Ena arbetslaget har börjat på en ny lokal, nr 12 (se karta), och det andra laget är kvar på lokal 14 som är väldigt stor.
Fredagen var mycket intensiv med besök från länsstyrelse och TV. Sydnytt filmade och intervjuade oss. En länk till det kommer senare. En bild på besöket kommer här där Ulrika blir grillad.
Innan vi kommer ut och gräver krävs en del förarbete. Bl a måste skogen avverkas och träd och grenar tas bort. Det är svårt (läs omöjligt) att arbeta utan att detta är gjort eftersom vi ska in med maskiner samtidigt som marken ska vara så orörd som möjligt. De arkeologiska lämningarna ligger ofta strax under det översta humuslagret (dvs mossa, gräsrötter och sånt) och marken är därför ömtålig. Därför vill vi att skog och dylikt ska avlägsnas medan det fortfarande är snö och tjäle, för få bär marken för de tunga skogsmaskinerna, annars förstörs de arkeologiska lämningarna. Det har tyvärr skett på våra lokaler (se t ex bild från lokal 14), vilket gör att vi inte kan få en fullständig bild av platsens förhistoria. Trist tycker alla vi och Spike vår grävhund.
På lokal 12 visade det sig finnas en del spännande. I åkermarken under plöjningslagret och lera hittade Tony, Åsa och Nicholas fynd från den äldsta fasen av bebyggelsen i Blekinge, från mesolitikum, dvs innan människan blev jordbrukare. Arkeologerna hittade bl a en härd med ben i, från vilket djur får vi se senare. Dessutom hittade de flinta som visar på människors tidiga hantverk.
På lokal 14 hettade det till ordentligt när fler urnegravar hittades under torsdagen och fredagen. Nu har vi grävt ut dem och tagit in dem. Tyvärr var de lika skadade som den jag skrev om förut. Bara botten och lite av väggarna fanns kvar. Som tur är ligger det mesta av innehållet och keramikskärvorna från väggarna i närheten av urnan, så vi lyckas hitta det mesta. I denna urna hittade vi en liten spännande sak.
En fingerring i brons, med lite ben inuti. Naturligtvis tar fantasin över och vi föreställer oss att vi hittat ett finger med ringen kvar. 
Tyvärr är vi arkeologer alldeles för realistiska för roliga fantasier för vi kunde snabbt konstatera att benen var brända, som de alltid är i urnegravar, medan ringen var obränd. Alltså kan det inte vara fingret som sitter kvar i ringen, men det är en fin tanke. Tyvärr var ringen av en sådan ordinär utformning att vi inte kan säga mer än att den är från yngre bronsålder och det kan vi göra framför allt för att den låg i en urna från denna tid. Ringen i ärgad brons är förmodligen det finaste vi hittar på denna utgrävning så därför visar jag här en bild på den. Den blir säkerligen lite snyggare efter konserveringen, men inte mycket...Tack och hej från kontoret innan vi åker ut i fält igen i morgon bitti.
Helena Victor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar