På jakt i arkivet

Långa rader av hyllor i metall fullspäckade med bruna kartonger. Vridandet på ett av de stora vevhjulen och luftcirkulationens svaga, hypnotiserande susande är allt som hörs. Famnen och skrivbordet fullt av arkivmaterial, kartor, grävrapporter, ansökningar, svartvita fotografier från en annan tid på hus och på sedan länge försvunna människor, gulnande papper, berättelser från förr, byggnadsminnesförklaringar och återigen bilder och hopvikta ritningar passerar för mina ögon.



Detta har varit min verklighet de senaste veckorna. Jag gör nämligen en sammanställning av de utgrävningar som har gjorts på Kvarnholmen och försöker få ihop dess historia. Rapporterna från de moderna utgrävningarna har jag redan gått igenom och nu har jag mitt inne i genomgången av arkivmaterialet. Det är ett tidsödande arbete då handlingarna inte är sorterade på vilken typ av handling det är utan på fastighet. Alla möjliga dokument och papper som någon gång ansetts viktiga att spara för eftervärlden har hamnat i arkivet, men det är ett både intressant och nödvändigt arbete. Många av de gamla utgrävningarna ligger glömda och ibland finns det inte mer än några bilder eller fåtal nedskrivna rader kvar.

Kvarnholmens äldsta historia känns som ett stort pussel där endast ett fåtal av bitarna återstår. En och en säger bitarna inte mycket, men tillsammans kan de återge hur Kvarnholmen en gång sett ut. Genom gamla källor vet vi att Kvarnholmen en gång kallades Systraholmen och användes som betesmark av det nunnekloster som låg ungefär där Tullbroskolan ligger i dag. I och med reformationen hade nunnorna blivit tvungna att flytta för länge sedan när Rådet av säkerhetsskäl beslöt att flytta Kalmar stad till Kvarnholmen på andra halvan av 1600-talet. De fiskare och annat mindre bemedlat folk som då bodde där blev också tvingade att flytta. Detta för att bereda plats åt befästningsverken och åt Kalmars borgare som inte ville bo grannar med några simpla fiskare.

Hur har då Kvarnholmen sett ut innan staden flyttades? När blev den först befolkad? Ledtrådar till den första frågan går att få dels på gamla 1600-talskartor och dels från utgrävningarna som gjorts. På kartorna kan man se kvarnar centralt på ön och även någon brygga kan skymtas, vilket kan ge en vink till vart folk bott. Under utgrävningarna har man på ett ställe hittat vad som kunnat vara en kvarngrund, på en plats en stenkista som antagligen har utgjort fundamentet till en brygga, på en tredje plats har man funnit en stenrad under befästningsverken. Ett annat spännande fynd som gjorts är en bit av en eldslagningssten från 300-500-tal som har hittats på ”Kalmar torg”. Det tråkiga är att man under 1600-talet och framåt har använt fyllnadsmassor från andra platser för att skapa den halvö som då till vissa delar låg under vatten. Vi kan tyvärr inte vara säkra på att fyndet kommer från Kvarnholmen och inte har kommit med de jordmassor som transporterats dit.

Fortfarande återstår mycket arkivmaterial att gå igenom. Material som ibland ger fler frågor än de besvarar. På en ombyggnad av hotell Witt 1977 dök nederdelen av ett skelett upp. Vad gör den där utanför kyrkogården? Benen låg prydligt bredvid varandra och verkar inte ha blivit nedslängda av misstag eller på annat sätt omedvetet placerats där. Varför ligger de inte på kyrkogården? Är det måhända en stupad dansk från Kalmarkriget? Ett mord? En pestsmittad? En självmördare? Eller är skelettet så gammalt att det är nedgrävd innan kyrkan i gamla stan byggdes? Allt som finns kvar är några gamla foton, men kanske kommer svaren plötsligt att dyka upp där bland de gulnande dokumenten.

Karl-Oskar Erlandsson, KLM