Gladhammarrapporten är på gång!

Just nu pågår de t sista intensiva arbetet med att färdigställa förundersökningsrapporten från sommarens undersökningar som utfördes vid gruv- och Hyttområdet vid Gladhammar.

Ja nu sliter vi för fullt för att bli färdiga med rapporten. Det är ju ett massivt material som blev insamlat under de tre veckor som undersökningen höll på. Detta kommer också att visa sig då rapporten tenderar att bli tämligen tjock(!).

I somras fick vi också möjlighet att, med hjälp av en mobilkran, hissas ned i gruvhålen för att ta en titt. Detta har vi bloggat om vid ett tidigare tillfälle. Nu tänkte vi att vi skulle erbjuda alla er andra att följa med ner i gruvornas djup. Vi har sammanställt en liten film som togs nere i gruvan. Man får en lite känsla av hur det ser ut därnere, även om det naturligtvis inte slår den äkta upplevelsen. Filmen är tagen på ca 10 m djup och man ser tydligt sår av den brytning som skett på platsen framförallt genom tillmakning dvs eld. Detta syns som små ”negativa” bulor i väggarna, nästan som om man tagit en glasskupa och tagit ett tag i bergväggen.

Har ni ljud på datorn kan ni också höra lite av det ljud som var högst påtagligt där nere, mämligen droppandet av vatten.


Mycket nöje!


Nicholas Nilsson
KLM

Forskning på långtid

Efter två och ett halvt år som grävling på Länsmuseet i Kalmar tar jag nu tjänstledigt i två år. Från den första november 2009 och två år framåt är jag anställd på Högskolan i Kalmar, snart Linnéuniversitetet, och ska ägna mig åt forskning på heltid.

Tjänsten kallas "postdoktor", och tanken är att den ska bereda möjlighet för fortsatt forskning efter avslutad forskarutbildning och doktorsexamen. Jag blev klar med min doktorsavhandling i Stockholm 2006, och efter några år i myllan får jag nu alltså sätta mig vid skrivbordet igen. Förra gången handlade det om Öländsk stenålderskeramik från omkring 5000 f Kr, så kallad gropkeramik. Nu tar jag klivet ca 500-1000 år tillbaks i tiden och startar ett forskningsprojekt kring den tidigaste stenålderskeramiken på Öland, trattbägarkeramiken, och det ölänska jordbrukets ursprung.

Mitt postdoktor-projekt har fått namnet "Keramik och jordbruk under neolitikum" och går ut på att med olika metoder undersöka trattbägarkeramikens relation till det tidigaste jordbruket på Öland. Tidsmässigt kommer jag att befinna mig i bondestenålderns början, tidigneolitikum ca 4000-3300 f Kr. Under 2008 undersökte jag och kollegor från KLM två boplatser från denna tid på Öland, i Resmo respektive Runsbäck. I Resmo hittade vi ett fyndrikt kulturlager högt upp längs landborgssluttningen, innehållandes bland annat stora mängder skärvor från fint dekorerade tidstypiska keramikkärl från ca 3800-3300 f Kr. Platsen är av stort intresse inte minst för närheten till de fyra stenkammargravar, så kallade megalitgravar, från bondestenåldern som finns i socknen. En av dessa ligger strax norr om kyrkan precis vid vägen (se bild) och de övriga tre ligger i Mysinge i södra delen av socknen. Boplatsen som vi undersökte i Runsbäck är unik på så sätt att vi här fick möjlighet att upptäcka och undersöka ett boningshus från ungefär 3600-3300 f Kr. Kring huset fanns rikligt med fynd, bland annat stora mängder keramikskärvor från fint dekorerade tidstypiska trattbägare. Keramiken från Resmo och Runsbäck kommer nu att utgöra grundmaterialet i mitt forskingsprojekt.


Exempel på trattbägarkeramik från Resmo. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.


Exempel på trattbägarkeramik från Runsbäck. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM.

En fråga som har sysselsatt en del tidigare forskning har varit vilken roll odling respektive boskapsskötsel spelade i stenålderns jordbruk på Öland. Genom att vrida och vända på det material som vi nu har grävt fram, och genom att låta utföra kemiska analyser på keramiken från Resmo och Runsbäck, hoppas jag nu kunna få en del svar som kan belysa denna fråga. De samlade resultaten kan sedan sättas in i ett större sammanhang, där andra intressanta frågor kan ställas. Hur kommer det sig t ex att man under början av bondestenåldern byggde (minst) fyra megalitgravar i Resmo? Inga andra sådana gravar är kända på Öland, och närmaste megalitgrav i östra Sverige finns i Alvastra på östra sidan om Vättern. Gravar av den här typen är annars vanliga bland annat i Skåne och i Falbygden i Västergötland, och förknippas starkt med trattbägarkulturen och det tidiga jordbruket.


Megalitgraven norr om Resmo kyrka. Foto Magnus Petersson/KLM.

Även om jag nu alltså tar paus från Kalmar läns museums arkeologienhet, så kommer jag att fortsätta figurera här på bloggen. Framöver kommer en mer utförlig presentation om vad det är jag tänkt göra i min forskning, och successivt kommer jag också att skvallra lite om hur arbetet fortskrider. Inom ramen för forskningen kommer jag också att hålla lite föreläsningar i olika sammanhang, även dessa berättar jag så klart om här. En teaser är att jag ska hålla en populärvetenskaplig föreläsning i samband med Linnéuniversitetets stora invigningshelg i början av februari 2010. Mer info kommer!


Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/Linnéuniversitetet

Gamla stadsmuren i fokus.

Nej, arkeologienheten har inte tagit vinterledigt. Det har varit lite dåligt med bloggar på sista tiden men nu är det dags igen.


I förra veckan grävdes det i gamla stan i samband med att en fjärrvärme ledning skulle grävas ned. För att detta skulle bli möjligt var man tvungen att korsa den gamla medeltida stadsmuren som en gång kringgärdade staden. Muren syns på vissa ställen i gamla stan där den rekonstruerats . Det mesta av den ligger dock under mark, osynlig för omvärden. Genom tidigare undersökningar och gamla kartor har vi dock en ganska god bild av var den ligger. När nu fjärrvärme skulle läggas ned vid Odengatan visste vi att muren skulle komma idagen. Och mycket riktigt så gjorde den det.





Med sina ca 700 år på nacken kan den te sig lite skamfilad, men vem skulle inte göra det vid en sådan aktningsvärd ålder! Botten på det som återstår av muren såg dagens ljus igen och vi pasade på att dokumentera den genom fotografering och inmätning. För att fjärrvärmen skulle kunna dras vidare var den tvungen att korsa muren och ligga på ett viss djup. För att klara detta beslutades det att en del av muren skulle "sågas" bort! Så skedde också och med detta "lilla" ingrepp kunde fjärrvärmen dras vidare och muren kunde bibehållas relativt intakt.























Alla var nöjda och belåtna.





Nicholas Nilssson

KLM

Hällristningar längs E22 Gamleby – Helgenäs

För några veckor sedan var Ludvig och jag ute och grävde sökschakt längs E22 mellan Gamleby och Helgenäs. Som vi tidigare berättat här på bloggen så hittade vi fyra nya boplatser och ett par nya skålgropsförekomster. Längs vägsträckningen finns sedan tidigare också en mängd kända hällristningslokaler. Som en del i utredningen ingick därför också en hällristningsinventering.

Inventeringen syftade till att se om det finns ytterligare ristningsytor inom eller intill de nya vägsträckningarna som i så fall berörs av vägbygget. Till vår hjälp hade vi hällristningsexperterna Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam från BOTARK. Efter bara ett par dagars arbete hade dom hittat ytterligare ett 20-tal nya ytor! Ludvig och jag kan bara konstatera att det lönar sig att har experthjälp!

Sven-Gunnar och Kenneth dokumenterade även de ytor som vi hittat den första veckan vid Valstad utanför Gamleby. Totalt resulterade inventeringen vid Valstad i hela 15 tidigare okända ytor med skålgropar med totalt 102 skålgropar, på en åsrygg utefter vägens västra sida.

Veronica borstar av mossa och jord från en av hällarna vid Valstad. Foto: L Papmehl-Dufay, KLM.

Längre norrut, vid Vida strax före samhället Björnsholm, finns sedan tidigare flera kända skålgropslokaler och här hade BOTARK redan 2008 gjort en hällristningsinventering på uppdrag av Högskolan i Kalmar, som nu kunde kompletteras ytterligare. Här hade Ludvig och jag också frilagt en tidigare känd förekomst, RAÄ 332. Innan vi gjorde det hade bara ett par skålgropar varit synliga, men nu kunde Sven-Gunnar och Kenneth räkna ihop 120 skålgropar och flera rännor! Nu vet Vägverket hur stor hällen är och kan anpassa upprustningen av vägskälet efter denna. I skogen sydväst om den kända hällen fann dom dessutom ett block med en ensam skålgrop på. Bägge dessa ligger i sluttningen nedanför ett stort gravkomplex med rösen och stensättningar. I närområdet finns ytterligare hällar och block med skålgropar på. Ett block ligger på åkern och mitt i den planerade gång och cykelväg som ska byggas. I samband med detta kommer blocket att flyttas till en ny plats där man fortfarande kan se det.

RAÄ 332 före friläggningen. Det var inte mycket som syntes av hällen... Foto: V Palm, KLM/VM.

Friläggning pågår! Foto: L Papmehl-Dufay, KLM.

Kenneth vid hällristningen RAÄ 332 efter friläggningen. Foto: S-G Broström, BOTARK.

En del av hällens skålgropar. Foto: S-G Broström, BOTARK.

Inventeringen fortsatte sedan norrut förbi Björnsholm. I dalgången som kommer upp ifrån Lofta kyrka finns en del kända skålgropsförekomster och nu kan ytterligare två läggas till dessa. På två hällar alldeles norr om infarten till gården Hägg finns nämligen två nya skålgropsförekomster.

Skålgropar vid Hägg. Foto: S-G Broström, BOTARK.

De nya ytorna har registrerats i FMIS och hittas som RAÄ Lofta 526-530 och RAÄ Gamleby 475-484. Rapporten över ärendet kommer att läggas ut på hemsidan om någon vecka.


Veronica Palm, Kalmar Läns Museum/Västerviks Museum

Ny kurs i kulturmiljöpedagogik

Vi erbjuder vid Linnéuniversitetet en ny kurs i Kulturmiljöpedagogik. Kursen behandlar pedagogisk fördjupning inom arbetssätt där eleverna utmanas, och detta i miljöer som är något utöver de vanliga. Ur historiedidiaktiskt perspektiv studerar vi hur det förflutna kan göras meningsfullt och relevant i nuet för barn, ungdomar och vuxna. I samarbete med Kalmar Läns museum arbetar vi med tidsresor i teori och praktik. Tidsresorna är ett koncept, där Kalmar Läns museum under många år har lett utvecklingen och man har för detta uppmuntrats och prisats, såväl nationellt som internationellt. Kursen Kulturmiljlöpedgogik omfattar 15 högskolepoäng och ges på kvartsfart från januari till december 2010. Vissa moment genomförs i Kalmar eller Växjö och är obligatoriska. Andra moment arbetar Du med i din egen takt, och delvis via datorn. Läs mer här: http://lnu.se/utbildning/kurser/1KU015

Anmälning senast 15 oktober.

Vid frågor, kontakta Birgitta Gustafsson: birgitta.e.gustafsson@vxu.se.

I dödens fotspår – en projektledare reflekterar

Alltsedan projektet kring den döde från Kalmar slott startade i februari har min roll varit att försöka att samordna arbetet kring projektet med allt vad det har inneburit. Det har varit en minst sagt spännande resa som många gånger varit lika hisnande som en åktur i en bergochdalbana. Nu, två veckor efter invigningen av utställningen som på något vis sammanfattar allt det jobb vi lagt ner i projektet, tycker jag att vi stolta kan konstatera att det faktiskt blev riktigt, riktigt bra!

Redan från start har vi tyckt att en utställning kring hela deckargåtan med den döde från slottet var självklart när alla resultat hade kommit in och bitarna i pusslet kring hans öde kunde läggas på plats. Det var viktigt för oss att allmänheten och alla som följt projektet i media och på vår webbplats fick en möjlighet att ”träffa” den döde när arbetet med att spåra hans livsöde var klart. Vår förhoppning var att utställningen skulle spegla hur vi genom att samarbeta med andra vetenskaper kan lyfta de arkeologiska fynden och ge en bild av det förflutna än den vi oftast möter i litteraturen. Vi tog fasta på att det som är spännande med arkeologin är att våra resultat kan komplettera, men samtidigt ibland också vända uppochner på, de historiska källorna och ge oss nya vinklar och fakta på redan förvärvad kunskap. Med detta i baggaget arbetade jag och utställningsproducenten vid museet, Maja Heuer, fram idéer om att bygga utställningen i två delar: en del som lade fokus på skelettet och det vetenskapliga arbetet med att lyfta hans öde, och en del som tog fasta på delar av resultaten som kunde spegla mannens samtid.

Valde vi då att ”ställa ut” skelettet? Ja, det gjorde vi. Skelettet placerades liggandes på rygg i en monter, en rekonstruktion av hur det såg ut på sjukhuset när vi röntgade vår döde man från slottet i CT-scannern. Anledningen att vi inte visar honom som vi hittade honom, dvs liggandes i en grop på mage med ansiktet nedåt, är i första hand etiska. Än idag anses det i många kulturer såsom skändande att begrava människor liggande på mage med ansiktet nedåt och en sådan begravning väcker uppenbarligen både känslor och uppmärksamhet. Vi kände därför att vi ville avdramatisera det hela, utan att för den skull ge illusionen av att han vilade i en grav – på rygg. Om vi hade lagt honom vilande på rygg hade det också känts fel, dels eftersom det inte var så vi fann honom och dels för att vi trots alla vetenskapliga resultat inte ville ge en missvisande bild av hans tro eller bakgrund. Att rekonstruera undersökningstillfället på sjukhuset kändes därför som ett bra val.

Rekonstruktionen av mannen är en central del i utställningen och den har redan väckt stor uppmärksamhet. Redan under invigningen kunde man höra kommentarer som: ”det känns som han lever” och ”det är otäckt vad verklig han ser ut”, men det roligaste var när vi hörde en person fråga: ”men var är rekonstruktionen då?”, en kollega svarade ”han står precis bredvid dig”! Personen i fråga hade trott att rekonstruktionen var en annan invigningsbesökare!

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om utställningen och hur vi jobbat fram den. Som projektledare och arkeolog är jag jättestolt att vi rott det här i hamn och så tacksam för alla goda samarbeten, vänskaper och hjälp som vi fått utifrån av t ex länssjukhuset i Kalmar, Petra Molnar på OFL, Caroline Arcini på RAÄ UV Syd, konstnären Oscar Nilsson, Ante Frändén på Tv4, Lennart Palm, Bengt Grafström och Anna Olofsson på Sveriges Radio Kalmar. Ett stort tack vill jag också rikta till Destination Kalmar och Statens Fastighetsverk för samarbetet kring de olika undersökningarna av skelettet. Till alla kollegor vill jag bara säga sammanfattningsvis: WE DID IT!

Ta er nu tid att göra nåt riktigt spännande och kul i höstmörkret! Kom nu till Kalmar och se vår fina utställning om skelettet från Kalmar slott och få en liten inblick i hur hans och andra människors liv kan ha sett ut under medeltiden. Håll dessutom också här på bloggen och på museets hemsida www.kalmarlansmuseum.se efter påannonsering av den föreläsningsserie som är knuten till utställningen och som kommer under hösten!

Ulrika Söderström, KLM

2+1 väg mellan Gamleby och Helgenäs

Vägverket kommer under våren 2010 att anlägga mitträcke, cykelbana och nya av- och påfarter längs E22:an mellan Gamleby och Helgenäs i Västerviks kommun. Vägen går genom ett mycket fornlämningsrikt landskap och därför har Kalmar Läns Museum och Västerviks Museum fått i uppdrag att göra en arkeologisk utredning för att se om fornlämningar kommer att beröras av vägarbetena.

Så här kan det se ut när man schaktar för en utredning och "titthål" tas upp med maskin. Här schaktar vi för en av- och påfartsögla vid Hägg, Lofta sn.

Under fyra dagar har Ludvig och jag varit ute i fält och grävt på valda platser längs den 1,5 mil långa sträckan och en hel del intressanta saker har framkommit. Vi har bl.a. hittat 4 oregistrerade hällar med skålgropar, 2 boplatser med stolphål och härdrester, 2 platser med kvarts- och flintfynd som kan indikera boplatser från sten- eller bronsåldern och 1 oregistrerad stensättning på en häll alldeles intill vägområdet. Inte så tokigt!
Samtidigt kan vi också konstatera att flera ytor är tomma på fornlämningar och ur den synpunkten lämpliga för vägbygget.

Vid ett vägskäl som berörs av vägbygget finns en häll med två registrerade skålgropar. För att kunna ge Vägverket råd om hur de kan rusta vägskälet utan att skada lämningen är det viktigt att se hur stor hällen är och om flera ristningar finns på den. Med hjälp av grävmaskinen tog vi därför bort de jordmassor som täckte hällen. Den var större än väntat - ca 10 x 15 m. När vi sedan borstade av den sista jorden och mossan såg vi att hela hällen var täckt av skålgropar!

Så här lite syntes av hällen före avtäckning. Ludvig pekar på en av skålgroparna. Nedan ser ni hällen i hela dess utbredning. Foto: V, Palm.



Om två veckor kommer en kompletterande inventering efter hällristningar att göras samtidigt som de vi hittat under den gångna veckan beskrivs och dokumenteras. Kanske kan det finnas någon bildristning på dem också?! Vi återkommer med mer information om hällristningarna längre fram.

Veronica Palm, KLM/VM

Resmo-rapporten klar!

Som en liten uppdatering på förra inlägget, nu finns även rapporten från förra årets undersökning av en stenåldersboplats i Resmo att ladda ner och läsa. Mycket nöje!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

Nya rapporter!

Mitt under den slumrande sommaren hintade jag om att några nya rapporter var på gång. Två av dessa finns nu att ladda ner från KLMs hemsida! Rapporterna i fråga är från två arkeologiska förundersökningar i Nybro respektive Köpingsvik, på platser som för övrigt figurerade bland föredragen på Arkeologidagen i söndags.



Rapporten "Blästbrukslämningar i Brånahult" behandlar en förundersökning som genomfördes under mitten av december 2008 strax utanför Nybro. Som titeln antyder är det järnframställning det handlar om, närmare bestämt medeltida sådan med dateringar till omkring 1200-1400-tal. En mycket spännande plats, med omfattande och välbevarade lämningar från en mycket spännande och viktig del av Smålands historia! Rapporten "Boplatslämningar från yngre bronsålder och tidig medeltid" redovisar resultaten av förundersökningen i Prästhag strax söder om Köpingsvik i slutet av mars och början av april 2009. Detta var den plats där vi sedan under juni 2009 undersökte en gård från sen vikingatid och tidig medeltid. Resultaten från den särskilda undersökningen kommer att redovisas i en separat rapport, som väntas stå klar någon gång till våren 2010.

Med hopp om god läsning!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

Lyckad Arkeologidag!

Så var årets Arkeologidag på Kalmar läns museum avklarad. Trots bitvis ganska bistert väder var provsmakarna många och föredragen välbesökta. Vi tackar alla som var med, och hoppas på återseende såväl under resten av året som under nästa Arkeologidag, i augusti 2010!

Gratis provsmakning av medeltidsmat utanför museet var ett populärt inslag, och den allmänna uppfattningen var att "korven var mycket god, och senapen var... spännande!". Korven var gjord på en blandning av fläskkött och nötkött, och kryddad med bland annat mejram och salvia. Den var saftig och smakrik, och bland oss som jobbade slank det i ärlighetens namn ner både en och tio korvar under dagen. Korven tillverkades av Korvhuset i Malmö efter konsultation med matexperten och arkeologen Daniel Serra från Lunds universitet, och baserades på ett tyskt recept från Sabina Welserin från 1553. Detta är den andra kokbok som man med säkerhet vet är skriven av en kvinna. Generellt sett är det ont om korvar i receptsamlingar och kokböcker före 1500-talet, men under renässansen skrivs fler kokböcker ur borgarklassen och därför blir också maten i kokböckerna mer vardaglig vilket kan vara en förklaring. Korv är således lite mer gemene mans mat.

Senapen som vi bjöd på tillverkades av undertecknad hemma i köket, och receptet är hämtat rakt av från en dansk kokbok från första halvan av 1200-talet. Som vi tidigare berättat om finns denna receptsamling utgiven i bokform. Kokboken brukar tillskrivas Henrik Harpensträng, och har bevarats genom diverse avskrifter och översättningar av munkar och annat lärt folk genom århundraden. Senapen i fråga är baserad på senapskorn, maltvinäger och honung, och den varianten vi använde oss av var en lite mer lyxig variant som kryddats med kanel och anis. En mycket speciell senap, helt klart, som i mitt tycke blev godare för varje korv!


Korvgrillningen utanför museet blev en stor succé. Foto Nicholas Nilsson/KLM

Föredragen inne på museet blev också ett lyckat inslag, som besöktes av uppskattningsvis mellan 20 och 30 personer per föredrag. Åhörarna fick höra om medeltida järnframställning i Smålands djupa skogar, om den nyligen undersökta medeltida gården i Prästhag utanför Köpingsvik och om liv och död i det medeltida Kalmar. Medeltiden är helt klart en period som engagerar, och det har varit roligt och givande att arrangera en dag på temat här på Kalmar läns museum. Som sagt, på återseende under resten av året och förhoppningsvis även under nästa års arkeologidag!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

Arkeologidagen 2009!

Nu på söndag, den 30 augusti, är det Arkeologidagen! Denna årliga begivenhet, som alltid infaller den sista söndagen i augusti, organiseras av Riksantikvarieämbetet och brukar dra ihop en stor mängd intressanta arrangemang runt om i landet med arkeologi som gemensam nämnare.



En klassiker denna dag är att hålla öppet hus på någon pågående utgrävning, och kanske låta hugade besökare prova på lite alldeles äkta arkeologi med skärslev och pensel, eller varför inte fyllhammare. Eftersom vi redan gjort detta denna säsong, och eftersom vi just denna vecka inte har någon besöksvänlig utgrävning rullande, har vi istället dragit ihop ett arrangemang här på museet som vi tror ska kunna locka såväl arkeologiintresserade som hungriga besökare. Det som bjuds på söndag är dels tre halvtimmesföreläsningar på temat medeltid, som alla kretsar kring undersökningar som vi genomfört i länet under de senaste åren, och dels gratis provsmakning av korv och senap tillverkad enligt autentiska medeltida recept! Föreläsningarna hålls i museets hörsal på plan 2, och ingår i den ordinarie museientrén. Provsmakningen hålls utanför muséets entré och är alldeles gratis! Maten som bjuds har tagits fram i samarbete med matexperterna och arkeologerna Daniel Serra och Hanna Tunberg, vars nyutkomna kokbok "En sås av ringa värde och andra medeltida recept" kommer att finnas till försäljning. Det blir en (förhoppningsvis) god korv från ett tyskt 1500-talsrecept (enligt experterna har kryddningen bäring bakåt i tiden, och korven kan därför klassas som medeltida trots receptets sena datering i sammanhanget) och senap enligt ett danskt 1200-talsrecept. Föreläsningsprogrammet framgår av affischen ovan. Kom och låt er väl smaka!


Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

Projekt Gladhammars gruvor

Fältarbetet är avslutat och inomhusarbetet påbörjat...

Efter dryga fyra veckors fältarbete har vi nu fått förflytta oss inomhus för att fortsätta arbeta med materialet från den arkeologiska undersökningen vid Gladhammars gruvor, strax syd om Västervik i norra kommundelen. Det är mycket som ska göras!

Man måste sortera och registrera alla bilder och med intåget av digitalkameran så blir det ju en hel del fotograferat - både på gott och ont...

Sedan ska alla fynd ordnas och de som ska till konservering måste omgående lämnas dit. I det här fallet lämnas dom till konservator Max Jahrehorn på Kalmar läns museum - dvs 5 trappor ner! Smidigt!

Ett trähandtag som skall lämnas till konservering. Foto: V Palm, KLM/VM.

Alla prover som tagits - kol för C14, trä för dendrokronologisk datering och vedartsbedömning liksom makro och sten till geologen - måste också sorteras och organiseras för att sändas över till de olika laboratorierna.

Eva och Fredrik sågar till prover av planka från Hyttan som senare ska skickas till dendrokronologisk datering. Foto: V Palm, KLM/VM.

Alla ritningar och beskrivningar av schakt och anläggningar ska renskrivas och renritas eller digitaliseras med datorns hjälp.

Allt detta ska sedan mynna ut i ett gediget analysarbete där alla dessa olika delar vävs ihop och så småningom sammanställs i en rapport. Vi får därför all anledning att återkomma till projektet och vi kommer med jämna mellanrum att fortsätta att lägga ut information här på bloggen!

Veronica Palm, KLM/VM.

Sommarläsning eller semestertips: ”Till Spreewald – gurkor, honung och kultur

Jag har varit på några dagars semester, i Spreewald i östra Tyskland. För tre år sedan visste jag inte var det låg, nu har jag redan varit där två gånger. Det ligger strax söder om staden Frankfurt an der Oder som i sin tur ligger sydost om Berlin. I Spreewald rinner floden Spree upp och här finns idag ca 150 mil flodarmar och grävda kanaler. Detta odlingslandskap är helt speciellt och förstås utnämnt till världsarv!

Vid en av de många kanalerna där brevbäraren kommer med båt. På brevlådan står det på fullt allvar ”Suezkanlen 7”.

Frankfurt (Oder) ligger i den historiska regionen Lausitz som består av Oberlausitz, Niederlausitz och Spreewald. Här lever sorberna, en västslavisk folkgrupp och erkänd europeisk minoritet. Man har ett eget språk, sorbiska, och ibland är gatunamnen på två språk. Området är känt för sina vackra folkdräkter och folkdanser. Tyvärr också för hoten mot kulturmiljön genom brunkolsbrytningen. Sorberna är desamma som venderna, detta historiskt omtalade folk som på 600-talet kom österifrån och slog sig ner mellan Elbe och Oder. Men namnet Lausitz ger länkar ännu längre tillbaks, för som vi lärde så var det Lausitzkulturen som under bronsåldern knöt samman Skandinavien och Mellaneuropa. Vi minns de stora lerkärlen med karaktäristiska bucklor eller rabbiga utsidor och bronsföremålen. När E22:an byggdes om söder om Kalmar hittades bl a en dubbelknapp och en pryl i brons (se sid 48) från denna kultur (det finns så klart mycket mer). Jag minns svagt att det stod att de levde av boskapsskötsel och biodling. Än idag är till ett verkligt skafferi man åker, en grönsaksbod! Så klart med vacker keramik på bordet. Det är som Ölands skördefest men en stor del av året.
Ett lerkärl med de typiska bucklorna, hittat inne i Frankfurt (Oder). Det har använts som gravurna för brända ben.

Ett urval av mina inköp: honung, surkål, gurkor (ni minns väl Spreewaldgurkorna i filmen ”Goodbye Lenin!”?), likör av havtorn, honung, plommon och gurka (!), allt flankerat av dagens Lausitzkeramik med ett traditionellt mönster.

Frankfurt (Oder), vid den segelbara floden och vid en av Europas pilgrimsleder, fick stadsrättigheter 1253. Fyra timmar drygt var jag på stadsmuseet som är inrymt i det gamla stenhuset vid floden som tidigare varit universitetsbyggnad. Här fanns en arkeologisk utställning, just så gammaldags pedagogisk som jag gillar, traditionella glasmontrar med föremål på rad, texter på väggen och förklaringar på varifrån minsta fynd kommit. Ett sätt att ställa ut som inte är så populärt på svenska museer idag men som är oerhört givande om man intresserar sig för ett ämne! De hade även andra sätt att ställa ut, ”mer levande” så att säga, och i källaren kunde de för mindre sällskap t o m visa den medeltida stadsmuren och gatubeläggningar ”live”, de fanns kvar till viss del. I ett av rummen, som handlade om Gustaf II Adolfs belägring av staden, fanns skelettet efter en svensk soldat – jag kände att jag drog paralleller till vårt skelett på Kalmar slott. Den förste bortglömd, den andre så omskriven. I ett annat rum fick man ta del av husets historia och fördjupa sig i arbetet med stuckatur då så många finns bevarade i huset. Jag läste alla texter och tittade i alla montrar, det var verkligen ett bra museum!

Montrarna i ”bronsåldersrummet” med fynd från Lossower fornborg söder om staden där man hittat 60-talet offergropar från ca 1000 f Kr. De kan dock vara 200-300. I djupa schakt har man slängt ner delar av offrade människor, ofta barn eller unga kvinnor, och djur, bl a kor, hästar och hjortar.

Under andra världskriget förstördes 90 % av stadskärnan. Det mesta är uppbyggt igen men här och var finns tomter med ruiner kvar. Vackra, förfallna hus från 1890-talet ropar efter nya ägare. Jag känner inte till stadens arkitekturhistoria men det finns väldigt mycket att titta på, både gammalt och modernt, fult och vackert. Och originellt!

Vad sägs om detta sätt att bygga ut ett hus och förena gammalt och nytt?! Glaskroppen har lagts som en sadel ovanpå det gamla huset.

Samma år som staden grundades startade förutom bygget av rådhuset, stadsmuren och bron över till den östra stadsdelen (idag polska staden Słubice som man når med 5 minuters promenad över bron) även bygget av den magnifika femskeppiga Mariakyrkan. Den skadades mycket under kriget och är hårt restaurerad men den är väl sevärd.

Mittskeppet i Mariakyrkan. Den ska vara 4 m smalare än Kölnerdomen så då förstår man hur stor den är.

Kyrkan är berömd för sina medeltida glasmålningar som länge troddes vara försvunna. Av bevarandeskäl hade de plockats ner när världskriget rasade men hamnade vid krigsslutet i ryska statens händer och glömdes bort i ett magasin på Eremitaget. Först 1991 återfanns de och kunde efter långa förhandlingar återbördas till kyrkan i juni 2002, förpackade i 22 kistor.

Hur tar man sig då hit? Enklast och billigast är det med busscharter. Finns flera bolag som åker. Eller varför inte som förr – den som kan – med egen båt?

Hella Schulze, KLM

Fornlämningar i blåsväder

Inte allt som vi sysslar med på arkeologienheten handlar om att gräva. I samband med större exploateringsprojekt, exempelvis vindkraftsetableringar, gör vi ibland kulturhistoriska utredningar av specifika områden i syfte att sammanställa den kända fornlämningsförekomsten och utvärdera den planerade exploateringens inverkan på kulturmiljön.

Nyligen har jag och en kollega på uppdrag av Eolus Vind AB sammanställt en sådan rapport för ett område beläget mellan byarna Björnhovda och Törnbotten på västra Öland. Rapporten kan man läsa i sin helhet här. I området finns planer på att uppföra tre vindkraftverk, och utredningen syftar till att ge en första inblick i hur etableringen kommer att påverka kulturhistoriska lämningar inom området. I det här skedet har vi alltså inte satt spaden i jorden, utan enbart ställt samman den information som finns tillgänglig och presenterat en utvärdering om de arkeologiska och kulturhistoriska lämningar som finns inom området samt hur dessa kan komma att påverkas av den planerade exploateringen. Skulle vindkraftsetableringen i Björnhovda/Törnbotten bli verklighet är det troligt att ytterligare arkeologiska insatser, då med hjälp av grävmaskin och skärslev istället för penna, blir aktuella. Inför sådana insatser är det alltid Länsstyrelsen som fattar beslut och ger tillstånd.


Björnhovdaskatten och Torslundaplåtarna, två arkeologiska kändisar från Öland. Foto Statens Historiska Museum.

Björnhovdabygden är ett extremt intressant område arkeologiskt sett. Här har några av Ölands mest berömda fornfynd påträffats, bland annat Ölands näst största skatt av Romerska guldmynt från 400-talet (den så kallade Björnhovda-skatten) och de så kallade Torslundaplåtarna. De sistnämnda är fyra bronspatriser som har använts under Vendeltid (ca 550-750 e Kr) för att framställa figurförsedda bronsbleck som varit fästa på prakthjälmar. Torslundaplåtarna är berömda inte minst för att hjälmar med närmast identiska figurer har hittats i flera kungliga gravar från samma tid, bland annat i Uppland och i Sutton Hoo i England. I slutet av 1960-talet genomförde arkeologen Ulf-Erik Hagberg utgrävningar på fyndplatsen för Torslundaplåtarna, som faktiskt är belägen inom planområdet för vindkraftsetableringen, och han kunde bland mycket annat identifiera omfattande bebyggelselämningar från Romersk järnålder och Folkvandringstid, omkring 1-550 e Kr.

Förutom dessa fantastiska fynd har inom området även ett stort antal stenåldersfynd hittats, och det är troligt att relativt omfattande spår finns kvar under mark efter stenåldersboplatser på flera ställen inom området. Både stenåldersboplatserna och de ovan nämnda järnålderslämningarna är dock sådana fornlämningar som inte syns ovan mark, och som har sitt största värde i den vetenskapliga kunskapspotential som de besitter och som kan utnyttjas genom exempelvis en utgrävning. Några fornlämningar med stort upplevelsevärde, exempelvis välbevarade gravfält eller gårdsmiljöer med synliga husgrunder, finns inte bevarat inom området. Vår bedömning är därför att vindkraftsetableringens påverkan på kulturmiljön inom området framförallt ligger i de markingrepp som måste till för själva vindkraftverken och för de tillfartsvägar som måste anläggas i anslutning till dessa. Här finns stor risk att fornlämningar under mark berörs, och utgrävningar kan således bli aktuella. Om och när så sker återstår att se.

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

Sommarslummer

Om man tycker det varit lite tyst här på bloggen på sistone, så beror det på att merparten av arkeologerna på länsmuseet just nu har semester. Just för tillfället är inga undersökningar igång, men om några veckor blir det ändring på den saken.

Den här veckan är vi två som är inne på kontoret, det är lite ödsligt men också ganska lugnt och skönt. Jag har ägnat föregående vecka åt att avsluta tre rapporter från det senaste årets undersökningar, så snart de har fått layout så kommer de att läggas ut på nätet med en tillhörande blänkare här på bloggen. Bland rapporter som snart kommer att läggas ut kan nämnas undersökningen förra våren av en tidigneolitisk trattbägarboplats i Resmo på Öland (se bilder), förundersökning i vintras av lämningar efter högmedeltida järnframställning i Brånahult utanför Nybro samt förundersökningen i slutet av mars i år av den medeltida gård i Prästhag som vi just har slutundersökt. Spännande saker, så håll utkik!




Exempel på trattbägarkeramik från undersökningen i Resmo förra året. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/KLM

En sak som jag ska göra denna vecka är att planera våra aktiviteter under Arkeologidagen, som i år infaller söndagen den 30 augusti. För den arkeologiintresserade är detta en högtidsdag, då en uppsjö av arkeologirelaterade aktiviteter erbjuds runt om i hela landet. Öppet hus på utgrävningar, prova på-verkstäder och föreläsningar, utbudet brukar variera ordentligt. Vad vi kommer att hitta på här från Länsmuseets sida ska jag alltså klura ut denna vecka, men något blir det och vi kommer att berätta om det bland annat här på bloggen. Så, som alltid, håll utkik!

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

Gladhammars Gruvor

I går kväll genomfördes den andra visningen av gruvfältet och de arkeologiska undersökningarna vid Gladhammars gruvor. Denna gång kom drygt 55 personer!
Totalt har vi alltså haft nästan 120 personer på besök under de två visningar vi haft. Jättekul!!


Återigen vill vi tacka alla Besökare för visat intresse!

Onsdagens besökare! Foto: N Nilsson, KLM.


Vi kan passa på att tipsa om att vi under hösten kommer att ha en föreläsningskväll (datum meddelas senare) på Västerviks Museum. Då kommer vi arkeologer att berätta om undersökningen. Projektledarna för miljöprojektet från Västerviks kommun, Christer Ramström och Christer Hermansson, deltar och informerar om saneringen och historiker Svante Kolsgård från Linköpings Universitet kommer att belysa samhället och omlandet kring gruvorna. Vi kommer också att visa speleologerna Sven och Björn Gunnvalls bilder inifrån gruvgångarna i Holländarefältet!



Veronica Palm, VM/KLM
Nicholas Nilsson, KLM
Fredrik Sandberg, DM
Eva Carlsson, DM

Gladhammars Gruvor

En ny värld

I två veckors tid har den arkeologiska förundersökningen pågått vid Gladhammars gruvor. Vi har schaktat oss igenom mängder av varp som genom århundradena mödosamt brutits loss ur berget under våra fötter. Gruvområdet i Gladhammar består ju av flera gruvhål och visst har man funderat på hur det ser ut där nere…

I Holländarefältet har man brutit ned till ca 120 m djup, men idag är endast de övre delarna ned till 30 meters nivån tillgängliga. Resterande delar är vattenfyllda. Denna vecka fick vi dock tillfälle att få se vad som döljs nere i berget. Under två dagar hade vi en mobilkran ute på fältet, som vi kunde hissa oss upp och ner i gruvschakten med. Mobilkranen var också där för att hjälpa två speleologer (gruv- och grottforskare) som skulle undersöka gruvschakten lite mer noggrant genom att ta sig in i de orter (gångar) som är uthuggna under mark.

Utsikt över Svensk- och Odelmarksgruvan från hisskorgen ca 20 m över marken.

Foto: V Palm, VM/KLM.

Först fick vi arkeologer en möjlighet att titta närmare på de gruvschakt vi rört oss kring under de senaste två veckorna. Vårt uppdrag var att dokumentera spåren efter olika brytningsmetoder i gruvornas övre delar, för det är ju där som de äldsta delarna finns. Vi skulle titta efter spår från tillmakning, alltså när man med hjälp av eld spräckt berget och spår efter borrning, kilning och sprängning.

Spänningen var stor när vi steg in i hisskorgen. Först hissades vi upp över staketen som kringgärdar gruvhålen och sedan svävade vi ut över gruvhålen. Bara att se gruvorna från luften var en imponerande upplevelse. Och att från luften överblicka alla dessa mänger med varpsten som ligger runt omkring och bildar ett landskap för närmast tankarna till månen.

Nedstigning i Bondegruvan respektive Knuts schakt. Vattennivån är ca 30 m under markytan. Foto: V Palm, VM/KLM.

Med hjälp av en walkie-talkie hade vi kontakt med killen som styrde hisskorgen. Han manövrerade oss skickligt dit vi ville utan problem. Vi sänktes sakta ned i ett gruvhål och det blir lite mörkt och kallt. Man hör vatten som droppar och man ser väggarna på gruvan och de gångar som skapats genom brytningen. För att vara på den sökra sidan så knackade vi i väggen tre gånger för att uppmärksamma gruvrået på vår ankomst som sig bör. Man tänker också på all den möda som ligger bakom dessa gångar och på dem som en gång jobbade här. Gruvarbetarna har följt malmgången med minimal åverkan på berget utanför den och gångarna är bitvis knappa metern breda!

Tillmakad gruvgång i Knuts schakt med rester av trästöttor. I framkant skymtar en stege gömd i rasmassorna. Foto: V Palm, VM/KLM.

Gruvorna ser lite olika ut, en del är mer som raviner och andra mer som raka schakt ned i marken. På flera ställen syns spår av tillmakning som små rundade hålor i väggarna och på andra ställen syns borrhål där man använt annan teknik för att bryta i berget.

Tillmakad ort i Knuts Schakt. Foto: F Sandberg, DM.

Det är en fantastisk syn som möter en där nere, svårt att beskriva faktiskt. Man blev närmast bergtagen och ville inte åka upp igen. De svarta gångar som man anade i mörkret liksom lockade på en.

Speleologerna då! Jo, de stack ned med linor och tog sig in i några orter och dokumenterade med foton och beskrivningar. Många gångar har rasat och de träkonstruktioner som fortfarande finns kvar på sina ställen bär inte alltid och det är inte helt riskfritt att utforska gångarna. Med sig upp hade de en del av ett laggat träkärl med tätning av läder. Det skall bli spännande att läsa deras rapport!

Speleologerna Sven och Björn Gunnvall (far och son) påbörjar nedstigningen i Svensk- och Odelmarksgruvan. Foto: V Palm, VM/KLM.

Gruvgångar i Knuts schakt ca 30 m under marken. Här finns rester av träläggningar, en stege som går ned i den vattenfyllda delen av schaktet och en malmtunna. Foto: S och B Gunnvall, SSF.

Vi fick en liten glimt av en värld som vi inte ser särskilt ofta – gruvornas värld.

Nicholas Nilsson

KLM

-----------------------------------------------

Tips! Kolla in speleologernas rapport från det första besöket i gruvorna Gladhammars gruvor - Underjordiska minnen av en fyrahundraårig industrihistoria av Sven Gunnvall, Björn, Gunnvall och Lena Arén på

www.vastervik.se/templates/VVKommun_Page.aspx?id=11009

Gladhammars gruvor

Den första visningen av delar av gruvfältet och undersökningsområdet är nu genomförd!

Vi vill tacka alla Besökare för visat intresse! Eva berättar om kallrosten som vi påträffade uppe på gruvområdet.


Klockan började närma sig 18.00 och efter en stärkande snabbfika var vi redo att börja kvällens visning. Vi hade ingen aning om hur många som kunde tänkas komma, men när vi närmade oss mötesplatsen stod redan en stor grupp och väntade och flera personer anslöt in i det sista. Uppskattningsvis deltog ett 60-tal personer vid denna första visning. Vi fick snabbt lägga upp en ny strategi och dela upp oss i två grupper. Den ena ledsagades av Fredrik och den andra av Veronica. På fältet fanns även Eva som fortsatte arbetet med den nyfunna kallrostsanläggningen uppe på gruvfältet och berättade om den process som pågått på platsen och hur vi dokumenterar den. Även Nicholas fanns på plats och passade på att visa hur vi använder den digitala tekniken i form av mätinstrument osv i vårt dagliga dokumentationsarbete. Christer Ramström från Västerviks kommun fanns också på plats och kunde svara på frågor om det kommande saneringsarbetet.

Visningen tog en dryg timma och ändå hann vi bara beröra en bråkdel av detta spännande område och dess långa historia. Nästa visning genomförs onsdagen den 15/7 kl. 18.00. Välkomna!

Veronica Palm, KLM/VM
Nicholas Nilsson, KLM
Fredrik Sandberg, DM
Eva Carlsson, DM

Finbesök och avslutat fältarbete

Den arkeologiska undersökningen i Prästhag söder om Köpingsvik på Öland är nu avslutad. Som tidigare berättats om här på bloggen samt i diverse tidningar har vi hittat och undersökt lämningar efter en gård från sen vikingatid och medeltid. Under utgrävningens sista dag förärades vi dessutom av ett riktigt finbesök.

För ungefär en timme sedan, kl 15.00 idag den 8 juli 2009, mottog Ragnhild Boström Solidenpriset ur Kungens hand sedan hon utsetts till Årets Ölänning 2009. Våra varmaste gratulationer! Sedan 1940-talet har hon ägnat merparten av sin enorma energi åt att forska kring de öländska kyrkorna, något som hon fortsätter med än idag. Ragnhild Boström är således ett levande lexikon när det gäller Ölands kyrkliga historia, och då vi under utgrävningens sista dag förärades ett besök hade hon mycket intressant att berätta. Hon började med att gratulera oss till att vi, som hon uttryckte det, "hittat Köpings medeltida prästgård!" Hon var mycket entusiastisk, och med all rätt: vi har ju mycket riktigt hittat och undersökt en gård från slutet av vikingatid och tidig medeltid, som med tanke på läget alldeles intill den nutida prästgården mycket väl kan ha haft en sådan funktion eller åtminstone representera föregångaren till det som senare blev prästgården. Mycket trevligt med denna entusiasm från en person med sådan erfarenhet och kunskap.


Finbesök i Prästhag! Under utgrävningens sista dag fick vi besök av Årets Ölänning 2009, Ragnhild Boström, som kom för att gratulera oss till vår lyckade undersökning.


Ska man sammanfatta läget så här direkt efter avslutat fältarbete, kan man konstatera följande. Vi har undersökt totalt 6 hus, varav ett är ett mycket tjusigt rektangulärt och ungefär 21 x 5 m stort hus som tolkas som huvudbyggnad på gården. Är detta den medeltida prästgården månne? De övriga husen är mindre, och tolkas som olika typer av ekonomibyggnader.


Huslämningar i Prästhag. De vita talrikarna markerar stolphålen som ingått i huskonstruktionerna (klicka på bilde för att se en större version!). Närmast i bild ses huvudbyggnaden, och bortom detta skymtar två av de mindre ekonomibyggnaderna.



Biträdande projektledare Johan Åstrand undersöker en av brunnarna.


Förutom husen har vi undersökt tre brunnar och två "vattenhål", samt ett område med ett stort antal gropar delvis av avfallsgrops-karaktär. En del av groparna uppvisar dock drag som gör att man kan misstänka någon mer specifik funktion, eventuellt i samband med mathantering (rökning, torkning?). Enstaka anläggningar har också tolkats som ugnar. I fyllningen till groparna har ett relativt stort och varierat fyndmaterial framkommit, med en enhetlig datering till perioden från sen vikingatid fram till 1200-talets mitt. Tyngdpunkten tycks ligga i 1100- och början av 1200-talet. Fynden domineras av djurben, men även ett stort antal hela och fragmenterade föremål hittades såsom keramik, brynen, synålar, beslag, pärlor, nitar, verktyg, kammar, en islägg, en piksporre samt det silvermynt som vi berättat om tidigare.


Det är inte ofta vi gräver med pensel, men ibland händer det! På bilden ses arkeologen Ulrika Söderström i färd med att gräva fram en kam från sent 1100-tal/början av 1200-talet.

Efter några veckors välbehövd semester kommer vi i början av augusti att påbörja det omfattande arbetet med att sammanställa resultaten från utgrävningen i rapportform. Till att börja med måste alla fynd rengöras, sorteras och registreras, och prover som ska analyseras måste skickas iväg så att vi kan få svaren inom rimlig tid. Det fortsatta inomhusarbetet kommer säkerligen att bjuda på såväl nya insikter som oväntade överraskningar, och vi lär få anledning att återkomma till Prästhag här på bloggen.

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

Projekt Gladhammars gruvor

Arkeologer i värmebölja bland slagg, kol och sot...

En sammanfattning av veckans arkeologiska undersökningar i Gladhammars hyttområde. Nu har vi då äntligen fått sätta spaden i jorden – eller rättare sagt grävskopan! Denna veckas arbete är koncentrerat till den plats där hyttverkstäderna har legat under merparten av gruvindustrins verksamhet i Gladhammar.

Tack vare det skriftliga källmaterialet vet man att brytning har skett i Gladhammar åtminstone sedan tidigt 1500-tal, då en tysk man vid namn Casper Koobergh drev en liten hytta vid "järnberget i Västervik". Det första som man bröt och försökte förädla var alltså järnmalm. Hur stor denna produktion var är okänt och även om Koobergh fick livstidsmonopol på verksamheten så avstannade den troligen efter bara 10-20 år. Under de följande århundradena följde en lång rad ägare, arrendatorer och brukare och gruvverksamheten var tidvis intensiv men har också legat helt stilla under långa perioder. Under 1620-talet arrenderades gruvan ut till holländare som övergick till kopparproduktion, eftersom malmen visade sig innehålla mer koppar än järn. Kopparproduktionen pågick periodvis fram till 1700-talets andra hälft då man påträffade kobolt i ett av gruvschakten och en ganska omfattande koboltutvinning pågick fram till dess att gruvhanteringen slutligen lades ned år 1892.

Slaggskållor från kopparhanteringen. Foto: Veronica Palm, KLM/VM.

All denna verksamhet har naturligtvis satt sina spår efter den förädling av malmen som skett vid hyttan, några hundra meter nordöst om gruvområdet. Platsen heter än idag Hyttan och närmsta fastigheten kallas Bruksbacken. Före undersökningen var delar av ett par husgrunder synliga i markytan förutom en stor mängd slagg. Här finns också en igenfylld damm och en å vindlar sig genom hyttområdet.

Att någon form av hyttverksamhet funnits här redan när järnhanteringen påbörjades är troligt. Det är dock först på 1630-talet som vi får ledtrådar till utbredningen i form av en karta. Den är inte geografiskt riktig, men byggnaderna vid hyttan är illustrerade med stor detaljrikedom. Här finns t.ex. en smälthytta med två ugnar, rosthus, smedja, fängelse, stall och två arrendatorsbostäder. Av teckningen framgår att flera av byggnaderna är uppförda i korsvirkesteknik, vilket får anses vara lite ovanligt i dessa trakter. Troligen är det de holländska arrendatorerna som påverkat byggstilen. Kartan beskriver alltså hyttan under den period då kopparhanteringen påbörjats.

Utdrag ur 1630-talets "karta" med gruvorna överst i bild och hyttbyggnader, bostäder och damm under.

Nästa karta som i detalj visar byggnader vid hyttan är så sen som 1781. Då finns här en mjölkvarn, en garhytta, ett rosthus och en spannmålsbod på den norra sidan om ån. På den södra sidan, som berörs av den arkeologiska undersökningen, finns bl.a. en smälthytta, en knippsmedja, ett stort kolhus, ett rosthus och ett par arbetarbostäder med tillhörande kryddträdgårdar.

Under veckan som gått har vi tagit upp ett antal schakt med grävmaskin för att se vad som kan finnas kvar av verksamheten inom undersökningsområdet. Vi började i ett stort slaggupplag i öst. Här visade det sig ganska snart att det i ytan plana slaggtäcket var upp till 2-3 m tjockt och att det breder ut sig även utanför undersökningsområdet, där det faktiskt blir ännu tjockare. Vi kom ganska snart ner till grundvattendjup och i nivå med vattnet i ån och schakten vattenfylldes snabbt. Det blev lite av marinarkeologi men utan dykutrustning - här var det storstövlar som gällde!

Nicholas Nilsson rensar fram en av stubbarna under slaggdeponin. Foto: Veronica Palm, KLM/VM.

Med sökschaktningen kunde vi återfinna den ursprungliga markytan under slaggupplaget och vi kan därmed säga att denna del av hyttområdet bestått av en liten torvmosse med enstaka träd som avverkats före eller ganska kort efter att slaggdeponin påbörjats. Vi hittade nämligen stubbar efter trädavverkningen. På marken har man också slängt ut en hel del träflis, grenar, bark och vedstumpar, men här finns också en mängd bearbetade plankor och träbitar. Möjligen har man använt ytan för upphuggning och förvaring av den stora mängd ved som behövts för hyttverksamheten, men säkert har man också spridit ut trärester för att göra marken lite lättare att gå på. Vi hoppas nu kunna datera några av träplankorna och stubbarna för att få en ledtråd om när slaggdeponin påbörjades.

På 1781 års karta finns en gruvarbetarbostad markerad vars plats vi faktiskt kunnat återfinna. Huset har anlagts ovanpå det kraftiga slagglagret, vilket får en att fundera på hur det egentligen såg ut här vid denna tid. Idag, mer än 200 år senare, finns knappt någon riktig beväxtning på ytan, bortsett från några träd och ett tunt moss- och grästorvslager. Hur ska det då inte ha sett ut vid tiden då man bodde här!?! Kanske inte helt idylliskt med tanke på all slagg, kol och sot, samtidigt som det säkert rök och bolmade från det närliggande rosthuset och smälthyttan.

Delar av ett rosthus, en s.k. vändrost. Foto: Eva Carlsson, DM.

Även rosthuset har vi återfunnit och delvis rensats fram. Här framträder bottenlagren av en s.k. vändrost, där man rostat malmen för att få den i rätt ”konsistens” och för avlägsna föroreningar innan den bearbetades vidare för smältning. Lämningen framträder som en färgglad skapelse där de smala bås vari rostningen skedde enkelt kan urskiljas.

Vid schaktningarna i den västra delen kunde vi snabbt konstatera att dagens topografi inte heller här är naturlig. Här finns dels tjocka påförda lager från sen tid men även mycket kraftiga lager från hyttverksamhetens olika brukningsperioder. Dessa ska vi nu dokumentera och ett antal prover för datering av lagren kommer att tas. Vi får all anledning att återkomma till detta längre fram!

Veronica Palm

Arkeolog, Kalmar Läns Museum & Västerviks Museum

----------------------------------------------------------
Undersökningen genomförs som ett samarbete mellan Kalmar Läns Museum, Dalarnas Museum och Västerviks Museum.

Lyckade visningar i Prästhag

Detta blir ett mycket kort blogg-inlägg, jag ska bara konstatera att den publika satsningen inom ramen för utgrävningarna i Prästhag gick över förväntan. Igår kväll hölls en öppen visning av utgrävningsområdet, och mellan kl 10 och 14 idag hade vi öppet hus på grävningen med prova på-arkeologi samt ytterligare visningar.

Båda tillställningarna blev välbesökta, solen log mot oss och jag vill passa på att tacka alla som dök upp för visat intresse och engagemang. Visningen i går kväll följdes av omkring 55 personer, och under dagen idag har vi haft besök av uppskattningsvis 80-100 personer, såväl närboende som sommargäster och turister. Totalt har alltså närmare 150 personer tagit sig till vår utgrävning för att få veta vad det är vi håller på med, och att döma av alla de frågor och positiva kommentarer som vi fått under dagarna två var insatsen ett uppskattat inslag. Det råder ingen tvekan om att arkeologi engagerar! Inte minst stationen med prova på-arkeologi, där vi lät besökare undersöka kvarvarande halvor av rikligt fyndförande men färdigdokumenterade avfallsgropar, var ett mycket populärt inslag. Journalister från de tre lokala tidningarna (Barometern, Östran och Ölandsbladet) har funnits bland åhörarna, så håll utkik de närmaste dagarna efter spännande repotage!

Undersökningen lider mot sitt slut, och det återstår nu endast två dagar för oss innan det är dags att lämna den mycket spännande och givande utgrävningsplatsen i Prästhag för gott. Som tidigare framgått här på bloggen har resultaten hittills varit mycket goda, vi har hittat och undersökt stora delar av en gård från tidig medeltid, något som inte undersökts på Öland tidigare. Fyndmaterialet från avfallsgroparna fortsätter att växa, och bland de senaste tillskotten finns ytterligare en så gott som hel kam samt en slags primitiv skridsko av ben, en islägg. När utgrävningen avslutats på fredag kommer ett nytt blogg-inlägg med flera bilder. Håll ut tills dess,

Ludvig Papmehl-Dufay, KLM

Stads-GIS KÖPINGSVIK

UPPDRAGS GIS PROTOTYP

Under perioden: mars 2008 – mars 2009 pågick arbete med Köpingsvik GIS-projekt på Arkeologiska avdelningen - Kalmar läns museum.
Arbetet syftar till att skapa en överblick av arkeologiska undersökningar i Köpingsområde och lyfta fram dess kulturhistoriska värde. Materialet skall kunna används i handläggningen av antikvariska ärenden och ligga till grund för beslut kring specifika kulturhistoriska frågor.
En sådan översiktskarta är också ett utmärkt verktyg i forsknings- och studiearbete för forskare, samt som pedagogiskt material till allmänheten.

Jag började samarbeta med projektet från augusti 2008.
”Uppdrags GIS prototyp” hade varit mitt ansvarsområde. Nu är mitt uppdrag klart.
Här kommer en kort redovisning av projektet:
Motto: ”En bild står för mer än tusen ord”

Köpingsvik GIS-projekt: ca 300 undersökningar
period: år 1824 - 2008

1. HUR FUNGERAR GIS (geografisk informationssystem)?

GIS är ett verktyg som knyter ihop objekt redovisade på kartan - med annan information i form av: text, bilder, ritningar, tabeller, mm. Geografiska objekt hanteras i form av punkter, linjer eller ytor. Till dem knyts sedan deras egenskaper (attribut). Systemen kan hantera information vi har idag på traditionella papperskartor, arkiverade i pärmar - under förutsättning att ämnet har någon koppling till en geografisk definierad plats (koordinater). Alla GIS modeller bygger på kartinformation.

2. ARBETSOMRÅDE

Landskapet kring oss är under ständig förändring som återspeglar samhällets historia. Historiska miljöer vittnar om vårt förflutna och utgör vårt kulturarv. Lagstiftningen anger att de historiska miljöerna skall vårdas och underhållas med hänsyn till det förflutna. Förändringar ska göras så att dessa kulturhistoriska värden inte minskas.
Arkeologer har en central roll i denna process genom forskning och dokumentation. GIS öppnar breda möjligheter i det här fältet. Det här projektet utgör en prototyp för möjliga GIS-tillämpningar. Avsikten är att bygga digitalt kunskapsunderlag över arkeologiska undersökningar i Köpingsvikregionen och efter hand även göra detta tillgängligt för en brädare allmänhet via museets hemsida.

3. SYFTE, PROBLEMFORMULERING

Syftet med detta projekt är att visualisera arkeologisk information från olika databaser och använda GIS i olika tillämpningar, såsom:
o söksystem – att söka ut ett objekt på kartan och i tabellerna
o informationsplattform – att kunna se vilken information som finns knuten till ett objekt
o analysverktyg - att göra analyser, t.ex.: vilka objekt som uppfyller angivna villkor
o handläggarstöd – omfattande informationskälla.

I dagsläget måste man komplettera informationen om arkeologiska undersökningar med en papperskarta för att visuellt kunna lokalisera dem i området.
GIS-baserad interaktiv karta gör möjlighet att lokalisera en utvald undersökning på kartan och länka direkt till digitalrapport, resp.: foton, situationsritning, schaktritning, fynd eller accessbladet med information i tabell form.

Det är lätt att uppdatera och redigera GIS-projekt genom att registrera ett nytt objekt eller att justera dess geometri och tillhörande attribut.
Det ger också stora möjligheter att göra kartpresentationer som kan visas på skärmen eller skrivas ut på papper i olika skala.

Syftet med GIS-projekt är att effektivisera informationshantering.

4. REDOGÖRELSE AV PROJEKTET.

STEG 1. Accessdatabasen med sammanfattning av undersökningen samt administrativa uppgifter.

STEG 2. Utgångspunkten för en GIS-tillämplig är en digital karta.

Grundkarta från Borgholm kommun (orienterande data).

STEG 3. Digitalisering av dokument. Rapporter, situationsplaner, schaktritningar, foton, fynd, accessblad.

STEG 4. Skärmdigitalisering: schakt (STADS GIS)
Inskannade schakt (482 st.)

STEG 5. Skärmdigitalisering: punkter som lokaliserar undersökningar på karta

UPPDRAGS GIS - punkter ”arkeologiska undersökningar” (519 st.)

STEG 6.Koppling av shapefilen arkeologiska undersökningar (punkter) till Accessdatabasen.
I attributtabellen visas nu alla informationen innehållna av Accessdatabasen.

STEG 7. Uppdrags GIS - länkar till inskannade dokument.

Länk till RAPPORT Exempel: Köpings kyrka.

Punkt på kartan lokaliserar undersökning och länkar till rapport.

Länk till SITUATIONSPLAN. Exempel: Köpingsskolan, AR23a-b.

Länk till FYND Exempel: Tingsdal 1:1, AR147.

STEG 8. Uppdrags GIS – ANALYS: sortera och gruppera objekt enligt utvalda attributet

ANALYS: DATERING Exempel:Järnåldern (39st.)

ANALYS: FYND Exempel: Keramik ( 135st.)

5. RESUMÉ

GIS kopplad till digital databas gör att information hanteras visuellt på ett helt annat sätt än när det bara gäller text och bilder i pappersform placerade separat i var sin mapp. Det ger helhetssyn över arkeologiska undersökningar i regionen och upplyser nya sammanhang mellan olika objekt (t.ex. placering och spridning av fynd med samma datering eller av samma typ).
På det viset skulle informationshanteringen kunna effektiviseras.

Informationen kommer att vara lättbegriplig och tillgänglig både för internt bruk, forskning, handläggarstöd på LST och för en bredare allmänhet (via hemsida).

"Tänk om man kunde arbeta upp ett helt undersökningsregister över länet på samma sätt? Eller en kommun i alla fall?"

Malgorzata Postula-Górecka
KALMAR LÄNS MUSEUM, UV