Ölands första människa upptäckt?

Skelettet efter en av de första ölänningarna har återfunnits i marken tack vare Ölands kalkrika jord och Kalmar läns museums duktiga arkeologer. Fyndet gjordes 1991 i Övra Vannborga men först nu har skelettet daterats med hjälp av 14C-metoden. Analyssvaret visade att skelettet var 9000 år gammalt!

Det hela började med att en fornlämning upptäcktes 1989 i samband med att en plats utanför byn användes som grustag. Platsen kom sedan att undersökas vid flera tillfällen under åren 1989-1991 och blev mest känd för dess rika förekomster av hus från yngre järnåldern. Men det var alltså inte bara hus som dolde sig under markytan utan även en grav från jägarstenåldern.

Fyndet av en 9000-årig grav är att betrakta som sensationellt då det endast hittats totalt tre stycken i Sverige tidigare, samtliga på Gotland. Det finns ytterligare ett fåtal platser i Norden där man hittat äldre människoben men då har dessa legat i andra miljöer än på själva begravningsplatsen. Tidigare har bara två riktigt gamla gravfynd gjorts på Öland. Skeletten från Alby och Köpingsvik är riksbekanta men medan dessa gravar är omkring 6000 år gamla så är Vannborgagraven från år 7000, före Kristus!


Den döde hade gravlagts i en grund grop på stranden, lagom stor för att rymma kroppen. Huvudet låg i söder och kroppen låg i en hopkrupen ställning. Tyvärr skadades stora delar av graven under järnåldern så att endast den nedre delen av skelettet finns bevarat. Därför känner vi inte till om den hade fått några gravgåvor med sig. Däremot hittades 18 pärlor av kronhjorttänder kring höftpartiet. Dessa pärlor kan tänkas vara utsmyckningar som suttit fastsydda på nedre delen av en skinnskjorta eller ett skärp.

Den gravlagda personen i Övra Vannborga har ännu inte könsbestämts men utifrån dess grova benstomme är den preliminärt tolkad vara en man. Han begravdes på stranden intill det dåtida Kalmarsund som då stod 20 meter högre än idag. Trots att Vannborga inte ligger långt ifrån Köpingsvik så var området en del av Ölands norra udde. Öns storlek för 9000 år sedan var knappt hälften av dagens yta och växtligheten präglades av täta lövträdsskogar där inte Alvarets mer öppna partier bröt den lummiga vegetationen där hassel hade stor betydelse då dess nötter var eftertraktad föda. I detta landskap rörde sig djur som kronhjort och älg men även för oss idag udda arter som uroxe och visent (europeisk bison). Andra djur som känns främmande på Öland idag kan ha varit t ex vildsvin och brunbjörn. I havet, som utöver jakten på land, hyste viktiga resurser för näringsintaget med olika sorters sälar, sjöfågel och fisk. Men att jakten på land var viktig vittnar de kronhjortständer som hittades i graven om.

En mer ingående analys av den hittills äldste ölänningen är planerad att presenteras i en kommande artikel från Kalmar läns museum.

Magnus Petersson
Antikvarie
Kalmar läns museum