Prästhag: rapportarbetet går framåt

Den trogne läsaren minns kanske ett antal inlägg från i våras och somras om en tidigmedeltida gård i Prästhag strax söder om Köpingsvik på Öland. Lämningarna efter gården upptäcktes den 2 mars 2009, och de arkeologiska undersökningarna avslutades i mitten av juli samma år. Redan i fält kunde vi konstatera att resultaten den snabba och korta insatsen till trots var väldigt spännande, men inomhusarbetet har som vanligt bjudit på flera överraskningar.

Under hösten och vintern har arbetet fortsatt med att ordna upp och sammanställa det material som samlades in vid utgrävningen. De många fynden från platsen har rengjorts och registrerats, och de finaste och mest ömtåliga föremålen är i skrivande stund hos konservatorn för att i bästa möjliga mån bevaras för framtiden. Den stora mängden ben som samlades in från avfallsgroparna har varit en vända i Stockholm och analyserats av en osteologen Petra Molnar som är benexpert. Vi vet nu att merparten av benen kan betraktas som slakteriavfall eller matrester, och att får och nötboskap tillhörde de vanligaste djuren på gården. Enstaka fragment av benföremål hittades också vid genomgången av benmaterialet, och till de mer udda fynden hör dessutom ett överarmsben av människa som hittades i en av avfallsgroparna. Hur gammalt detta ben är eller hur det hamnat i en avfallsgrop vet vi inte i nuläget.


Karl-Oskar Erlandsson rensar ytan på en av de brunnar som undersöktes.

I samband med utgrävningen samlade vi in jordprover från ett urval av de mörkfärgningar vi undersökte. Jordproven har precis som benen fått åka en tur till Stockholm, och analyseras av växtmakrofossil-experten Mats Regnell. Analysen går ut på att leta efter och artbestämma förkolnade växtrester som kan finnas i jorden, och utifrån resultaten dras diverse slutsatser som kan vara viktiga för förståelsen av gårdens funktion och sammanhang. Trots att man nästan aldrig ser det när man gräver innehåller sådana här jordprover ofta stora mängder förkolnade fröer och andra växtrester, och så var fallet också hos oss. I jordproverna på sammanlagt ungefär 20 liter jord har Mats hittat och analyserat tusentals små förkolnade växtfragment, och resultaten ger oss en mängd ledtrådar som alla blir viktiga pusselbitar för att förstå helheten på platsen. Ett spännande fynd, som vi visserligen såg i fält men som Mats har fått hjälpa oss att tolka, är en ansamling av tusentals sädeskorn som hittades i en eventuell avfallsgrop. Vi skriver eventuell, eftersom det i samma grop hittades bland annat ett silvermynt och en trasig men fin glaspärla... De tusentals sädeskornen visade sig bestå av ungefär 90% korn och 10% speltvete. Fördelningen kan tolkas som ett tecken på en växtföljd där speltvete odlats ena året och korn nästa. Skörden som hamnat i gropen kommer från ett år då kornet odlades, och den lilla andelen speltvete utgör självsådda frön från från året innan. Utöver sädeskornen hittades i samma prov också en del fröer från åkerbinda och klätt som båda kan betraktas som åkerogräs. Åkerbinda växer slingrande utmed marken, och dess närvaro tillsammans med sädeskornen visar att säden vid skörd sannolikt skurits av vid basen och inte skördats genom att axen plockades.


Stolphålen i det största huset, markerade med vita papperstallrikar. I bakgrunden syns Köpings Prästgård.

Även i stolphålen till det största huset hittades en hel del förkolnade växtrester. Mängden varierar mellan olika delar av huset, men artsammansättningen är ungefär den samma över hela. Detta betyder dels att huset troligtvis inte innehållit delar med helt olika funktioner, som exempelvis en förrådsdel eller en stalldel, utan att hela huset troligen varit boningshus. Det betyder troligen också att köksdelen varit förlagd till den del av huset där mängden förkolnade växtrester är som störst, eftersom det är i närheten av härden som fröer och andra växtrester förkolnas och bevaras. I vårt fall blir detta norra eller nordöstra delen av huset. Ett annan väldigt spännande resultat från analysen av jordprover i huset är iakttagelsen att materialet var så pass välbevarat: vi har inte sett några tecken på att huset brunnit, vilket annars brukar ses som anledning till att förkolnad växtmaterial bevaras bra i stolphålen. En annan förklaring skulle kunna vara att huset haft ett trägolv, och att fröerna efter att de förkolnats trillat ner mellan plankorna och på så sätt skyddats. Utifrån utgrävningsresultaten tror vi att detta hus haft väggar byggda av skiftesverk, och ett trägolv passar väl utmärkt in i den bilden.

Rapportarbetet pågår för fullt, och ännu är inte alla pusselbitar helt på plats. Dateringsmässigt talar allt fortfarande för att gården varit bebodd under tidig medeltid, framförallt under 1100- och början av 1200-talet. Troligen går dock aktiviteterna på platsen tillbaks till 900-talet och slutet av vikingatiden, men i vilken utsträckning är ännu inte helt fastställt. Vi väntar på resultaten från flera 14C-dateirngar, kanske kommer bilden att klarna ytterligare. Rapporten kommer att färdigställas under våren, och när den finns tillgänglig för nedladdning talar vi om det här på bloggen.

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU