Med Västerviks Kraft genom boplatsen RAÄ 101

För drygt en vecka sedan blev vi klara med en arkeologisk förundersökning i Västervik. Det var den som gjordes för Västerviks Kraft Elnät AB strax norr om sjön Kvännaren. Denna vecka pågick hela tre arkeologiska undersökningar i Västervik, ett mått på ett expansivt område.

Kommunen behövde förstärka sitt elnät i området väster om staden och den bästa vägen var att gå med ledningsschaktet sydost om bebyggelsen. Schaktet skulle grävas tvärs igenom en forntida boplats i åkermark, registrerad under nr RAÄ 101. Den var ca 500 x 200 m stor och på åkern hade man tidigare hittat en hel del flinta liksom en s k enkel skafthålsyxa av grönsten. På kullarna runt boplatsen finns registrerade gravar varav en är närmast skeppsformig och en annan är ca 12 m i diameter och nästan 2 m hög.

Vad vi kunde se i våra schakt är boplatsen något större än vad som står i registret. De lämningar vi hittade visade att den fortsatte något åt både norr och söder, även söder om banvallen. Sammanlagt undersökte vi ca 25 anläggningar, alltså konstruktioner, av skilda slag. De flesta var gropar, troligen avfallsgropar, några möjligen stolphål, och några få var eldstäder med skörbrända stenar. Flera av groparna var rätt stora och riktigt djupa, mer än halvmetern.


I denna djupa sotiga grop låg ett par bitar keramik, ett stycke kvarts som bitar slagits av samt mycket kol.

Intressant var en grop som innehöll en stor bit obränd lera, ett fuktigt och kladdigt stycke. En bit forntida keramik hittades i sanden ovanpå och vår teori är att gropen använts till att hålla leran fuktig för senare bearbetning och tillverkning av lerkärl. Flera krukskärvor hittades i den rest av ett boplatslager som fanns i detta område, tyvärr alla små.


Kenneth Alexandersson undersöker gropen med lerstycket.

Hur gamla kan då dessa lämningar vara? Det är inte helt lätt att datera dem eftersom de fynd vi plockade i åkerjorden, när maskinen schaktade av ytan, har en spännvidd på ca 4000 år. Det rör sig om flintskrapor och flintavslag, kvartsitavslag, slaggbitar samt keramik från forntiden fram till våra dagar. I de undersökta anläggningarna hittade vi förutom flinta också krukskärvor av bronsålderstyp och annan keramik, som troligen är från järnåldern. Boplatsen RAÄ 101 är förmodligen en s k blandad boplats från flera tidsåldrar. I det fina läget, med lättbrukad sandig jord och nära till sjön och till skogsmark, har man säkert velat bo under lång tid. Vi har samlat kolprover och kommer att låta göra analyser för att få säkrare dateringar.


Så fort vi lämnat schaktet vid järnvägsområdet där smalspåret Hultsfred – Västervik går kom denna mäktiga maskin. Den borrade sig under banvallen och nio hål, ett för varje kabel, gjordes.


Hella Schulze, KLM