tisdag 10 februari 2009

Ölands första människa upptäckt?

Skelettet efter en av de första ölänningarna har återfunnits i marken tack vare Ölands kalkrika jord och Kalmar läns museums duktiga arkeologer. Fyndet gjordes 1991 i Övra Vannborga men först nu har skelettet daterats med hjälp av 14C-metoden. Analyssvaret visade att skelettet var 9000 år gammalt!

Det hela började med att en fornlämning upptäcktes 1989 i samband med att en plats utanför byn användes som grustag. Platsen kom sedan att undersökas vid flera tillfällen under åren 1989-1991 och blev mest känd för dess rika förekomster av hus från yngre järnåldern. Men det var alltså inte bara hus som dolde sig under markytan utan även en grav från jägarstenåldern.

Fyndet av en 9000-årig grav är att betrakta som sensationellt då det endast hittats totalt tre stycken i Sverige tidigare, samtliga på Gotland. Det finns ytterligare ett fåtal platser i Norden där man hittat äldre människoben men då har dessa legat i andra miljöer än på själva begravningsplatsen. Tidigare har bara två riktigt gamla gravfynd gjorts på Öland. Skeletten från Alby och Köpingsvik är riksbekanta men medan dessa gravar är omkring 6000 år gamla så är Vannborgagraven från år 7000, före Kristus!


Den döde hade gravlagts i en grund grop på stranden, lagom stor för att rymma kroppen. Huvudet låg i söder och kroppen låg i en hopkrupen ställning. Tyvärr skadades stora delar av graven under järnåldern så att endast den nedre delen av skelettet finns bevarat. Därför känner vi inte till om den hade fått några gravgåvor med sig. Däremot hittades 18 pärlor av kronhjorttänder kring höftpartiet. Dessa pärlor kan tänkas vara utsmyckningar som suttit fastsydda på nedre delen av en skinnskjorta eller ett skärp.

Den gravlagda personen i Övra Vannborga har ännu inte könsbestämts men utifrån dess grova benstomme är den preliminärt tolkad vara en man. Han begravdes på stranden intill det dåtida Kalmarsund som då stod 20 meter högre än idag. Trots att Vannborga inte ligger långt ifrån Köpingsvik så var området en del av Ölands norra udde. Öns storlek för 9000 år sedan var knappt hälften av dagens yta och växtligheten präglades av täta lövträdsskogar där inte Alvarets mer öppna partier bröt den lummiga vegetationen där hassel hade stor betydelse då dess nötter var eftertraktad föda. I detta landskap rörde sig djur som kronhjort och älg men även för oss idag udda arter som uroxe och visent (europeisk bison). Andra djur som känns främmande på Öland idag kan ha varit t ex vildsvin och brunbjörn. I havet, som utöver jakten på land, hyste viktiga resurser för näringsintaget med olika sorters sälar, sjöfågel och fisk. Men att jakten på land var viktig vittnar de kronhjortständer som hittades i graven om.

En mer ingående analys av den hittills äldste ölänningen är planerad att presenteras i en kommande artikel från Kalmar läns museum.

Magnus Petersson
Antikvarie

Kalmar läns museum

9 kommentarer:

  1. Är det möjligt att utifrån det benmaterialet få en uppfattning om fördelningen maritim/terral föda.

    SvaraRadera
  2. Svar till anonym:
    Ja, det är det. I skrivande stund pågår analyser av just detta skelett vid Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm. Analyserna görs på stabila isotoper av kol och kväve där den första ger information om var proteinet kommer ifrån (marint eller terrestriskt) och kvävet ger information om var i näringskedjan individen har befunnit sig. Genom kol-14dateringen har vi redan nu fått siffror på kolisotopvärdet vilket indicerar ett stort inslag av marint protein i dieten.

    Mvh
    Magnus Petersson, KLM

    SvaraRadera
  3. Tack för fyllig info.

    SvaraRadera
  4. Kan ni utifrån ert arkeologiska material se kopplingar mellan de tidigaste boplatserna på Öland och Gotland? Finns det likheter i ex. byggnadskonstruktion, eldstäder och liknande?
    Kan ni se varifrån invandringen kom syd,väst eller från öst?

    Rune

    SvaraRadera
  5. Hej på Er!

    Har inte riktigt kläm på vad som är skillnaden på arkeologi och historia, kan ni räta ut det frågetecknet?

    SvaraRadera
  6. Hej!

    Rent generellt kan man säga att skillnaden mellan arkeologi och historia ligger i vilken typ av källmaterial man använder. Arkeologer studerar först och främst materiella lämningar efter mänskliga samhällen i det förflutna, medan historiker använder sig av olika typer av skriftligt källmaterial för att nå kunskap om det som varit. Länge fanns det också en ganska tydlig kronologisk uppdelning, där arkeologi framförallt behandlade "förhistoriska" samhällen, d.v.s. Samhällen som saknar skrifspråk, medan historikerna av naturliga skäl behandlar historisk tid från vilken det finns skriftliga källor. I Sverige låg denna uppdelning länge mellan vikingatid och medeltid, ca 1050. Idag är det dock vanligt att arkeologer även studerar lämnignar från såväl medeltid som senare historisk tid.

    Hoppas det klarnade något!

    Hälsningar


    Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

    SvaraRadera
  7. Hej Rune!

    På Öland finns det i dagsläget bara en undersökt boplats från jägarstenåldern. Boplatsen ligger vid Alby på sydöstra Öland och dateras till ca 5000 – 3500 f. Kr., d v s i övergången mellan jägar- och bondestenålder. Kunskapen om hur hyddkonstruktioner och liknande sett ut är med andra ord en mycket begränsad. Att se om det finns några gemensamma drag mellan Öland och Gotland blir därför lite vanskligt.

    Man kan få en viss hjälp med att se influensriktning genom att studera de äldre stenredskap som är funna på Öland, oftast som lösfynd. På ett tiotal lokaler på Öland finns fynd av mikroliter (pilspetsar) som närmast visar på kontakter västerut. Pilspetsar dateras till ca 8000 – 7000 f. Kr. Man kan också se på de bergarter som användes vid redskapstillverkningen att det finns ett tydligt inslag av flinta från Skåne/Danmark. Att influenser kan komma från flera riktningar visar sig i några redskap från Alby, vilka snarast visar på östliga influenser.

    Kenneth Alexandersson, KLM

    SvaraRadera
  8. Bedömdes graven tillhöra järnålder vid utgrävningstillfället eller varför dröjde det så många år innan en C-14 analys gjordes?

    Siv

    SvaraRadera
  9. Hej Siv!

    Vid undersökningarna i Övra Vannborga framkom och undersöktes två gravar. Den ena graven innehöll en gravlagd individ men inga gravgåvor. I den andra graven återfanns ett skellett med de nu välbekanta hjorttandspärlorna. Allt sedan dom undersöktes har gravarna antagits tillhöra gropkeramisk tid (mellersta bondestenåldern). Det är tack vare de nyligen genomförda 14C-dateringarna som känner till gravarnas verkliga åldrar. En av gravarna daterades som bekant till jägarstenålder, den andra till järnålder.

    Kenneth Alexandersson, KLM

    SvaraRadera