onsdag 8 december 2010

Årets julklapp!

Förhoppningsvis har ni inte köpt färdigt alla julklappar än. Här kommer nämligen ett hett tips för alla som på något sätt tycker att arkeologi är spännande, samtidigt som vi testar en förhoppningsvis återkommande sak här på bloggen. Varsågoda, en liten bokrecension.



Boken ”Arkeologiska upptäckter i Sverige” av Anna Lihammer har ett ur vårt sydostsvenska perspektiv lovvärt omslag, där Eketorps borg på södra Öland (tillsammans med den stackars hängde Kymbo-gubben från Västergötland) får stå som sinnebilden för detta spännande ämne. Boken ges ut av förlaget Historiska Media, som under senare år gjort sig synliga i den populärt hållna arkeologiska litteraturen bland annat genom den fortlöpande utgivningen av arkeologiska guideböcker om medeltiden presenterade landskapsvis. Liksom tidigare utgivningar är formatet på denna bok trevligt och lätthanterligt, den är snyggt formgiven och rikligt illustrerad med såväl välbekanta bilder som mer annorlunda och udda arkivfynd på de olika arkeologiska kändisar och doldisar som presenteras. Texten är välskriven och lättbegriplig, och torde tilltala många utanför den kanske snäva kretsen av arkeologiskt redan frälsta.

Innehållet visar sig leva upp mer än väl till titeln. Det är verkligen en imponerande samling upptäckter som presenteras, många välbekanta för den invigde men säkerligen även en och annan nyhet till och med för den inbitne fantasten. Innanför pärmarna möts vi nämligen av en sällsam bredd såväl kronologiskt som tematiskt och rumsligt. Samlat under sju olika teman (”De döda”, ”Skatter”, ”Ritual och religion”, Ristade minnesmärken”, ”Boplatser och städer”, Gruvor och industri” samt ”Befästningar, borgar och krig”) presenteras en mängd spännande och intressanta arkeologiska upptäckter under egna kapitel, från äldre stenålder till 1900-tal och från sydligaste Skåne till nordligaste Norrland. I förekommande fall anges var fyndet i fråga finns utställt, något som förvisso riskerar att snabbt förlora sin aktualitet men som åtminstone den här julen ger en extra krydda åt framställningen. Eketorps borg har som omslaget lovade en given plats, men genom bokens alla utsvävningar möter vi även flera andra lokala kändisar som t.ex. Regalskeppet Kronan, Köpingsvik, Ismantorps och Triberga borgar, med mycket mera. Sist i boken, efter alla upptäckterna, presenteras dessutom arkeologin som ämne och forskningsfält. Efter en föredömligt översiktlig men ändå relativt heltäckande presentation följer slutligen en bibliografi, där en mängd intressanta litteraturtips ges för var och en av de arkeologiska upptäckter som med ett eget kapitel figurerar i boken.

Just upptäckten, arkeologin som ett äventyr, löper som en röd tråd genom boken och gör läsningen till en spännande resa. Genom personligt hållna berättelser får läsaren möjlighet att leva sig in i själva de arkeologiska upptäckterna, det som för många är själva anledningen till varför arkeologi är spännande. ”Vad är det finaste du har hittat?” är nog en av de vanligaste frågorna man får som arkeolog. För mig personligen är det givna svaret på denna fråga från och med nu "se sidan 144" :-) På ett pedagogiskt väldigt skickligt sätt vävs sedan de enskilda upptäckterna och fynden in i ett större sammanhang, och vi får inte bara spridda nedslag i de olika fyndplatserna utan faktiskt en hyfsat heltäckande men samtidigt lättfattlig och spännande ingång till hela Sveriges historia, från äldsta förhistoria till nyaste samtidsarkeologi. Jag har själv ganska stor erfarenhet av att på olika sätt försöka sprida arkeologisk kunskap till människor utanför den akademiska världen, och jag måste säga att jag är imponerad av författarens förmåga i detta avseende. Just att hon lyckas kombinera ett lättfattligt språk och ett spännande berättande med stora mängder välinformerade vetenskapliga detaljer gör att boken håller en väldigt hög klass i mina ögon. Den här boken bör ni definitivt köpa som julklapp till alla bland släkt och vänner som tycker arkeologi och historia är intressant! Men glöm inte att skaffa ett ex till er själva också.

Ludvig Papmehl-Dufay, Linnéuniversitetet/Kalmar läns museum

tisdag 26 oktober 2010

Rapport från en badort i oktober

Jag tror inte att alla skulle tycka att det var självklart att åka till stranden så här i slutet på oktober. Men jag och min kollaga Nicholas Nilsson packade glatt väskorna och drog till Köpingsvik för att under tre dagar förundersöka en av Ölands mest fornlämningsrika platser.

Köpingsvik är en av de platser på Öland där flest arkeologiska undersökningar har ägt rum om man ser till yta, antal grävningar och tid. Platsen bär spår av boplatser från sten- och bronsålder med gravar och monument men även gravar från äldre järnålder och vendeltid har påträffats. Stora undersökningar har tidigare gett oss en god bild av den vikingatida/medeltida hantverksplatsen och hamnen som legat här. Men trots att de tidigare undersökningarna gett mycket intressanta resultat så är de av fragmentarisk art. Det gör att varje ny undersökning bidrar med ny kunskap som kan hjälpa oss förstå platsens kontinuitet och komplexitet.

Med det här i huvudet och med lite extra förväntan och spänning i kroppen åkte jag och Nicholas ut till platsen för undersökningen. Som man kunde förvänta sig så bjöd oktober på blandad väderlek med allt från hällregn till frost och is men vi fick också en av de mest underbara dagarna med sol där vi stod i den finkorniga sanden. Efter första dagens schaktning kunde vi konstatera att platsen, som undersöktes med anledning av att fastighetsägaren vill utveckla campingen, bär spår av många års exploatering. Omblandade lager som emellanåt såg ut som en bättre tigerkaka varvades med mer fyndrika lager där visst inslag av järn kunde identifieras av vår metallexpert.

En av de mest spännande resultaten av undersökningen var att vi förmodligen påträffat rester av den strandmur som löpt längs med Köpingsviken under vikingatid/medeltid. Strandmuren har påträffats vid tidigare undersökningar, men då längre mot nordost. Mellan stenarna framkom en del djurben som nu skickats för datering. Kanske har vi i och med denna undersökning fått den avgränsning av muren mot sydväst som man tidigare saknat.


Strandmuren. Foto Nicholas Nilsson, KLM.

Köpingsvik har inte bara en imponerande forntidshistoria att uppvisa. Platsen har också varit en välbesökt badort under lång tid. Redan under det glada 1920-talet uppförde Wiktor A. Algurén det första pensionatet, Strandbaden, i Köpingsvik och i mitten av 1930-talet uppförde Sveabolaget Badrestaurangen Sinus med badhytter, brygga och hopptorn. De första åren avskärmades stranden med stängsel och man var tvungen att ha klippkort för att komma in! På 50-talet utvecklades bilturismen snabbt, campingplatserna byggdes ut och fylldes med allt större tält.

Kanske var det då man åkte på badortssemester till Köpingsvik och drack sin välkylda pommac i solen?

Emaljskylt hittad i ett av schakten, 1950-tal? Foto Nicholas Nilsson, KLM.


Vi badade aldrig, Nicholas och jag. Vissa skulle säkert kalla oss badkrukor. Men Köpingsvikens vatten är helt klart mer lockande under sommarsäsongen. Tills dess väntar vi med spänning på resultaten av dateringarna!

fredag 8 oktober 2010

Gladhammarundersöknngen lever vidare!

Nu när fältsäsongen börjar lida mot sitt slut går Gladhammarsundersökningen in i ett nytt skede. Avrapporteringen. Nu börjar arbetet med att sammanställa sommarens slit i fält.

I förra veckan inleddes rapporteringen med ett kombinerat rapportmöte och konferens i Falun. Konferensen anordnades av Jernkontoret och var Bergshistoriska utskottets höstmöte 2010. Efter en lång tågresa var jag och Veronica Palm framme i Falun där vi möttes av Fredrik Sandberg från Dalarnas museum. På kvällen gick vi igenom de analyser som ska skickas iväg och lade uppstrategin för hur vi ska jobba framöver. Det blev ett intensivt möte som sedan avslutades med en god middag på hotellet.

Många dokument och listor vid rapportmötet.
Dag 2 började konferensen men dessförinnan han vi med en tur genom staden. Falun är en vacker stad med en hel del äldre byggnader. Nästan allt hänger dock samman med gruvbrytningen som format staden. Hela staden är uppbyggd på uppemot 4m tjocka slagglager!

Den vackra Christine kyrkan vid torget i Falun.


Ett äldre hus vars grund är gjord av slagg och hela huset står på slaggvarp.

Rester av kallrostar som användes så sent som i början av 1900-talet.

Vackra färger i en stenöken. Det var inte längesedan det inte fanns någon vegetation alls runt Falun

En titt på slaggen vid gruvrondellen nära gruvan.

Ett besök nere i gruvan ingick i konferensen. Det var fuktigt och kallt. Här står vi beredda att åka hissen ner i underjorden.

Så här såg inte hissen ut idag men väl förr. På denna tunna som fraktade upp varp kunde även upp till 4-5 man stå för att ta sig upp och ned i gruvan, med utrustning! De fick även hoppa av i farten.

Spår av den äldre belysningen.

Viss utrustning finns kvar från den äldre gruvbrytningen. En skottkärra att köra malm med. Den del av gruvan vi fick se bröts under 1600-1800-talet. I sort sett allt är gjort för hand.

Imponerande träkistor byggda nere i gruvan. Mäkta imponerande. I vissa av dessa träkistor har man tagit dendro-prover för datering. Det visade sig att det äldsta timret låg högst upp och att stockarna i princip låg i kronologisk ordning!!

Som sagt, rapporteringen är på gång och prover för analys skickas inom kort. Förhoppningsvis kan vi få C14- och dendro-analys svaren innan Julen står för dörren.

Nicholas Nilsson, Veronica Palm
Under nästa vecka gästas Linneuniversitetet Kalmar av forskare från University of Manchester.
Under den 12-13 oktober hålls följande öppna föreläsningar:

Olchon Count Cairn, Herefordshire;The Re-invention of Architectural Tradition
Prof Julian Thomas, University of Manchester
Tid: 12 oktober kl 14.00-16.00
Plats: Sal E 206, Nisbethska, Kalmar

Reconstructing the Past: Early Neolithic Timber Structures in Britain
Dr Jolene Debert, University of Manchester
Tid: 13 oktober kl 13.00-15.00
Plats: Sal E 206, Nisbethska, Kalmar

The Stonehenge landscape before Stonehenge
Prof Julian Thomas, University of Manchester
Tid: 13 oktober kl 16.00-18.00
Plats: Sal E 212, Nisbethska, Kalmar

Alla hälsas välkomna!

tisdag 5 oktober 2010

Ny kurs om Stonehenge vid Linneuniversitetet (gratis resa ingår!)

Landskap och monument: Södra Englands stenålder och bronsålder 10 hp

Kursen ger kunskap om ett av Europas mest intressanta fornlämningsområden; södra England med Stonehenge som det mest kända monumentet. I kursen ingår två moment; läskurs och exkursion. I läskursen fokuserar vi på att ge en bakgrund till utvecklingen av landskapet och monumentbyggandet under sten- och bronsåldern i södra England. Kursen innehåller även en genomgång av olika tolkningar och förklaringsmodeller av förhistoriska monument. I samband med exkursionen kommer vi att se och uppleva ett flertal av de mer intressanta platserna som Stonehenge och Avebury. Resa och boende ingår i kursen.

Mer information: http://lnu.se/utbildning/kurser/1ae250
Anmälan senast 15 oktober via studera.nu

måndag 13 september 2010

Tjära Målilla

Nu är vi här igen!
Slutundersökning i Målilla.


Idag påbörjades slutundersökningen av ett par ytor längs den planerade förbifarten i Målilla.
I våras genomförde vi en förundersökning på samma plats som vi då bloggade om.


Under denna vecka kommer vi att undersöka kolningsgropar och tjärframställningsgropar. Idag har vi börjat att åter gräva fram tre anläggningar som använts vid tjärframställning. Vi vet ännu inte hur gamla anläggningarna är eftersom vi inte fått dateringsresultaten från förundersökningen.
Vi återkommer med mer information inom kort!



Här syns en trätunna vari tjäran uppsamlades under själva tjärbränningen. Ovanpå kärlet fanns en mängd stora stenar varigenom tjäran "filtrerats". Denna typ av anläggning brukar kallas för tjärtratt och består av en trattformad grop med ett uppsamlingskärl i botten. Foto: V Palm, Kalmar läns museum/Västerviks museum


Översikt av tjärtrattens botten. Gropen är ca 2 m djup. Foto: V Palm, Kalmar läns museum/Västerviks museum



Nicholas rensar fram en rektangulär grop kantad med lera och träplankor. Möjligen utgör den ytterligare en form av tjärframställningsgrop. Funktionen är än så länge oklar. Vi har inte hittat paralleller till denna någon annanstans. Foto: V Palm, Kalmar läns museum/Västerviks museum

-----------------------------------------------------------

VISNING AV UNDERSÖKNINGEN
onsdagen den 15 september kl. 17.00

samling vid MMSkis klubblokal i Dala, Målilla.

Välkomna!

-----------------------------------------------------------

Hälsningar

Veronica Palm, Kalmar läns museum/Västerviks museum
Nicholas Nilsson, Kalmar läns museum
Johan Åstrand, Smålands museum

Uppseendeväckande arkeologiskt fynd på Öland.

Pressmeddelande från Länsstyrelsen i Kalmar län

I samband med en arkeologisk efterundersökning av Sandby borg på östra Öland gjordes under sommaren ett uppseendeväckande arkeologiskt fynd. Sex vackert utsirade och mycket exklusiva dräktspännen i förgyllt silver och brons vittnar om Ölands politiska och kommersiella betydelse under 500-talet e Kr.

I början av sommaren upptäcktes att Sandby borg troligen varit utsatt för plundringsförsök av skattsökare med metalldetektor. Länsstyrelsen i Kalmar län beslöt därför att omgående göra en arkeologisk efterundersökning av borgen, i syfte att rädda de fynd som ännu kunde finnas kvar. Resultaten av undersökningen var häpnadsväckande, och visar lyckligtvis att plundrarna av allt att döma blivit avbrutna i sin jakt. På flera platser runt om i borgen, troligen ursprungligen under golven i numera sönderplöjda hus från järnåldern, har praktfulla och exklusiva dräktspännen av förgyllt silver respektive brons lagts ner tillsammans med flera andra praktföremål av brons, silver och guld.

Foto: Max Jahrehorn, Kalmar läns museum

Dräktspännena är av en typ som kallas för reliefspännen, och representerar ett ypperligt metallhantverk från tiden omkring 500 e Kr, den så kallade folkvandringstiden. Deras yta täcks av vackert utsirad reliefdekor, och ändknopparna är utformade som fantasifulla djurhuvuden. De hela spännena mäter mellan 12 och 16,5 cm, och de har varit avsedda för personer ur samhällets toppskikt. Verkstäder för tillverkning av liknande spännen har funnits såväl på Öland som på Gotland och i Mälardalen, och de sex spännena från Sandby borg representerar troligen både öländska och icke-öländska arbeten. Liknande spännen är ytterligt sällsynta, och med de sex nyfunna spännena från Sandby borg ökar det sammanlagda kända antalet spännen av den här typen i hela landet med 10 %, från 60 till 66 stycken.

Länsstyrelsen i Kalmar län påbörjar under hösten ett projekt med syfte att förebygga den olagliga plundringen av vårt kulturarv. Till projektet är knutet ett nätverk med representanter från Polisen, Åklagarmyndigheten, de båda Ölandskommunerna, Lantbrukarnas riksförbund, Hembygdsförbundet och Kalmar läns museum. Erfarenheter från Gotland visar att professionella ligor kontinuerligt och systematiskt tömmer våra fornlämningsplatser på värdefulla föremål, som sedan säljs på svarta marknaden. Genom att under kontrollerade former ta tillvara de fantastiska arkeologiska fynden och göra dem tillgängliga för allmänheten genom utställningar och publikationer kan vi istället låta detta oersättliga kulturarv komma oss alla till godo.

Länk till högupplöst bild: klicka här