning att återkomma med fler inlägg om detta här på bloggen...
VIll du veta mer om området?! Här hittar du rapporten från ledningsdragningen 2006. Här finns även bilder på vävtyngderna.
http://www.kalmarlansmuseum.se/1/1.0.1.0/182/1/?group=art_art_grp-s1/190
Veronica Palm, Kalmar läns museum & Västerviks Museum
--------------------------------------------------------------------
VISNING AV DE ARKEOLOGISKA UNDERSÖKNINGARNA VID MÅLSERUM
lördag 29 maj kl. 14
Samling vid ridskolans ridbana.
Välkomna!
--------------------------------------------------------------------
torsdag 20 maj 2010
Kalven allt mer populär
Kalven från Pettersholm. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum
De naturvetenskapliga undersökningarna kring kalven pågår fortfarande, och förhoppningsvis framkommer fler saker som är värda att berätta om här på bloggen och kanske också i andra sammanhang. Så håll utkik!
Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU
tisdag 11 maj 2010
Ett oväntat kåseri kring en stensättning
Här tänkte jag komma med en kort notis kring en av alla dessa vardagliga små undersökningar.
För drygt en vecka sedan, den 26-30 april, i samband med utbyggnaden av E22, genomförde Kalmar läns museum och Västerviks museum en av dessa ofta ouppmärksammade, vardagliga och rutinmässiga små undersökningar, denna gång norr om Västervik, i Tindered strax intill den förträffliga restaurangen. Men kan man någonsin kalla arkeologiska undersökningar för rutin? Förvisso består en arkeologs vardag till stor del av korta projekt, någon dag eller en vecka långa, ensam eller i sällskap med en kollega, tröstlöst rensande, rotfyllda schakt i steniga moränbackar eller halkande i blöt lera, men trots detta förmår yrket att alltid bjuda på överraskningar. På gott såväl som ont. Dessa små överraskningar ser till att det aldrig känns tråkigt, trots de långa monotona perioderna när ingenting händer.
På papperet såg den här undersökningen ut som en i mängden av oansenliga standardundersökningar i samband med exploatering. I anslutning till E22:an behövs nämligen en mindre biväg byggas och utredningsresultatet pekade på att det smala vägområdet, inte ens 20 m brett, skar genom en plats med antydningar till boplatslämningar och att även en stensättning delvis låg i vägsträckningen. Så det som behövde göras var en begränsad undersökning för att avgöra om det rörde sig om faktiska boplatslämningar och en undersökning av den del av stensättningen som skars av vägen för att utröna om närmare undersökningar var på sin plats. Ett projekt som vid första anblick förefaller rimligt för två personer i en veckas tid. Med lite hjälp av en väloljad grävmaskin förstås...
Nu återkommer vi till det här med överraskningar. Undersökningen av det möjliga boplatsområdet var särdeles tråkig. Den gav visserligen resultat i form av ett fåtal stolphål och någon mindre härd, tillräckligt för att indikera att vi möjligen rört oss i utkanten av en boplats. Men inget som bröt den grå vardagsmonotonin. Vädret var i alla fall soligt kan tilläggas. Att det arkeologiska arbetet innefattar en stor del pappersarbete och byråkrati har nog inte gått någon förbi. Däribland omfattande projektplanering och allt snävare klippande i alla former av budget. Att stressade budgetbetänkligheter, tillsammans med det faktum att siffror på papper är ganska abstrakta, och att det ligger i arkeologins natur att vi aldrig kan vara helt säkra på vad vi kommer att gräva då och då leder till överraskningar torde inte vara förvånande.
Att läsa om en stensättning med en diameter på fem meter ger bilden av en stor konstruktion som är ganska lätt att visualisera intill t.ex. en mindre på bara två meter. Men någonstans över fem meter blir siffrorna ganska abstrakta. Att tio meter är betydligt större än fem är lätt att förstå, men att se skillnaden framför sig blir svårare. Det är också ganska lätt att inse att en stensättning på runt femton meter är rejält stor, men kan man se framför sig hur mycket större än tio meter det är?
Så att en smula stressad och med några dagar tillgodo helt oförbered ställas inför ett stensättningsmonster på över 20 meter i diameter, vällagd med större block regelbundet placerade i kantkedjan och antydan till ett brätte som försvinner ned under torven kan få de flesta arkeologer att tappa gotlandshackan och med hakan någonstans i naveltrakten utbrista Herre j****r!
En sådan upplevelse kan belysa många olika saker. Såväl arkeologers stressiga vardag som det absurda i att planera och göra budget inför undersökningar där vi omöjligen kan veta vad som kommer hända, under gräset kan ju faktiskt vad som helst finnas, och alla problem det innebär att hamna i en situation undersökningsplanen inte stämmer med verkligheten. Men i det här fallet vill jag hellre lyfta fram det positiva. Att det ur tillsynes anonyma och rutinmässiga undersökningar kan dyka upp oväntade och omtumlande saker. Att man plötsligt kan ställas inför problem som samtidigt innebär att helt unika fornlämningar förhoppningsvis kan undersökas. Att en undersökning av denna stora stensättning i det här fallet skulle vara en förstagångsföreteelse för hela bygden och förhoppningsvis skulle ge ordentligt avtryck i forskningen.
Det här var tänkt att bli ett litet inlägg om en stor stensättning, men skenade visst iväg en smula. Det är nog bäst att jag slutar skriva och går ut i snålblåsten och regnet för att schakta lite blockrik morän...
Vänliga Hälsningar
Jhonny Therus, Kalmar läns museum
.....................................................................................
Inget inlägg utan bilder...
Ett av stolphålen på den lilla boplatsytan. Foto: J Therus, KLM.
Inte ens från granens topp kan man överblicka hela stensättningen. Foto: J Therus, KLM.
Veronica Palm rensar stensättningen från mossa och torv. Foto: J Therus, KLM.
I en kvadratmeterstor provruta i stensättningen träffade Jhonny på en gravgömma med keramikskärvor och brända ben. Foto: V Palm, KLM/VM.
En del av keramiken från gravgömman. Foto: V Palm, KLM/VM.
Gravgömman syns i det mörka partiet vid stenarna i bildens övre högra del. Den gula stickan markerar en keramikskärva nedkilad i jorden. Foto: V Palm, KLM/VM.
Kontratsen är stor mellan det rensade och det orensade partiet i stensättningen. Trots idogt arbete hanns endast 1/8 med... Notera de stora klumpstenarna i kantkedjan. Foto: V Palm, KLM/VM.