tisdagen den 23:e mars 2010

Sommarkurs på Linnéuniversitetet i sommar?

Funderar du på att gå en sommarkurs i arkeologi i sommar? Då ska du inte missa kursen "Torpen i Småland" som ges på Linnéuniversitetet i Kalmar i sommar!

Kursens huvudfokus ligger på interaktionen människa-landskap och syftar till att ge en fördjupad bild av de småländska torparnas liv under 1700-1800 tal. Genom föreläsningar, seminarier och fältundersökningar får vi en inblick och en djupare förståelse för hur torparna interagerade med sitt landskap, där fornlämningar, folktro och muntliga berättelser vävdes samman med praktiska göromål. Har du missat att söka? Ännu finns det tid!

Anmäl dig senast den 5 april på www.studera.se. Har du frågor om kursen eller dess innehåll, kontakta kursansvariga Anna-Karin Andersson (Lnu) på tel. 070-605 49 19 eller Ulrika Söderström (KLM) på tel. 0480-45 13 32.

Ulrika Söderström, KLM

torsdagen den 11:e mars 2010

Dagens tips x 2

I vår del av landet finns väldigt mycket lämningar från det förflutna, såväl i form av föremål som av fasta minnesmärken, boplatser och andra fornlämningar. Öland är särskilt rikt på fornlämningar, och många förknippar också Öland med det förflutna och arkeologiska fynd. Samtidigt är det nog så att många inte känner till vad som hittats runt husknuten hemmavid.

I dagens "Barometern" berättar vår medarbetare Karl-Oskar om Färjestadens historia. Här finns lämningar från stenåldern och framåt, och i takt med att samhället expanderar kommer nya fynd i dagen genom utgrävningar. Under de senaste åren har vi bland annat gjort spännande fynd från stenåldern i Runsbäck och Björnhovda. Ett hett tips för den som vill titta närmare på fynd från sin hembygd är att gå in på Statens Historiska Museers hemsida och söka i samlingarna. Här finns nu tusentals bilder på fornfynd helt tillgängliga för icke kommersiellt bruk, sorterade på landskap och socken och ännu mer detaljerade uppgifter för den som vill. En bildsökning på "Öland" och "Torslunda socken" ger 154 träffar, så här finns mycket spännande att hitta!


För att se bilder på fynd från din hembygd, välj filken "Föremålsbilder" och fyll i landskap och socken-. Klicka därefter på "sök" längs ner på sidan.



En sökning på Öland och Torslunda socken gav 154 bildträffar. Hur många av de här fornfynden kände du till?



Den berömda guldhalskragen från Färjestaden

Som sagt, här finns mycket spännande att hitta! Om man nu inte har vägarna förbi huvudstaden, där många av fynden visas i utställningarna, så kan man ju alltid gå på museum hemma vid datorn.

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU

fredagen den 5:e mars 2010

Solen skiner – snön smälter…..

Vi har nu nått mars månad och en spirande vårkänsla börjar infinna sig. I Skåne sägs det att våren redan är kommen, åtminstone ur meterologisk synvinkel.


Ytterligare en vinter går förhoppningsvis mot sitt slut, en vinter som varit ovanligt rejäl för att vara här i Kalmar-trakten. Eller är det egentligen en vanlig vinter, bara det att vi är ovana vid dem efter flera relativt gröna vintrar? Nåja, snart är den över i vilket fall som helst och som arkeolog börjar man vädra morgonluft.

Över landskapet breder ett vitt täcke ut sig, ett täcke som kan liknas vid ett tjockt duntäcke. Med lite hjälp av plusgrader kanske lite regn och sol kommer dock täcket snart att dras bort och blotta den underliggande marken som sedan kan börja vakna efter en tids sömn och vila.




Ur arkeologens synvinkel är det snart dags att sätta spaden i backen och de projekt som ligger och väntar kan ta sin början. Hur ser det då ut i marken? Förhoppningsvis kommer vi att hitta de åldriga lämningar som ligger och ruvar på sina hemligheter men innan vi kommer dit måste vi igenom andra jordlager. Och hur ser de ut just nu?

Under en tid här på kontoret har vi pratat om tjälen. Är det någon tjäle och hur djup är den i så fall? Från olika håll har vi hört att tjälen på sina ställen är mellan 0,6-0,9 m djup! På andra håll säger de att det inte är någon tjäle alls. Detta är av vikt för oss som skall tolka det som ligger i marken. Är den frusen så går det helt enkelt inte att på ett godtagbart sätt gräva fram och tolka lämningar.

Så, alla ni som läser detta och befinner er runt om i länet eller landet. Hur ser tjäldjupet ut där ni befinner er?

Skicka gärna in kommentarer kring tjälläget!


Nicholas Nilsson, KLM

onsdagen den 3:e mars 2010

Runsbäcksrapporten klar!

En långdragen rackare är äntligen i land. Rapporten över undersökningen (eller snarare undersökningarna) i Runsbäck i Färjestaden sommaren och hösten 2008 är nu klar, och kan laddas ner från Kalmar läns museums hemsida. Det som undersöktes var två rumsligt skilda boplatser från stenåldern, med lämningar som spänner över ungefär 6000 år. De sammantagna resultaten är mycket spännande och berättar bland annat om det hittills första stenåldershuset som undersökts på Öland, och lämningar från den svårfångade och gåtfulla Stridsyxekulturen. Här följer en lång men ändå kortfattad sammanfattning av rapportens omfattande innehåll:

Under sammanlagt ca fem veckor sommaren och senhösten 2008 genomförde Kalmar läns museum en särskild arkeologisk undersökning inom fastigheterna Runsbäck 5:2, 7:9 och 5:66, i sydöstra delen av Färjestaden på Öland. Inom området fanns en riklig förekomst av boplatslämningar från stora delar av stenåldern. Fokus för den här presenterade undersökningen har legat på lämningar från neolitikum, bondestenålder, ca 4000-1800 f Kr. Undersökningen visade att det inom området har legat två skilda boplatser, båda med rikliga lämningar i form av fynd, anläggningar och kulturlager från olika delar av stenåldern. Båda boplatserna ligger på sandiga forntida strandvallar (littorina- respektive ancylusvallen), och merparten av lämningarna vänder sig mot havet i väster.


Trattbägarboplatsen under utgrävning.

Inom den västra boplatsen (delområde A) framkom en stor mängd anläggningar och fynd, bland annat rikligt med slagen kristianstadsflinta. Bland de daterbara fynden härifrån kan nämnas en flathuggen urnupen pilspets, stridsyxekeramik och tvärpilspetsar. Typologiskt täcker fynden in så gott som hela neolitikum. Att det även finns en äldre tidshorisont i materialet med aktiviteter under mesolitikum, jägarstenålder, visar sig i några av de analyserade kolproverna. Den rikliga förekomsten av stora avslag i kristianstadsflinta pekar mot en förhållandevis slösaktig reduktion, något som tidigare har noterats på rad större lokaler i Kalmarsundsregionen med dateringar till senmesolitikum-tidigneolitikum. Stridsyxekeramiken (ca 2800-2300 f Kr) inom den västra boplatsen var begränsad till en tillsynes stenröjd yta, och i anslutning fanns ett flertal stolphål, större gropar och rännor. Keramikfynden koncentrerar sig till en större nedgrävning inom ytans södra del, vilken dessvärre var kraftigt skadad av en äldre rotvälta. Troligen har nedgrävningen ingått i en större huskonstruktion där gropen med keramiken representerar ett nedgrävt golvlager. Delar av vägglinjen kan finnas bevarad i en ca åtta meter lång ränna i vilken det finns ett flertal stolphål. Tolkningsproblematiken förstärks av att området i öster skärs av ett ca 10 meter brett VA-schakt, vilket troligen har kommit att förstöra ett stort antal anläggningar. Även om vi inte kunnat påvisa några säkra hus inom den västra boplatsen talar stolphål och rännor för att sådana med stor sannolikhet har funnits på platsen.


Hårt arbetande projektledare.

Inom den östra boplatsen (delområde C) fanns en markant koncentration av fynd och anläggningar inom ett ca 15 x 30 m stort område utmed den svaga västsluttningen av den forntida strandvallen. Här hittades stora mängder fynd av tidig- och mellanneolitisk trattbägarkaraktär (keramik, flinta med mera). I gyttret av fynd och anläggningar kunde ett ca 12 x 5 m stort tvåskeppigt långhus av Mossbytyp urskiljas. Huset är det första från stenåldern som undersökts på Öland, och ett av de få Mossbyhusen som identifierats och undersökts i sydöstra Sverige. Genom keramikens utseende i kombination med resultatet från 14C-dateringar av hasselnötsskal föreslås en datering av huset och merparten av aktiviteterna kring det till senare delen av tidigneolitikum, omkring 3600-3300 f Kr. I närheten av huset fanns också fynd från andra delar av stenåldern, som spänner från ca 8000 f Kr till omkring 2000 f Kr. Undersökningen av den östra boplatsen har således berört lämningar från boplatsaktiviteter som sträcker sig över en tidsperiod på omkring 6000 år.


Tjusig nyfunnen stenålderskeramik.

Undersökningen i Runsbäck har genererat stora mängder ny kunskap, framförallt kring boplatslämningar från neolitikum på Öland men även från äldre delar av stenåldern. Den rumsligt välavgränsade förekomsten av stridsyxekeramik på den västra boplatsen är av stort vetenskapligt intresse. Fynden från trattbägarkultur inom den östra boplatsen, där också ett stolpburet hus har identifierats och undersökts, är likaså av mycket stor betydelse. I rapporten presenteras bakgrunden till och resultaten från undersökningarna i detalj. Som bilagor till rapporten redovisas anläggningslistor, fyndlistor, rapporter från de olika naturvetenskapliga analyserna, samt ett stort antal fotografier av undersökta anläggningar.



Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU

måndagen den 1:e mars 2010

Prästhag: rapportarbetet går framåt

Den trogne läsaren minns kanske ett antal inlägg från i våras och somras om en tidigmedeltida gård i Prästhag strax söder om Köpingsvik på Öland. Lämningarna efter gården upptäcktes den 2 mars 2009, och de arkeologiska undersökningarna avslutades i mitten av juli samma år. Redan i fält kunde vi konstatera att resultaten den snabba och korta insatsen till trots var väldigt spännande, men inomhusarbetet har som vanligt bjudit på flera överraskningar.

Under hösten och vintern har arbetet fortsatt med att ordna upp och sammanställa det material som samlades in vid utgrävningen. De många fynden från platsen har rengjorts och registrerats, och de finaste och mest ömtåliga föremålen är i skrivande stund hos konservatorn för att i bästa möjliga mån bevaras för framtiden. Den stora mängden ben som samlades in från avfallsgroparna har varit en vända i Stockholm och analyserats av en osteologen Petra Molnar som är benexpert. Vi vet nu att merparten av benen kan betraktas som slakteriavfall eller matrester, och att får och nötboskap tillhörde de vanligaste djuren på gården. Enstaka fragment av benföremål hittades också vid genomgången av benmaterialet, och till de mer udda fynden hör dessutom ett överarmsben av människa som hittades i en av avfallsgroparna. Hur gammalt detta ben är eller hur det hamnat i en avfallsgrop vet vi inte i nuläget.


Karl-Oskar Erlandsson rensar ytan på en av de brunnar som undersöktes.

I samband med utgrävningen samlade vi in jordprover från ett urval av de mörkfärgningar vi undersökte. Jordproven har precis som benen fått åka en tur till Stockholm, och analyseras av växtmakrofossil-experten Mats Regnell. Analysen går ut på att leta efter och artbestämma förkolnade växtrester som kan finnas i jorden, och utifrån resultaten dras diverse slutsatser som kan vara viktiga för förståelsen av gårdens funktion och sammanhang. Trots att man nästan aldrig ser det när man gräver innehåller sådana här jordprover ofta stora mängder förkolnade fröer och andra växtrester, och så var fallet också hos oss. I jordproverna på sammanlagt ungefär 20 liter jord har Mats hittat och analyserat tusentals små förkolnade växtfragment, och resultaten ger oss en mängd ledtrådar som alla blir viktiga pusselbitar för att förstå helheten på platsen. Ett spännande fynd, som vi visserligen såg i fält men som Mats har fått hjälpa oss att tolka, är en ansamling av tusentals sädeskorn som hittades i en eventuell avfallsgrop. Vi skriver eventuell, eftersom det i samma grop hittades bland annat ett silvermynt och en trasig men fin glaspärla... De tusentals sädeskornen visade sig bestå av ungefär 90% korn och 10% speltvete. Fördelningen kan tolkas som ett tecken på en växtföljd där speltvete odlats ena året och korn nästa. Skörden som hamnat i gropen kommer från ett år då kornet odlades, och den lilla andelen speltvete utgör självsådda frön från från året innan. Utöver sädeskornen hittades i samma prov också en del fröer från åkerbinda och klätt som båda kan betraktas som åkerogräs. Åkerbinda växer slingrande utmed marken, och dess närvaro tillsammans med sädeskornen visar att säden vid skörd sannolikt skurits av vid basen och inte skördats genom att axen plockades.


Stolphålen i det största huset, markerade med vita papperstallrikar. I bakgrunden syns Köpings Prästgård.

Även i stolphålen till det största huset hittades en hel del förkolnade växtrester. Mängden varierar mellan olika delar av huset, men artsammansättningen är ungefär den samma över hela. Detta betyder dels att huset troligtvis inte innehållit delar med helt olika funktioner, som exempelvis en förrådsdel eller en stalldel, utan att hela huset troligen varit boningshus. Det betyder troligen också att köksdelen varit förlagd till den del av huset där mängden förkolnade växtrester är som störst, eftersom det är i närheten av härden som fröer och andra växtrester förkolnas och bevaras. I vårt fall blir detta norra eller nordöstra delen av huset. Ett annan väldigt spännande resultat från analysen av jordprover i huset är iakttagelsen att materialet var så pass välbevarat: vi har inte sett några tecken på att huset brunnit, vilket annars brukar ses som anledning till att förkolnad växtmaterial bevaras bra i stolphålen. En annan förklaring skulle kunna vara att huset haft ett trägolv, och att fröerna efter att de förkolnats trillat ner mellan plankorna och på så sätt skyddats. Utifrån utgrävningsresultaten tror vi att detta hus haft väggar byggda av skiftesverk, och ett trägolv passar väl utmärkt in i den bilden.

Rapportarbetet pågår för fullt, och ännu är inte alla pusselbitar helt på plats. Dateringsmässigt talar allt fortfarande för att gården varit bebodd under tidig medeltid, framförallt under 1100- och början av 1200-talet. Troligen går dock aktiviteterna på platsen tillbaks till 900-talet och slutet av vikingatiden, men i vilken utsträckning är ännu inte helt fastställt. Vi väntar på resultaten från flera 14C-dateirngar, kanske kommer bilden att klarna ytterligare. Rapporten kommer att färdigställas under våren, och när den finns tillgänglig för nedladdning talar vi om det här på bloggen.

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU