Dateringar från Runsbäck

Arbetet med rapporten från våra undersökningar i Runsbäck fortsätter. Idag kom ett spännande brev från 14C-laboratoriet i Uppsala, med resultaten från sex av de tio dateringar som skickats iväg för analys.

Undersökningen av stenåldersboplatser i Runsbäck på Öland, som jag berättat om tidigare här och här, utfördes under sommaren och hösten 2008. Redan i fält kunde vi se att här fanns lämningar från flera olika tider. Utifrån fynden hade vi slutit oss till att platsen dels besökts tillfälligt någon gång under jägarstenålder, och dels att mer omfattande lämningar fanns från olika delar av den yngre stenåldern, bondestenålder. Nu har resultaten av 6 st 14C-dateringar kommit, och vi kan konstatera att våra aningar var åtminstone någorlunda riktiga. Proverna som nu analyserats består av förkolnade växtdelar såsom hasselnötsskal och ett sädeskorn, och resultaten har en vid spridning i tid. Två dateringar av hasselnötsskal faller inom tidig jägarstenålder, och visar tillsammans med fynd av tidstypiska flintredskap att platsen haft besök redan omkring 8200-7200 f Kr, d.v.s. för närmare 10 000 år sedan! Vid denna tid var Öland på grund av landhöjningen mindre än idag, och lämningarna som vi funnit har avsatts alldeles vid den dåtida strandkanten. Dessa två 14C-dateringar är de hittills äldsta från Öland, och den äldsta är uppemot 1000 år äldre än graven från Övra Vannborga.

Två fragment av hasselnötsskal som påträffades i anslutning till stenåldershuset daterades till omkring 3500-3300 f Kr. Detta stämmer bra med utformningen av den keramik som vi hittade i stora mängder kring huset, och i nuläget får det anses troligt att även själva huset faktiskt är från denna tid. I fackspråk innebär det att huset, som är av typen tvåskeppigt långhus, bör kopplas samman med tidigneolitisk trattbägarkultur och perioden tidigneolitikum II. Huskonstruktionen stämmer bra med denna teori, och liknande hus från tidigneolitisk trattbägarkultur har undersökts bland annat i Skåne.

Det enda lilla sädeskorn som vi hittade daterades inte till stenålder såsom vi hoppades, utan till yngre bronsålder omkring 900-800 f Kr. Detta är hittills den enda dateringen från Runsbäck som inte faller inom stenåldern, och vi har inga indikationer bland fynden som antyder att platsen utnyttjats under senare delar av förhistorisk tid. Vilken typ av aktivitet som bronsålderssädeskornet representerar vet vi alltså inte i nuläget.

Rapportarbetet fortsätter, och vi väntar fortfarande på ytterligare fyra 14C-dateringar som kanske kan få bilden att klarna än mer.


Ludvig Papmehl-Dufay, KLM