torsdagen den 14:e juli 2011

Bland dykare och vrakspillror

Igår fick jag möjlighet att närvara vid de arkeologiska undersökningarna på regalskeppet Kronan. Skeppet sjönk den 1 juni 1676 efter en drabbning mellan svenska flottan och den förenade dansk-holländska flottan upptäcktes 1980 av Andres Franzén, som också upptäckte Vasa på 1950-talet. Kronan ligger på ca 27 meters djup i Östersjön några km öster om Öland. Varje år, under mer än trettio års tid, dyker och gräver Länsmuseet på platsen. Mer än 30 000 föremål har bärgats och tillsammans med uppmätningar och beskrivningar ger detta oss en klarare bild av 1600-talet. Här möter man lämningar som berättar om såväl hög som låg, om officerare och skeppsmatroser liv och vardag på ett krigsskepp under den andra halvan av 1600-talet , fryst i en ögonblicksskildring som plockas upp från Östersjöns bottensediment.

Kalmar läns museums hemsida, blogg och i utställningen om regalskeppet Kronan finns mycket mer information om såväl Kronan, grävningarna, fynden och tolkningar rörande dem. Det finns också rapporter för nedladdning för den som är mer specialintresserad.

Projektledare för undersökningarna är Lars Einarsson (se bild ovan), Kalmar läns museum, som plockar upp mig vid Hulterstads kyrka på Öland för vidare färd mot ett hamnläge och en mindre båt som tar oss ut projektets bas, forskningsskeppet Kalmar Maritime Academy.

Morgonen lovar gott, solen lyser, havet är stilla och humöret är på topp. Från ankringsplatsen är det en bit att åka – under tiden hålls ett möte då man diskuterar dagens dykningar och mål.

För närvarande arbetar man på att ta fram en skeppskista. Då kistan är en aning instabil är det viktigt att alla drar åt samma håll och att man gräver med försiktighet så kistan håller ihop och kan tas upp som ett slutet fynd. Under genomgången visas videobilder av träkistan, som är ca 120 cm lång och 60 cm bred. Kistan ligger upp och ned och är delvis dold av en planka. Planen är frilägga området kring kistan så att man kan stabilisera den innan man tar upp den. Samtidigt är det viktigt att vara försiktig så att man inte gräver för hårt så att kistan ruckas ur sitt läge eller faller samman.

Dykarna dyker i par och man är nere på vraket i ca 25 minuter, innan man går upp kommer nästa par ned så att man kan visa på vad som gjorts och vad som ska göras. Allt sköts med militärisk precision. Det är viktigt att man dyker vid rätt tillfälle för att maximera tiden på vraket och så att man hinner med informationsöverlämningar mellan dyklagen.

Fynd sugs dels upp via en slamsug och tas dels upp i fyndpåsar, allt mäts in och registreras. Materialet som sugs upp i slamsugen sållas och sorteras, ofta kommer det upp stora mängder fynd, men idag är det endast mindre mängder som kommer upp. Att det är så små mängder beror på friläggningsarbetet av kistan. Arbetet går dels relativt långsamt och dels arbetar man på en begränsad yta. I sållet hittas mindre bitar av keramik, bearbetat trä, hampa, tobak, benfragment och bearbetat trä. Dykarna tar också med sig fynd upp till ytan, såsom större delar av bearbetat trä, knappar av trä och metall, en muskötstock, skelettmaterial och ett fint svarvat träkärl m.m.

Igår plockade man bland annat upp den här muskötstocken, liksom andra man plockat upp tidigare är den märkt med ett bomärke, ibland är de märkta med bokstäver, vilket visar på att de sannolikt var personliga tillhörigheter. Tyvärr är det svårt att se på bilden men bomärket, i form av ett inskuret kors som korsas av två tvärställda stavar inuti en oval cirkel, kan möjligen anas på den övre delen av stocken, sprickan går tvärs igenom märket.

Intill eller möjligen under träkistan, de närmaste dagarnas dykningar kommer sannolikt ge svar på detta, hittades ben från en besättningsman. Dykarna tog upp det ena lårbenet (femur), ena halvan av höftbenet (coxae) och korsbenet (sacrum) av vad som förefaller vara en ung man.

Ytterligare ett intressant fynd är denna klädesdetalj, det skulle kunna vara ramen för knapphål i en skjorta eller någon typ av uniformsdetalj, även om man vid denna tid inte hade enhetliga uniformer.

Det sista som plockades upp för dagen var en svarvad träurna, med okänt innehåll. Förhoppningsvis kan analyser inne på museet ge närmare information om vad den innehållit. Urnan är vackert snidad och har ursprungligen haft ett lock, sannolikt i trä, det är ornerat med linjer och kring halsen finns rester av ett snöre.

Det är alltid intressant att delta i undersökningar som utförs på andra sätt än det man är van vid. På många sätt är detta som vilken annan grävning som helst och på andra inte. Det som kanske i första hand skiljer sig är kommunikationen och förberedelserna, här kan man inte ta saker som de kommer och lösa dem efter hand utan man måste bestämma sig i förhand. Man måste hela tiden dela information och säkerställa att alla får den, detta gör man dels på botten, dels mellan dykarna inför dyken och i samband med regelbundna möten i samband med utfärd, lunch och hemfärd. Då många av dykarna inte är professionella arkeologer är det viktigt att förmedla varför man gör saker på ett visst sätt och hur det ska göras. Det finns också annat som man måste arbeta med såsom särkerheten, i vatten finns andra faror än på land. Vid arkeologiska undersökningar på land rör det sig ofta om maskiner och trafik medans man i vattnet måste man vara mer aktsamma på varandra. På det stora hela handlar det dock om samma sak, att dokumentera, att besktiva och att tolka det man undersöker för att kunna föra vidare kunskap till såväl forskare som allmänhet.

Ett stort tack till alla för en trevlig och givande dag!

Magnus Reuterdahl, Kalmar läns museum

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar