Torg och gator i Gamla stan

Under ett par veckors tid har det grävts i Kalmars Gamla stad. Med gemensamma krafter öppnade Kalmar läns museum och Riksantikvarieämbetet (UV Öst och Syd) upp flera större och mindre ytor för att studera och dokumentera vad som dolde sig under ytan. Undersökningarna utgjorde en del i Kalmar kommuns projekt för kvarteret Valnötsträdet där man vill lyfta fram de historiska värdena på platsen. Man har då valt att luta sig mot de resultat som arkeologin kan bidra med. I härlig vårsol och med den gamla kyrkogården som fond tog arbetet sin början!

 

Området som undersökts utgjorde de delar av Kalmar gamla stad där torget, Bykyrkan och den gata som förband torget med stadens port mot norr, Norreportsgatan, låg. Kartor som visar hur gatunätet från 1600-talet och äldre tider såg ut är mycket få och det rekonstruktionsförslag som Dagmar Selling lade fram på 1970-talet baserar sig i stort på en karta men med ett relativt bra material från stadens jordebok där räkenskaperna för en mängd tomter finns bevarade från slutet av medeltid och framåt.

Rekonstruktionsförslag över hur gatunätet kan ha sett ut under medeltid och tidigt 1600-tal.

De primära frågeställningarna inför undersökningen var:

• Att söka en fysisk begränsning av det gamla torget.
• Få en bättre kunskap om hur de äldre tomterna varit placerade (riktningar på bebyggelse).
• Att belysa en del av det äldre gatunätet.

Totalt togs 10 schakt upp spridda över delar av kv Valnötsträdet där det gamla konstmuseet bildade en gräns mellan undersökningsområdena.

Det medeltida torget låg en gång i tiden på den södra sidan om Bykyrkan d.v.s. den yta som idag ligger mellan Södersportskolan och det gamla konstmuseet. Här började vi ta upp det första schaktet och med spänd förväntan stod jag och Stefan Larsson från Uv-Syd och blickade ned i schaktet, när skulle vi finna en stenläggning som visade att torget var funnet? Många skoptag blev det men någon stenläggning att tala om syntes inte. Det visade sig att torget troligtvis redan förstörts under 1600-talet. Spår av uppbruten stenläggning kunde anas i form av stenmaterial som påträffades i schaktet. Rester av fragmentariska murar kunde också ses. Kanske hade denna del av staden monterats ned först för att demonstrativt visa invånarna att nu var det den nya staden, Kvarnholmen, som gällde. En mer välbevarad källargrund kunde dock dokumenteras i förlängningen av det första schaktet och ger oss den fysiska begränsningen av det gamla torget åt sydväst. Källaren gav också värdefull information om bebyggelsens placering och riktning invid torget. Av detta kan vi således bilda oss en uppfattning om tomtstrukturen i området. I ett par av de mindre schakten i detta område kom också spår av den tidigare sträckningen av Österlånggatan, nedlagd i samband med byggandet av lasarettet i slutet av 1800-talet. 

Stefan Larsson under arbete med att förstå de olika murrresterna och lagren i ”torg-schaktet”. Foto: Hanna Menander Uv-öst.

Nicholas Nilsson och Magnus Stibéus funderar på murar och lager vid framgrävandet av källaren vid torget. Foto: Hanna Menander Uv-öst.

Resterna av äldre gatsträckningar, dock relativt unga, slutet av 1800-talet början av 1900-talet. Foto: Nicholas Nilsson KLM och Hanna Menander Uv-öst.

 Nordöst om det gamla konstmuseet togs tre schakt upp vilka skulle ge information om bebyggelsen i området och dess struktur samt eventuellt visa var den gamla Norreportsgatan legat.

Utan att överdriva kan jag väl säga att vi fick full pott på dessa förhoppningar. Inte bara bebyggelsestrukturen under 1600-talets slut påträffades utan även strukturer vilka kunde knytas till yngre bebyggelse från slutet av 1800-talet.

De äldsta spåren, och de kvarvarande resterna av den stad som övergavs under slutet av 1600-talet visade sig i form av en brunn och en gatsträckning med tillhörande bebyggelse. Brunnen var en stor konstruktion som legat blott ett kort avstånd från Bykyrkans kor. Brunnen var helt stenfylld och det var ett mödosamt arbete att få fram den. Om brunnen ingått i en tomt gick inte att utröna i detta skede.  Brunnen grävdes bara fram delvis då den troligtvis hade ett ansenligt djup.

Den delvis framgrävda brunnen. Foto: Nicholas Nilsson KLM.

Den gamla Norreportsgatan såg åter dagens ljus i ett annat schakt. Inte bara gatan utan också bebyggelse invid gatan kunde dokumenteras. Här kan an också konstatera att det gäller att ha lite tur ibland. Vid den första avbaningen av ytan syntes ingenting i schaktet. Vi visste dock att gatan legat någonstans i närområdet och beslutade oss för att gå lite djupare. Ett skrap av metall mot sten och de påtagliga spåren av en stenläggning syntes! Men det var bara ca 20 cm av stenläggningen som syntes vid skoptaget! Hade vi lagt detta skoptag en halvmeter åt väster hade vi missat hela gatan! Gatan var endast bevarad till hälften, den andra halvan hade plockats bort i senare tid. Den bevarade gatdelen kunde rensas fram och där gatan tog slut tog bebyggelsen vid. Ett hus med ingång och delvis bevarad trapp kunde rensas fram. Huset hade också haft flera rum visade det sig och av murtjockleken att döma har det sannolikt rörts sig om ett flervåningshus.

Norreportsgatan och det påträffade huset. Foto: Hanna Menander Uv-öst.

Den yngre bebyggelsen framkom i ett av schakten som en stenläggning med äldre tegel vilken täckte en större del av schaktet. Intill denna kom också resterna av en rektangulär kalkstenskonstruktion. Båda dessa går att knyta till 1800-tals bebyggelse vilken finns med på äldre kartmaterial. Tegelgolvet utgör någon form av gårdsläggning och kalkstensläggningen en konstruktion till något hus. På en av tegelstenarna kunde vi även se fabrikatet "Höganäs". I den ena änden av schaktet påträffades en liten del av en stenläggning som kan vara fortsättningen på Norreportsgatan. 

Tegelsten av märket "Höganäs". Foto: Magnus Stibéus Uv-öst.

Schaktet med de yngre lämningarna. Längs ned till höger i bild anas en stenpackning som kan vara en del av Norreportsgatan. Foto. Magnus Stibéus Uv-öst.

Projektet avslutades med en mycket uppskattad och välbesökt guidad visning av de påträffade lämningarna samt ett efterföljande ”After-work”-föredrag på Söderportscafet. Tillströmningen av intresserade var så stor att vi fick dela upp oss i tre grupper för att kunna visa resultaten. På Söderportscafet var det till och med så mycket folk att alla tyvärr inte fick plats. Överlag har intresset för undersökningarna varit mycket stort och alla son följt projektet på plats har varit väldigt intresserade och positiva. Ett stort tack till alla som följt oss på plats!

Den mycket välbesökta guidningen med efterföljande ”After-work”-föredrag. Foto: Magnus Stibéus Uv-öst.

 Vid pennan!

Nicholas Nilsson

Ett medeltida hus i Västergarn eller hur man botar en arkeolog med hemlängtan

När jag var liten var mitt favoritställe Fornsalen i Visby. Jag kunde gå i timtal bland montrarna med skelett, bildstenar, keramikurnor, medeltida brynjor och vapen och fantisera om hur jag var en av dom som grävt fram vår gotländska historia.  Helt ärligt så skulle jag nog ljuga om jag skulle säga att jag inte längre har den drömmen. Som född och uppvuxen på Gotland så är ön, hur man än vrider och vänder på det, alltid ”hemma”.

För nån vecka sen kom jag tillbaka till Kalmar igen från ett soligt Gotland med bagaget fyllt till bredden med uppfyllda drömmar, nya spännande kontakter och idéer tillsammans med en sjuhelsikes solbränna.

Men vad gör egentligen Kalmar läns museums arkeologer på Gotland?

Jo förstår ni,   vi knyter kontakter, letar forskningsvinklar och nya spännande resultat att jämföra med vad vi hittar när vi jobbar här hemma på Öland. I just det här fallet handlar det dessutom om att jag sen en tid tillbaka driver en idé som förhoppningsvis ska landa i en avhandling. Nämligen om hur lika vissa av de tidigmedeltida hamn- och handelsplatserna runt om Östersjön är varandra. En av dessa platser är Köpingsvik på Öland, där länsmuseet under lång tid har samlat kunskap och vid flera tillfällen fått möjlighet att genomföra arkeologiska undersökningar (inte minst genom framlidna Hella Schultzes försorg). När jag och min kollega Nicholas Nilsson påträffade delar av den vikingatida/tidigmedeltida strandmuren i Köpingsvik 2010 började jag fundera hur man skulle kunna lyfta resultaten från den korta grävningen och sätta in det tidigmedeltida Köpingsvik i ett större sammanhang. Västergarn, som i det närmaste varit min bakgård sen barnsben, poppade upp i huvudet. Och ju mer jag tänkte på det, desto fler likheter samlade jag i huvudet.

Under våren har jag därför varit i kontakt med fil Dr Christoph Kilger, ämnesansvarig för arkeologi vid Högskolan på Gotland, med anledning av högskolans pågående undersökningar av Västergarn. Förhoppningen var att jag skulle få en chans att delta som forskare i årets seminariegrävningar och på så sätt få en spark i rätt riktning i min forskning kring Köpingsvik. Idén mottogs varmt och jag fick den chans jag väntat på.

Totalt 50 studenter var på plats i Västergarn för årets seminariegrävningar. Foto: Ulrika Söderström, KLM.

Under tre av totalt fyra veckors seminariegrävningar för studenterna på Arkeologiprogrammet vid högskolan har jag därför varit en del av teamet som hållit i trådarna kring årets undersökningar. Tillsammans med Joakim Wehlin, Alexander Andreeff och Christoph Kilger har jag handlett 50 (!) nya arkeologistudenter i fält och resultaten blev över förväntan. Tidigare undersökningar (2005-2011) har uppvisat rika lämningar i form av hus, handverkslämningar och stora mängder föremål inom fastigheten Snauvalds 1:2 där man även i år planerade en fortsättning. Syftet med årets grävning var bl.a. att finna en begränsning på en av de huslämningar som framkom 2011 samt att kartlägga utkanten av området.

En hjärtformad nit hittad i schakt 56, Västergarn 2012. Foto: Ulrika Söderström, KLM.

Resultaten lät till en början vänta något på sig men under slutet av vecka 2 och 3 insåg vi att vi snart skulle få mer än vi hade förväntat. I samtliga schakt, totalt fem till antalet, påträffades lämningar som kan knytas till den medeltida fasen i Västergarn. Flera av de framkomna fynden, liksom tidigare fynd gjort före årets, på en förhållandevis lång brukningsperiod på platsen. Vi har allt från fynd av en hjärtformad nit i brons, vilken vanligen dateras senare delen av vikingatid, pärlor i ben, lera och glas, kamfragment och sist men inte minst…..(trumvirvel…….) taaddda! ett 1200-tals hus!

Huset som var byggt på stensyllar hade två rum och förmodligen ingången i väster. Till höger i bild skymtar härden och ingången till det andra rummet. Foto: Ulrika Söderström, KLM.

Huset, som har sin spegelvända motsvarighet i huset vid Fjäle i Anga socken på ön, är ett urtjusigt stensyllsbyggt hus med två rum och en stor eldstad. Dan Carlsson, som för övrigt har ansvarat för utgrävningar på spännande platser som Fröjel och publicerat flerfaldigt om Paviken och Västergarn, kunde notera likheterna mellan Fjäle och Västergarnshuset och berättade om hur huset bör ha sett ut när han och de andra i referensgruppen besökte utgrävningsplatsen under den sista veckan. Även chefen för vår arkeologienhet, Per Lekberg, kom över under sista veckan för att ta sig en titt på utgrävningarna och för att diskutera möjliga samarbeten i framtiden.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att utflykten till Gotland har gett mig ännu mer på benen inför en kommande projektansökan. Insikten om likheterna mellan Köpingsvik och Västergarn i användandet av plats/rum, tidsperspektiv, sociopolitisk/ekonomisk ställning samt fyndmaterial under den period som jag väljer att fokusera min forskning kring har vuxit under veckorna på ön vilket har varit enorm värdefullt. De kontakter som vi på länsmuseet nu har knutit med Högskolan på Gotland, Gotlands museum och med studenter vid högskolan kommer med all sannolikhet att vara givande på många sätt i framtiden. Inte minst kanske för att se vår egen öländska arkeologi med nya ögon.

Vid pennan,

Ulrika Söderström, KLM.