onsdag 15 juli 2009

Gladhammars Gruvor

En ny värld

I två veckors tid har den arkeologiska förundersökningen pågått vid Gladhammars gruvor. Vi har schaktat oss igenom mängder av varp som genom århundradena mödosamt brutits loss ur berget under våra fötter. Gruvområdet i Gladhammar består ju av flera gruvhål och visst har man funderat på hur det ser ut där nere…

I Holländarefältet har man brutit ned till ca 120 m djup, men idag är endast de övre delarna ned till 30 meters nivån tillgängliga. Resterande delar är vattenfyllda. Denna vecka fick vi dock tillfälle att få se vad som döljs nere i berget. Under två dagar hade vi en mobilkran ute på fältet, som vi kunde hissa oss upp och ner i gruvschakten med. Mobilkranen var också där för att hjälpa två speleologer (gruv- och grottforskare) som skulle undersöka gruvschakten lite mer noggrant genom att ta sig in i de orter (gångar) som är uthuggna under mark.

Utsikt över Svensk- och Odelmarksgruvan från hisskorgen ca 20 m över marken.
Foto: V Palm, VM/KLM.

Först fick vi arkeologer en möjlighet att titta närmare på de gruvschakt vi rört oss kring under de senaste två veckorna. Vårt uppdrag var att dokumentera spåren efter olika brytningsmetoder i gruvornas övre delar, för det är ju där som de äldsta delarna finns. Vi skulle titta efter spår från tillmakning, alltså när man med hjälp av eld spräckt berget och spår efter borrning, kilning och sprängning.

Spänningen var stor när vi steg in i hisskorgen. Först hissades vi upp över staketen som kringgärdar gruvhålen och sedan svävade vi ut över gruvhålen. Bara att se gruvorna från luften var en imponerande upplevelse. Och att från luften överblicka alla dessa mänger med varpsten som ligger runt omkring och bildar ett landskap för närmast tankarna till månen.



Nedstigning i Bondegruvan respektive Knuts schakt. Vattennivån är ca 30 m under markytan. Foto: V Palm, VM/KLM.

Med hjälp av en walkie-talkie hade vi kontakt med killen som styrde hisskorgen. Han manövrerade oss skickligt dit vi ville utan problem. Vi sänktes sakta ned i ett gruvhål och det blir lite mörkt och kallt. Man hör vatten som droppar och man ser väggarna på gruvan och de gångar som skapats genom brytningen. För att vara på den sökra sidan så knackade vi i väggen tre gånger för att uppmärksamma gruvrået på vår ankomst som sig bör. Man tänker också på all den möda som ligger bakom dessa gångar och på dem som en gång jobbade här. Gruvarbetarna har följt malmgången med minimal åverkan på berget utanför den och gångarna är bitvis knappa metern breda!

Tillmakad gruvgång i Knuts schakt med rester av trästöttor. I framkant skymtar en stege gömd i rasmassorna. Foto: V Palm, VM/KLM.



Gruvorna ser lite olika ut, en del är mer som raviner och andra mer som raka schakt ned i marken. På flera ställen syns spår av tillmakning som små rundade hålor i väggarna och på andra ställen syns borrhål där man använt annan teknik för att bryta i berget.



Tillmakad ort i Knuts Schakt. Foto: F Sandberg, DM.

Det är en fantastisk syn som möter en där nere, svårt att beskriva faktiskt. Man blev närmast bergtagen och ville inte åka upp igen. De svarta gångar som man anade i mörkret liksom lockade på en.


Speleologerna då! Jo, de stack ned med linor och tog sig in i några orter och dokumenterade med foton och beskrivningar. Många gångar har rasat och de träkonstruktioner som fortfarande finns kvar på sina ställen bär inte alltid och det är inte helt riskfritt att utforska gångarna. Med sig upp hade de en del av ett laggat träkärl med tätning av läder. Det skall bli spännande att läsa deras rapport!

Speleologerna Sven och Björn Gunnvall (far och son) påbörjar nedstigningen i Svensk- och Odelmarksgruvan. Foto: V Palm, VM/KLM.


Gruvgångar i Knuts schakt ca 30 m under marken. Här finns rester av träläggningar, en stege som går ned i den vattenfyllda delen av schaktet och en malmtunna. Foto: S och B Gunnvall, SSF.

Vi fick en liten glimt av en värld som vi inte ser särskilt ofta – gruvornas värld.



Nicholas Nilsson

KLM


-----------------------------------------------

Tips! Kolla in speleologernas rapport från det första besöket i gruvorna Gladhammars gruvor - Underjordiska minnen av en fyrahundraårig industrihistoria av Sven Gunnvall, Björn, Gunnvall och Lena Arén på

www.vastervik.se/templates/VVKommun_Page.aspx?id=11009

1 kommentar:

  1. Nu ska väl hela fältet bort och väck.

    SvaraRadera