torsdagen den 28:e maj 2009

Björntänder och skålgropar


I går slutfördes utgrävningarna av en avskrädeshög/kokgrop i Karlevi vilken visade sig vara en grav. Även ett par oregistrerade skålgropsförekomster i Lilla Vicklebylunds naturreservat blev uppmätta inför registrering.


I ett par dagar hade arkeolog Magnus Petersson undersökt ett område i Karlevi på Öland där hus skulle uppföras. Vad som syntes vara en avskrädeshög undersöktes närmre och fynd av kol, skörbränd sten, brända ben och keramik gjordes. Bland de mest spektakulära av fynden var en genomborrad björntand som antagligen suttit i någon form av halssmycke.

Igår skulle bara det sista av gropen grävas klart, men till vår förvåning visade sig gropen vara mycket djupare än vi trott. Det verkade som om gropen använts i två omgångar. Då den djupare delen av gropen innehöll mycket svart jord och en del skörbränd sten antog vi det vara en kokgrop. I denna har man då eldat med ved för att värma upp stenar som i sin tur använts till att tillaga mat av den i stenarna lagrade värmen. Efter att kokgropen har slutat att användas verkar man sedan ha använt den som avskrädeshög. Av keramiken och ett funnet flintavslag att döma har gropen använts under yngre delen av stenåldern. I dag undersökte en osteolog de brända benen och några av dem visade sig tillhöra en människa. Det var alltså en grav vi stött på. Vissa likheter fanns med en tidigneolitisk grav funnen på Fågelbacken i Västmanland. Exaktare datering av graven kan göras vid en närmre undersökning av keramiken och när svaret från C14-analys gjord på kol från gropen kommer tillbaka.

När vi ändå var i närheten bestämde vi oss för att ta en närmre titt på en oregistrerad skålgropssten som jag hittat för någon månad sedan. Matta av hunger släpade vi oss ner för Nunnedalens skarpa brant och tog oss förbi de vajande fälten ut till en grönskande liten skogsdunge en bit från dalen. Efter att ha lyckats återfinna stenen som låg på ett klassiskt läge bara en liten bit från en våtmark mätte vi in skålgroparna och koordinaterna för platsen. Vi fortsatte sedan söka igenom platsen och fann ytterligare en sten med skålgropar och en stensträng som löpte jäms med våtmarken.

Frågor dyker genast upp i huvudet om våtmarken varit helig för dåtidens människor och vad som döljer sig nere i dess djup. Det kan också vara så att platsen haft en mer profan användning eller kanske fått ändrad betydelse genom tidens gång. Stensträngen skulle eventuellt ha kunnat skydda våtmarken från djuren och sparat växtligheten där till vintertäkt. Vid en ännu närmre undersökning är det inte omöjligt att fler skålgropsstenar skulle kunna dyka upp eller kanske till och med husgrunder. Fram till dess så återstår nu att lägga in uppgifterna om skålgropstenarna i fornminnesregistret.

Karl-Oskar Erlandsson, KLM

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar