onsdag 8 december 2010

Årets julklapp!

Förhoppningsvis har ni inte köpt färdigt alla julklappar än. Här kommer nämligen ett hett tips för alla som på något sätt tycker att arkeologi är spännande, samtidigt som vi testar en förhoppningsvis återkommande sak här på bloggen. Varsågoda, en liten bokrecension.



Boken ”Arkeologiska upptäckter i Sverige” av Anna Lihammer har ett ur vårt sydostsvenska perspektiv lovvärt omslag, där Eketorps borg på södra Öland (tillsammans med den stackars hängde Kymbo-gubben från Västergötland) får stå som sinnebilden för detta spännande ämne. Boken ges ut av förlaget Historiska Media, som under senare år gjort sig synliga i den populärt hållna arkeologiska litteraturen bland annat genom den fortlöpande utgivningen av arkeologiska guideböcker om medeltiden presenterade landskapsvis. Liksom tidigare utgivningar är formatet på denna bok trevligt och lätthanterligt, den är snyggt formgiven och rikligt illustrerad med såväl välbekanta bilder som mer annorlunda och udda arkivfynd på de olika arkeologiska kändisar och doldisar som presenteras. Texten är välskriven och lättbegriplig, och torde tilltala många utanför den kanske snäva kretsen av arkeologiskt redan frälsta.

Innehållet visar sig leva upp mer än väl till titeln. Det är verkligen en imponerande samling upptäckter som presenteras, många välbekanta för den invigde men säkerligen även en och annan nyhet till och med för den inbitne fantasten. Innanför pärmarna möts vi nämligen av en sällsam bredd såväl kronologiskt som tematiskt och rumsligt. Samlat under sju olika teman (”De döda”, ”Skatter”, ”Ritual och religion”, Ristade minnesmärken”, ”Boplatser och städer”, Gruvor och industri” samt ”Befästningar, borgar och krig”) presenteras en mängd spännande och intressanta arkeologiska upptäckter under egna kapitel, från äldre stenålder till 1900-tal och från sydligaste Skåne till nordligaste Norrland. I förekommande fall anges var fyndet i fråga finns utställt, något som förvisso riskerar att snabbt förlora sin aktualitet men som åtminstone den här julen ger en extra krydda åt framställningen. Eketorps borg har som omslaget lovade en given plats, men genom bokens alla utsvävningar möter vi även flera andra lokala kändisar som t.ex. Regalskeppet Kronan, Köpingsvik, Ismantorps och Triberga borgar, med mycket mera. Sist i boken, efter alla upptäckterna, presenteras dessutom arkeologin som ämne och forskningsfält. Efter en föredömligt översiktlig men ändå relativt heltäckande presentation följer slutligen en bibliografi, där en mängd intressanta litteraturtips ges för var och en av de arkeologiska upptäckter som med ett eget kapitel figurerar i boken.

Just upptäckten, arkeologin som ett äventyr, löper som en röd tråd genom boken och gör läsningen till en spännande resa. Genom personligt hållna berättelser får läsaren möjlighet att leva sig in i själva de arkeologiska upptäckterna, det som för många är själva anledningen till varför arkeologi är spännande. ”Vad är det finaste du har hittat?” är nog en av de vanligaste frågorna man får som arkeolog. För mig personligen är det givna svaret på denna fråga från och med nu "se sidan 144" :-) På ett pedagogiskt väldigt skickligt sätt vävs sedan de enskilda upptäckterna och fynden in i ett större sammanhang, och vi får inte bara spridda nedslag i de olika fyndplatserna utan faktiskt en hyfsat heltäckande men samtidigt lättfattlig och spännande ingång till hela Sveriges historia, från äldsta förhistoria till nyaste samtidsarkeologi. Jag har själv ganska stor erfarenhet av att på olika sätt försöka sprida arkeologisk kunskap till människor utanför den akademiska världen, och jag måste säga att jag är imponerad av författarens förmåga i detta avseende. Just att hon lyckas kombinera ett lättfattligt språk och ett spännande berättande med stora mängder välinformerade vetenskapliga detaljer gör att boken håller en väldigt hög klass i mina ögon. Den här boken bör ni definitivt köpa som julklapp till alla bland släkt och vänner som tycker arkeologi och historia är intressant! Men glöm inte att skaffa ett ex till er själva också.

Ludvig Papmehl-Dufay, Linnéuniversitetet/Kalmar läns museum

tisdag 26 oktober 2010

Rapport från en badort i oktober

Jag tror inte att alla skulle tycka att det var självklart att åka till stranden så här i slutet på oktober. Men jag och min kollaga Nicholas Nilsson packade glatt väskorna och drog till Köpingsvik för att under tre dagar förundersöka en av Ölands mest fornlämningsrika platser.

Köpingsvik är en av de platser på Öland där flest arkeologiska undersökningar har ägt rum om man ser till yta, antal grävningar och tid. Platsen bär spår av boplatser från sten- och bronsålder med gravar och monument men även gravar från äldre järnålder och vendeltid har påträffats. Stora undersökningar har tidigare gett oss en god bild av den vikingatida/medeltida hantverksplatsen och hamnen som legat här. Men trots att de tidigare undersökningarna gett mycket intressanta resultat så är de av fragmentarisk art. Det gör att varje ny undersökning bidrar med ny kunskap som kan hjälpa oss förstå platsens kontinuitet och komplexitet.

Med det här i huvudet och med lite extra förväntan och spänning i kroppen åkte jag och Nicholas ut till platsen för undersökningen. Som man kunde förvänta sig så bjöd oktober på blandad väderlek med allt från hällregn till frost och is men vi fick också en av de mest underbara dagarna med sol där vi stod i den finkorniga sanden. Efter första dagens schaktning kunde vi konstatera att platsen, som undersöktes med anledning av att fastighetsägaren vill utveckla campingen, bär spår av många års exploatering. Omblandade lager som emellanåt såg ut som en bättre tigerkaka varvades med mer fyndrika lager där visst inslag av järn kunde identifieras av vår metallexpert.

En av de mest spännande resultaten av undersökningen var att vi förmodligen påträffat rester av den strandmur som löpt längs med Köpingsviken under vikingatid/medeltid. Strandmuren har påträffats vid tidigare undersökningar, men då längre mot nordost. Mellan stenarna framkom en del djurben som nu skickats för datering. Kanske har vi i och med denna undersökning fått den avgränsning av muren mot sydväst som man tidigare saknat.


Strandmuren. Foto Nicholas Nilsson, KLM.

Köpingsvik har inte bara en imponerande forntidshistoria att uppvisa. Platsen har också varit en välbesökt badort under lång tid. Redan under det glada 1920-talet uppförde Wiktor A. Algurén det första pensionatet, Strandbaden, i Köpingsvik och i mitten av 1930-talet uppförde Sveabolaget Badrestaurangen Sinus med badhytter, brygga och hopptorn. De första åren avskärmades stranden med stängsel och man var tvungen att ha klippkort för att komma in! På 50-talet utvecklades bilturismen snabbt, campingplatserna byggdes ut och fylldes med allt större tält.

Kanske var det då man åkte på badortssemester till Köpingsvik och drack sin välkylda pommac i solen?

Emaljskylt hittad i ett av schakten, 1950-tal? Foto Nicholas Nilsson, KLM.


Vi badade aldrig, Nicholas och jag. Vissa skulle säkert kalla oss badkrukor. Men Köpingsvikens vatten är helt klart mer lockande under sommarsäsongen. Tills dess väntar vi med spänning på resultaten av dateringarna!

fredag 8 oktober 2010

Gladhammarundersöknngen lever vidare!

Nu när fältsäsongen börjar lida mot sitt slut går Gladhammarsundersökningen in i ett nytt skede. Avrapporteringen. Nu börjar arbetet med att sammanställa sommarens slit i fält.

I förra veckan inleddes rapporteringen med ett kombinerat rapportmöte och konferens i Falun. Konferensen anordnades av Jernkontoret och var Bergshistoriska utskottets höstmöte 2010. Efter en lång tågresa var jag och Veronica Palm framme i Falun där vi möttes av Fredrik Sandberg från Dalarnas museum. På kvällen gick vi igenom de analyser som ska skickas iväg och lade uppstrategin för hur vi ska jobba framöver. Det blev ett intensivt möte som sedan avslutades med en god middag på hotellet.

Många dokument och listor vid rapportmötet.
Dag 2 började konferensen men dessförinnan han vi med en tur genom staden. Falun är en vacker stad med en hel del äldre byggnader. Nästan allt hänger dock samman med gruvbrytningen som format staden. Hela staden är uppbyggd på uppemot 4m tjocka slagglager!

Den vackra Christine kyrkan vid torget i Falun.


Ett äldre hus vars grund är gjord av slagg och hela huset står på slaggvarp.

Rester av kallrostar som användes så sent som i början av 1900-talet.

Vackra färger i en stenöken. Det var inte längesedan det inte fanns någon vegetation alls runt Falun

En titt på slaggen vid gruvrondellen nära gruvan.

Ett besök nere i gruvan ingick i konferensen. Det var fuktigt och kallt. Här står vi beredda att åka hissen ner i underjorden.

Så här såg inte hissen ut idag men väl förr. På denna tunna som fraktade upp varp kunde även upp till 4-5 man stå för att ta sig upp och ned i gruvan, med utrustning! De fick även hoppa av i farten.

Spår av den äldre belysningen.

Viss utrustning finns kvar från den äldre gruvbrytningen. En skottkärra att köra malm med. Den del av gruvan vi fick se bröts under 1600-1800-talet. I sort sett allt är gjort för hand.

Imponerande träkistor byggda nere i gruvan. Mäkta imponerande. I vissa av dessa träkistor har man tagit dendro-prover för datering. Det visade sig att det äldsta timret låg högst upp och att stockarna i princip låg i kronologisk ordning!!

Som sagt, rapporteringen är på gång och prover för analys skickas inom kort. Förhoppningsvis kan vi få C14- och dendro-analys svaren innan Julen står för dörren.

Nicholas Nilsson, Veronica Palm
Under nästa vecka gästas Linneuniversitetet Kalmar av forskare från University of Manchester.
Under den 12-13 oktober hålls följande öppna föreläsningar:

Olchon Count Cairn, Herefordshire;The Re-invention of Architectural Tradition
Prof Julian Thomas, University of Manchester
Tid: 12 oktober kl 14.00-16.00
Plats: Sal E 206, Nisbethska, Kalmar

Reconstructing the Past: Early Neolithic Timber Structures in Britain
Dr Jolene Debert, University of Manchester
Tid: 13 oktober kl 13.00-15.00
Plats: Sal E 206, Nisbethska, Kalmar

The Stonehenge landscape before Stonehenge
Prof Julian Thomas, University of Manchester
Tid: 13 oktober kl 16.00-18.00
Plats: Sal E 212, Nisbethska, Kalmar

Alla hälsas välkomna!

tisdag 5 oktober 2010

Ny kurs om Stonehenge vid Linneuniversitetet (gratis resa ingår!)

Landskap och monument: Södra Englands stenålder och bronsålder 10 hp

Kursen ger kunskap om ett av Europas mest intressanta fornlämningsområden; södra England med Stonehenge som det mest kända monumentet. I kursen ingår två moment; läskurs och exkursion. I läskursen fokuserar vi på att ge en bakgrund till utvecklingen av landskapet och monumentbyggandet under sten- och bronsåldern i södra England. Kursen innehåller även en genomgång av olika tolkningar och förklaringsmodeller av förhistoriska monument. I samband med exkursionen kommer vi att se och uppleva ett flertal av de mer intressanta platserna som Stonehenge och Avebury. Resa och boende ingår i kursen.

Mer information: http://lnu.se/utbildning/kurser/1ae250
Anmälan senast 15 oktober via studera.nu

måndag 13 september 2010

Tjära Målilla

Nu är vi här igen!
Slutundersökning i Målilla.


Idag påbörjades slutundersökningen av ett par ytor längs den planerade förbifarten i Målilla.
I våras genomförde vi en förundersökning på samma plats som vi då bloggade om.


Under denna vecka kommer vi att undersöka kolningsgropar och tjärframställningsgropar. Idag har vi börjat att åter gräva fram tre anläggningar som använts vid tjärframställning. Vi vet ännu inte hur gamla anläggningarna är eftersom vi inte fått dateringsresultaten från förundersökningen.
Vi återkommer med mer information inom kort!



Här syns en trätunna vari tjäran uppsamlades under själva tjärbränningen. Ovanpå kärlet fanns en mängd stora stenar varigenom tjäran "filtrerats". Denna typ av anläggning brukar kallas för tjärtratt och består av en trattformad grop med ett uppsamlingskärl i botten. Foto: V Palm, Kalmar läns museum/Västerviks museum


Översikt av tjärtrattens botten. Gropen är ca 2 m djup. Foto: V Palm, Kalmar läns museum/Västerviks museum



Nicholas rensar fram en rektangulär grop kantad med lera och träplankor. Möjligen utgör den ytterligare en form av tjärframställningsgrop. Funktionen är än så länge oklar. Vi har inte hittat paralleller till denna någon annanstans. Foto: V Palm, Kalmar läns museum/Västerviks museum

-----------------------------------------------------------

VISNING AV UNDERSÖKNINGEN
onsdagen den 15 september kl. 17.00

samling vid MMSkis klubblokal i Dala, Målilla.

Välkomna!

-----------------------------------------------------------

Hälsningar

Veronica Palm, Kalmar läns museum/Västerviks museum
Nicholas Nilsson, Kalmar läns museum
Johan Åstrand, Smålands museum

Uppseendeväckande arkeologiskt fynd på Öland.

Pressmeddelande från Länsstyrelsen i Kalmar län

I samband med en arkeologisk efterundersökning av Sandby borg på östra Öland gjordes under sommaren ett uppseendeväckande arkeologiskt fynd. Sex vackert utsirade och mycket exklusiva dräktspännen i förgyllt silver och brons vittnar om Ölands politiska och kommersiella betydelse under 500-talet e Kr.

I början av sommaren upptäcktes att Sandby borg troligen varit utsatt för plundringsförsök av skattsökare med metalldetektor. Länsstyrelsen i Kalmar län beslöt därför att omgående göra en arkeologisk efterundersökning av borgen, i syfte att rädda de fynd som ännu kunde finnas kvar. Resultaten av undersökningen var häpnadsväckande, och visar lyckligtvis att plundrarna av allt att döma blivit avbrutna i sin jakt. På flera platser runt om i borgen, troligen ursprungligen under golven i numera sönderplöjda hus från järnåldern, har praktfulla och exklusiva dräktspännen av förgyllt silver respektive brons lagts ner tillsammans med flera andra praktföremål av brons, silver och guld.

Foto: Max Jahrehorn, Kalmar läns museum

Dräktspännena är av en typ som kallas för reliefspännen, och representerar ett ypperligt metallhantverk från tiden omkring 500 e Kr, den så kallade folkvandringstiden. Deras yta täcks av vackert utsirad reliefdekor, och ändknopparna är utformade som fantasifulla djurhuvuden. De hela spännena mäter mellan 12 och 16,5 cm, och de har varit avsedda för personer ur samhällets toppskikt. Verkstäder för tillverkning av liknande spännen har funnits såväl på Öland som på Gotland och i Mälardalen, och de sex spännena från Sandby borg representerar troligen både öländska och icke-öländska arbeten. Liknande spännen är ytterligt sällsynta, och med de sex nyfunna spännena från Sandby borg ökar det sammanlagda kända antalet spännen av den här typen i hela landet med 10 %, från 60 till 66 stycken.

Länsstyrelsen i Kalmar län påbörjar under hösten ett projekt med syfte att förebygga den olagliga plundringen av vårt kulturarv. Till projektet är knutet ett nätverk med representanter från Polisen, Åklagarmyndigheten, de båda Ölandskommunerna, Lantbrukarnas riksförbund, Hembygdsförbundet och Kalmar läns museum. Erfarenheter från Gotland visar att professionella ligor kontinuerligt och systematiskt tömmer våra fornlämningsplatser på värdefulla föremål, som sedan säljs på svarta marknaden. Genom att under kontrollerade former ta tillvara de fantastiska arkeologiska fynden och göra dem tillgängliga för allmänheten genom utställningar och publikationer kan vi istället låta detta oersättliga kulturarv komma oss alla till godo.

Länk till högupplöst bild: klicka här


tisdag 24 augusti 2010

Öppet hus under sista veckan i Målserum!

Nu är vi inne på undersökningens sista vecka. Vi har gjort den sista avbaningen och tagit bort det fyndförande lagret för att hitta äldre översandade lämningar. Sådana har det också kommit och vi har ägnat dagen åt att undersöka dessa. Bland annat har det kommit härdar, kokgropar och stolphål. Många har genom årens lopp blivit urlakade i ytan, men blir tydliga längre ned. Fyndmaterialet i anläggningarna består huvudsakligen av kvarts, kvartsit och kristiandstadsfinta, det hittils enda daterbara materialet består av mikrospån, vilka har tillverkats under sen jägarstenålder. En intressant iakttagelse är den förhållandevis stora mängden flinta, vilket är ovanligt för Tjust.



En av anläggningarna som är tydligt översandad.

Under dagarna har vi också haft gott om besökare, då vi under veckan har öppet hus. Hittills har vi haft ett fyrtiotal besökare, men vi hoppas på flera. Vi välkomnar alla som är intresserade till att besöka oss på undersökningen och få en inblick i vår verksamhet vid Målserum!




Kenneth Alexandersson & Karl-Oskar Erlandson, Kalmar läns museum




torsdag 19 augusti 2010

Regn, regn, regn...

I morgon är det dags för grävmaskinen att komma tillbaka. Vi har koncentrerat vår undersökning inom ett fåtal ytor inom undersökningsområdet. Förutom fynd har vi på ett flertal ställen konstaterat anläggningar som blivit synliga först på ett par decimeters djup. För att se om det finns fler och för att kunna relatera deras förhållande till fynden ska vi nu med maskinens hjälp gräva oss ned till deras nivå.

Det har kommit fler mikrospån, men det som är extra spännande är att det dykt upp en mikrospånkärna. Detta visar att mikrospånen har producerats på plats. Det har också kommit mer keramik, varav en del mynningsbitar. Utifrån dessa kan vi förhoppningsvis räkna ut kärlens ursprungliga storlek.

De senaste dagarna har dessutom vädret plågat oss. Regnet har vräkt ned i massor och fyllt våra rutor upp till brädden och förvandlat sanden till en svårsållad gegga. Vi fick också en möjlighet att äntligen testa att vår kamera verkligen var vattentät! Här har vi fångat ett par glimtar av arkeologins vardag:




Kenneth Alexandersson & Karl-Oskar Erlandsson, Kalmar läns museum

torsdag 12 augusti 2010

Intressanta fynd vid Målserum

Utgrävningen vid Målserum utanför Västervik är inne på sin tredje vecka. Vi håller nu på och sållar rutor för fullt och har förtätat dessa på intressanta platser. Fynden som har kommit hjälper oss att tolka platsen och de händelser som ägt rum där. Bland fynden utmärker sig neolitisk keramik, en tvärpil och ett flertal mikrospån varav ett i sydskandinavisk flinta.

En av de neolitiska krukskärvorna.

Keramiken som vi har hittat är dels porig (kalkmagrad) keramik och tvärsnoddsornamenterad keramik. Båda kommer från stenålderns yngsta period, neolitikum (bondestenålder). Detta visar på att boplatsen varit nyttjad även under denna tid. Under denna period dyker jordbruket upp för första gången i Sverige. Vi har också hittat brända ben och en osteologisk analys av dessa skulle kunna visa på tidig djurhållning.

Den funna tvärpilen är fragmenterad, kanske har den kommit till platsen i samband med att man tagit dit ett fällt byte eller kanske man har reparerat trasiga pilar. Tvärpilen är tillverkad någon gång under senmesolitikum eller tidigneolitikum (ca 5000-3500 f.Kr).

Av mikrospånen är det i sydskandinavisk flinta (senon) det mest avvikande. Flinta förekommer inte lokalt, utan kommer ursprungligen från södra Skandinavien. Vi har ännu inte hittat några flintkärnor från vilka mikrospånen har slagits, vilket skulle kunna tyda på att de inte har tillverkats på platsen utan kommit till Tjust genom byteshandel.



Kenneth Alexandersson & Karl-Oskar Erlandsson, Kalmar läns museum

torsdag 5 augusti 2010

Utgrävningen vid Västervik i full gång

Andra veckan har snart passerat för undersökningen vid Målserum utanför Västervik. Fynd av bland annat keramik och mikrospån visar på både bronsålder och mesolitikum (jägarstenålder), äldre järnålder finns även den representerad.


De senaste två veckorna har vi banat av ytan och även börjat gräva rutor och anläggningar. Förundersökningen pekade på mesolitikum och vi har hittat artefakter från denna period i form av mikrospån. Även spår från bronsålder och äldre järnålder har hittats, främst i form av keramik. Övriga fynd är mer svårdaterade och består i första hand av avslag i kvarts, kvartsit och flinta, även en liten mängd brända ben har också dykt upp. Med C14-prover som vi tar nu kommer att kunna förstå bättre vad som hör till vilken tidshorsiont. I Västervikstrakten brukar kvartsiten vara mycket mer förekommande än flintan, vilket också är fallet vid denna utgrävning. Förhållandet har att göra med att flinta inte förkommer naturligt i trakten, vilket innebär att den har fått importeras söderifrån.

Undersökningsplatsen ligger i dag vackert på ena sidan av en grönskande dalgång och det är lätt att tänka sig tillbaka ungefär 7000 år och istället se en vik glittrande i solskenet. Viken har erbjudit en nära tillgång till havet med alla dess läckerheter, men har samtidigt legat skyddad från väder och vind. Att det inte varit helt stilla genom årtusendena går dock att se på spåren efter en och annan rotvälta. Det blåser relativt ofta på utgrävningen och det är kul att konstatera att vinden än idag allt som oftast ligger på från sydväst, åt samma håll vilket rotvältorna har fallit.

Med tiden har vattnet sjunkit undan och likaså har livet för de tidiga Tjustborna ändrats och jordbruket blivit den dominerande näringen. På andra sidan den allt mer sjunkande viken har imponerande rösen rests på den plats som idag kallas för Hermanstorp. Platsen har valts med omsorg så att rösena har kunnats synas vida, vilket de gör än idag, men vilket som sannolikt var ännu mer framträdande när de konstruerades. Det är inte allt för otroligt att de människor vi nu ser spåren av i form av härdar, stolphål och avslag, själva har burit sten för att uppföra rösena över deras stora män och kvinnor.

I slutet av grävningen som kommer att pågå i sammanlagt fem veckor kommer vi att anordna visningar, där tid och samlingsplats kommer att stå här på bloggen. Hoppas på att se er då!

Karl-Oskar Erlandsson, Kalmar läns museum

måndag 2 augusti 2010

Arkeologidagar på Eketorp!

Arkeologidagen infaller varje år den sista söndagen i augusti, i år således den 29/8. Under denna temadag anordnas runt om i landet diverse aktiviteter med koppling till arkeologi, exempelvis föreläsningar, guidningar och prova på-aktiviteter. På Eketorp har man istället för en ynka dag valt att ägna hela tre dagar åt detta, och även tidigarelagt det så att även några glada husvagnsturister ska få möjlighet att delta i evenemanget. I år infaller arkeologidagarna på Eketorp således redan denna vecka, med start imorgon tisdag. I dagarna tre kan man lyssna på föredrag, pröva på pärltillverkning och smide, gå på specialguidningar med mycket mera. Från arkeologienheten på Länsmuseet deltar Helena Victor (föredrag tisdagen den 3e augusti kl 14:15) och undertecknad (föredrag torsdagen den 5e augusti kl 14:15). Varmt välkomna!


Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU

torsdag 10 juni 2010

Gladhammarundersökningen pågår för fullt!

Nu har vi hållit på ett par veckor och arbetet fortskrider enligt planerna. Det är enorma mängder sten som skall forslas bort men när det är gjort framträder ett nytt landskap där stenhögarna tidigare utbredde ut sig – det nakna berget.



Med maskin och handkraft blottläggs berget.

Vägen ned till berget är ganska mödosam, som jag nämnde förra gången. Men det är mödan värt eftersom det kommer mycket spännande saker i de tjocka stenvarpen. Allt som vi hittar dokumenteras på olika sätt, allt mäts in med totalstation, det mesta fotograferas och en del ritas. Det som ritas är sådant som är speciellt intressant och som behöver lyftas fram i dokumentationen för att bättre kunna tolkas.


Här mäts en yta med rostar in samtidigt som dess profil ritas.

Olika saker framträder när vi arbetar oss ned genom varpen. Vi har tex hittat flera husgrunder vilkas funktion naturligtvis kan kopplas ihop med gruvdriften på platsen. Det har också kommit spår av ”försök” till brytning sk skärpningar, där men helt enkelt gjort hål i berget för att se om där finns malm at bryta.


Denna husgrund såg åter dagens ljus vid schaktningarna i de tjocka stenvarpen.



Här ses en skärpning med tydliga spår av tillmakning dvs man har eldat på berget.

I anslutning till ett av gruvhålen har det funnits ett smält verk med en ugn. Resterna av byggnaden syntes som rader av stensyllar där väggarna en gång stått. Själva ugnen var uppbyggd med större stenar vilka vilade direkt på berget. Den värme som denna ugn framkallade var så stark att det underliggande berget än idag visar spår av processen.



Den plats där smältugnen stod. Berget är kraftigt eldpåverkat, rosa till färgen och sprucket av den intensiva värmen.





I samma område hittade vi också en del föremål vilka en gång varit redskap vid brytning.




En tegelsten hade en tydlig märkning vilken kan ge information om varifrån teglet som användes på platsen kom.


Pusselbit efter pusselbit kommer fram vilket ger ny information om gruvbrytningen vid Gladhammars gruvor.

Vi håller på ett par veckor till så håll utkik efter nästa blogginlägg!

Nicholas Nilsson
KLM








onsdag 9 juni 2010

Slottsskeletten daterade

För ett tag sedan kom svaren på 14C-proverna från skeletten funna på Kalmar slotts borggård. Tack vare finansiering från Björkmanska fonden kunde proverna sändas iväg till Tandemlaboratoriet i Uppsala tidigare i år. Som ni kanske minns kommer proverna dels från individer funna i samma schakt som ”den döde på slottet”, 1200-talsmannen som hittades begravd på mage i februari förra året på Kalmar slotts södra förgård. Dels kommer proverna från två andra individer som hittats under tidigare utgrävningar på slottets borggård.

Provresultaten blev delvis vad vi hade räknat med, men delvis ändå något förvånande. Proverna visade nämligen att de döda alla avlidit mellan mitten av 1400-talet och 1600-talets andra hälft. Åtminstone någon av individerna funna i samma schakt kunde ha tänkts komma från samma sekel som 1200-talsmannen. Detta var alltså inte fallet, vilket gör att ”den döde på slottet” är desto mer unik.


Ett av de nu daterade skeletten tycks ha avlidit av ett skarpt hugg i huvudet. Brottytorna runt såret är dock rätt ljusa och det är möjligt att skadan har uppkommit när skallen återfanns 1969.

Att flertalet av de döda skulle härstamma från den sena medeltiden och vasatiden kom dock inte som någon överraskning. I och med sitt utsatta läge nära den danska gränsen och de under tidsepoken frekvent förekommande stridigheterna har slottet under sin historia fått utstå en mängd belägringar och anfall. Bland de blodigaste striderna som Kalmar stad och slott har varit med om är Kalmarkriget 1611-1613. Runt om kring i Kalmar med omgivning finns det massgravar från denna konflikt. 1911 hittades under Kalmar domkyrka en bit av vallen på den skans som har legat på platsen tillsammans med de jordiska kvarlevorna av 65 stupade soldater. 1932 hittades skeletten av vad som syntes vara sju unga män mitt i Västra Vallgatan. Ingen datering har gjorts på dessa individer, men svåra strider stod på Kvarnholmen under Kalmarkriget och det är inte osannolikt att det rör sig om stupade från kriget. En massgrav som sannolikt härrör från samma krig finns ute på Varvholmen och på Norra Skallö har människoben återfunnits vid den där belägna skansen. Människoben som troligen kommer från samma konflikt har utöver detta hittats på fler ställen i Kalmars omgivning.

Det kan vara rimligt att anta att de flesta av skeletten från slottet kommer från just Kalmarkriget, men århundraden av krig lämnar flera alternativ att välja mellan. Under åren 1503-1510 belägras slottet nästan konstant av svenska trupper. Detta har att göra med att de svenska stormännen i augusti 1501 sade upp sin tro och lydnad till den danske unionskungen Hans. De flesta av kung Hans stödpunkter i Sverige föll sedan rätt snabbt, men Kalmar slott var ett av de fästen som var betydligt mer svårintagligt. Även om slottet vid flera tillfällen kunde undsättas av danskarna med båtar som förde in förnödenheter och färskt manskap kom dessa inte särskilt ofta. De personer som avled under denna tid inne i borgen av olyckor, sjukdomar eller direkta krigshandlingar bör ha fått sin sista viloplats innanför slottets murar.

Det som skulle kunna ge fler svar nu är osteologiska analyser av skeletten eller nya undersökningar för att kartlägga om fler individer finns begravda i slottets södra förborg. Detta ligger i sådana fall på en obekant framtid och för tillfället får de döda fortsätta att vila i mark och magasin innan de berättar mer om för oss om deras liv och samtid.

Karl-Oskar Erlandsson, Kalmar läns museum

fredag 4 juni 2010

Dagens tips...

...är att ladda inför tisdag nästa vecka, då man ska bege sig till Kasimirsborg för visningen av de nyligen funna fantastiska hällristningarna från bronsåldern! Visningarna anordnas av professor Joakim Goldhahn vid Linnéuniversitetet i samarbete med Västerviks kommun.



/Ludvig

lördag 29 maj 2010

Gladhammar - Igen!

Nu har slutundersökningen av Gladhammars gruvor startat. Under sex veckor kommer vi att gå på djupet vid gruvorna och se vilka lämningar som kan gömma sig under all mark. Pojektet är en del i den miljösanering som skall ske vid gruvorna och vid Hyttan. All varp skall slutligen avlägsnas från området och deponeras i den närbelägna Tjursbosjön.

Totalt kommer vi att vara åtta personer fördelat på Kalmar läns museum, Dalarnas museum och Riksantikvarieämbetet Uv-GAL.
Redan i förra veckan startade ett gäng med att undersöka resterna av det rosthus som vi hittade redan vid förundersökningen för 1 år sedan Rosthuset låg vid Hyttan, öster om själva gruvområdet. Rostningen är en del i den process som förvandlar malmen till färdig råvara.

Rosthuset vid Hyttan.


Denna vecka påbörjades arbetet på Holländarfältet där all slagg och stenvarp skall avlägsnas över vissa utvalda områden i anslutning till gruvhålen. Det är enorma mängder sten som skall forslas bort och det är tur att vi har grävmaskiner till vår hjälp. Dock klarar inte maskinerna av allting utan även vi arkeologer måste spänna musklerna. Handrensning sker i vissa situationer där maskiner är alltför bryska och där vi behöver gå lite försiktigare fram.


Schaktning vid Holändarfältet.


Handrensning vid en något besvärlig plats.




Vi kommer att hålla er uppdaterade via denna blogg om vad som händer på platsen.

Det kommer också att finnas möjlighet att komma på guidade visningar

Den första guidningen blir onsdagen den 9 juni kl 18.00.
Samling vid Teracoms byggnader vid mastens fot. Medtag rejäla skodon!



VÄLKOMNA!


Nicholas Nilsson
KLM

fredag 28 maj 2010

Boplatsundersökning vid Målserum i Västervik

Det är bråda dagar i Tjustbygden! Mängder med stolphål och andra boplatslämningar ska undersökas och dokumenteras vid de arkeologiska undersökningarna vid Målserum i Västervik.

Undersökningen har nu pågått i 4 veckor. Efter första veckans schaktning har vi mätt in mer än 1900 arkeologiska objekt inom ytan. Det är allt från käpphål, stolphål, härdar, gropar m.m.
En stor mängd utgörs av käpphål eller små stolphål, ca 600 st. Av dessa är merparten inte förhistoriska, utan spår av gärdesgårdar, hägnader och staket från medeltid till dagens häststängsel. Här är ändå alla tider intressanta ur kontinuitetssynpunkt då de speglar områdets markutnyttjande över lång tid. Flera av de gärdesgårdar som vi hittar spåren av är omstolpade flera gånger längs samma sträckning och tittar man på det historiska kartmaterialet så kan man återfinna dem på de plaster där gränsen mellan inägor och utmark går.

En överblick över en liten del av undersökningsområdet. Här ligger stolphålen tätt. Här syns även den avlånga skog av gula pinnar som markerar en av gärdesgårdarna från historisk tid. Foto: V Palm, KLM/ VM.

Gärdesgård i närbild. Många gula markeringspinnar går åt för att markera en lång gärdesgård... Foto: J Therus, KLM.


På platsen finns även hundratals stolphål av olika storlek, allt från 10 cm i diameter stora till halvmeterstora, djupa och stenskodda stolphål. Vi har inom området kunnat lokalisera ett par ytor där stolphålskoncentrationerna speglar en eller flera byggnadsstadier. Nu återstår arbetet med att jämföra stolphålstyperna med varandra för att på så sätt få fram de byggnadsmönster som de olika husen lämnat efter sig. Även dateringsprover och makrofossila analyser liksom fyndmaterialet hjälper till att klargöra de olika tidsskikten.


Karl-Oskar dokumenterar en av områdets många gropar. Foto: J Therus, KLM.

Eftersom området tidigare har varit uppodlat så har lämningarnas övre delar skadats och de kulturlager som en gång fanns här har plöjts upp. Endast små kulturlagerrester finns kvar spridda över området. Fyndmaterialet är därför inte så jättestort, men vi hittar ändå en hel del brända ben från matavfall, en del keramik och bränd lera, flinta, kvarts samt ett par järnföremål och lite slagg. Den vanligaste fyndkatergorin utgörs av vävtyngder. I många av stolphålen och härdarna finns framgent av vävtyngder av samma typ som de som framkom vid ledningsgrävningen 2006. Här har man alltså bedrivit textilhantverk under yngre järnålder, framför allt vendeltid.

För att hitta alla små fynd vattensållas jorden från utvalda anläggningar som stolphål och härdar. Här är Cilla i full gång med vattensållningen. Foto: V Palm, KLM/VM.


En liten härdgrop med keramik i. Den gula stickan markerar de mycket sköra fragmenten av en eldpåverkad kruka. Foto: V Palm. KLM/VM.



Närbild på keramiken efter framrensning. Foto: V Palm, KLM/VM.


Den kommande veckan kommer vi att gräva och dokumentera de sista anläggningarna. Vi kommer också att fotografera området och framför allt husområdena från mobilkran. Vi ska också komplettera med fler prover för datering och för makrofossila analyser. Tidigare undersökningar har visat att just makroproverna är mycket spännande och innehållsrika och kan spegla såväl näringsfång som landskapsnyttjande.


Arbete pågår! Undersökning, dokumentation och inmätning... Foto: V Palm, KLM/VM.

Man skulle kunna säga mycket om denna spännande plats och vi får all anledning att återkomma med fler inlägg om detta här på bloggen...

VIll du veta mer om området?! Här hittar du rapporten från ledningsdragningen 2006. Här finns även bilder på vävtyngderna.

http://www.kalmarlansmuseum.se/1/1.0.1.0/182/1/?group=art_art_grp-s1/190


Veronica Palm, Kalmar läns museum & Västerviks Museum

--------------------------------------------------------------------

VISNING AV DE ARKEOLOGISKA UNDERSÖKNINGARNA VID MÅLSERUM

lördag 29 maj kl. 14

Samling vid ridskolans ridbana.

Välkomna!

--------------------------------------------------------------------

torsdag 20 maj 2010

Kalven allt mer populär

Ni som följt bloggen under vintern/våren har säkert läst om kalven från Pettersholm på Öland, som hittades vid en förundersökning hösten 2008 och som visade sig vara över 5000 år gammal. Jag presenterade fyndet vid en populärvetenskaplig föreläsning i samband med Linnéuniversitets invigningshelg i början av februari 2010, och strax därefter kunde man även läsa om kalven här på bloggen. Nu fortsätter berömmelsen, och i senaste numret av tidskriften Populär Arkeologi kan man läsa om fyndet.


Kalven från Pettersholm. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum

De naturvetenskapliga undersökningarna kring kalven pågår fortfarande, och förhoppningsvis framkommer fler saker som är värda att berätta om här på bloggen och kanske också i andra sammanhang. Så håll utkik!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU

tisdag 11 maj 2010

Ett oväntat kåseri kring en stensättning

Som Ni alla säkert vet så är det oftast stora grävningar och spektakulära fynd som vanligtvis figurerar i media, medan arkeologens vardag sällan omskrivs. Den stora mängden utredningar, förundersökningar, rapportskrivande, fyndregistrerande i dammiga och fönsterlösa magasin, förvirrande kommunikation med myndigheter, laboratorium och markägare, allt i varierande omgångar av långsam leda i väntan på beslut eller provsvar och panikartad arbetsfrenesi när väl en undersökning får äga rum.

Här tänkte jag komma med en kort notis kring en av alla dessa vardagliga små undersökningar.

För drygt en vecka sedan, den 26-30 april, i samband med utbyggnaden av E22, genomförde Kalmar läns museum och Västerviks museum en av dessa ofta ouppmärksammade, vardagliga och rutinmässiga små undersökningar, denna gång norr om Västervik, i Tindered strax intill den förträffliga restaurangen. Men kan man någonsin kalla arkeologiska undersökningar för rutin? Förvisso består en arkeologs vardag till stor del av korta projekt, någon dag eller en vecka långa, ensam eller i sällskap med en kollega, tröstlöst rensande, rotfyllda schakt i steniga moränbackar eller halkande i blöt lera, men trots detta förmår yrket att alltid bjuda på överraskningar. På gott såväl som ont. Dessa små överraskningar ser till att det aldrig känns tråkigt, trots de långa monotona perioderna när ingenting händer.

På papperet såg den här undersökningen ut som en i mängden av oansenliga standardundersökningar i samband med exploatering. I anslutning till E22:an behövs nämligen en mindre biväg byggas och utredningsresultatet pekade på att det smala vägområdet, inte ens 20 m brett, skar genom en plats med antydningar till boplatslämningar och att även en stensättning delvis låg i vägsträckningen. Så det som behövde göras var en begränsad undersökning för att avgöra om det rörde sig om faktiska boplatslämningar och en undersökning av den del av stensättningen som skars av vägen för att utröna om närmare undersökningar var på sin plats. Ett projekt som vid första anblick förefaller rimligt för två personer i en veckas tid. Med lite hjälp av en väloljad grävmaskin förstås...

Nu återkommer vi till det här med överraskningar. Undersökningen av det möjliga boplatsområdet var särdeles tråkig. Den gav visserligen resultat i form av ett fåtal stolphål och någon mindre härd, tillräckligt för att indikera att vi möjligen rört oss i utkanten av en boplats. Men inget som bröt den grå vardagsmonotonin. Vädret var i alla fall soligt kan tilläggas. Att det arkeologiska arbetet innefattar en stor del pappersarbete och byråkrati har nog inte gått någon förbi. Däribland omfattande projektplanering och allt snävare klippande i alla former av budget. Att stressade budgetbetänkligheter, tillsammans med det faktum att siffror på papper är ganska abstrakta, och att det ligger i arkeologins natur att vi aldrig kan vara helt säkra på vad vi kommer att gräva då och då leder till överraskningar torde inte vara förvånande.

Att läsa om en stensättning med en diameter på fem meter ger bilden av en stor konstruktion som är ganska lätt att visualisera intill t.ex. en mindre på bara två meter. Men någonstans över fem meter blir siffrorna ganska abstrakta. Att tio meter är betydligt större än fem är lätt att förstå, men att se skillnaden framför sig blir svårare. Det är också ganska lätt att inse att en stensättning på runt femton meter är rejält stor, men kan man se framför sig hur mycket större än tio meter det är?

Så att en smula stressad och med några dagar tillgodo helt oförbered ställas inför ett stensättningsmonster på över 20 meter i diameter, vällagd med större block regelbundet placerade i kantkedjan och antydan till ett brätte som försvinner ned under torven kan få de flesta arkeologer att tappa gotlandshackan och med hakan någonstans i naveltrakten utbrista Herre j****r!

En sådan upplevelse kan belysa många olika saker. Såväl arkeologers stressiga vardag som det absurda i att planera och göra budget inför undersökningar där vi omöjligen kan veta vad som kommer hända, under gräset kan ju faktiskt vad som helst finnas, och alla problem det innebär att hamna i en situation undersökningsplanen inte stämmer med verkligheten. Men i det här fallet vill jag hellre lyfta fram det positiva. Att det ur tillsynes anonyma och rutinmässiga undersökningar kan dyka upp oväntade och omtumlande saker. Att man plötsligt kan ställas inför problem som samtidigt innebär att helt unika fornlämningar förhoppningsvis kan undersökas. Att en undersökning av denna stora stensättning i det här fallet skulle vara en förstagångsföreteelse för hela bygden och förhoppningsvis skulle ge ordentligt avtryck i forskningen.

Det här var tänkt att bli ett litet inlägg om en stor stensättning, men skenade visst iväg en smula. Det är nog bäst att jag slutar skriva och går ut i snålblåsten och regnet för att schakta lite blockrik morän...

Vänliga Hälsningar

Jhonny Therus, Kalmar läns museum


.....................................................................................

Inget inlägg utan bilder...



Ett av stolphålen på den lilla boplatsytan. Foto: J Therus, KLM.


Inte ens från granens topp kan man överblicka hela stensättningen. Foto: J Therus, KLM.


Veronica Palm rensar stensättningen från mossa och torv. Foto: J Therus, KLM.

I en kvadratmeterstor provruta i stensättningen träffade Jhonny på en gravgömma med keramikskärvor och brända ben. Foto: V Palm, KLM/VM.

En del av keramiken från gravgömman. Foto: V Palm, KLM/VM.

Gravgömman syns i det mörka partiet vid stenarna i bildens övre högra del. Den gula stickan markerar en keramikskärva nedkilad i jorden. Foto: V Palm, KLM/VM.



Kontratsen är stor mellan det rensade och det orensade partiet i stensättningen. Trots idogt arbete hanns endast 1/8 med... Notera de stora klumpstenarna i kantkedjan. Foto: V Palm, KLM/VM.