Under sammanlagt ungefär fem veckor i somras och i höstas undersökte vi boplatslämningar från stenåldern i Runsbäck, en undersökning som vi berättat mer om här .
Sedan ett par veckor tillbaks pågår rapportarbetet, och idag har jag tillbringat dagen med att sortera och registrera femtusenåriga keramikskärvor i en särskild databas som sedan kopplas ihop med de kartor som vi framställt över boplatsytan i samband med undersökningen. På så sätt kan man ta fram kartor som visar spridningen över boplatsen för olika typer av fynd, och man kan få indikationer på vad som har hänt på platsen, vilken typ av aktiviteter som har pågått och var. Den här delen av inomhusarbetet är spännande på så sätt att man får tillfälle att titta lite närmare på de fynd som man hittat, och inte så sällan så gör man nya upptäckter i samband med fyndregistreringen. Idag hittade jag bland annat en keramikskärva som uppenbarligen använts sekundärt till någonting efter det att den ursprungliga krukan gått i kras: skärvan är helt kvadratisk och uppvisar slipspår på alla fyra brottytorna. Kanske har man använt skärvan som en skrapa för att bereda skinn, eller varför inte en krita? Vem vet.
Mer nyheter om det spännande rapportarbetet kring stenåldersundersökningen i Runsbäck kommer framöver.
Ludvig Papmehl-Dufay, KLM
Hej!
SvaraRaderaI era försök att tolka dåtidens mänskliga aktiviteter eller samhällsstrukturer använder ni då antrpologisk eller i vissa fall socialantropologisk teori? I så fall vilken/ vilka?
Hej!
SvaraRaderaTeoretiska perspektiv är extremt viktigt för oss när vi tolkar det arkeologiska materialet, och många gånger kan man nog hävda att valet av teoretisk infallsvinkel i viss mån styr de tolkningar som görs. Socialantropologi är ju väldigt närliggande arkeologi som ämne, och det är många arkeologer som inom ramen för sin grundutbildning har läst antropologi (tex jag själv). Under 1970-talet var det väldigt populärt med antropologiska referenser och analogier inom arkeologin, och det växte fram som en egen gren som man kallade "etnoarkeologi" och som till stor del byggde på att jämföra arkeologiskt material med etnologiska och antropologiska exempel. På senare år har handlingsteori fått stor spridning inom arkeologi, och hänvisningar till Giddens "the constitution of society" och bourdieus "outline of a theory of practice" är vanliga. Dessa kan väl inte kallas för specifikt socialantropologiska teorier, men de kanske anknyter en del dit också ändå. Hoppas du är nöjd med detta svar,
Ludvig P-D, KLM
Genom årens lopp har arkeologisk kunskap missbrukats av ex politiker(nazister), vissa anser idag att också arkeologer "friserat" tolkningar för att passa politiska syften (vikingatiden), är det något som modern arkeologi försöker motverka/tänka på?
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaDet är en väldigt viktig sak som du tar upp, och det är alldeles riktigt att arkeologin kan missbrukas vilket också skett i olika sammanhang genom tiderna. Det råder ingen tvekan om att forntiden kan vara hett stoff för att främja vissa, tex nationalromantiserande, syften, och detta är också ett ämne som har debatterats häftigt såväl inom arkeologin som i andra sammanhang. Tips på läsning är bland annat Evert Baudous bok "Den nordiska arkeologin -historia och tolkningar", Maja Hagermans "Det rena landet -om konsten att uppfinna sina förfäder" samt ett flertal debattartiklar i tidskriften Fornvännen, exempelvis i nummer 2002/2 och 2002/4. Jag tror att de flesta är överens om att arkeologin kan och har missbrukats och att detta är fruktansvärt, och det måste nog anses vara på alla verksamma arkeologers ansvar att i sina tolkningar och presentationer göra vad man kan för att inte resultatet ska kunna missbrukas i odemokratiska syften.
Bästa hälsningar/
Ludvig P-D, KLM
Kan bara hålla med dej att ansvaret vilar tungt på arkeologer i det fallet. Skall titta igenom den litteratur som du föreslagit.
SvaraRadera