fredagen den 8:e juni 2012

Ett medeltida hus i Västergarn eller hur man botar en arkeolog med hemlängtan

När jag var liten var mitt favoritställe Fornsalen i Visby. Jag kunde gå i timtal bland montrarna med skelett, bildstenar, keramikurnor, medeltida brynjor och vapen och fantisera om hur jag var en av dom som grävt fram vår gotländska historia.  Helt ärligt så skulle jag nog ljuga om jag skulle säga att jag inte längre har den drömmen. Som född och uppvuxen på Gotland så är ön, hur man än vrider och vänder på det, alltid ”hemma”.

För nån vecka sen kom jag tillbaka till Kalmar igen från ett soligt Gotland med bagaget fyllt till bredden med uppfyllda drömmar, nya spännande kontakter och idéer tillsammans med en sjuhelsikes solbränna.
Men vad gör egentligen Kalmar läns museums arkeologer på Gotland?

Jo förstår ni,   vi knyter kontakter, letar forskningsvinklar och nya spännande resultat att jämföra med vad vi hittar när vi jobbar här hemma på Öland. I just det här fallet handlar det dessutom om att jag sen en tid tillbaka driver en idé som förhoppningsvis ska landa i en avhandling. Nämligen om hur lika vissa av de tidigmedeltida hamn- och handelsplatserna runt om Östersjön är varandra. En av dessa platser är Köpingsvik på Öland, där länsmuseet under lång tid har samlat kunskap och vid flera tillfällen fått möjlighet att genomföra arkeologiska undersökningar (inte minst genom framlidna Hella Schultzes försorg). När jag och min kollega Nicholas Nilsson påträffade delar av den vikingatida/tidigmedeltida strandmuren i Köpingsvik 2010 började jag fundera hur man skulle kunna lyfta resultaten från den korta grävningen och sätta in det tidigmedeltida Köpingsvik i ett större sammanhang. Västergarn, som i det närmaste varit min bakgård sen barnsben, poppade upp i huvudet. Och ju mer jag tänkte på det, desto fler likheter samlade jag i huvudet.

Under våren har jag därför varit i kontakt med fil Dr Christoph Kilger, ämnesansvarig för arkeologi vid Högskolan på Gotland, med anledning av högskolans pågående undersökningar av Västergarn. Förhoppningen var att jag skulle få en chans att delta som forskare i årets seminariegrävningar och på så sätt få en spark i rätt riktning i min forskning kring Köpingsvik. Idén mottogs varmt och jag fick den chans jag väntat på.
Totalt 50 studenter var på plats i Västergarn för årets seminariegrävningar. Foto: Ulrika Söderström, KLM.
Under tre av totalt fyra veckors seminariegrävningar för studenterna på Arkeologiprogrammet vid högskolan har jag därför varit en del av teamet som hållit i trådarna kring årets undersökningar. Tillsammans med Joakim Wehlin, Alexander Andreeff och Christoph Kilger har jag handlett 50 (!) nya arkeologistudenter i fält och resultaten blev över förväntan. Tidigare undersökningar (2005-2011) har uppvisat rika lämningar i form av hus, handverkslämningar och stora mängder föremål inom fastigheten Snauvalds 1:2 där man även i år planerade en fortsättning. Syftet med årets grävning var bl.a. att finna en begränsning på en av de huslämningar som framkom 2011 samt att kartlägga utkanten av området.
En hjärtformad nit hittad i schakt 56, Västergarn 2012. Foto: Ulrika Söderström, KLM.
Resultaten lät till en början vänta något på sig men under slutet av vecka 2 och 3 insåg vi att vi snart skulle få mer än vi hade förväntat. I samtliga schakt, totalt fem till antalet, påträffades lämningar som kan knytas till den medeltida fasen i Västergarn. Flera av de framkomna fynden, liksom tidigare fynd gjort före årets, på en förhållandevis lång brukningsperiod på platsen. Vi har allt från fynd av en hjärtformad nit i brons, vilken vanligen dateras senare delen av vikingatid, pärlor i ben, lera och glas, kamfragment och sist men inte minst…..(trumvirvel…….) taaddda! ett 1200-tals hus!
Huset som var byggt på stensyllar hade två rum och förmodligen ingången i väster. Till höger i bild skymtar härden och ingången till det andra rummet. Foto: Ulrika Söderström, KLM.
Huset, som har sin spegelvända motsvarighet i huset vid Fjäle i Anga socken på ön, är ett urtjusigt stensyllsbyggt hus med två rum och en stor eldstad. Dan Carlsson, som för övrigt har ansvarat för utgrävningar på spännande platser som Fröjel och publicerat flerfaldigt om Paviken och Västergarn, kunde notera likheterna mellan Fjäle och Västergarnshuset och berättade om hur huset bör ha sett ut när han och de andra i referensgruppen besökte utgrävningsplatsen under den sista veckan. Även chefen för vår arkeologienhet, Per Lekberg, kom över under sista veckan för att ta sig en titt på utgrävningarna och för att diskutera möjliga samarbeten i framtiden.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att utflykten till Gotland har gett mig ännu mer på benen inför en kommande projektansökan. Insikten om likheterna mellan Köpingsvik och Västergarn i användandet av plats/rum, tidsperspektiv, sociopolitisk/ekonomisk ställning samt fyndmaterial under den period som jag väljer att fokusera min forskning kring har vuxit under veckorna på ön vilket har varit enorm värdefullt. De kontakter som vi på länsmuseet nu har knutit med Högskolan på Gotland, Gotlands museum och med studenter vid högskolan kommer med all sannolikhet att vara givande på många sätt i framtiden. Inte minst kanske för att se vår egen öländska arkeologi med nya ögon.
Vid pennan,
Ulrika Söderström, KLM.

2 kommentarer:

  1. Hej! Blev nyfiken på läsa mer om utgrävningen så kollade under sidan med Rapporter för hitta mer men länken funkade inte här på sidan:

    http://www.kalmarlansmuseum.se/site/hem/pub/hem_publications_ark.asp

    Så kommer det kanske mer här så småningom?

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Ledsen att svaret dröjt lite men här kommer lite mer info.

    Projektet ägs ju av Högskolan på Gotland så rapporten från årets grävningar kommer att skrivas i deras regi även om jag själv kommer att bidra. Alla rapporter från tidigare grävningar finns att ladda ner från DIVA-portalen, se http://hgo.diva-portal.org/smash/searchad.jsf, sök på Västergarn.

    Det kommer definitivt att komma mer om både projektet, avhandlingsarbetet och samarbetet här på bloggen framöver så håll utkik!

    Hälsningar
    Ulrika

    SvaraRadera