söndagen den 25:e september 2011

Hög i hög i Risinge

Första veckan av seminariegrävningen i Risinge är avklarad, tre veckor kvar. Redan nu har vi goda resultat att ta med oss hem, även om fynden hittills varit få. Här följer en kortfattad rapport från första veckan.

Måndagen ägnade vi åt att komma i ordning, gå med detektor, beskriva högen samt testa totalstationen lite. Detektorfynden utgjordes uteslutande av sentida föremål. Under tisdagen hade vi grävmaskin, och vi koncentrerade oss på att få upp vårt schakt så mycket som möjligt. Det 4 m breda schaktet löper från den äldre skadans inre kant och ut mot kantkedjan. Det visade sig ganska snart att vi varit nästan osannolikt tursamma i placeringen av schaktet. I shaktväggen syntes tydligt konturerna av en mindre hög, uppskattningsvis 8 m i diameter och ca 1,5 m hög, som alltså funnits på platsen innan den stora högen restes. Precis i det som varit mitten på den lilla högen syntes mot den sandiga botten en manslång rektangulär mörkfärgning… Undersökningen av den förmodade graven gav dock inga fynd, men särskilt i södra änden fanns mörkfärgningar som skulle kunna vara rester efter ett förmultnat skelett. Även om vi inte säkert kan belägga det ännu håller vid det för troligt att det är en skelettgrav vi hittat i den lilla, undre högen. Hur gammal den är kan vi inte säga i nuläget, annat än att den är äldre än Risinge hög så som vi känner den.


Profilväggen mot söder i vårt schakt, med den lilla högen tydligt synlig som en halvmånformad brun lins under den stora högens övre torvfyllning. Bilden togs innan väggen rasade.

Ganska snart efter att vi tagit upp schaktet fick vi problem med att schaktväggen rasade. För att undvika skador såväl på oss själva som på den redan svårt sargade högen, bestämde vi oss för att redan denna vecka lägga igen den delen av schaktet som ligger närmast profilväggen. Vi ägnade därför allt krut på att bli klara i den delen, och i eftermiddags hade vi hjälp av en grävmaskin att täcka igen där. Nu återstår mycket arbete i resten av schaktet, där flera stensamlingar tyst tilldrar sig vårt intresse. Kanske får vi också anledning och möjlighet att öppna upp ytterligare något mindre schakt någonstans i högen.


På onsdag morgon möttes vi av en mindre trevlig överraskning: schaktväggen hade rasat. På bilden syns den rektangulära mörkfärgningen i mitten av den "lilla" högen, som visade sig vara tom men som vi tror kan vara en skelettgrav.


Att rensa stenpackningar är inte världens roligaste, men fint blir det.

Det var allt för denna gång. Fynden få alltså, men resultaten redan mycket goda! För övrigt kan jag tipsa om att studenterna har skapat grävningens alldeles egna Facebook-sida. Gilla oss!!!

Ludvig Papmehl-Dufay, LNU/KLM

torsdagen den 22:e september 2011

Rapport från ett sommarprojekt

Strax före semestern genomförde jag och en kollega ett av årets mest annorlunda och roliga projekt: att agera fälthandledare för en grupp glada amatörarkeologer när den första glashyttan i Målerås från 1890-talet skulle grävas fram.

Målerås första hytta byggdes upp 1889 av brukstjänstemannen Johan Gustaf Holmqvist från Kosta. Han hade köpt den nedlagda hyttan vid Johanstorp som revs och flyttades till Målerås. Anledningen till att hyttan flyttades till Målerås sägs ha varit för att den så viktiga järnvägen hade börjat byggas här en kort tid före flytten. Järnvägen, som invigdes 1890, var av stor betydelse för att bruket skulle lyckas eftersom man var beroende av den för att kunna frakta glassand och andra råvaror till platsen liksom för att kunna frakta det färdiga glaset. När järnvägen kom växte samhället markant och glasbruket blomstrade under några år.

Rallare vid anläggandet av Målerås Södra 1899. Foto: Privat.

Det första bruket tillverkade fönsterglas men efter ett par konkurser ändrades driften till buteljglas och hushållsglas vilket pågick fram till 1904. Därefter lades driften ner och återupptogs inte förrän 1917, då i helt nya lokaler. Den första hyttan övergavs och föll mer eller mindre i glömska. Fram till nu.

Ett tjugotal entusiaster deltog i arbetet. Foto: KLM.

Utgrävningen är en del i det större projekt som initierades för ett par år sedan genom föreningen Glasbyn Målerås. Ett av projektets mål är att lyfta fram fram Målerås äldre glasbrukshistoria och knyta den till dagens glasbruk för att på så sätt skapa ett nytt besöksmål för turister samtidigt som man vill stärka hembygdens känsla för sin historia. Den äldsta hyttan låg på en plats som idag är ett igenvuxet grönområde, precis intill den gamla järnvägen och smalspåret. Här vill man skapa nya cykel- och gångvägar som ska leda in till dagens glasbruk. Grönområdet med de framkomna lämningarna efter den första hyttan skulle bli en del av ett enklare friluftsmuseum med informationstavlor och en rastplats där Målerås äldsta glashistoria kan berättas.  Ett tjugotal entusiastiska Måleråsbor och en och annan glasbruks- och arkeologiintresserad allmänhet deltog i arbetet med utgrävningen som pågick under en vecka i juli. 

En av tre ugnar som framkom vid grävningen. Foto: KLM.

Resultaten av grävningen blev över allas förväntan. Fem strukturer varav åtminstone tre ugnsbottnar återfanns tillsammans med en enorm mängd fynd: flaskor i brunt, vitt, grönt och blått glas, packat fönsterglas, munstycket till en blåspipa, proppar till medicinflaskor, deglar och glassmältor, högar med glassand som nästan ser ut som man övergav igår mm. Grävningen hjälpte till att lyfta fram en del av Målerås historia som inte ligger så långt ifrån oss i tid, men som fallit i slummer lite grann. Nu ser vi fram emot fortsättningen och invigningen av besöksmålet nästa sommar!


Ulrika Söderström

tisdagen den 20:e september 2011

Den gamla Korngatan ser åter dagens ljus.


Idag fick vi möjlighet att åter bese en av Kalmars äldsta och mest trafikerade gator, Korngatan i gamla stan. Efter ca 350 år fick jag äran att återigen gå på dess stenläggning.

I Kalmar stadspark håller man som bäst på med att skapa en ny lekplats där den gamla en gång stod. I och med detta var man tvungen att gå på djupet för att de nya lekställningarna skall stå stadigt. Jag åkte dit och i den ena änden av det stora område som skall omfattas av den nya lekplatsen syntes en liten del av en stenläggning. Genom äldre kartmaterial har vi känt till att det på medeltiden och en bit in på 1600-talet låg en väg här som kallades Korngatan. Korngatan gick från den stora sjöporten i hamnen (nuvarande trappen vid söder om Byttan). Vägen leder från hamnen upp till torget och var en av de mest trafikerade gatorna i staden då alla varor som kom till hamnen måste transporteras på denna väg.



En del av den gamla vägen så som den ser ut idag. Nederst i bild syns mittdelen av vägen och borterst i bild den ena vägkanten. De större stenarna kan utgöra rester efter bebyggelse som legat längs vägen.

Det som syns av vägen idag är det som syns genom ett halvmeter stort schakt som ligger som ett kors över den påträffade stenläggningen. I den sydöstra delen av schaktet hittades spåren av vägens ena kant och rester av något som kan vara bebyggelse som legat längs vägens kant. På motsatta sida återfanns spåren av vägens mitt vilken är gjord som ett dike för att kunna transportera bort vatten. Hela vägens bredd var troligen 6-7m.

I och med att vi nu fått se var gatan låg kan vi rektifiera de kartor vi har för att få en bättre bild av hur väggar och bebyggelse legat i det gamla Kalmar. Ett litet schakt i jorden men ett stort steg för vetenskapen.



Nicholas Nilsson



Grävstart i Risinge

Igår startade Linnéuniversitetets seminarieundersökning av Risinge hög. Första dagen karaktäriserades av mycket fika, stora fynd och TV-besök.

Som framgick av det senaste inlägget så kommer arkeologistudenter från Linnéuniversitetet i Kalmar att under fyra veckor framöver känna på vad det innebär att genomföra en utgrävning. Offret för vår upptäckarlust är denna gång den monumentala gravhögen Risinge hög på sydvästra Öland. Graven är sedan många år svårt skadad av jordtäkt, och skadan har kontinuerligt förvärrats av jordtramp. Vår undersökning kommer främst att beröra den skadade/urschaktade delen av högen, och huvudsyftet är att försöka avgöra hur pass illa skadad högen är. VI vill också om möjligt försöka säga något om högens konstruktion och dess datering. I slutändan är tanken att högen ska lappas och lagas, så att skadan inte förvärras ytterligare i framtiden.

Även om första dagen var lite "slow start" på flera sätt, så var det även full fart på andra sätt. Medan vi monterade skottkärror, satte ut punkter för att etablera totalstationen mot, samt började med en inledande metalldetektering, kom såväl SVT som journalisthögskolan på besök för att göra repotage. VI får väl se om uppmärksamheten håller i sig. Håll utkik här på bloggen för nya rapporter!


Innan vi tar upp vårt schakt karterar vi högen och söker av det skadade området med metalldetektor.


Grävningens första, och kanske största, fynd: en högaffel, inte så jättegammal. Enligt uppgift har urschaktningen skett under 1800-talet, högaffeln har hamnat här efter att urschaktningen skedde och är alltså från 1800-talet eller senare.


Vi som gräver! Från vänster: Angelica, Gustav, Frauke, Lina, Danni, Veronica och Ludvig.


Ludvig Papmehl-.Dufay, LNU/KLM

torsdagen den 15:e september 2011

Linné gräver i Risinge!

På måndag startar ett fyra veckors fältäventyr i Risinge på sydvästra Öland, då arkeologistudenter från Linnéuniversitetet ska få prova på det fältarkeologiska hantverket. Idag har följande pressmeddelande gått ut:

Under fyra veckor i september och oktober kommer arkeologistudenter från Linnéuniversitetet i Kalmar att genomföra en utgrävning av en av Ölands största forntida gravhögar, Risinge hög på sydvästra Öland. Utgrävningen är en del av studenternas utbildning, och leds av arkeologen Dr Ludvig Papmehl-Dufay som tidigare genomfört flera utgrävningar på ön. Undersökningen syftar dels till att ta reda på mer om gravhögens ålder och innehåll, och dels att efter utgrävningen restaurera den idag svårt skadade fornlämningen.

Öland är ett landskap med ovanligt många synliga forntida gravar, de flesta från järnåldern (ca 500 f Kr – 1050 e Kr.). Många gravar har grävts ut av arkeologer, och vår kunskap är stor särskilt när det gäller Ölands storhetstid under mellersta delen av järnåldern, ca 1–400 e Kr. Äldre och yngre perioder vet vi betydligt mindre om, och det är här som arkeologerna hoppas att utgrävningen av Risinge hög ska kunna ge en viktig pusselbit.

– Stora gravhögar av den här typen, ”storhögar” som de kallas, brukar datera sig antingen till den äldre delen av bronsåldern eller till den yngre delen av järnåldern, säger Ludvig Papmehl-Dufay. På Öland har ingen storhög tidigare undersökts, och åldern på Risinge hög är ännu oviss även om ledtrådar finns som talar för en äldre datering. De flesta gravarna i närområdet verkar vara från den äldsta delen av järnåldern, det skulle kunna tala för att Risinge hög tillhör bronsåldern snarare än yngre järnåldern, säger Ludvig.

Undersökningen av Risinge hög startar den 19 september och pågår till och med den 14 oktober. Öppna visningar av utgrävningsplatsen kommer att hållas varje torsdag eftermiddag kl 14, samt kl 18 tisdagen den 11 oktober. Ingen föranmälan krävs, och visningarna är kostnadsfria.




Kom förbi och kika om ni har möjlighet!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU