Vi har hittills haft en ganska lugn säsong här på Kalmar läns museums kontor. Förutom en hel del kontorsarbete har jag bl a under vår och sommar varit ute tillsammans med min kollega Magnus på tre arkeologiska utredningar, dels i Västervik och dels på Öland, utan att vi hittade lämningar av antikvariskt intresse. Så kom det sig att vi den 5 juli skulle ut igen för att utföra ytterligare en utredning tillsammans. Denna gång bar det av till Kastlösa på den Västra Landborgen på Öland.
Vi skulle undersöka ett område med planterad tallskog och som är belägen på Landborgen som är krönt av järnåldersgravar. Vi skulle undersöka en fastighet i Kastlösa med anledning av att fastigheten kommer avstyckas och tomtberedas i samband med husbyggnation. Syftet med utredningen var att faställa om fornlämningar skulle komma att beröras av den planerade arbetsföretaget.När vi anlände var tallskogen avverkad och till vissa delar bortfraktad. Kvar återstod ris och sly så det var något svårt att få överblick över ytan. Fastigheten avgränsades i öst, väst och söder av vällagda kalkstensmurar. I den sydöstra delen fanns en stor grop efter en sand- eller gurstag. Trots det måste man ändå säga att från den här fastigheten är utsikten över åkrarna nere på slätten i väster, med Kalmarsund skymtande i horisonten, inget annat än fantastisk. Så på det stora hela var området mycket trevlig att arbeta i.
Så inledde vi så smått vårt arbete. Vi började bana av med maskin långa schakt parallellt med att området fotograferades och beskrevs. Efter att vi hade dragit vårt andra 20 meter långa schakt tänkte jag i min stilla sinne hur roligt det vore om vi för omväxlingens skull, på vår fjärde utredning tillsammans, skulle hitta något förhistoriskt. Och då när vi kom till mitten av det tredje schaktet tittade den fram. Där låg den, utan synlig markering, direkt under ploglager, nedgrävd i svallgruset. En intakt HÄLLKISTA.
Hällkistan är1,5 x 0,6 m stor och ligger i N-S riktning. Av storlek och karaktär att döma finns det anledning att misstänka det rör sig om en barngrav från järnålder. I detta sammanhang är det väldigt intressant eftersom det är påfallande många av de kända och undersökta hällskistorna i trakten som utgörs av barnbegravningar. Till exempel strax norr om undersökningsområdet undersöktes under 1900-talets första hälft fyra hällkistor varav tre innehöll barnbegravningar. Drygt 1 km sydöst om undersökningsområdet fanns det stora barngravfältet vid Bjärby beläget. Gravfältet undersöktes på 70-talet i samband med anläggandet av en grustäkt och har daterats till äldre järnålder, närmare bestämt romersk järnålder. Där har man kunnat konstatera närmare ett 80-tal barnbegravningar i hällkistor, men endast ett 20-tal begravningar av vuxna. Generellt är det ovanligt att så många barnbegravningar förekommer samlade till ett område och självfallet väcker det många frågor kring varför så många barn begravdes i den här trakten under järnåldern. Har det möjligen varit en epidemi som har skördat många barns liv eller har man av tradition och speciella skäl valt området för att begrava barn? Vid framtida undersökningar är det därför vår förhoppning att med hjälp av nyare och mera raffinerade analysmetoder att få svar på frågor som dessa.
Fig 1. Fornlämningskarta efter ekonomiska kartan.
Fig 2. RAÄ Räpplinge 150:3: hägnadssystem. Från norr.
