Kammen och remändesbeslaget efter konservering. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM
Bronsbeslaget utgör ett så kallat remändesbeslag, det är försett med två hål och har som namnet antyder suttit fastsytt eller på annat sätt fäst vid änden på en läderrem. Beslaget är tillverkat i tunn bronsplåt med präglad/pressad dekor bestående av blomsterliknande mönster och pärlbårder, vilket gör att det tidsmässigt med viss säkerhet kan placeras i tidig medeltid (sannolikt omkring 1150-1250 e Kr).
Remändesbeslaget efter konservering. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM
Kammen är av typen dubbelhelkam, och är tillverkad i ett stycke troligtvis av älghorn. Kammen har ett distinkt rombiskt tvärsnitt, och ena sidans tänder är något grövre medan den andra sidans tänder är ytterst tunna och fina. Av förklarliga skäl är ingen av tänderna på denna sida bevarade till sin fulla längd, medan endast fyra av tänderna på den grövre sidan är avbrutna. Kammen har svagt konkava sidor, och är på både ovansidan och undersidan försedd med dekor av längsgående parallella linjer. Precis den här typen av kam förekommer i fyndmaterialet från flera medeltida städer, exempelvis Skara och Sigtuna, och på Öland har man hittat mycket snarlika exemplar bland annat inne i Köpingsvik, vid Borgholms slottsruin och i Eketorps borg. Typen har en ganska lång användningstid, från 1000-talet och upp i 1300-talet, men flera detaljer på vår kam gör att den troligtvis kan dateras till samma period som beslaget, d.v.s. omkring 1150-1250 e Kr.
Dubbelhelkammen efter konservering. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM
Som vi redan tidigare konstaterat gör de här fynden Prästhagen till en spännande plats rent arkeologiskt, inte för att sakerna i sig är så fina utanför att de visar att här finns lämningar från ett mycket intressant skede i Ölands och Köpingsviks historia. Vi vet ytterst lite om livet på landsbygden kring Köpingsvik vid denna tid, och en eventuell kommande utgrävning skulle kunna kasta mycket nytt ljus över platsen. Frågan ligger just nu hos Länsstyrelsen, som i samråd med exploatören ska ta ställning till vårt förslag om en fortsatt arkeologisk undersökning av de medeltida lämningarna i Prästhagen.
Konserveringen har utförts av 1:e konservator vid Kalmar läns museum Max Jahrehorn. För hjälp med typbestämningar av föremålen tackas härmed Johan Åstrand, Lena Thunmark-Nylén och Ny Björn Gustafsson. Om det är någon arkeolog eller annan därute som vet någon bra parallell till beslaget så tages tips tacksamt emot!
Ludvig Papmehl-Dufay, KLM
Hur skall ni göra fynden i Köpingsviksområdet tillgängliga och levande för allmänheten? Handlar det enbart om egen tillfredställelse? Det handlar förstås om pengar men borde man inte lösa den frågan först? Om det är allas egendom, varför kan inte riksdagen se till att det finns resurser? Är det ingen som kan påverka i den riktningen? Varför skall markägaren bekosta uppgrävning för att det senare skall förvaras i ett arkiv?
SvaraRaderaHej Anonym,
SvaraRaderaDet var många frågor på en gång. Jag anar en viss frustration hos dig, ska försöka besvara dina frågor så gott det går.
Hur ska vi göra för att levandegöra fynden? -Ja, det är en bra och svår fråga, ett första steg som jag ser det är ju att genom en arkeologisk undersökning ta fram och ta reda på så mycket som möjligt om de lämningar och fynd som finns på en plats. Genom att konservera fynd såsom inlägget visar gör man de användbara i utställningar med mera, sen gäller det att skaffa fram medel för och organisera en utställning så att allmänheten kan ta del av resultatet. Länsmuseet har kontinuerligt ett stort antal utställningar av olika slag, vissa förnyas med jämna mellanrum medan vissa är permanenta. Just nu är inte fynden från Köpingsvik inkluderade i någon av utställningarna, men det kan mycket väl bli så i någon framtida utställning. Annars finns ett stort antal mycket spännande fynd från Köpingsvik utställda på Historiska museet i Stockholm. Sen finns det många andra sätt att förmedla och tillängliggöra än genom utställningar på ett museum; den här bloggen är ett exempel på det.
Handlar det enbart om egen tillfredsställelse? -Nej, det gör det inte. Tro mig, det är inte enbart ett glassigt och mysigt jobb. Arkeologin finns till för att ta tillvara samhällets intressen rörande vår gemensamma kulturmiljö, och skulle vi inte göra det skulle väldigt många medborgare bli väldigt upprörda. Sen finns det alltid de som tycker det är oviktigt, men det gäller ju de flesta samhällsfrågor.
Om det är allas egendom, varför kan inte riksdagen se till att det finns resurser? -Det ÄR allas egendom, eller snarare statens egendom, detta är reglerat enligt lag. Vad riksdagen kan och inte kan göra kan jag dessvärre inte svara på. Som medborgare kan man ju alltid påverka själv genom att kontakta politiker i ansvars- och maktposition och framföra sina åsikter.
Varför ska markägaren bekosta uppgrävning för att det senare ska förvaras i ett arkiv? -För det första; ett arkiv är inte en sluten otillgänglig slutförvaring. De allra flesta arkiv och magasin är på ett eller annat sätt tillgängliga för allmänheten, och genom att förvara fynd och dokumentation så att intresserade kan komma åt den har vi tagit ett stort steg med att bevara kunskapen för framtiden. Sen är det också viktigt att inte bara plocka upp och konservera fynden, det viktigaste är snarare att med hjälp av sitt arkeologiska kunnande analysera och tolka fynden och lämningarna på en plats så att den kunskap som så att säga ligger latent i en fornlämning kan tas tillvara i och med att den grävs bort för att ge plats åt bebyggelse eller liknande. Görs ingen utgrävning är denna kunskap om vårt gemensamma kulturarv förlorad för alltid. Att markägaren (eller snarare exploatören) ska bekosta utgrävningar är också en sak som är reglerat enligt lag; det är i grund och botten förbjudet att förstöra, flytta eller på annat sätt förändra fornlämningar, men ibland kan länsstyrelsen ge tillstånd till detta oftast med villkoret att man bekostar en arkeologisk undersökning där fornlämningen noggrant dokumenteras och sedan tas bort. Det är alltså inte så att man måste bekosta en utgrävning så fort man har en fornlämning på sin tomt. OM man måste ta bort en fornlämning för att kunna bygga exempelvis ett villaområde så kan länsstyrelsen ge tillstånd till det, med villkoret att man bekostar erforderliga undersökningar först.
Hoppas att detta gav något som liknade ett svar på dina frågor. Hör av dig igen annars.
Vänliga hälsningar,
Ludvig
Tack för en mycket utförlig beskrivning av hur staten/Ni hanterar Ölands skatter. Besöksnäringen är och kommer inom det närmaste att bli vår största tillväxtfaktor. Ni medverkar till att stjäla Ölands kulturarv. Kauping var en av de största handelsplatserna i norden för 1000 år sedan. Ingenting av detta visas på plats för befolkning och besökare. Museet skall och vill ha betalt för att undervisa eleverna om detta i Köpings skola. Jag anser att det är er skyldighet att påverka Regionförbundet att satsa i Köping, inte i Stockholm och Kalmar. Jag tycker att det är Er plikt att driva denna linje. Det finns ett första förslag hos kommunen att göra en gcväg med information kring intressanta platser. Väck det förslaget till att börja med.
SvaraRaderaInressant debatt om vem som har ansvar för vad!!
SvaraRaderaSom Ludvig säger så finns vad jag förstår en tydlig lagstiftning på området, för att påverka den finns i en demokrati bara en väg att gå nämligen att påverka dels lokala men också regionala politiker, eller direkt mot departementet. Fler privat personer som har åsikter borde engagera sig i denna viktiga fråga för att ge museerna utökade anslag. Men också för att debattera hur den Svenska kulturskatten skall exponeras ex. i kommersiellt syfte.
Jag kan inte tycka att det är arkeologins sak att ensamt göra sådana saker. Arkeologin som vetenskap behöver renodlas som vetenskap och inget annat.
Hur illa har inte arkeologiska kunskaper använts genom tiderna, som exempel kan ju nazismen nämnas.
Anonym använder Kauping i sin text vet ni något om den språkliga kopplingen till Kaupang, låter lika för mej och båda från vikingatid.
Rune
Tack själv för Ditt djupa engagemang för Ölands kulturarv! Jag kan intyga att vi på länsmuseets arkeologienhet också känner stort engagemang för denna viktiga del av Kalmar läns och Sveriges kulturarv. Jag håller också med Dig om att besöksnäringen är/kommer att bli viktig för Ölands tillväxt, och att kulturarvet är en viktig resurs för besöksnäringen. Däremot tycker jag att det är oacceptabelt av Dig att påstå att vi "medverkar till att stjäla Ölands kulturarv". Vill Du att Dina synpunkter ska bli tagna på allvar i vårt samtal så bör Du inte kasta ogrundade anklagelser i ansiktet på oss.
SvaraRaderaFör det första agerar museets arkeologer alltid enligt ett beslut från Länsstyrelsen när vi gör arkeologiska undersökningar. Sådana beslut fattas, som Ludvig redan tagit upp, utifrån beslutade undantag från Kulturminneslagens generella skydd av alla fasta fornlämningar. Länsstyrelsen har här att väga samhällsintressena mot varandra. Det är alltså endast i de fall då samhällsintresset byggnation eller annan exploatering befinns vara starkare än samhällsintresset bevarande av fornlämning som tillstånd ges att rubba eller ta bort fornlämningen. Och då alltså med villkoret att den som vill exploatera betalar för en undersökning av fornlämningen. Sådana undersökningar är Arkeologienhetens huvudsakliga inkomstkälla, d v s vi är helt uppdragsfinansierade via sådana beslut från Länsstyrelsen. Det finns alltså inga statliga pengar avsatta för detta, och länsstyrelsens alternativ till att besluta om sådana undersökningar är alltså att helt stoppa all markexploatering inom fornlämningsområden. En sådan utveckling skulle knappast gynna utvecklingen av Ölands näringsliv.
För det andra arbetar vi arkeologer på länsmuseet hårt för att informera om och tillgängliggöra Ölands kulturarv, bland annat genom denna blogg och genom att skapa fler och fler digitala rapporter som alla intresserade kan ta del av. Vi menar att detta ökar intresset för Ölands kulturarv och uppfattningen om Öland som ett spännande besöksmål. Visst vore det bra om mer av Ölands kulturarv visas och visst vore det bra om detta kunde ske på Öland, det är inte svårt att hålla med om. I den bästa av världar skulle resurser finnas till detta. Just nu är det så att länet har ett länsmuseum som jobbar hårt med begränsade resurser för att möta många kulturarvsbehov i länets samhällsliv.
Goda förslag om hur kulturarvet kan integreras i kommunal planering för besöksnäringens utveckling är naturligtvis alltid välkomna, men det är inte som du säger vår plikt att driva en sådan linje. Vi skulle däremot kunna hjälpa en konstruktivt inställd kommunal eller föreningsanknuten samarbetspartner med att utforma ett förslag till hur en sådan lösning skulle kunna åstadkommas.
Per Lekberg
enhetschef
Hej Per Lekberg!
SvaraRaderaSkall vi börja med det som du tycker är oacceptabelt. Ablationsteori (av latin ablatio, "bortförande") är inom juridiken den teori, enligt vilken till begreppet stöld hör, inte endast att någon ska ha berört en annans egendom i avsikt att tillägna sig densamma, utan även flyttat den från det ställe, där den förut fanns, till något annat ställe, där bortföraren kan förfoga över den så, som vore den vederbörandes egendom. Nog resonerat om detta, jag ber om ursäkt om du upplevde det som kränkande eller på något annat sätt.
Du säger att ni lever på intäktsfinansiering i konkurrens med andra aktörer vad avser utgrävningar, men vem driver och är huvudman i Kalmar läns museum? Vore det inte bra att skilja på dessa verksamheter? Vidare skriver du att ni "skulle kunna hjälpa en konstruktivt föreningsanknuten samarbetspartner med att utforma ett förslag till hur en lösning skulle kunna utformas". Intressant. Jag vill då få förslag på hur ett sådant upplägg kan utformas. Vid tidigare tillfälle (med kommun, regionförbund, länsstyrelse, hembygdsförening och länsmuseum plus intresserade privatpersoner)kan jag inte se någon större aktivitet från museets sida förutom att man erbjöd sig kunna vara konsultativ om ekonomisk ersättning kunde utgå.
PS. Hur går det med frågan om gratis undervisning om Köpings formtid för eleverna i Köpings skola? DS.