Det är 24 fragment och en hel sten som visas i kyrkans vapenhus. Dessa har tidigare förvarats i tornrummet där resterande stenar står kvar, utöver de fem som Statens historiska museum har. Bemålade kopior i gips av dem finns i tornrummet. Runstenarna är en deposition från Statens historiska museum.
Genom att Växjö stift tillfört medel har utställningen kunnat göras. Thorgunn Snaedal, runexpert på Riksantikvarieämbetet, har gjort urval och texter, utformningen av rummet och de vackra skåpen har Westerlunds Arkitektkontor i Borgholm stått för, med hjälp av öländska hantverkare, och jag har bidragit med text om det tidiga Köpings historia och bilder av kyrkan.
En av montrarna på södra väggen i vapenhuset.
Runstensfragmenten från Köpings kyrka är märkliga för att de är så många och för att så många är välbevarade, med färgspår i rött, vitt och svart kvar – stenarna har alltså snart efter uppsättandet på 1000-talet e Kr slagits sönder och murats in i väggarna och därigenom skyddats. Flera har kors eller texter som anknyter till ett kristet budskap. Fragmenten har hittats under lång tid. De första observerades redan på 1600-talet och de senaste, två stycken, kom fram vid den arkeologiska undersökningen inför byggandet av lillkyrkan. De allra flesta hittades dock när den kyrka som var byggd 1805 revs vintern 1953-54. Stenarna hade då återanvänts som byggnadsmaterial och ett 50-tal kunde Ragnhild Boström, Sveriges kyrkor, och hennes mannar plocka fram ur rasmassorna.
Utställningen kan ses när kyrkan är öppen. Den som vill veta mer om runstenar kan förslagsvis gå in på Riksantikvarieämbetets hemsida, www.raa.se/cms/extern/kulturarv/arkeologi_och_fornlamningar/runstenar.html. Under Litteratur finns länkar till bl a Samnordisk runtextdatabas. För den som vill läsa om Köpings kyrkas runstenar och fragment finns J Owes bok från 2002, ”Runfynden vid Köpings kyrka”.
Hella Schulze, KLM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar