Att hylla en saknad kollega

I slutet av förra veckan hölls ett heldagsseminarium på Linnéuniversitetet i Kalmar läns museums regi kring arkeologin i Köpingsvik på Öland. Syftet med seminariet var inte enbart att lyfta fram en spännande plats som Köpingsvik och Öland utan kanske främst för att hylla en mycket saknad kollega, den framlidna Hella Schulze, och hennes livsgärning inom arkeologin på Öland.

Under sin långa karriär som arkeolog arbetade Hella tillsammans med många personer, varav några kom till Kalmar för att med sina föredrag berika seminariet. Först ut var museets Kenneth Alexandersson som berättade om stenålder i Köpingsvik. Utifrån resultaten från ett par grävningar, däribland förundersökningen på Köpinggården (rapport kommer inom kort) samt gravfyndet på Tings Ene, visade han att det trots de rika gropkeramiska lämningarna på orten finns material som tyder på att området varit utnyttjat betydligt längre än vad som tidigare varit känt.

Utgrävningen vid Tings Ene, 2007. Foto: KLM.

Kerstin Lidén från Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet höll ett intressant föredrag om amning under forntiden. I en jämförelse mellan två olika järnåldersgravfält med övervägande barngravar, Triberga och Bjärby på östra Öland, studerades och analyserades skillnader i diet, då främst amningslängd, hos de gravlagda barnen för att på så sätt finna svar kring t.ex. dödsorsaker. Majoriteten gravlagda barn i Triberga har, till skillnad från barnen i Bjärby, dött före sex månaders ålder vilket tidigare tolkats som resultatet av undernäring. Lidéns studie, vilken baserades på analys av data från stabila isotoper från tänder och ben, visade att det funnits en stor variation i amningslängd hos båda barngrupperna men att det inte finns någon entydig skillnad i amningslängd. Dock fanns det skillnader i vilken kompletterande föda som getts i samband med amning. I Triberga tycks det ha varit vanligare att man använt kolhydratrika spannmålsprodukter med låga proteininnehåll som komplement till amningen. Detta kan i sin tur ha varit en bidragande orsak till den för tidiga döden hos Tribergabarnen.

Efter detta kom en rad spännande föredrag med fokus på Köpingsvik. Charlotte Hedenstierna-Jonson från Historiska museet i Stockholm berättade om två speciella gravar som, trots att de gravlagts med knappt ett sekels mellanrum, visar två kvinnor med ett religiöst uppdrag men som tycks representera varsin sida av religionsskiftet hedendom/tidig kristendom. Därefter höll Gustav Trotzig ett underhållande och intressant föredrag om ett skattfynd gjort 1775 i Köpingsvik där 1700-talets fyndhantering sattes i perspektiv till den nya tidens forskning.

Johan Åstrand, Kulturparken Småland, berättade om utgrävningarna i Prästhag 2009 där en väl sammanhållen, tidigmedeltida gårdsmiljö påträffades. Med stöd i historiska kartor och det arkeologiska källmaterialet diskuterade han möjligheten att gården varit Köpingsviks första prästgård.

Besök i Köpings kyrka för att se samlingen med runstensfragment. Foto: KLM.

Seminariet avslutades med en halvdagsexkursion till Köpingsvik på fredagen i strålande solsken där vi bland annat fick se de fina runstensfragmenten i Köpings kyrka och se många av de platser som varit så betydande för Köpingsviks forntida historia. Exkursionens sista stopp blev sedan Hellas viloplats på Löts kyrkogård innan vi återvände till Kalmar.

Vi vill passa på att tacka samtliga föredragshållare;

Ole Stilborg, Gunilla Eriksson, Magnus Petersson, Kerstin Lidén, Charlotte Hedenstierna-Jonson, Gustav Trotzig, Laila Kitzler Åhfeldt, Johan Åstrand, Marie Sundqvist och Lena Ericsson

liksom alla som deltog för ett par trevliga dagar!

Vi på Arkeologienheten hoppas att detta bara var det första i raden givande seminarier som hålls i vår regi. Håll nu utkik efter den kommande publikationen från seminariet!

Vid pennan,

Ulrika Söderström, KLM

Från gård till gård

Hösten 2011 fick Kalmar läns museum i uppdrag att utföra en arkeologisk förundersökning strax sydöst om Borgholm, i närheten av Strömbacka, i samband med en kabeldragning. Undersökningsområdet begränsades till en sammanhängande bebyggelse- och kulturlandskapsmiljö bestående ett stråk, i nordostlig-sydvästlig riktning, hägnadssystem och husgrunder. Kabeldragningen och undersökningsområdet kom att beröra den fasta fornlämningen RAÄ Räpplinge150:3, ett hägnadssystem.

Fig 1. Fornlämningskarta efter ekonomiska kartan.
Orange markering visar platsen för de undersökta stensträngarna.
Lantmäteriverket: tillstånd 507-98-2848.

Hägnadssystemet utgörs av en väg med två parallelligande stensträngar som sträcker sig över en cirka 500 meter lång sträcka och ansluter till husgrunder både i norr och i söder. Idag är lämningarna till stora delar överväxta med slyvegetation. Utmed fastigheten Borgholm 8:25 finns en traktorväg som förbinder en åker i söder med en grusväg i norr och skär igenom hägnadssystemet. Det är här som kabelschaktet kom att dras och möjliggjorde att tidigare okända delar av hägnadssystemet kunde komma i dager. Resterna av hägnadssystemet täcktes här av uppemot 0,6 m tjocka massor matjord med tegel. Det var endast botten av stensträngarna som fanns bevarade. Troligen hade överdelen av stensträngarna grävts bort inför beredningen av den nu befintliga traktorvägen.

Stensträngarna framträdde som två separata välvda stenpackningar som fortsatte under schaktkanterna på ömse sidor. Den södra stensträngen var 2,8 m bred och 0,45 m hög, den norra stensträngen var 4,2 m bred och 0,4 m hög. Vägen mellan stensträngarna uppmättes till 2 m i bredd och kännetecknades av spridda stenar. Stenmaterialet i stensträngarna, som i huvudsak kännetecknades av kalkstenar, varierade från knytnävestora stenar upp emot enstaka större markfasta hällar. Fyllningen mellan stenarna utgjordes i huvudsak av kalkgrus.

Fig 2. RAÄ Räpplinge 150:3: hägnadssystem. Från norr.
Foto Kalma läns museum.

Att ett stort antal av stenmurarna på Öland tillhör samma tidperioder som husgrunderna framgår av de mönster de bildar tillsammans. Den samlade arkeologiska forskningen talar för att husgrunderna på Öland var i bruk under järnålder ända fram till omkring 700 e Kr och därför kan man sluta sig till att hägnadssystemen också härrör från samma period. Den vanligaste uppfattningen är att dessa hägnadssystem har haft en praktisk funktion att hägna in landskapet och möjligen har dessa tillkommit för att förhindra djuren från att beta av omkringliggande åker och ängsmark. Därför är en trolig tolkning att de undersökta stensträngarna anlades för att hänga in en fägata som gick mellan gården i norr och gårdarna i söder.

Seminarium till minne av Hella Schulze

För en tid sedan förlorade vi tragiskt en trogen och omtyckt medarbetare. I september 2010 avled Hella Schulze efter en tids sjukdom. Vi vill nu hedra Hella genom att kalla till ett seminarium i Kalmar den 15 mars 2012, program enligt nedan. Seminariet anordnas som en heldag, med en exkursion till Köpingsvik på förmiddagen nästkommande dag. Föredragen kommer att publiceras i en minnesskrift som ges ut under hösten 2012.


Hella glad vid sållet, vid utgrävningen av den tidigmedeltida gården i Prästhag sommaren 2009.

Hella kom till Öland i slutet av 1960-talet genom Ulf-Erik Hagbergs arkeologiseminarium i Uppsala. När Riksantikvarieämbetets Ölandskontor startades 1969 var hon med ombord, och hon arbetade där fram tills kontoret lades ner 1984. Hon stannade kvar på Öland och fortsatte jobba för Riksantikvarieämbetet, och till Kalmar läns museum kom hon 1990. Under mer än 40 år ägnade sig Hella åt arkeologi på Öland, och hela tiden har Köpingsvik återkommit som en plats för otaliga arkeologiska ärenden och spännande fynd. Mycket av hennes kunskap har hamnat i tryck i olika sammanhang, men det är också ett fantastiskt levande arkiv som nu försvunnit för alltid.

Att Hellas minnesseminarium till stora delar skulle handla om Köpingsvik kändes självklart, även om andra aspekter av öländsk arkeologi också kommer att beröras. Seminariet hålls i sal 312 i Nisbethska huset, Linnégatan 5 i Kalmar. Programmet är som följer:


Torsdagen den 15 mars

9.00–9.15 Introduktion, Per Lekberg

9.15–9.45 Stenålder i Köpingsvik. Kenneth Alexandersson

9.45–10.15 Gropkeramiken från Köpingsvik. Ludvig Papmehl-Dufay & Ole Stilborg

10.15–10.30 Fika

10.30–11.00 Vem rörde om i grytan? Gunilla Eriksson

11.00–11.30 Järnålderns barngravar i Triberga. Magnus Petersson

11.30–12.00 Att ammas eller inte ammas, det är frågan. Kerstin Lidén

12.00–13.15 Lunch


13.15–13.45 Särskilda kvinnor i Klinta. Charlotte Hedenstierna Jonson

13.45–14.15 Den magiska silverskatten från Klinta. Gustaf Trotzig

14.15–14.45 3D-scanning av runfragmenten i Köpings kyrka. Laila Kitzler Åhfeldt

14.45–15.00 Fika

15.00–15.30 Köpingsvik under tidig medeltid. Ulrika Söderström

15.30–16.00 Prästhag och det tidigmedeltida Öland. Johan Åstrand

16.00–16.30 På jakt efter Ölandshästarnas närmaste släkt. Marie Sundquist, Hella Schulze† , Lena Ericsson, Leena Drenzel

16.30–17.00 Avslutning, Per Lekberg

18.30–? Middag



Fredagen den 16 mars

09.00. Avresa med buss från Nisbethska (Linnégatan 5) mot Öland och Köpingsvik. Vi beräknas vara tillbaks i Kalmar vid 13.00.


Varmt välkomna!

/Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU

Registrering pågår!

Sedan mitten av november pågår hanteringen av de stora mängder av fynd som grävdes fram under de arkeologiska undersökningarna i Blekinge. Det handlar då givetvis om de arkeologiska undersökningarna inför den nya E22-sträckningen utanför Sölvesborg. De arkeologiska undersökningarna pågick från april till oktober förra året. Under en sådan lång grävsäsong och på en plats med lång kontinuitet, från jägarstenålder till järnålder, blir det oerhörda fyndmängder.

Det var flera lokaler som kom att undersökas längs vägsträckningen och förutom Kalmar läns museum fanns arkeologer från Kulturparken Småland, Blekinge museum, Sydsvensk arkeologi och Riksantikvarieämbetet UV-Syd på plats. Kalmar läns museum ledde de arkeologiska undersökningarna vid lokal 14 eller Flyestock som den också kallas. Även lokal 15 kom att bearbetas av Kalmar läns museum. Eftersom vi ansvarade för undersökningen ska vi nu också ta hand om, dvs tvätta, registrera och rapportera, alla fynden. Förutom sten framkom mängder med keramik, brända ben och ett antal metallföremål under grävningen. Här på KLM ansvarar vi för behandlingen av föremålen i sten då expertis finns på plats men de senare fyndkategorierna behandlas av flera olika experter för att föremålen ska få den bästa vetenskapliga behandlingen.

Michael Dahlin registrerar fynden från Blekingegrävningen. Foto: Jhonny Therus, KLM.

Det handlar uppskattningsvis om tiotusentals fynd av flinta, grönsten och andra bergarter. Huvuddelen av materialet består av avslag, splitter  och avfall dvs restprodukter från tillverkning av olika redskap som yxor, skrapor, borrar och pilspetsar. Vid mitten av november började vi tvätta fynden nere i länsmuseets källare. Lagom till julhelgerna var vi färdiga med fyndtvättandet. När detta var färdigt började vi registera alla ritningar och beskrivningar av de undersökta anläggningarna på de undersökta lokalerna. Anläggningarna bestod av underökta härdar, kokgropar, gravar och stolphål. Flera av anläggningarna kommer även från olika aktiviteter på boplatser och gravfält. Stolphålen kan i flera fall ha tillhört de takbärande stolparna till olika hus och hyddor.

I början av året fortsatte vi med registreringen av de olika föremålen av flinta, grönsten och andra bergarter. Detta är ett mycket viktigt arbete och det har stor betydelse inför det fortsatta arbetet och tolkningen av den arkeologiskt undersökta ytan i fält. Här finns det möjlighet att mer i detalj studera vilka olika aktiviteter som utförts på platsen. De olika föremålen kan inte bara berätta om vilka typer av aktiviteter som utförts på platsen, utan även knytas till olika tidsepoker och vilka olika kontakter man hade i det omgivande landskapet, men även mer långväga kontakter kanske hundratals mil från boplatsen. Fynden kan med andra ord berätta om hantverk, handelskontakter, boplatsens ekonomi och olika föremål som tillskrivits en djupare innebörd i olika rituella sammanhang.

Michael Dahlin, KLM

Nu är det hugget i sten!


Tre år efter att de första arkeologiska undersökningarna påbörjades Vid Gladhammars gruvor är rapporten nu äntligen klar. Det blev en gedigen rapport, ca 450 sidor tjock. Men så rymmer den också mycket vetenskap.

2009 påbörjades arbetet med den arkeologiska förundersökningen vid Gladhammars gruvområde och Hyttområde. Det visade sig vara omfattande lämningar som fanns i de berörda områdena. Spåren av allt arbete och möda som lagts ned för att hitta brytbar malm fanns överallt. Spåren utgjordes av rester från provbrytning för att se var man skulle lägga ”krutet”, spår av brytning med eld och borr, spår av rostar för bearbetning av malm, spår av byggnader som använts för uppfodring och för boende, spår av allt det material som inte använts det vill säga massvis med varp.

Dateringarna indikerade att det fanns lämningar från medeltid och fram till våra dagar. Med detta i bagaget vässades frågeställningarna inför den kommande särskilda arkeologiska undersökningen.

Den utfördes under 2010 och gick då på djupet i de lämningar som hittats under förundersökningen. Den största undersökningen kom att beröra Holländarefältet medan Sohlbergsfältet och Hyttområdet berördes i mindre omfattning. Tillsammans med kollegor från Dalarnas museum och Uv GAL grävdes det och provtogs, funderades och diskuterades, mättes och ritades. Redan på senvintern hade faktiskt undersökningen tjuvstartat då prover togs ur sjöbottensedimenten från Hyttegöl och Tjusbosjön. Detta gjordes medan isen låg hård på sjöarna och det var möjligt att släpa ut utrustning utan risk för ”plurr”. Dessa prover har gett mycket intressanta resultat vilket tillsammans med de arkeologiska resultaten ger en mycket fascinerande bild av Gladhammars gruvors historia.

I rapporten finns alla resultat redovisade, arkeologiska och naturvetenskapliga.



Vid pennan.

Nicholas Nilsson

Inte alla arkeologer går i ide under vintern

Nu kan man ju tro att vi arkeologer bara sitter inne och kurar under de kalla månaderna och det gör vi ju nästan. Men ibland blir det inte riktigt som planerat utan vi får ge oss ut på jobb även i den kalla vintern.

För två veckor sedan fick jag ge mig ut på ett oplanerat uppdrag i Gamla stan här i Kalmar. Det var ett hus som skulle dräneras mitt inne i den gamla medeltida staden, mitt emellan platsen för stadens torg och Söderport. Söderport var den port som, vilket också hörs på namnet, ledde in/ut i staden genom försvarsmuren i söder. I kvarteret som idag kallas Akacian har vi tidigare hittat spår efter både bebyggelse och den gamla medeltida Söderportsgatan. Dateringen på lämningarna har gått så långt tillbaka som till 1200-talet, det århundradet då staden troligen grundades.

Schaktet skulle bara grävas så brett att killarna som utförde dräneringsarbetet kom ner med rör och isoleringsmaterial, ca 1,5 meter, och då kan man ju tycka att så mycket kan vi ju inte hitta i ett så smalt schakt. Många gånger är det också så, att även om vi hittar något så är det svårt att förstå då vi ser så liten yta. Men den här gången hade vi tur. Knappt en halvmeter under dagens markyta stötte vi på en murad stenkonstruktion som, när jag fick rensa lite, visade sig vara en gavel till ett hus med stengrund.

Husgrunden sedd från öster

Stengrunden var uppförd av rejäla gråstenar, drygt 0,5 meter i diameter. De var hopfogade med kalkbruk, ett hållbart sådant fick vi erfara. Dagens hus på fastigheten, som byggdes i början av 1900-talet, vilade i stort sätt på den äldre grunden.

Huset från 1920-talet vilar på den medeltida grunden

Ytterligare en spännande detalj var att på utsidan av huset så fanns en kullerstens-lagd yta. Var det en gårdsläggning, golv eller var det en del av en gata? På Dagmar Sellings kartrekonstruktion från 1982 går nämligen Smedjegatan, en tvärgatan till Söderportsgatan, rakt igenom fastigheten och precis på samma plats för den nu påträffade grunden. Det är detta som gör arbetet så spännande. Selling har gjort ett fantastiskt jobb med sin kartrekonstruktion, Kalmar på 1400-talet, utifrån skrivna källor och arkeologiskt material. Men det som gör det så roligt är när vi genom nya fynd kan förfina hennes bild och få en mer ”rätt” bild över hur staden verkligen var uppbyggd. Vi kan nu genom det nya fyndet korrigera hennes kartbild lite, lite grann. Smedjegatan måste få en annan dragning och faktiskt också riktning eftersom jag kunde se vilken vinkel huset har haft.

Sellings kartrekonstruktion, platsen för husgrunden utmärkt med rött

Hur gammalt var huset då? Och hur har det sett ut? Det kan jag inte svara på just nu. För att kunna svara bättre på de frågorna skulle vi behöva göra en undersökning av hela huset. Sannolikt är dock att det är det första huset på just den platsen och vi har fynd av andra lämningar precis norr om som har gått att datera ända ner till 1200-talet. Fynden som vi hittade var dock ”bara” 1600-tals fynd men om man tänker sig att man bott i samma hus i flera hundra år så har ju de äldre sakerna städats bort och varje generation som bott i huset har ju haft för sin tid ”moderna” saker. Som hemma hos oss. Inte är det mycket i vårt hem som är särskilt gammalt? Det äldsta som vi har är nog en servis efter min mormor från 1930-talet.

Fynden vi hittade intill grunden var bland annat en bit grönglaserat golvtegel och ett så kallat profiltegel(tegel som formades och som användes som dekoration tex i portaler). Fynd som vi ”normalt” säger kommer från rikare hem, så som borgarhem. Och ett sådant hem borde ha legat lite närmare torget där de ”finare” människorna bodde. Vi hittade ju också likadant grönglaserat golvtegel under maj månad 2011 när vi gjorde en undersökning nära det medeltida torget intill gamla konstmuseet. Efter att ha pratat med en kollega igår så kom vi fram till att Kalmar medeltida stad inte riktigt var uppbyggd som ändra medeltida städer eller var det så att fler människor här i Kalmar hade råd med glaserade golv och profiltegel i sina portar.

Tyvärr blev det så att när jag väl dokumenterat grunden så var vi tvungna att gräva sönder den för att fastighetsägaren skulle kunna få dränera färdigt sitt hus. Det blev en kamp mellan grävskopan och den rejält sammanfogade (med kalkbruk) muren. Grävskopan vann till slut. Även om det känns tråkigt att ta sönder muren så är också det en del av vårt jobb. Och som tur var så hade jag ju redan fått mycket värdefull och ny rolig kunskap med mig, även i det smala schaktet.

Cecilia Ring, KLM

Tredje Blankaholmsboken på G!

Om ganska precis en månad, närmare bestämt 25–26 februari, går det femte Blankaholmsseminariet av stapeln. Liksom tidigare år samlas såväl hembygdsintresserade som arkeologer och andra specialintresserade i idyllen Blankaholm för att i dagarna två lyssna till spännande föredrag med det gemensamma temat Forntid längs ostkusten. Begreppet forntid är dock i detta sammanhang väldigt tillåtande, och såväl medeltid som senare tid har hittills fått rymmas inom seminariets ramar. Mer information om seminariet och om hur man anmäler sig finner du på seminariepappan Michael Dahlins blog.



Det är också med stor stolthet som jag kan meddela att den tredje Blankaholmsboken nu skickats till tryckeriet, och därmed kommer att se dagens ljus lagom till årets upplaga av seminariet. Boken innehåller artiklar som bygger på föredrag från förra årets seminarium, och spänner från mesolitikum i södra Norrland till 1700-talets tjärframställning i Målilla. Precis som tidigare trycks boken på Gotland hos tryckeriet Books on Demand, och precis som tidigare kommer den att kunna köpas fortlöpande från tryckeriets webshop. Vill man lägga vantarna på ett ex lagom till seminariet, och dessutom till ett kraftigt reducerat pris, bör man gå in på Dahlins blog och förbeställa ett ex snarast.


Ludvig Papmehl-Dufay, KLM/LNU