I samband med en arkeologisk efterundersökning av Sandby borg på östra Öland gjordes under sommaren ett uppseendeväckande arkeologiskt fynd. Sex vackert utsirade och mycket exklusiva dräktspännen i förgyllt silver och brons vittnar om Ölands politiska och kommersiella betydelse under 500-talet e Kr.
I början av sommaren upptäcktes att Sandby borg troligen varit utsatt för plundringsförsök av skattsökare med metalldetektor. Länsstyrelsen i Kalmar län beslöt därför att omgående göra en arkeologisk efterundersökning av borgen, i syfte att rädda de fynd som ännu kunde finnas kvar. Resultaten av undersökningen var häpnadsväckande, och visar lyckligtvis att plundrarna av allt att döma blivit avbrutna i sin jakt. På flera platser runt om i borgen, troligen ursprungligen under golven i numera sönderplöjda hus från järnåldern, har praktfulla och exklusiva dräktspännen av förgyllt silver respektive brons lagts ner tillsammans med flera andra praktföremål av brons, silver och guld.
Foto: Max Jahrehorn, Kalmar läns museum
Dräktspännena är av en typ som kallas för reliefspännen, och representerar ett ypperligt metallhantverk från tiden omkring 500 e Kr, den så kallade folkvandringstiden. Deras yta täcks av vackert utsirad reliefdekor, och ändknopparna är utformade som fantasifulla djurhuvuden. De hela spännena mäter mellan 12 och 16,5 cm, och de har varit avsedda för personer ur samhällets toppskikt. Verkstäder för tillverkning av liknande spännen har funnits såväl på Öland som på Gotland och i Mälardalen, och de sex spännena från Sandby borg representerar troligen både öländska och icke-öländska arbeten. Liknande spännen är ytterligt sällsynta, och med de sex nyfunna spännena från Sandby borg ökar det sammanlagda kända antalet spännen av den här typen i hela landet med 10 %, från 60 till 66 stycken.
Länsstyrelsen i Kalmar län påbörjar under hösten ett projekt med syfte att förebygga den olagliga plundringen av vårt kulturarv. Till projektet är knutet ett nätverk med representanter från Polisen, Åklagarmyndigheten, de båda Ölandskommunerna, Lantbrukarnas riksförbund, Hembygdsförbundet och Kalmar läns museum. Erfarenheter från Gotland visar att professionella ligor kontinuerligt och systematiskt tömmer våra fornlämningsplatser på värdefulla föremål, som sedan säljs på svarta marknaden. Genom att under kontrollerade former ta tillvara de fantastiska arkeologiska fynden och göra dem tillgängliga för allmänheten genom utställningar och publikationer kan vi istället låta detta oersättliga kulturarv komma oss alla till godo.
Länk till högupplöst bild: klicka här
Det var verkligen praktfulla fibulor som lyckligt vis inte hamnade i fel fickor eller förstörts av tidens tand. Det är verkligen synd att de många duktiga och pålitliga fritidsdetektoristerna inte får chansen att hjälpa att förekomma plundrare och plog innan dessa fynd är förlorade tillsammans med den information de kunde gett.
SvaraRaderaHur tänker ni presentera dessa "uppseendeväckande" fynd? Vore det inte på plats att göra något bra på Öland? Finns det inte några EU-pengar att ansöka om för att göra detta möjligt?
SvaraRaderaAnonym: Ja, visst är det ett makalöst fynd. Det är ett knepigt dilemma det här med detektorförbud, licenser och annat som skulle kunna testas. Personligen håller jag med om att en kontrollerad verksamhet utförd av "amatörer" skulle kunna vara värdefull för arkeologin, men det är långt ifrån alla inom branschen som håller med där. Det är ju samtidigt användning av detektorer på fornlämningar som är ett av de största problemen i sammanhanget. Saken har debatterats rätt så livligt de senaste åren, det finns bland annat en debattartikel av Dr Martin Rundqvist att läsa i Fornvännen: http://fornvannen.se/pdf/2000talet/2008_118.pdf
SvaraRaderaKaj: Hur dessa fantastiska fynd kommer att visas för allmänheten vet vi ännu inte. I slutändan är det Riksantikvarieämbetet, alltså staten, som bestämmer vilket museum som ska få ansvaret för att förvara sakerna på lång sikt. Sen kan man som annat museum alltid ansöka om att få låna prylarna för en utställning, men det är en stor cirkus kring säkerhet etc som måste uppfyllas. Jag håller helt med om att det enda rätta egentligen vore att ställa ut sakerna på Öland, men i nuläget finns det troligen inget alternativ som skulle kunna leva upp till säkerhetskraven. Vad framtiden har i sin vagga vet vi inte, men får jag önska fritt så finns det om 20 år ett arkeologiskt museum på Öland där det öländska kulturarvet får komma till sin fulla rätt.
Har du någon idé om hur det öländska kulturarvet skall kunna visas? Arkeologiskt museum verkar mitten av 1800-talet! Det måste finnas inovativa lösningar hos någon. Vad göra åt Raä, de måste väl ha något ansvar för att finna nya vägar.
SvaraRaderaJag har massor av idéer. Fast att ett arkeologiskt museum hör 1800-talet till håller jag absolut inte med om! Man kan göra en utställning på många sätt, bara för att det är ett museum som handlar om arkeologi behöver det inte vara tiotusenmiljarders stenyxor på rad. Här finns en historia att berätta, eller många snarare, och det går att göra på en mängd olika sätt. Jag tycker att det idag finns flera museer med inriktning på arkeologi eller kulturhistoria som gör detta på ett mycket bra sätt: Fornsalen i Visby till exempel, eller Historiska museet i Stockholm för den delen. Som sagt, idéer finns det många, men problemet är nog först och sist, som oftast, pengar. Att starta upp en sån här sak kräver förstås sin satsning, och som jag förstått det är detta inget som man kan förvänta sig att kommunerna eller staten anser sig ha utrymme för. Sponsorer således... Jag tror i alla fall att man med rätt resurser skulle kunna skapa en riktig turistmagnet på Öland som skulle hjälpa till att profilera regionen och lyfta fram det fantastiska kulturarv som finns. Vad gäller RAÄ:s ansvar ställs väl den frågan bäst till de själva, jag törs inte uttala mig där.
SvaraRaderaDet är intressant och glädjande, att läsa att du ställer dig (avvaktande) positiv till amatördetektering. Det enda sättet att rädda fornsakerna från plog och plundring (där det första avgjort är det största hotet) är att lära sig av det danska exemplet. Samarbetet mellan metalldetekterande privatpersoner, lokala museer och Danmarks Nationalmuseum räddar varje år tusentals föremål från att förstöras i ploglagret och har skapat en helt ny bild av dansk järnålder.
SvaraRadera"Det är ju samtidigt användning av detektorer på fornlämningar som är ett av de största problemen i sammanhanget"
Det kan man vända på och konstatera att ett av de största problemen är arkeologer alldeles för sällan använder metalldetektor på fornlämningar - inte ens de som de håller på att schakta bort.
Håkan Svensson, arkeolog med inriktning på metalldetektering.
Ps Fantastiska fynd - gratulerar!
Instämmer så gott som helt i det du säger. De senaste åren har vi åtminstone här i Kalmar blivit bättre och bättre på att anlita detektorister i samband med olika typer av undersökningar, det har många gånger givit väldigt lovvärda resultat. Mer sånt.
SvaraRaderaSeriösa amatördetekterare ska man använda till mycket, om sådana finns att tillgå. Det är dock nödvändigt att fler arkeologer lär sig metalldetektera(bra). Det går aldrig att få den systematik som krävs i större projekt om man inte har metalldetekterande arkeologer på plats hela tiden.
SvaraRaderaHåkan