Att nå ut.

För ett par år sedan undersökte jag en boplats från Romersk järnålder dvs 0-400 e.Kr. Boplatsen utgjordes av en fantastiskt fin gårdsmiljö med ett långhus och två ekonomibyggnader. Till en början syntes bara ett kaos av mörkfägningar vilka egentligen var spår av stolphål, gropar, kokgropar och härdar.
Efter att ha snittat en ansenlig mängd kunde vi se att vissa stolphål var både bredare och djupare. Vi satte då käppar i de större stolphålen och efter en stunds funderande och jämförande kunde vi konstatera att vi stod mitt i ett långhus som mätte ca 25 meter! Samma eftermiddag ”växte” också de övriga husen fram och gården var ett faktum. En fantastisk känsla!
För första gången på ca 2000 år kunde man åter se den gård som en gång legat på platsen, även om den nu syntes i en inverterad bild, dvs vi såg bara hålen till stolpar som en gång utgjort husen.

Spåren av den undersökta gården med husområdena finrensade.

För oss arkeologer var gården tydlig och husens konstruktion kunde vi också förstå genom de spår vi grävt fram. Att det inte är lika lätt för en som inte är arkeolog kan man nog också förstå. Vid en guidning av boplatsen försökte jag och mina kollegor att så pedagogiskt som möjligt beskriva hur husen och boplatsen sett ut. Vi insåg dock efteråt att vi inte ”nått ut” till publiken. Både av deras ansiktsuttryck och frågor stod det klart att det vi ville förmedla för publiken fortfarande var ytterst dunkelt.

Det är således av största vikt att vi arkeologer kan förklara och tydligt åskådliggöra de tolkningar vi med fikonspråk skriver i våra rapporter. För allmänhetens skull måste vi bli tydligare.
Inget av detta är nyheter men behöver ständigt föras fram. I ett försök att göra åtminstone den förhistoriska huskonstruktionen lite tydligare vill jag med en liten film visa hur husen var uppbyggda.
Förhoppningsvis är det några där ute som för sig själv a tänker – ”jaha var det så de såg ut”.


Nicholas Nilsson KLM